Nekromanti Tycker ni det är kul med krigsodugliga karaktärer?

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
Hallå där gott folk!

Jag har en liten undran, hur mycket spelar ni med karaktärer som är ganska dåliga på att slåss, (I slåss ingår fireballs).

Jag tycker det är ganska kul men det kan bli fel om kampanjen inte "godkänner" detta.

Synpunkter nån?

Bombu
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Jag tycker det är ganska kul men det kan bli fel om kampanjen inte "godkänner" detta.
Jag tycker också att det är kul, men precis som du säger så måste kampanjen hantera det.

Har man en spelledare som kör enligt följande exempel så är det ganska kört.

SL: Det är sex angripare, ni är tre så de attackerar två mot var och en av er.
Den lärda adelsdamen: Men, jag är ju tio meter bakom och de andra två är ju riddare! Borde inte de vara ett större hot?
SL: Nej, två springer mot dig medan se andra blir slaktade av riddarna.

Spelledaren måste tänka sig in i hur angriparna tänker. De attackerar de som de uppfattar som ett hot, inte utifrån något slags rättviseperspektiv.

Tyvärr tror jag att varianter på ovanstående exempel är mycket vanligt förekommande.
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
Ja jag har en känsla av att ditt exempel med adelsdamen ligger nära till hands i vissa situationer. Kanske just för att det är en adelsdam att spelledaren skull vara snäll.

Men knappast om det varit en lärd adelsman utan större förmåga att hantera sin dirk.

D&D kan ju vara lite mer anpassat än vissa andra system I och med att alla går upp nivåer, men även i D&D så kan man ju stå där med sin icke krigiska bard eller listiga magiker utan pang pang magi.

Eller en svag munk utan större stridspotential.

Hur skall en bra DM hantera detta tycker ni?

Bombu
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Hur skall en bra DM hantera detta tycker ni?
Till exempel genom att fienden inte attackerar en karaktär som står i bakgrunden och är harmlös förrän de tagit hand om de verkliga hoten.

En annan viktig ingrediens är att man måste ha utmaningar som inte går ut på att slåss eller att överleva strid/fällor/annat farligt.

Det måste helt enkelt finnas utrymme för den stridsovana karaktären att dra sig undan, men samtidigt utrymmen där den kan agera.
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
Det där med de verkliga hoten tror jag definitivt på.

Om man har en fullrustad riddare med ett draget svärd då är man nog inte så snabb att ge sig på adelsdamen på passgångaren.

Blandning i äventyren kan ju vara väldigt kul, olika karaktärer får skina i olika situationer.

Jag är en fan av liknande nivåer på spelarna för att undvika att nån karaktär helt enkelt är mycket sämre än andra, hur tycker ni om olika nivåer i sällskapet på spelarna.

Bombu
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,761
Location
Stockholm
Det är livet!

Jag gillar att spela gubbar som inte primärt är inriktade på att slåss. Jag gillar att spela såna äventyr, och jag gillar att spelleda såna äventyr.

För min del tycker jag att det är roligare med äventyr och äventyrare som undersöker grejer, som skuggar fok, smyger omkring och är allmänt smarta, och som slåss nån gång ibland när det är värsta avslutningen på äventyret. Eller om man blir anfallen av skurkar för att man kommit sanningen på spåret.

Om man har en spelledare som mest gillar att kasta in en i slagsmålsscener, tror jag nog att jag skulle spela en tuf fighter, för att vara beredd, men att jag skulle använda skills för att göra honom bra i andra saker som hjälper till att lösa mysterier.

Min nästa gubbe ska nog bli en Paladin, tror jag.

Magnus
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Å andra sidan

Till exempel genom att fienden inte attackerar en karaktär som står i bakgrunden och är harmlös förrän de tagit hand om de verkliga hoten.
Men i D&D så finns ju även det där lilla problemet med magi. Harmlös i betydlesen synliga vapen behöver ju inte betyda harmlös alls egentligen. Nog borde väl även rövarna Bosse och Bengt fatta att det kan finnas en kunnig trollis dold innanför adelsdamens kläder?

