Sitter och läser "Burning Wheel", ett spel som uttryckligen har en "underförstådd värld". Alltså, ett spel utan världskapitel eller beskrivning, men vars regler ändå andas en viss stämning och antyder en viss sorts spelvärld. D&D är ett annat exempel på sådant system, liksom gamla Drakar & Demoner.
Varför görs det inte fler spel som medvetet etablerar spelvärld på detta sätt? Det är nämligen helt genialiskt.
Bläddrar jag igenom gamla svarta DoD får jag nästan omedelbart en bild av vad det är för sorts rollspel. "Aha, man kan vara krigare, jägare eller tjuv", tänker jag när jag tittar igenom rollpersonsskaparkaptitlet. Och lite längre bak, i monsterkaptilet, ser jag direkt att det finns minotaurer och troll och drakar som min rollperson kan slåss mot.
Det är två tydliga sätt att etablera DoDs spelvärld genom reglerna och -- faktiskt -- innehållsförteckningen. Sen finns det givetvis mer, så som att osjälviskhet och hjältemod lönar sig. Speciellt om man är magiker och offrar sitt liv. Färdigheteslistorna talar även ett tydligt språk.
Jämnför detta med t.ex. Artesia. Artesia är är ett vackert rollspel med en mycket utförlig världsbeskrivning. Men efter att ha suttit och bläddrar i boken (och faktiskt skummat igenom rollpersonsskaparkapitlet) så har jag ingen aning om hur spelet är tänkt att spelas. Jag vet inte vilken sorts rollpersoner som är lämpliga att spela. Möjligtvis vet jag att det finns "Awakened Trees" och basilisker i världen. Förmodligen är det tänkt att man ska slåss mot dem.
Underförstådda världar är i mina ögon högaktuellt för den "nybörjarrollspels"-diskussion som rasar här med jämna mellanrum. Jag tror nämligen att det är the way to go för att göra att newbierpg. Fasen, jag tror det är the way to go för alla typer av rollspel. För för mig är inte världen intressant -- det är vad man kan göra i världen som spelar någon roll. Jag struntar fullständigt i om det finns 2000 år av detaljerad historia -- jag vill veta vad min rollperson kan göra nu.
Om jag läser i världsbeskrivningen att "De röda riddarna är ädla krigare som vakar mot drakarna i norr med svärd och magi" så tänker jag jaha, jaså Om jag däremot, när jag gör min gubbe, ser att jag kan välja att spela en Röd riddare, och att jag då skulle vara bra på att slåss med svärd, får välja ett par magiska besvärjelser, och att det finns en färdighet som heter Drakkunskap... då tänker jag "hot damn, en sån vill jag spela!"
Vill man absolut ha med karta och en värld, rekommenderar jag något i stil med Bobby Magikerns freakiga karta.
Alternativt att man ger spelarna enkla riktlinjer hur de själva skapar världen. Typ:
1. Ta fram en penna och ett papper.
2. I mitten av pappret, sätt ut byn där rollpersonerna bor. Hitta på ett namn till byn.
3. Sätt ut ett berg, en sjö och en skog på valfri plats på pappret. Ge dem namn.
4. Vid sjön bor en enstöring till Magiker. Rita hans torn i närheten av sjön. Vad heter magikern? Varför vill han vara ensam?
5. Någonstans mellan berget och skogen har en grupp stjärnalver på handelsresa slagit läger. Markera lägerplatsen med en liten stjärna. Bestäm hur många alver det är och vad deras ledare heter. Vad är det mest värdefulla det har att sälja?
6. Rita en väg som går från byn och hela vägen till papperskanten. Det är vägen till den stora staden där kungen bor. Vad heter staden? Vad heter kungen?
Varför görs det inte fler spel som medvetet etablerar spelvärld på detta sätt? Det är nämligen helt genialiskt.
Bläddrar jag igenom gamla svarta DoD får jag nästan omedelbart en bild av vad det är för sorts rollspel. "Aha, man kan vara krigare, jägare eller tjuv", tänker jag när jag tittar igenom rollpersonsskaparkaptitlet. Och lite längre bak, i monsterkaptilet, ser jag direkt att det finns minotaurer och troll och drakar som min rollperson kan slåss mot.
