G
Guest
Guest
Sen har vi ju alltid den indirekta befälsordningen - alla vet ju att kvartermästaren är den egentliga makten bakom tronenw176 said:
Nekromanti Undersökning: vad vet du om militärer?
- Thread starter Krille
- Start date
"*ACCETERA ATT DET FINNS EN BEFÄLSORDNING DAMMIT!
*Du är -inte- Rambo.
*Att trackasera civilister är bara dumt, i det alldra flesta fall.
*Gör det du -ska- göra. Så länge du ska göra det.
*Stå på vakt är drygt och tråkigt. Det är en del av grejen, håll käft gnällpitt.
*Presicis som vanliga soldater är det alltid någon idiot som bränner skor och strumpor vid elden.
*Älska trossen. De som lagar din mat ska du hålla dig väl med."
En sak jag glömde men Elins rant fick mig att komma ihåg: Den där cool akillen på film du vet? Han som gör som han vill och skiter i resten av gruppen/chefen/alla andra och löser alla problem och är en ball ensamvarg? Han suger i verkligheten. I det militära (och för den delen i det polisiära) måste man kunna sammarbeta och fungera i en grupp. En ensamvarg som vägrar kommunicera och beter sig som Dirty Harry kommer väldigt snabbt finna sig utslängd, inspärrad eller rentav död, beroende på exakt hur dum han är.
Storuggla, nej fienden skjuter honom inte kollegorna...
*Du är -inte- Rambo.
*Att trackasera civilister är bara dumt, i det alldra flesta fall.
*Gör det du -ska- göra. Så länge du ska göra det.
*Stå på vakt är drygt och tråkigt. Det är en del av grejen, håll käft gnällpitt.
*Presicis som vanliga soldater är det alltid någon idiot som bränner skor och strumpor vid elden.
*Älska trossen. De som lagar din mat ska du hålla dig väl med."
En sak jag glömde men Elins rant fick mig att komma ihåg: Den där cool akillen på film du vet? Han som gör som han vill och skiter i resten av gruppen/chefen/alla andra och löser alla problem och är en ball ensamvarg? Han suger i verkligheten. I det militära (och för den delen i det polisiära) måste man kunna sammarbeta och fungera i en grupp. En ensamvarg som vägrar kommunicera och beter sig som Dirty Harry kommer väldigt snabbt finna sig utslängd, inspärrad eller rentav död, beroende på exakt hur dum han är.
Storuggla, nej fienden skjuter honom inte kollegorna...
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag vet egentligen inte vidare mycket om nutida militaria som jag fått nytta av i rollspel, antagligen för att den miljön inte intresserar mig. Dessutom smalnar min kunskap av rätt mycket efter trettioåriga kriget -- innan dess har jag rätt bra koll. Jag är ju mest äldrehistoriskt intresserad. Dock anser jag mig ha en hyfsad bild av hur organisationen som helhet fungerar, hur befälsordning fungerar och så.
Det jag framför allt skulle vara intresserad av i ett spel skulle vara sådant som ger en tydlig känsla av hur vardagslivet ter sig på olika nivåer -- samt hur mycket av detta som bryts ned i skarpt läge. Allt från livet på en förläggning, via vardagen i skyttegravarna, till exceptionella situationer i stil med grupper fångade bakom fiendens linjer och så. Det är ju ändå de exceptionella situationerna som kommer att förekomma i spel, så det behövs*. Samtidigt är vardagslunken bra för att etablera en kontrast.
*Ett problem som jag ofta finner i rollspel som ger historisk information: de ignorerar den sortens undantag som är intressanta att spela i.
Det jag framför allt skulle vara intresserad av i ett spel skulle vara sådant som ger en tydlig känsla av hur vardagslivet ter sig på olika nivåer -- samt hur mycket av detta som bryts ned i skarpt läge. Allt från livet på en förläggning, via vardagen i skyttegravarna, till exceptionella situationer i stil med grupper fångade bakom fiendens linjer och så. Det är ju ändå de exceptionella situationerna som kommer att förekomma i spel, så det behövs*. Samtidigt är vardagslunken bra för att etablera en kontrast.
*Ett problem som jag ofta finner i rollspel som ger historisk information: de ignorerar den sortens undantag som är intressanta att spela i.