/Duddmannen
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Å andra sidan

Men i D&D så finns ju även det där lilla problemet med magi. Harmlös i betydlesen synliga vapen behöver ju inte betyda harmlös alls egentligen. Nog borde väl även rövarna Bosse och Bengt fatta att det kan finnas en kunnig trollis dold innanför adelsdamens kläder?
Inte när hon flyr hals över huvud eller bara skriker på hjälp...
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Jag är en fan av liknande nivåer på spelarna för att undvika att nån karaktär helt enkelt är mycket sämre än andra, hur tycker ni om olika nivåer i sällskapet på spelarna.
OK, dags att återgå till en favoritsysselsättning: slagga D&D 3e.

Det här är en sak som jag tycker funkar sämre i 3e än i 2e.

Varför? Jo, därför att i 2e hade man i stort sett en dubbling av xp per level, medan man i 3e har en betydligt flackare kurva.

Varför är detta ett problem? Jo, låt oss säga att man har en grupp nyblivna level 10 karaktärer och en dör. Får han börja på level ett så är han level 10 ungefär samtidigt som de andra är level 11, det vill säga att han kan fega i bakgrunden och komma tillräckligt ikapp väldigt snabbt. Med 3e's flackare kurva tar detta mycket längre tid (level 10 till 11 kostar 11000, vilket räcker för att ta en level 1 till 4 och halvvägs till fem, men ju längre tiden går desto långsammare närmar han sig de andra (siffrorna kan vara lite fel, men grundproblemet kvarstår)). Tittade man över huvud taget på matematiken när man skapade 3e (eller 2e för den delen)?

Man kan iofs diskutera rättviseaspekter och sånt, men faktum kvarstår, en alltför stor skillnad i level funkar inte i längden.
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
För mig handlar rättviseaspekter inte om att förtjäna xp.

xp är nått jag delar ut som DM för att spelarna skall vara på en nivå jag tycker passar för äventyret, och för att de skall avancera nivåer i "lagom" takt.

vad som är "lagom" kan varje DM bestämma själv beroende på kampanj osv.

Jag låter spelare som dött komma igen på samma nivå som de andra karaktärerna, vad de inte får i samma utrsträckning är magiska föremål. De får några (om det finns i sälskapet) men inte så många som de andra PCs.

För mig finns det inget skäl för en spelare att börja på nivå 1, om inte alla andra också är på nivå 1

Bombu
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
För mig finns det inget skäl för en spelare att börja på nivå 1, om inte alla andra också är på nivå 1
Iofs så håller jag med helt och hållet där, men det finns tyvärr en hel del purister som kommer från spelsidan av rollspelandet som anser att man ska börja en karaktär på level 1.

Jag låter spelare som dött komma igen på samma nivå som de andra karaktärerna, vad de inte får i samma utrsträckning är magiska föremål. De får några (om det finns i sälskapet) men inte så många som de andra PCs.
En viktig poäng här. I många kampanjer definieras karaktärerna mer av den utrustning de lyckats skrapa ihop än av vad de egentligen kan.
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
. I många kampanjer definieras karaktärerna mer av den utrustning de lyckats skrapa ihop än av vad de egentligen kan
Jag vet, det är nått jag själv har svåra kval kring. Jag tycker i grunden inte om att det blir så för ofta.

Det kan vara ok nån gång, tex Elric, Frodo (kanske ett dåligt exempel) att definieras av sina saker, men inte hela tiden.

Där tycker jag D&D har sin svaga sida att rollpersonerna förväntas erhålla tonvis med magiska prylar på högre nivåer.

För de purister som ser ett egenvärde med att karaktärerna startar på nivå 1, så finner de säkert på nått sätt att balansera äventyren, (hoppas jag).

För mig är det en ganska extrem hållning, att nya karaktärer måste starta på nivå 1, jag förstår inte vitsen och det skapar problem med spelbalansen.

Men det kanske finns några starka skäl i deras kampanjer. Själv tycker jag just nivå 1 är ganska tråkig, redan på nivå 2 blir det roligare, definitivt på nivå 3 där har man nått upp till en rolighetsnivå som jag tycker hålls.

