Nekromanti TV-serier och självmord

[anth]

Den här tråden hade nog passat bättre i OT-forumet, men det är ju stängt så jag var tvungen att vara lite kreativ.

Vi rollspelare är luttrade och har blivit påhoppade titt som tätt. Som exempel kan nämnas Piff och Puff i Sverige som gav ut boken "De övergivnas arme" och Jack Chicks tracts om Dungeons & Dragons. Det finns även mörkare sidor där rollspelare tagit livet av sig eller mördat varandra. Det senaste uppmärksammade fallet i Sverige var väl den styckmördade vampyrlajvaren Marcus Norén 2002 (vars mördare inte hade någonting att göra med rollspel/lajv). Och de flesta av oss är rörande överens om att rollspelare som mördar eller tar livet av sig inte gör det p.g.a. rollspelandet, utan de var psykiskt instabila redan från början.

Det här att vuxna förfäras av att barn/ungdomar fördärvas är inget nytt: på 1920-talet förfärades man över Jazzen, på 1950-talet förfärades man över Rock n' Roll och det senaste decenniet har man varit orolig för att blodiga datorspel avtrubbar ungdomars sinnen och gör dem till mördare.

Men nu har nästa hot dykt upp: anime.
En 15-årig spansk kille hängde sig p.g.a. sin waifu Ikaros från animen Heavens Lost Property.
Så nu höjs rösterna för att anime ska censureras.

Frågor:

Hur kan man ta livet av sig för något som händer i en TV-serie (både tecknad och live action)?
Skådespelare som spelar skurkar i filmer/serier kan bli påhoppade för att fans inte kan skilja på person/rollperson. T.ex. har Tom Felton, som spelade Draco Malfoy i Harry Potter, blivit påhopad för att han är så "elak". Och det händer att författare blir mordhotade när deras berättelser inte slutar som deras fans vill.
Men mord/självmord???

Skulle det vara någon skillnad på anime och andra tecknade serier och live action?
Skulle anime vara intensivare? Påverkar Cosplay-hobbyn?

Oavsett om vi talar om rollspel, lajv, goth, emo, datorspel, anime... så brukar utövare/följare kallas nördar (otaku i japan).
Är nördar mer psykiskt instabila än "vanliga" människor?

 

[.113]

Det enkla svaret är helt enkelt Nej. De flesta som begår brott har ingen sådan koppling, ungefär som att de flesta som ser på fotboll inte har tendenser att vara huliganer.
Det man Möjligen kan nämna är väl helt enkelt media av olika slag som knappast liverapporterar speciellt ofta om Jenny 34 år som lugnt och stilla går på fotboll med familjen. Det ser alltså värre ut än det är I media.

 

[luddwig]

Fria spekulationer, utan någon som helst vetenskaplig grund...

Jag tror inte att nördar är mer psykiskt instabila än andra. Nördar ger däremot ofta stort utrymme åt sina nörderier. Samtidigt framstår nörderierna ofta som konstiga för icke-nördar. Om det då händer något där en nörd än inblandad är det lätt för en utomstående att reagera på nörderiet och tänka att detta konstiga måste vara orsaken. Och ibland är det kanske det i viss mån - en inlevelsefull hobby och en redan från start svag verklighetsuppfattning låter som en dålig kombination - men oftast inte.

 

[Cissi]

Jag ska skriva nått mer vetenskapligt när jag har tid, men jag har en liten reflektion.

Det jag har läst om självmord och depressioner, om vi stannar där och inte blandar in mord just nu, är att ingen tar sitt liv "bara" för att få vara med sin idol, låtsaskompis eller, som i det här fallet, waifu. Ingen människa tar sitt liv om hen inte ser detta som en sista utväg, att allt annat är lönlöst och de personer som tar sitt liv gör det med förhoppningen att allt ska ta slut eller att det finns något bättre "på andra sidan". När jag läser artikeln om den här pojken tänker jag att han mådde så dåligt i det här livet att han inte såg någon annan utväg. Att bygga upp en så nära relation till en fiktiv figur är i sig ett tecken på att man mår dåligt i den "verkliga världen". Om jag får göra en gissning så gav Ikaros honom en utväg, ett hopp om något bättre och mer äkta och eftersom han inte fick det i den här världen så tog han sitt liv. Föräldrarnas reaktion är typisk för sörjande som försöker hitta en mening, de skyller på något. Att ha något att skylla på kan kännas skönt. Speciellt om man innerst inne har skuldkänslor för vad som hänt.