Simon
Swashbuckler
Nästan ingenting har jag haft nytta av egentligen, i den betydelse det har gjort spelande mer skoj. Däremot har de små kunskaper jag har haft varit källor till inspiration för mig när jag spånat på och formulerat karaktärskoncept och kampanjupplägg.Krille said:
Ingenting, tror jag.
Grejen med sån här ämneskunskap har för mig varit precis samma problem som Wilper beskriver. Alla "kunskaper" jag har och har byggt min rollperson på har undantagslöst inneburit problem när de inte delas av spelgruppen/spelledaren.
Jag har ännu inte hittat nån annan lösning än att låta bli att använda den sortens kunskaper när man formulerar kampanjupplägg och karaktärskoncept.
w176
Förlorad dotter
Ja. Nåde den som smiter från disktjänst.
Egentligen inte så mycket..
Det är väll mer att man känt igen t. ex vissa vapen som skjutit med & sådant. Plus vissa uttryck & sådant. Men i övrigt så är det ganska klent med det hela.
Ärligt talat, så har jag inte känt det behovet alls under de år man rollspelat.
Krille
Super Moderator
Jättetrevliga svar! Tack för det, allihopa!
Av dessa och mina personliga funderingar och erfarenheter så börjar jag fundera i följande banor:
Organisationsschema och befälskedja: Jag har en fördel med Blå Himmel och det är att det inte är krigsorganisationen som skildras, utan någon slags kombo av Biggles och FN-tjänst. Så jag har rätt stor frihet på den här punkten, och jag behöver inte vara särskilt realistisk. Krigs-onördiga spelare kan också komma undan med att de som medlemmar i Fehnmeyer-kåren inte är en del av den reguljära krigsmakten.
Ur rent undervisningssyfte så är ett organisationsschema en vettig punkt. I och med att rollpersonerna är militärer, med officersgrad, så är det vettigt att spelarna vet ungefär var i den stora helheten som deras rollpersoner hörde hemma innan de övergav det för att tjäna ett större syfte i Fehnmeyer-kåren. Dessutom är det ingen dum idé att veta skillnaden på en kyrassiär och en trängsoldat.
Dessutom kan det vara vettigt att spelledaren har koll på vad det är för gökar som rollpersonerna förväntas förhandla med och vad de har att säga till om.
Elins punkt om befälskedjan och vem som kan ge vem order är rätt viktig, så den ska belysas särskilt.
Vardagslivet: En del av vardagslivet kommer att belysas i rollpersonsmallarna, som istället för lång bakgrund i väldigt kort form kommer att vara ett litet nerslag i livet i fält. Tänk den typiska lumparståryn. Dessa kommer konstrueras så att de dels beskriver lite av hur livet är i fält men också ge mallen en personlighet.
En annan del av vardagslivet vill jag beskriva i brev- eller dagboksform skrivna av rollpersonsmallarna. Tanken är att dessa kommer att vara utspridda lite här och var som ett slags "textillustrationer" till kapitlen ifråga. Jag vet ärligt talat inte om jag har den litterära talangen att faktiskt genomföra det, så det skrämmer mig lite.
Äventyr: Äventyrsmöjligheter kommer att belysas ur många synvinklar, inte minst i form av alla de problem som en miljonmannaorganisation kan ha med logistik och samband. Just problem skriver jag på i en särskild fil: problem med resursbrist, med väder, med avstånd, med partisaner, med befälskedjan etc. En del av dem är politiska, en del naturliga, men några är definitivt militära.
Du är inte Rambo: Över huvud taget var Elins svar synnerligen bra, och den här punkten ska särskilt belysas.
Det finns en liten regelmekanism för Kamratskap som knyter an till det här. Det är ett värde som rollpersonen har som börjar på 1 och ökar med tiden. Man får så många kamratpoäng i början på spelmötet, och dessa kan man lägga i en privat pöl som man själv alltid har garanterad tillgång till; eller i en gemensam pöl som alla har tillgång till. Problemet med den altruistiska gemensamma pölen är att det mycket väl kan hända att man aldrig får använda de här poängen.
