Jag har sett
Gen V. Det var några veckor sedan och jag har nog smält den först nu.
Det här är en spinoff på serien
Pôjkera The Boys, och är liksom den ytterst löst baserad på sin förlaga. Här är ursprunget en parodi / kommentar på X-mens alla spinoffer, tolkade genom amerikansk universitetskultur med frats, togapartyn och öl i mängder. Precis som the Boys har de gjort helt rätt som mest inspirerats av idéerna bakom snarare än genomförandet, för Garth Ennis är betydligt sämre som författare än du minns, och The Boys är det bästa exemplet på det.
Hur som.
Dä plått
Själva serien följer några studenter på Godolkin University, ett universitet för folk med superkrafter. Vår huvudsakliga huvudperson är Marie Moreau, vars blodkrafter exploderar i samband med puberteten och hon råkar av misstag ha ihjäl båda sina föräldrar. Efter ett gäng år på fosterhem har hon en enda chans att få bli någon, få ett kontrakt med Vought som riktig superhjälte, och därmed visa sin lillasyster att hon inte är ett monster. Men kan hon göra det samtidigt som hon hanterar den absurda värld modernt studentliv är?
Serien öppnar starkt och etablerar flera vettiga teman att utforska med The Boys etablerade satiriskt kritiska lins. Sociala medier, självbyggt kändisskap, superhjältar = sportstjärnor (och den brutala konkurrensen på universtitetssportnivå), hur folk blir kompis för att gynna sig själv, och så vidare. All setup är ruskigt bra gjord.
I kombination med det får vi en bra grund för att förstå hur den här världen fungerar när vi är på vanligt folks nivå, inte i kamp med hjältarnas hjältar som i The Boys. Det börjar alltså precis som det jag vill ha av den här serien och det jag trodde det skulle vara om man tittar på trailrar och så.
Men sen går det åt helsike.
Det baller ur!
Allt fokus hamnar på inte bara en, utan
TRE stora konspirationer istället för vardagen och studentlivet. Det känns plötsligt som att det är minst två säsongers plåttar inklämt på knappt åtta avsnitt. Alla de bra bitarna känns som rester från en annan version av serien, fyra utkast tidigare som inte hänger ihop med de stora dragen. Vilket är synd, för alla bitar om vänskap, sociala medier, parasociala liv och så är så
inihelsike mycket intressantare än konspirationstjafs som går så fort att jag inte tror på dem. Det finns knappt några andningspauser, utan allt bara går
Det hjälper inte att föräldraserien The Boys är bland det mest välskrivna på TV just nu. Närapå allt tänks igenom logiskt, med följdeffekter i både tid och sidled. Men här är det bara blaj. Ingenting känns genomtänkt på alls samma nivå. Dessutom bryter den mot kanon.
Den genomgående känslan av Gen V är besvikelse. Så mycket potential, så mycket som
kunde ha blivit bra. Men det är det inte. Man luras av bra skådisar som ger sitt yttersta, riktigt bra filmare och set designers, och små bitar av fantastiska idéer. Men serien är som bäst oförarglig, som sämst ren skit. Jag blir genuint arg på allt den snuddar vid, men struntar i. Allt som kunde ha blivit syns så tydligt och serien bara struntar i det och springer vidare in på ointressanta vägar istället. Blä.
TLDR
1,5/5 är vad Gen V får i betyg av mig. Bra, bitvis lysande, skådisar kan inte rädda den här serien. Det är nästan att jag önskar jag fick tillbaka de åtta timmar jag lade på serien. Nu är jag genuint rädd för vad som komma skall i The Boys säsong 4. Är kvalitetstappet ens i närheten av det här har vi en sorg framför oss.