Det är två tydliga sätt att etablera DoDs spelvärld genom reglerna och -- faktiskt -- innehållsförteckningen. Sen finns det givetvis mer, så som att osjälviskhet och hjältemod lönar sig. Speciellt om man är magiker och offrar sitt liv. Färdigheteslistorna talar även ett tydligt språk.
Jämnför detta med t.ex. Artesia. Artesia är är ett vackert rollspel med en mycket utförlig världsbeskrivning. Men efter att ha suttit och bläddrar i boken (och faktiskt skummat igenom rollpersonsskaparkapitlet) så har jag ingen aning om hur spelet är tänkt att spelas. Jag vet inte vilken sorts rollpersoner som är lämpliga att spela. Möjligtvis vet jag att det finns "Awakened Trees" och basilisker i världen. Förmodligen är det tänkt att man ska slåss mot dem.
Underförstådda världar är i mina ögon högaktuellt för den "nybörjarrollspels"-diskussion som rasar här med jämna mellanrum. Jag tror nämligen att det är the way to go för att göra att newbierpg. Fasen, jag tror det är the way to go för alla typer av rollspel. För för mig är inte världen intressant -- det är vad man kan göra i världen som spelar någon roll. Jag struntar fullständigt i om det finns 2000 år av detaljerad historia -- jag vill veta vad min rollperson kan göra nu.
Om jag läser i världsbeskrivningen att "De röda riddarna är ädla krigare som vakar mot drakarna i norr med svärd och magi" så tänker jag jaha, jaså Om jag däremot, när jag gör min gubbe, ser att jag kan välja att spela en Röd riddare, och att jag då skulle vara bra på att slåss med svärd, får välja ett par magiska besvärjelser, och att det finns en färdighet som heter Drakkunskap... då tänker jag "hot damn, en sån vill jag spela!"
Vill man absolut ha med karta och en värld, rekommenderar jag något i stil med Bobby Magikerns freakiga karta.
Alternativt att man ger spelarna enkla riktlinjer hur de själva skapar världen. Typ:
1. Ta fram en penna och ett papper.
2. I mitten av pappret, sätt ut byn där rollpersonerna bor. Hitta på ett namn till byn.
3. Sätt ut ett berg, en sjö och en skog på valfri plats på pappret. Ge dem namn.
4. Vid sjön bor en enstöring till Magiker. Rita hans torn i närheten av sjön. Vad heter magikern? Varför vill han vara ensam?
5. Någonstans mellan berget och skogen har en grupp stjärnalver på handelsresa slagit läger. Markera lägerplatsen med en liten stjärna. Bestäm hur många alver det är och vad deras ledare heter. Vad är det mest värdefulla det har att sälja?
6. Rita en väg som går från byn och hela vägen till papperskanten. Det är vägen till den stora staden där kungen bor. Vad heter staden? Vad heter kungen?
För även om jag förstår hela ditt resonemang, så bygger det på premissen att handlingarna (rollpersonerna gör) i en rollspelssession är av absolut vikt, och backdroppen/settingen/världen är av mindre vikt. Som du själv säger, du vill veta vad din rollperson kan göra nu. Många rollspelare, däribland jag, nöjer sig inte med detta.
) i det oändliga. Att läsa om magikern Uriangkathai, läsa om språket han använder, läsa om hur hans torn har byggs, vilka vapen hans underhuggare har, vilka allierade och fiender han har, klimatet i landet han bor, hans historia, hans förfäder, tidigare mäktiga magiker, mäktiga föremål i området, legender, etc är allt möjligt i ett spel med mycket världsbeskrivning. I de spel du beskriver är det stört omöjligt, och även om spelare kan vara fantasifulla kan inte brainstormande under ett par spelmöten ersätta timtals av författande. Tolkien tog, med rätta, många år på sig att skapa sin värld.
Underbart! "Öh, ska vi....... slåss?"