Kort, han tog inte sitt liv på grund av sin waifu. Han tog sitt liv för att han mådde så dåligt att han såg det som ända utvägen, och hans sista hopp var att Ikaros ska vänta på honom på andra sidan.
Föräldrarna förstår inte/har skuldkänslor/sörjer/är arga. De ser inget annat än en besatthet som gick över styr. Han kanske var mobbad i skolan, föräldrarna kanske gjorde honom illa, det kanske inte finns något riktigt svar. Men de skyller på hobbyn.

 

[Skarpskytten]

Är nördar mer psykiskt instabila än "vanliga" människor?

Kanske. Den förening jag länge var med i var i alla fall något av en frizon från samhällets normer och krav, och den drog till sig sin andel av udda och utsatta existenser (och många väldigt vanliga människor). Jag har aldrig varit med om en plats där så många talade öppet om sina psykiska problem, missbruk och bokstavsdiagnoser (om man var något annat än heterosexuell, så höll man däremot käften, så öppenheten hade sina gränser). Själv var en gång med i en spelgrupp på sex personer där samtliga åt eller hade ätit anti-depressiva medel. ("Dyslexigruppen" hade andra problem).

Detta går så klart inte att dra några som helst slutsatser av. Det kan ju vara så att föreningen var representativ för samhället som helhet, det vara bara det att folk släppte fasaden där nere.

(Jag har också hört sägas att vid något tillfälle åt samtliga professorer på en viss universitetsinstitution psykofarmaka ... )

 

[Lupus Maximus]

"Nördkretsar", som kinky-kretsar, drar till sig de som inte passar i normen. Så det är mycket möjligt att det finns fler som lider av depression, social fobi, och massa andra saker som gör det svårare att hantera samhället i stort. Men, i både nördkretsar och kinkykretsar verkar det vara lättare att hitta öppetsinnade personer (dock så finns det också gott om fördomsfulla idioter också), så fler vågar vara sig själva (och därmed ger illusionen av att vara ännu mer överrepresenterade än de egentligen är). Att inte hela tiden behöva låssas vara "normal" ger ventilhål, plus möjlighet att hitta sätt att hantera situationen. Så medan det kanske är vanligare med "neuroatypiska personer" så lutar det åt att det är mindre med "psykiska problem".

Så, som anth och Cissi tar upp, många vill lägga skuld någonstans och då väljs ofta det okända (och därmed också inte är "jag/vi"). De samband som finns handlar om symptom, inte orsak. Böcker, filmer, serietidningar, radioteater, dataspel, rollspel, osv. erbjuder bland annat möjligheten till en stunds verklighetsflykt, och verklighetsflykt är extra lockande för de som känner att de inte har en utväg från en i deras uppfattning hopplös situation.

 

[Wyldstorm]

Är nördar mer psykiskt instabila än "vanliga" människor?

Jag skulle säga ett rungande "JA".
Ju djupare emotionell investering/koppling, desto hårdare (relativt sett) psykologisk reaktion mot förändringar i just det intresseområdet.
En som dessutom baserat stora delar av sin identitet runt ett intresseområde (ie: nerd) måste ju få lite av en double whammy..
Identitetskris+bakomliggande deppression+psykologisk smäll.. = aj.
Har ju själv ofrivilligt experimenterat med känslomässiga skalv, efterskalv och medicinering för att hjälpa/stabilisera sånt, så jag kan själv skriva under på att små känslomässiga smällar i rätt tillfälle inom nåt man verkligen bryr sig om är.. Rätt hemskt.

När jag nu tänker efter så borde formeln nog vara Identiteskris*(psykologiskt trauma*nerdfactor)+deppression - stabilitet=Ajfaktor (för mig iaf.)

 

[Mundo]

Ingen människa tar sitt liv om hen inte ser detta som en sista utväg, att allt annat är lönlöst och de personer som tar sitt liv gör det med förhoppningen att allt ska ta slut eller att det finns något bättre "på andra sidan".

Som historie/kultur-intresserad måste jag säga att det här är sanning med modifikation. Alla personer som begått självmord har inte sett det som en sista utväg utan som en naturlig följd av deras plats i livet på jorden. I ett modernt samhälle borde ingen ta livet av sig utan depression/liknande i bagaget, men genom historien har vi haft gott om rituella självmord från personer som (oss veterligen) inte lastats med vad vi i mer moderna termer skulle kalla för sjukdomshistoria, utan snarare religiös övertygelse. Ofta inte ens kombinerad med tanken på att jordelivet är kass eller så, utan bara att det är såhär det fungerar och går till.

