Nekromanti Tydlighet alt oklarheter under spel

[Feuflux]

Gör spelaren saker emellan "Du kommer dit, och det är fortfarande ingen som öppnar när du ringer på"-besöken eller är det en total upphängning på det här måste lösas innan jag tänker gå vidare?

Låter ju lite som att det behövs ett övertydligt "det kommer inte vara någon som öppnar nästa gång heller". Räcker det som kwarnberg föreslår ovan?
Eller kör en tvåsekunder-scen "precis som förra gången öppnar ingen" och gå sedan direkt till de andra spelarna och fokusera på dem.
Eller kör nåt helt annat. En inbrottstjuv öppnar för han trodde det var polaren som knackade för att de skulle bära ut TVn (okej, jag har inte fattat vad det är för setting riktigt).

En spelare som hela tiden vill gå sin egen väg istället för att stämma av med spelgruppen låter för övrigt påfrestande.

 

[luddwig]

Jag tycker att Rickard är inne på att bra spår. Målet borde vara att lära av spelaren det beteende som stör. Om det var mitt spelbord skulle jag nog uppmuntra dom andra spelarna att göra något, eller låta det hända dem något intressant, under tiden som den besvärliga spelaren är på egna äventyr. Det är kanske lite elakt, men om det upprepas några gånger börjar han kanske tänka sig för innan han upprepar samma resultatlösa manöver. Den här tråden mig för övrigt att tänka på Albert Einsteins: Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

 

[Henke]

Du kan ju ge intryck till rollpersonen. ”Nu har du varit här X dagar i rad. Och fortfarande ingen här. Du börjar misstänka att någonting måste vara allvarligt fel.”

Har man spelare som inte kan reflektera in-character får man ibland sätta orden i huvudet på dem.

Precis min tanke. Lite trist att beskriva för spelaren vad hans RP tänker bara (men det är såklart en nödlösning bättre än nuläget)

 

[Henke]

Eller kör en tvåsekunder-scen "precis som förra gången öppnar ingen" och gå sedan direkt till de andra spelarna och fokusera på dem.

Det är så jag hanterat det, men det blir storymässigt lite tröttsamt... eftersom scenariot inte är nån slags komedi

 

[Henke]

Jag tycker att Rickard är inne på att bra spår. Målet borde vara att lära av spelaren det beteende som stör. Om det var mitt spelbord skulle jag nog uppmuntra dom andra spelarna att göra något, eller låta det hända dem något intressant, under tiden som den besvärliga spelaren är på egna äventyr. Det är kanske lite elakt, men om det upprepas några gånger börjar han kanske tänka sig för innan han upprepar samma resultatlösa manöver. Den här tråden mig för övrigt att tänka på Albert Einsteins: Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

Ja, fast samtidigt så är det ju lite såhär det fungerar i vissa peka-klicka-datorspel. Du testar sig fram i någon slags frustration över att du inte riktigt kommer vidare med ditt spår. Skillnaden är väl att jag (och uppenbarligen de andra spelarna) tycker att det finns andra spår. Nu är det kanske inte så att han inte fattar det, men han vill verkligen verkligen vidare med just det spåret och släpper liksom inte.

Vi får väl se om det blir bättre framöver. Tror jag beskrivit dysfunktionaliteten i min spelgrupp tidigare (annars kan den som vill läsa HÄR)

 

[luddwig]

...han vill verkligen verkligen vidare med just det spåret och släpper liksom inte.

Vi får väl se om det blir bättre framöver. Tror jag beskrivit dysfunktionaliteten i min spelgrupp tidigare...

Jo, den där spelgruppen har vi hört talas om.

