anth
Vetefan
Den här tråden hade nog passat bättre i OT-forumet, men det är ju stängt så jag var tvungen att vara lite kreativ.
Vi rollspelare är luttrade och har blivit påhoppade titt som tätt. Som exempel kan nämnas Piff och Puff i Sverige som gav ut boken "De övergivnas arme" och Jack Chicks tracts om Dungeons & Dragons. Det finns även mörkare sidor där rollspelare tagit livet av sig eller mördat varandra. Det senaste uppmärksammade fallet i Sverige var väl den styckmördade vampyrlajvaren Marcus Norén 2002 (vars mördare inte hade någonting att göra med rollspel/lajv). Och de flesta av oss är rörande överens om att rollspelare som mördar eller tar livet av sig inte gör det p.g.a. rollspelandet, utan de var psykiskt instabila redan från början.
Det här att vuxna förfäras av att barn/ungdomar fördärvas är inget nytt: på 1920-talet förfärades man över Jazzen, på 1950-talet förfärades man över Rock n' Roll och det senaste decenniet har man varit orolig för att blodiga datorspel avtrubbar ungdomars sinnen och gör dem till mördare.
Men nu har nästa hot dykt upp: anime.
En 15-årig spansk kille hängde sig p.g.a. sin waifu Ikaros från animen Heavens Lost Property.
Så nu höjs rösterna för att anime ska censureras.
Frågor:
Hur kan man ta livet av sig för något som händer i en TV-serie (både tecknad och live action)?
Skådespelare som spelar skurkar i filmer/serier kan bli påhoppade för att fans inte kan skilja på person/rollperson. T.ex. har Tom Felton, som spelade Draco Malfoy i Harry Potter, blivit påhopad för att han är så "elak". Och det händer att författare blir mordhotade när deras berättelser inte slutar som deras fans vill.
Men mord/självmord???
Skulle det vara någon skillnad på anime och andra tecknade serier och live action?
Skulle anime vara intensivare? Påverkar Cosplay-hobbyn?
Oavsett om vi talar om rollspel, lajv, goth, emo, datorspel, anime... så brukar utövare/följare kallas nördar (otaku i japan).
Är nördar mer psykiskt instabila än "vanliga" människor?
Vi rollspelare är luttrade och har blivit påhoppade titt som tätt. Som exempel kan nämnas Piff och Puff i Sverige som gav ut boken "De övergivnas arme" och Jack Chicks tracts om Dungeons & Dragons. Det finns även mörkare sidor där rollspelare tagit livet av sig eller mördat varandra. Det senaste uppmärksammade fallet i Sverige var väl den styckmördade vampyrlajvaren Marcus Norén 2002 (vars mördare inte hade någonting att göra med rollspel/lajv). Och de flesta av oss är rörande överens om att rollspelare som mördar eller tar livet av sig inte gör det p.g.a. rollspelandet, utan de var psykiskt instabila redan från början.
Det här att vuxna förfäras av att barn/ungdomar fördärvas är inget nytt: på 1920-talet förfärades man över Jazzen, på 1950-talet förfärades man över Rock n' Roll och det senaste decenniet har man varit orolig för att blodiga datorspel avtrubbar ungdomars sinnen och gör dem till mördare.
Men nu har nästa hot dykt upp: anime.
En 15-årig spansk kille hängde sig p.g.a. sin waifu Ikaros från animen Heavens Lost Property.
Så nu höjs rösterna för att anime ska censureras.
Frågor:
Hur kan man ta livet av sig för något som händer i en TV-serie (både tecknad och live action)?
Skådespelare som spelar skurkar i filmer/serier kan bli påhoppade för att fans inte kan skilja på person/rollperson. T.ex. har Tom Felton, som spelade Draco Malfoy i Harry Potter, blivit påhopad för att han är så "elak". Och det händer att författare blir mordhotade när deras berättelser inte slutar som deras fans vill.
Men mord/självmord???
Skulle det vara någon skillnad på anime och andra tecknade serier och live action?
Skulle anime vara intensivare? Påverkar Cosplay-hobbyn?
Oavsett om vi talar om rollspel, lajv, goth, emo, datorspel, anime... så brukar utövare/följare kallas nördar (otaku i japan).
Är nördar mer psykiskt instabila än "vanliga" människor?