Högre nivåer över nivå 3 blir inte automatiskt roligare, de kan bli det men de kan också bli tråkigare.

Men just nivå 1 är den nivå jag tycker sämst om, kan ha med åldern att göra.

En nivå 1 karaktär är för mig en ung karaktär typ 20 år eller till och med yngre, så fort en karaktär är över nivå 1 så kan han ha nästan villken ålder som helst.

Men det är säkert bara min förvirrade logik som leder mig fram till detta, absolut inget hugget i några stentavlor.

Bombu
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,455
Location
Göteborg, Lindome
Nya rollfigurer som inte är nybörjare

OK, dags att återgå till en favoritsysselsättning: slagga D&D 3e.

Hoppas du har kul och det inte blir för tröttsamt för dig att försöka hitta några fel. :gremtongue:


...
Tittade man över huvud taget på matematiken när man skapade 3e (eller 2e för den delen)?


Du glömmer helt en mycket viktig mekanism. Även om de övervinner samma svårigheter, så innebär det inte automatiskt att de erhåller lika många EP. Den låggradigare kommer ju att få betydligt fler EP för samma svårighet jämfört med de högradigare (jag använder här RPGA-tolkningen av "XP for CR"-tabellen). Därför kommer de att komma ikapp betydligt snabbare än vad ditt exempel visar.

Sedan är det fullt rimligt att starta över första graden om resten av gänget är höggradiga. Jämför man med att börja på 1:a graden i AD&D bland en massa höggradiga rollfigurer, inser man snabbt att de första graderna studsar man ändå förbi som en smörgås på vattnet. Skippa dem och gå direkt på en vettig grad, säg en grad under den lägsta i gruppen.

Utrusta dessutom rollfiguren med några vettiga magiska saker. Det finns en bra tabell i DMG för detta, som eventuellt kan behöva justeras för kampanjen.

/Mikael
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
En del av problemet är ju hur äventyren är upplagda.

Om ett äventyr är upplagt som en serie strider, då kan ju vissa karaktärs klasser visa sig svagare än andra.

att få in blandningen i äventyren tror jag kan vara väldigt bra.

Men när man väl kommit iväg till "dungeonen" så kanske DM vill hålla karaktärerna där ett slag, och vad kan adelsdamen göra i dungeonen?

Jag har inte alltid problem med detta men i vissa lägen blir det problem, svårt att hantera spelare som vill ha väldigt olika typ av äventyr.

bombu
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Nya rollfigurer som inte är nybörjare

OK, dags att återgå till en favoritsysselsättning: slagga D&D 3e.

Hoppas du har kul och det inte blir för tröttsamt för dig att försöka hitta några fel.
Jag hade en underförstådd smiley efter den meningen.

Du glömmer helt en mycket viktig mekanism. Även om de övervinner samma svårigheter, så innebär det inte automatiskt att de erhåller lika många EP. Den låggradigare kommer ju att få betydligt fler EP för samma svårighet jämfört med de högradigare (jag använder här RPGA-tolkningen av "XP for CR"-tabellen). Därför kommer de att komma ikapp betydligt snabbare än vad ditt exempel visar.
Nejdå, jag glömde inte den. Jag baserade det utifrån min erfarenhet att de flesta spelledare använder CR och liknande mekanismer för att balansera motstånd, inte som bas för XP. De jag har spelat med har fördelat ut XP vid spelmötets slut baserat på rollspelande, ideer, lösningar, lärorika händelser och sånt. Fighter och sånt räknas normalt sett inte in alls.

Sedan är det fullt rimligt att starta över första graden om resten av gänget är höggradiga. Jämför man med att börja på 1:a graden i AD&D bland en massa höggradiga rollfigurer, inser man snabbt att de första graderna studsar man ändå förbi som en smörgås på vattnet. Skippa dem och gå direkt på en vettig grad, säg en grad under den lägsta i gruppen.
Som jag tidigare skrev, jag håller med dig i det här. Problemet är i första hand hos puristerna som anser att sådant är fusk.
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,455
Location
Göteborg, Lindome
Re: Nya rollfigurer som inte är nybörjare

Jag baserade det utifrån min erfarenhet att de flesta spelledare använder CR och liknande mekanismer för att balansera motstånd, inte som bas för XP. De jag har spelat med har fördelat ut XP vid spelmötets slut baserat på rollspelande, ideer, lösningar, lärorika händelser och sånt. Fighter och sånt räknas normalt sett inte in alls.