Sedan den där biten med att han inte släpper spåret. Jag tror att det där är en bieffekt av rälsat rollspelande. Åtminstone upplevde jag det så, att spelarna förväntade sig att alla frågor skulle få svar, precis som att alla hinder skulle gå att ta sig förbi. Dessa fenomen fick min grupp sedan brottas med när jag styrde över till öppna äventyr. Nu, när den nya spelstilen är inarbetad, följer jag istället med glädje hur spelarna misslyckas med saker, flyr från strider och så vidare utan att känna sig lurade av spelet eller mig som spelledare.

 

[Feuflux]

Sedan den där biten med att han inte släpper spåret. Jag tror att det där är en bieffekt av rälsat rollspelande. Åtminstone upplevde jag det så, att spelarna förväntade sig att alla frågor skulle få svar, precis som att alla hinder skulle gå att ta sig förbi.

Tänkte också på det, men om det nu bara är en i spelgruppen som har hangups så borde ju inte spelstilen vara den huvudsakliga boven.
Ett stereotyp-råd är ju prata med spelaren. "Jag upplever att du fastnar i ett spår och inte kommer vidare. Hur känner du? Finns det något jag som SL kan göra tydligare?"

Eller ge spelarna en godisbit varje gång de kör något bra. Positiv feedback! :wink:

 

[2097]

Ang din post på FL forumet…

i TV-programmet Freaks&Geeks finns ett avsnitt när spelarna klagar på att motståndet från DM är för hårt och då svarar DM sarkastiskt “Perhaps I should let you encounter kittens and grandmas so as not to upset you”.

Det har blivit ett running joke i vår kampanj när dom gnäller på att det är svårt. Behöver bara öppna munnen ljudlöst och då säger genast nån av dom andra spelarna “Ja ja, vi vet, Sandra, Kittens & Grandmas…” och så börjar dom skratta.

Gjorde följande bild för att hylla detta:

 

[Henke]

Ang din post på FL forumet…

i TV-programmet Freaks&Geeks finns ett avsnitt när spelarna klagar på att motståndet från DM är för hårt och då svarar DM sarkastiskt “Perhaps I should let you encounter kittens and grandmas so as not to upset you”.

Det har blivit ett running joke i vår kampanj när dom gnäller på att det är svårt. Behöver bara öppna munnen ljudlöst och då säger genast nån av dom andra spelarna “Ja ja, vi vet, Sandra, Kittens & Grandmas…” och så börjar dom skratta.

Gjorde följande bild för att hylla detta:

Helt lysande! Nu har iofs de flesta i min spelgrupp hållit ihop sedan vi började spela (runt '84-'85 tror jag) så det är högst tveksamt att vi skulle bryta upp nu efter att ha spelat ihop i så många år. Ajja, nu när man har småbarn så hinner det dessutom gå så långt mellan spelpassen att man hinner skaka av sig irritationen De tycker säkert jag är skitjobbig också...

 

[Rangertheman]

Jag hade sagt till spelaren att det inte är lönt att springa och knacka på och faktiskt föreslagit andra vägar hen kunde prova. För mig är speltiden för värdefull för att slösa på sådant. Hellre meta än ett spelpass som går i stå.

 

[2097]

Ja… vi har varit bortskämda spelat flera gånger i veckan senaste året. Men nu kommer det bli sommaruppehåll T_T

 

[Henke]

Jag hade sagt till spelaren att det inte är lönt att springa och knacka på och faktiskt föreslagit andra vägar hen kunde prova. För mig är speltiden för värdefull för att slösa på sådant. Hellre meta än ett spelpass som går i stå.

Håller med. Nu blev detta inget big issue under spel utan han fick en handfull sekunder för att konstatera att ingen förändring skett. Tror mest det är irritation från min sida att han inte ger upp.

 

[luddwig]

Tänkte också på det, men om det nu bara är en i spelgruppen som har hangups så borde ju inte spelstilen vara den huvudsakliga boven.

Jag tänker att det sannolikt kan vara en kombination av spelstil och personlighet, det vill säga att spelstilen har den effekten på vissa spelare men inte nödvändigtvis på alla. Sedan kan det förstås ligga helt hos spelaren också.

