Beastslayer
ROTN
Det är jäkligt psykadeliskt också kan tilläggas! Dock riktigt bra! 4/5
TV-serie klubben Q3 2024
- Thread starter Feuflux
- Start date
PRESENT DAY
HAHAHAHAHAHA
Nu har jag sett om Serial Experiments Lain, en anime från 1998.
OK, jag såg den här ursprungligen kanske nångång tidigt 2000-tal, och sedan inte alls förrän nu då jag köpte den som bluray"box" (13 avsnitt, två skivor). Jag mindes den som skum, psykedelisk, bitvis obehaglig, och bra.
Jag var inte beredd på att den skulle vara fantastisk. Det här är en serie som kan och bör nämnas i samma andetag som anime-mediets absluta storheter; rekommenderar man Ghost in the Shell och Akira så bör man nämna den här också tycker jag.
Först och främst är den väldigt snygg. Väldigt, väldigt snygg. Snyggt ritad, snyggt färglagd, snygg estetik. Datoreffekterna är uteslutande, öh, datoreffekter – mestadels charmigt 90-taliga datorgränssnitt och sådant. Sen leker serien med en del typ VHS-effektfilter och sånt också, vilket funkar väldigt bra. Den här blurayversionen är också excellent. Otroligt bra skärpa i linjerna, ingen antydan till typ mpeg-slem ens när det är som brusigast. Allt är bara jävligt snyggt.
Sedan är storyn förbaskat bra också, och typ inte lik något annat jag sett. Utan att spoila så följer vi en liten 14-årig tjej som är inbunden, osäker, lite barnslig, har svårt med sociala interaktioner, har få vänner. Hennes familj är ganska frånvarande och hon har inte riktigt nån kontakt med dem heller. Tidigt i första avsnittet tar en av hennes klasskamrater självmord, men efter det så dyker det upp E-mail från henne, skickade till hennes klasskompisar. Det här får Lain att börja intressera sig mer för The Wired, den här seriens variant av Internet, och be sin pappa om en ny Navi, seriens "datorer".
Det här blir upptakten till en otroligt psykedelisk och ofta svårgreppad story, med oberäkneliga tvära kast, olika trådar som inte verkar hänga ihop, opålitliga berättare, och en kombination av tonårsdrama, existentialism, tekno-skräck och typ-nutid-cyberpunk som känns väldigt aktuell genom att inte spikas fast vid specifika IRL-teknologier utan istället ha en helt egen alternativ teknisk utveckling.
Det finns fortfarande en hel del jag inte greppar, trådar jag tappade och saker jag behöver kolla upp.
Jag är heller inte helt säker på att jag fattat slutet rätt, men det är också helt OK.
Så… alltså… om du får chansen, och gillar cyberpunk och anime, se den här.
PRESENT TIME
HAHAHAHAHAHA
Nu har jag sett om Serial Experiments Lain, en anime från 1998.
OK, jag såg den här ursprungligen kanske nångång tidigt 2000-tal, och sedan inte alls förrän nu då jag köpte den som bluray"box" (13 avsnitt, två skivor). Jag mindes den som skum, psykedelisk, bitvis obehaglig, och bra.
Jag var inte beredd på att den skulle vara fantastisk. Det här är en serie som kan och bör nämnas i samma andetag som anime-mediets absluta storheter; rekommenderar man Ghost in the Shell och Akira så bör man nämna den här också tycker jag.
Först och främst är den väldigt snygg. Väldigt, väldigt snygg. Snyggt ritad, snyggt färglagd, snygg estetik. Datoreffekterna är uteslutande, öh, datoreffekter – mestadels charmigt 90-taliga datorgränssnitt och sådant. Sen leker serien med en del typ VHS-effektfilter och sånt också, vilket funkar väldigt bra. Den här blurayversionen är också excellent. Otroligt bra skärpa i linjerna, ingen antydan till typ mpeg-slem ens när det är som brusigast. Allt är bara jävligt snyggt.
Sedan är storyn förbaskat bra också, och typ inte lik något annat jag sett. Utan att spoila så följer vi en liten 14-årig tjej som är inbunden, osäker, lite barnslig, har svårt med sociala interaktioner, har få vänner. Hennes familj är ganska frånvarande och hon har inte riktigt nån kontakt med dem heller. Tidigt i första avsnittet tar en av hennes klasskamrater självmord, men efter det så dyker det upp E-mail från henne, skickade till hennes klasskompisar. Det här får Lain att börja intressera sig mer för The Wired, den här seriens variant av Internet, och be sin pappa om en ny Navi, seriens "datorer".
Det här blir upptakten till en otroligt psykedelisk och ofta svårgreppad story, med oberäkneliga tvära kast, olika trådar som inte verkar hänga ihop, opålitliga berättare, och en kombination av tonårsdrama, existentialism, tekno-skräck och typ-nutid-cyberpunk som känns väldigt aktuell genom att inte spikas fast vid specifika IRL-teknologier utan istället ha en helt egen alternativ teknisk utveckling.
Det finns fortfarande en hel del jag inte greppar, trådar jag tappade och saker jag behöver kolla upp.
Jag är heller inte helt säker på att jag fattat slutet rätt, men det är också helt OK.
Så… alltså… om du får chansen, och gillar cyberpunk och anime, se den här.
En sak jag tänkte på medan jag såg Serial Experiments Lain:
Någon gång mellan när jag ursprungligen såg den och nu, så har jag definitivt börjat tycka att det är väldigt jobbigt att se barn och ungdomar fara illa på film. Jag brukade, som många tonåringar och unga vuxna antar jag, vara ganska kall inför sånt, men… Antingen pga åren som lärare, eller att jag blev farbror, eller bara att jag blivit äldre så tycker jag nu verkligen att det är skitobehagligt när tonåringar blir mobbade, eller föräldrar är alienderade och inte hjälper sina barn.
Jag har fortfarande inga större problem med splatter-äckel, bodyhorror etc. Att en tonårstjej inte får vara med i gemenskapen är betydligt mer obehagligt.
Någon gång mellan när jag ursprungligen såg den och nu, så har jag definitivt börjat tycka att det är väldigt jobbigt att se barn och ungdomar fara illa på film. Jag brukade, som många tonåringar och unga vuxna antar jag, vara ganska kall inför sånt, men… Antingen pga åren som lärare, eller att jag blev farbror, eller bara att jag blivit äldre så tycker jag nu verkligen att det är skitobehagligt när tonåringar blir mobbade, eller föräldrar är alienderade och inte hjälper sina barn.
Jag har fortfarande inga större problem med splatter-äckel, bodyhorror etc. Att en tonårstjej inte får vara med i gemenskapen är betydligt mer obehagligt.