Men då avviker de alltså väsentligt från spelets mekanismer i detta avseende. Om det får oönskade konsekvenser är det väl knappast systemets fel.


Problemet är i första hand hos puristerna som anser att sådant är fusk.

Vad är det för purister du talar om... och se'n när bryr du dig om dem? :gremwink:

/Mikael
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Nya rollfigurer som inte är nybörjare

Men då avviker de alltså väsentligt från spelets mekanismer i detta avseende. Om det får oönskade konsekvenser är det väl knappast systemets fel.
Iofs har du rätt, men jag skulle ändå gissa att det är ytterst få som faktiskt delar ut XP baserat på dödade monster.

Vad är det för purister du talar om...
Ingen speciell, jag har bara hört åsikten framföras ett antal gånger.

och se'n när bryr du dig om dem?
Touché! Jag bryr mig inte om dem, jag bara använder dem som behändigt argument.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Re: Nya rollfigurer som inte är nybörjare

Halloj Troberg, istället för att svara på vart och ett av dina inlägg försöker jag svara på alla här.

Du frågade om det fanns någon som använde xp-reglerna i DMG.
Jag använder dem.
Anledning:
Tidigare har jag använt ett eget xp-system, men när jag köpte nya DMG så gick jag igenom xp-systemet GRUNDLIGT - och insåg det som dina DMs inte insett: att det är nästan omöjligt att ändra xp-systemet och bibehålla spelbalansen - vilket är ett tecken på hur välbalanserade grundreglerna är från början.

Du frågade om speltillverkarna hade tänkt på konsekvenserna när de konstruerade den flackare xp-tabellen.
Jo, de har tänkt på det.
Mao det är inte meningen att en låg-level PC ska komma ikapp hög-level PCs.
Man kan diskutera i oändlighet om det är bra eller dåligt,
(du tycker uppenbarligen att det är dåligt)
men det är fortfarande speltillverkarnas avsikt.
Dessutom kan man lösa problemet genom att använda den optional rule som finns i Forgotten Realms:
I korthet går den ut på att man INTE ska räkna ut en genomsnittslevel för gruppen, utan räkna ut xp för varje karaktärs enskilda level.
Eftersom en låg-level PC får mer xp för en viss CR än en hög-level PC, så kommer låg-level PCn stiga snabbare än resten av gruppen.

Om vi återgår till vad den här tråden handlade om från början:
Är det kul med stridsodugliga karaktärer?
Som alla andra håller jag med om att det är kul förutsatt att man har en DM som tar hänsyn till ens karaktär.
Men det inte många inser är att själva systemet motarbetar stridsodugliga karaktärer.
Ex: en level 9 Diviner med CON 8 - det är vad jag kallar en stridsoduglig karaktär!
I genomsnitt så kommer den karaktären ha 17hp, ni som får det till något annat kan inte räkna. :gremtongue:
(han kan antagligen boosta med fortitude, men här talar vi om stridsoduglighet)
Ta en titt på vad ett level 9 party (som vi förutsätter att han är medlem av) brukar möta - han ska inte bara hålla sig i bakgrunden, han överlever överhuvudtaget ingenting.
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,455
Location
Göteborg, Lindome
Re: Nya rollfigurer som inte är nybörjare

Iofs har du rätt, men jag skulle ändå gissa att det är ytterst få som faktiskt delar ut XP baserat på dödade monster.

Naturligtvis inte enbart baserat på det, men de flesta som spelleder D&D3e delar säkert ut erfarenhetspoäng baserat på övervunna svårigheter - vilket är vad reglerna föreskriver. Gör man det, fungerar systemet bra.

/Mikael
 
Top