Deodanders
Syntaldicus Nomenclatus
- Joined
- 24 Nov 2005
- Messages
- 637
Jag har spelat Unknown Armies med Jonas och Kory på sistone och skrev nyligen en sammanfattning på A Game of You om vad stämde och inte stämde.
Vi avslutade en story arc igår och nu tar vi en paus för att spela lite andra grejer, sedan får vi se om vi fortsätter i någon form.
Det här sista spelmötet var det bästa i fråga om att samarbeta kring storyn, mycket för att jag medvetet släppte in Jonas och Kory och gav dem tydligare möjlighet till val tror jag. (Snarare har jag nog tidigare omedvetet tagit för mig lite mycket som SL.)
En sak jag gillar så här i efterhand är hur de genom hela historien verkligen ansträngde sig för att göra bra grejer trots att det fanns möjlighet att tumma på moralen för egen vinning. Ofta får jag intrycket att folk vältrar sig i det mörka och sjaskiga när de spelar Unknown Armies och därför tyckte jag om hur Jonas och Kory lyckades hålla sig flytande i den ockulta undre världen med värdighet.
Så i ett spel som uttryckligen handlar om "power & consequences" fick vi en story om the power of love och goda följder.
Vår utgångspunkt som vi kommit fram till gemensamt var ett "kungen-är-död"-scenario med efterföljande maktkamp om tronen. Vi hade innan det valt att placera historien i Stockholm.
Jonas och Korys karaktärer var båda insyltade som rådgivare åt Charles Ljung, den döde kungen av Stockholms ockulta undre värld. Jonas karaktär var Peter, en avatar av The Gambler. Kory spelade Delphine, en Bibliomancer som fungerat som en slags astrolog vid hovet. När spelet började var de båda misstänkta för dådet ifråga.
När spelet slutade hade Peter återförenats med sin tidigare älskarinna och Charles änka, Gabriella. Hon hade tidigare försökt döda honom efter att han undanhållit henne Charles oäkta son. Delphine fann sig också älskad av den man som i slutrepliken introducerade sig som The Don, men som tidigare bara kallats The Guy with the Glass Eye. Det här var en kille med en stor stråhatt, vitt linne, tatuerade armar och ohälsosam solbränna som tidigare hotat Delphine med en smutsig spruta på Rönells Antikvariat. Peter hade överlämnat barnet, arvingen, till dess farmor och utropat sig till kung. Han spelade högt och vann.
Det var ett dramatiskt och tillfredsställande avslut.
Faktum kvarstår att jag inte haft någon som helst hjälp av reglerna för vad jag vill göra. Kory sade det rätt bra när vi eftersnackade igår: "It was all us". Visst funkar det fint med sunt förnuft, scene framing, say yes och andra applicerbara tekniker men inte hela vägen. Det blir tungrott och jag tyckte det var svårt att spelleda utan stöd för min stil och agenda.
Vill någon snacka mer om det här eller höra mer om själva storyn så svarar jag gärna på frågor, och kan tänka mig att Jonas har något att säga också.
Har andra här spelat UA så vore det grymt intressant att höra hur era erfarenheter stämmer med eller skiljer sig från mina.
Vi avslutade en story arc igår och nu tar vi en paus för att spela lite andra grejer, sedan får vi se om vi fortsätter i någon form.
Det här sista spelmötet var det bästa i fråga om att samarbeta kring storyn, mycket för att jag medvetet släppte in Jonas och Kory och gav dem tydligare möjlighet till val tror jag. (Snarare har jag nog tidigare omedvetet tagit för mig lite mycket som SL.)
En sak jag gillar så här i efterhand är hur de genom hela historien verkligen ansträngde sig för att göra bra grejer trots att det fanns möjlighet att tumma på moralen för egen vinning. Ofta får jag intrycket att folk vältrar sig i det mörka och sjaskiga när de spelar Unknown Armies och därför tyckte jag om hur Jonas och Kory lyckades hålla sig flytande i den ockulta undre världen med värdighet.
Så i ett spel som uttryckligen handlar om "power & consequences" fick vi en story om the power of love och goda följder.
Vår utgångspunkt som vi kommit fram till gemensamt var ett "kungen-är-död"-scenario med efterföljande maktkamp om tronen. Vi hade innan det valt att placera historien i Stockholm.
Jonas och Korys karaktärer var båda insyltade som rådgivare åt Charles Ljung, den döde kungen av Stockholms ockulta undre värld. Jonas karaktär var Peter, en avatar av The Gambler. Kory spelade Delphine, en Bibliomancer som fungerat som en slags astrolog vid hovet. När spelet började var de båda misstänkta för dådet ifråga.
När spelet slutade hade Peter återförenats med sin tidigare älskarinna och Charles änka, Gabriella. Hon hade tidigare försökt döda honom efter att han undanhållit henne Charles oäkta son. Delphine fann sig också älskad av den man som i slutrepliken introducerade sig som The Don, men som tidigare bara kallats The Guy with the Glass Eye. Det här var en kille med en stor stråhatt, vitt linne, tatuerade armar och ohälsosam solbränna som tidigare hotat Delphine med en smutsig spruta på Rönells Antikvariat. Peter hade överlämnat barnet, arvingen, till dess farmor och utropat sig till kung. Han spelade högt och vann.
Det var ett dramatiskt och tillfredsställande avslut.
Faktum kvarstår att jag inte haft någon som helst hjälp av reglerna för vad jag vill göra. Kory sade det rätt bra när vi eftersnackade igår: "It was all us". Visst funkar det fint med sunt förnuft, scene framing, say yes och andra applicerbara tekniker men inte hela vägen. Det blir tungrott och jag tyckte det var svårt att spelleda utan stöd för min stil och agenda.
Vill någon snacka mer om det här eller höra mer om själva storyn så svarar jag gärna på frågor, och kan tänka mig att Jonas har något att säga också.
Har andra här spelat UA så vore det grymt intressant att höra hur era erfarenheter stämmer med eller skiljer sig från mina.