Jag har provat mekanismen och lagt märke till att spelare som tjuvhåller på kamratpoäng visserligen får en sjujefla fördel och kan spela Rambo, men kamraterna har en tendens att "glömma bort" honom. Spelare som hoggar ovanligt mycket poäng ur den kommunala pölen kan också spela Rambo, men har de inte en väldigt god orsak (som "alla mina pölar är helt slut och jag kommer att dööööööö om jag inte kan toppa mitt stryktålighetsslag!") så blir de också ofta utmobbade.
Jag tog en röd skål som den kommunala kamratpölen, och spelarna fick lägga pokermarker i den och ta ur den. Jag gillar sådana handgripliga grejer. Det intressanta är att det uppstår en hel del sociala regler kring den där skålen väldigt fort, eftersom det märks vilka som lägger poäng i den och tar poäng ur den. Man lägger så mycket poäng i skålen som man kan med, ofta minst hälften och mer om man har lågt i Kamratskap; och man tar inte ur den om man inte absolut måste! Och gud nåde den spelare som bryter mot den här outtalade regeln!
I ett fall sträckte sig en tjuvhållande Rambo efter skålen med kommunala kamratpoäng, varvid en annan spelare handgripligen ryckte undan skålen och sa "den där låter du bli!". Jag fick vänligt påpeka att den kommunala skålen får alla ta ur, inklusive tjuvhållare. Det sociala trycket fick honom att sluta hogga kommunala poäng och radikalt minska på Rambo-fasonerna.
Av dessa och mina personliga funderingar och erfarenheter så börjar jag fundera i följande banor:
Organisationsschema och befälskedja: Jag har en fördel med Blå Himmel och det är att det inte är krigsorganisationen som skildras, utan någon slags kombo av Biggles och FN-tjänst. Så jag har rätt stor frihet på den här punkten, och jag behöver inte vara särskilt realistisk. Krigs-onördiga spelare kan också komma undan med att de som medlemmar i Fehnmeyer-kåren inte är en del av den reguljära krigsmakten.
Ur rent undervisningssyfte så är ett organisationsschema en vettig punkt. I och med att rollpersonerna är militärer, med officersgrad, så är det vettigt att spelarna vet ungefär var i den stora helheten som deras rollpersoner hörde hemma innan de övergav det för att tjäna ett större syfte i Fehnmeyer-kåren. Dessutom är det ingen dum idé att veta skillnaden på en kyrassiär och en trängsoldat.
Dessutom kan det vara vettigt att spelledaren har koll på vad det är för gökar som rollpersonerna förväntas förhandla med och vad de har att säga till om.
Elins punkt om befälskedjan och vem som kan ge vem order är rätt viktig, så den ska belysas särskilt.
Vardagslivet: En del av vardagslivet kommer att belysas i rollpersonsmallarna, som istället för lång bakgrund i väldigt kort form kommer att vara ett litet nerslag i livet i fält. Tänk den typiska lumparståryn. Dessa kommer konstrueras så att de dels beskriver lite av hur livet är i fält men också ge mallen en personlighet.
En annan del av vardagslivet vill jag beskriva i brev- eller dagboksform skrivna av rollpersonsmallarna. Tanken är att dessa kommer att vara utspridda lite här och var som ett slags "textillustrationer" till kapitlen ifråga. Jag vet ärligt talat inte om jag har den litterära talangen att faktiskt genomföra det, så det skrämmer mig lite.
Äventyr: Äventyrsmöjligheter kommer att belysas ur många synvinklar, inte minst i form av alla de problem som en miljonmannaorganisation kan ha med logistik och samband. Just problem skriver jag på i en särskild fil: problem med resursbrist, med väder, med avstånd, med partisaner, med befälskedjan etc. En del av dem är politiska, en del naturliga, men några är definitivt militära.
Du är inte Rambo: Över huvud taget var Elins svar synnerligen bra, och den här punkten ska särskilt belysas.
Det finns en liten regelmekanism för Kamratskap som knyter an till det här. Det är ett värde som rollpersonen har som börjar på 1 och ökar med tiden. Man får så många kamratpoäng i början på spelmötet, och dessa kan man lägga i en privat pöl som man själv alltid har garanterad tillgång till; eller i en gemensam pöl som alla har tillgång till. Problemet med den altruistiska gemensamma pölen är att det mycket väl kan hända att man aldrig får använda de här poängen.