Men ja, i det här specifika fallet så verkar det handla om någon som mått dåligt och "råkat" ty sig till just den här utsvävningen. De hade lika gärna kunnat hänga sig med Pokemon Go i byxfickan... Eller en bibel för den delen.

Vad det gäller teorin om att nördar är mer psykiskt instabila än "vanliga" människor så vill jag inte dra några långtgående slutsatser utan tillgång till data om ämnet, men en mycket grov gissning torde kunna vinkla in sig mot ett "ja". Man tillhör en liten grupp av människor med ett udda särintresse. Om du kommer till en ny skola, klass 8A så kommer du när du hälsar på klassen förmodligen inte ha något problem med att säga "Hej, jag heter Tove. Jag gillar att spela fotboll och är bäst som målvakt" men det skulle kännas lite awkward att säga "Hej, jag heter Tove. Jag gillar att spela Drakar och Demoner och halvalv ranger är min favoritklass."

Det är nördigt; nördigt är töntigt. Töntigt är socialt utsatt och utsatthet KAN leda till psykisk instabilitet. Men nu höftar jag och leker en gissningslek så ta det inte som något särskilt övertygat utlägg. Innan vi har statistik som pekar på att rollspels-nördar begår självmord i högre utsträckning än icke-rollspels-nördar så är det bara en teori med mycket svag grund.

 

[JJoghans]

Jag är också böjd att svara "ja" (på frågan om nördar är mer psykiskt instabila än "vanliga" människor), men dels vill jag hävda att inte alla nördar är psykiskt instabila, och att det står helt utom tvivel att särintressena INTE ligger till grund för vare sig självmord eller annat skadebetéende.

Min hypotes är att "nördiga" intressen lättare attraherar folk som är lite sämre i sociala sammanhang, och att psykisk instabilitet kan vara en konsekvens av en problematisk tillvaro.

 

[Wyldstorm]

...dels vill jag hävda att inte alla nördar är psykiskt instabila, och att det står helt utom tvivel att särintressena INTE ligger till grund för vare sig självmord eller annat skadebetéende.

Fast om man är "nördig" har man väl ett större intresse av något specifikt?
Och om man har ett specifikt intresse så är man väl lite känsligare om ens specialintresse blir påverkat negativt?
Och är man känsligare i ett område så betyder det väl att man är lite mindre psykiskt stabil än normen om man har en psykologisk akilleshäl?
Definitionsfråga, men lite av en logiskt följd, om man hårddrar lite.
(Inte för att avsaknad av starka intressen leder till ett liv jag skulle tycka var värt något, men det skulle nog vara psykiskt stabilare.)
Inte för att nörd=Psykiskt instabil..
Men nörd= större sannolikhet att vara/bli psykiskt instabil.

Jag kan kan se huuuuur många som helst romcoms och inte direkt bry mig, men några scener i babylon5 (för mig) är känsligare..
Men det beror ju på att jag bryr mig om karaktärerna och serien mer.

 

[JJoghans]

Och om man har ett specifikt intresse så är man väl lite känsligare om ens specialintresse blir påverkat negativt?

Ja, det tror jag. Men det emotsäger ju inte min hypotes.

Jag föreställer mig att det inte är specialintresset i sig som orsakar eventuella mentala förfall hos nörden, utan kringliggande sammanhang - må det vara tekniska, ekonomiska, politiska eller sociala.

...

Fast å andra sidan tycker jag att folk som nördar loss på skjutvapen kan vara jävligt obehagliga. Men det kanske säger mer om mig och vad jag har för förutfattade meningar?

 

[w176]

Efter moralpaniken i USA kring rollspels forskades det en del kring det här med självmord och rollspel Rollspelare var något underrepresenterade när det gällde självmord och brottslighet, men troligen beror det på att det är en stillsam medelklasshobby. I likhet med andra stillsamman medelklasshobbies som har liknande siffror.

Fattigdom och missbruk är i regel det som leder till ökad risk för brottslighet och självmord. Rollspel är en typisk hobby för akademisk välordad medelklass utan missbruksproblem. Så vi ligger i regel lite under genomsnittet, och mår troligen snäppet bättre.

 

[Inkognito]

Utan vetenskapliga belägg så tror jag att rollspel och andra "nörderier"/sunda hobbies förhindrar fler självmord än vad det katalyserar.

Jag förlorade en gammal vän som inte orkade mer väldigt nyligen (icke-rollspelare, icke-nörd, drogproblem, "kriminellt belastad", men akademiker om än inte avslutad..) och känner att jag inte orkar bidra så mkt i tråden. Självmord är alltid den sämsta utvägen. Gör aldrig det.