 

[kwarnberg]

Det låter ju som att spelaren behöver få det förklarat i klarspråk att det inte är lönt att gå och knacka på dörren om och om igen. Han kanske resonerar i stil med att du som SL har ett schema för SLPn som hen följer, och att spelaren måste komma dit i rätt tid för att fånga hen.

 

[Henke]

Det låter ju som att spelaren behöver få det förklarat i klarspråk att det inte är lönt att gå och knacka på dörren om och om igen. Han kanske resonerar i stil med att du som SL har ett schema för SLPn som hen följer, och att spelaren måste komma dit i rätt tid för att fånga hen.

Ja, och på sätt och vis är det kanske bättre att undersöka något upprepade gånger, än att missa ledtrådar.

 

[kwarnberg]

Ja, och på sätt och vis är det kanske bättre att undersöka något upprepade gånger, än att missa ledtrådar.

Jag tycker känns som en rätt cynisk relation till SL. Att man inte har förtroende för att SL ger rimliga sätt att presentera ledtrådar, så man måste använda brute force för att få tag på dem. Därmed inte sagt att det gäller dig som SL! Men spelaren i fråga kanske haft spelledare förr som spellett på ett sätt som uppmanat till den sortens beteende. Kan vara nyttigt att reda ut.

 

[Henke]

Jag tycker känns som en rätt cynisk relation till SL. Att man inte har förtroende för att SL ger rimliga sätt att presentera ledtrådar, så man måste använda brute force för att få tag på dem. Därmed inte sagt att det gäller dig som SL! Men spelaren i fråga kanske haft spelledare förr som spellett på ett sätt som uppmanat till den sortens beteende. Kan vara nyttigt att reda ut.

Det finns en historisk misstänksamhet i gruppen mot mig som SL då jag gick mycket på att tärningen avgjorde (och RP strök med) tidigare, samt att jag har en förkärlek till att sätta dem i kniviga situationer (men absolut inget som de inte lyckas ta sig ur). Speciellt den här spelaren har utifrån kampanjspel spelat väldigt försiktigt och vill aldrig gå först, sist (eller helst inte ens mitt emellan). Han investerar helt enkelt mycket i sin karaktär och är väldigt rädd om den, vilket inte alltid passar min SL-stil. På detta sätt blev det väldigt befriande när vi kört oneshots där han inte behöver oroa sig för sin karaktär.

Jag vill dock påstå att min SL-stil förändrats en del sedan dess. Det är sällan (väldigt sällan) någon stryker med och jag upplever absolut inte att jag lurar dem. (så som de kände sig när vi spelade Marsklandet och tempelordern sövde ner dem för att offra dem och de fick fly hals över huvud utan någon som helst utrustning - dock fick de släkt sin törst på hämnd några spelmöten senare). Eller när jag målade upp Shaguliterna som goda vetenskapsmän i Svavelvinter innan de kidnappade (hans) RP.

Men visst, kommunikation är alltid bra så vi får väl snacka om det vid tillfälle i gruppen.

 

[Rymdhamster]

Har du övervägt mer tydliga lösningar? Dvs sluta droppa hintar, släng in en SLP som kan säga saker rätt ut, eller rent av erbjuda sig att lösa situationen.

Grannen som kommer ut och säger att "hon där har jag inte sett till på flera dagar", har du ett meddelande till henne kan du lämna det till mig så ger jag henne det" eller för all del "Ge mig ett nummer där jag kan nå dig så kontaktar jag dig när hon är hemma igen".

I båda fallen kan då spelaren ticka av den "questen" i sin lista och gå vidare. Kan hända poppar det upp en ny quest senare när den där grannen hör av sig och säger "tre män bröt sig in där och släpade ut henne bunden till händer och fötter!", men för stunden är problemet "borta" och spelaren behöver inte oroa sig för att glömma bort denna potentiellt viktiga quest.