 

[Tsianphiel]

För det första, Inkognito, mina kondoleanser. Himla tråkigt att höra.

För det andra är jag böjd att hålla med.

Så vi ligger i regel lite under genomsnittet, och mår troligen snäppet bättre.

Japp. Finns till och med undersökningar som tyder på att rollspel kan förbättra mental hälsa. Så med andra ord vilar hypotesen "rollspelare har sämre mental hälsa" på tämligen osäker grund.

 

[Luftslottet]

Inkognito: så himla tråkigt att höra. Ta hand om dig

Fattigdom och missbruk är i regel det som leder till ökad risk för brottslighet och självmord. Rollspel är en typisk hobby för akademisk välordad medelklass utan missbruksproblem. Så vi ligger i regel lite under genomsnittet, och mår troligen snäppet bättre.

Inget vetenskapligt här heller (eftersom de fortfarande är semester) men efter att jobbat flertalet år inom psykiatrin så kan jag bara hålla med w176. Har träffat få personer i jobbet som ens har något som liknar "nörd" intresse. Flertalet har däremot sociala, ekonomiska och missbruksproblem. Men, psykisk ohälsa finns inom alla skikt i samhällena oavsett om man är företagsledare eller tärningsrullare. Däremot så kan man ha olika förutsättningar att få hjälp, stöd eller vård beroende på vilka grund förutsättningar som finns.

 

[Mundo]

Finns till och med undersökningar som tyder på att rollspel kan förbättra mental hälsa. Så med andra ord vilar hypotesen "rollspelare har sämre mental hälsa" på tämligen osäker grund.

Källa? Hade varit kul att läsa.

 

[zonk]

Inkognito: så himla tråkigt att höra. Ta hand om dig



Inget vetenskapligt här heller (eftersom de fortfarande är semester) men efter att jobbat flertalet år inom psykiatrin så kan jag bara hålla med w176. Har träffat få personer i jobbet som ens har något som liknar "nörd" intresse. Flertalet har däremot sociala, ekonomiska och missbruksproblem. Men, psykisk ohälsa finns inom alla skikt i samhällena oavsett om man är företagsledare eller tärningsrullare. Däremot så kan man ha olika förutsättningar att få hjälp, stöd eller vård beroende på vilka grund förutsättningar som finns.

Orsak/verkan är ju alltid lurigt med. Mår folk psykiskt dåligt för att de tar droger, eller tar de droger för att de mår psykiskt dåligt?

Däremot lär ju en påfrestande livssituation i allmänhet antagligen inte göra saker bättre om man mår dåligt (som dålig ekonomi, problem med jobbet, osv osv).

Man ska inte överskatta hur mkt statistik kan reda ut heller. Det är rätt lätt att det blir fel trots att man försöker korrigera för bakgrundsfaktorer. I flera stora seriösa studier var ju kaffe länge en aning farligt enligt forskare i USA. Sen plötsligen var det nya studier där kaffe var en aning hälsosamt. En hypotes där är att det hänger samman med att rökning till stor del blivit förbjudet inomhus, och att kaffe + cigg (eller sekundär rökning) inte längre hängde ihop som ler och långhalm. Antagligen har kaffe ingen direkt märkbar effekt på hälsan i någondera riktningen..

 

[w176]

Källa? Hade varit kul att läsa.

Nu är jag inte säker på vad för studie det referars till men i regel brukar:

Regelbunden social aktivitet, oavsett genre, ha en dokumenterbar positiv effekt på hälsan. Körsång, bokcirkel, delta kyrka eller lokalförning, fågelskådning, bingo, rollspel, sycirkel osv. För att det verka vara bra för hälsan att vara social och ha roligt. Rent allmänt.

 

[Mundo]

Nu är jag inte säker på vad för studie det referars till men i regel brukar:

Regelbunden social aktivitet, oavsett genre, ha en dokumenterbar positiv effekt på hälsan. Körsång, bokcirkel, delta kyrka eller lokalförning, fågelskådning, bingo, rollspel, sycirkel osv. För att det verka vara bra för hälsan att vara social och ha roligt. Rent allmänt.

Jorå, det köper jag. Det är ju ganska vida känt. Tänkte mer eftersom rollspel specifikt nämdes i posten ovan så tänkte jag om det var en studie som handlade om just rollspel.

 

[Luftslottet]

Orsak/verkan är ju alltid lurigt med. Mår folk psykiskt dåligt för att de tar droger, eller tar de droger för att de mår psykiskt dåligt?

Sant. Oftast svårt hitta orsaken, och ibland går de inte. Behandling av både saker oavsett vad som är problemet brukar sällan vara dåligt.