Jag har provat mekanismen och lagt märke till att spelare som tjuvhåller på kamratpoäng visserligen får en sjujefla fördel och kan spela Rambo, men kamraterna har en tendens att "glömma bort" honom. Spelare som hoggar ovanligt mycket poäng ur den kommunala pölen kan också spela Rambo, men har de inte en väldigt god orsak (som "alla mina pölar är helt slut och jag kommer att dööööööö om jag inte kan toppa mitt stryktålighetsslag!") så blir de också ofta utmobbade.
Jag tog en röd skål som den kommunala kamratpölen, och spelarna fick lägga pokermarker i den och ta ur den. Jag gillar sådana handgripliga grejer. Det intressanta är att det uppstår en hel del sociala regler kring den där skålen väldigt fort, eftersom det märks vilka som lägger poäng i den och tar poäng ur den. Man lägger så mycket poäng i skålen som man kan med, ofta minst hälften och mer om man har lågt i Kamratskap; och man tar inte ur den om man inte absolut måste! Och gud nåde den spelare som bryter mot den här outtalade regeln!
I ett fall sträckte sig en tjuvhållande Rambo efter skålen med kommunala kamratpoäng, varvid en annan spelare handgripligen ryckte undan skålen och sa "den där låter du bli!". Jag fick vänligt påpeka att den kommunala skålen får alla ta ur, inklusive tjuvhållare. Det sociala trycket fick honom att sluta hogga kommunala poäng och radikalt minska på Rambo-fasonerna.
w176
Förlorad dotter
*Bugar*
Det jag tänkte ett sät att för att få in vardagsliv och lumpar historier och för att befästa vardags och millitärlivet i spel. Även efter man startat spelet vore om att man om man initierar sådana scener eller för in såna element kan få en bonus, kanske en gång per spelmöte. Inte riktigt pudelpoäng utan poäng för att man sätter igång såna scener, oavsett kvalitet. Kanske ett "gratis" poäng till kamratpölen?
T.ex. om man tar tid att skapa en scen där man flörtar hedjvilt med lottakåren, bränner sina strumpor vid elden, förstör försvarets material på något dumt sätt, sätter igång ett pratikal joke under de långa perioderna av tristess....
Ni vet vad jag menar...
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/8VHsv738etM"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/8VHsv738etM" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
På något sätt tycker jag det här är det coolaste med millitärer. Vara så uttråkade att de hittar på coola saker.
Det jag tänkte ett sät att för att få in vardagsliv och lumpar historier och för att befästa vardags och millitärlivet i spel. Även efter man startat spelet vore om att man om man initierar sådana scener eller för in såna element kan få en bonus, kanske en gång per spelmöte. Inte riktigt pudelpoäng utan poäng för att man sätter igång såna scener, oavsett kvalitet. Kanske ett "gratis" poäng till kamratpölen?
T.ex. om man tar tid att skapa en scen där man flörtar hedjvilt med lottakåren, bränner sina strumpor vid elden, förstör försvarets material på något dumt sätt, sätter igång ett pratikal joke under de långa perioderna av tristess....
Ni vet vad jag menar...
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/8VHsv738etM"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/8VHsv738etM" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
På något sätt tycker jag det här är det coolaste med millitärer. Vara så uttråkade att de hittar på coola saker.
Krille
Super Moderator
Det finns en halv sådan mekanism redan. Den är inte riktigt så som du beskriver det, men det är nog inga större svårigheter att expandera den så att den även omfattar sånt, om det ens behövs.w176 said:
Alla rollpersoner har en klase karaktärsdrag. De aktiveras i två steg: de planteras, det vill säga att man markerar för spelgruppen att man skulle vilja att ståryn för kvällen handlar om karaktärsdraget. När de har planterats så skördas de, dvs man avslutar ståryn om det karaktärsdraget. När ett karaktärsdrag är skördat så får den ägande spelaren ett förbättringspoäng.
Vem som helst kan plantera ett karaktärsdrag, inklusive andra spelare. Om en spelare planterar en annan spelares karaktärsdrag så får den spelaren ett kamratpoäng direkt, som han kan lägga i sin privata pöl eller i den kommunala pölen (värdet på Kamratskap ökar dock inte, utan man får bara ett kamratpoäng utöver det man hade).
Så det blir att man tar den Blyge medrollpersonen (ja, han har ju karaktärsdraget Blyg) och försöker matchmakea ihop honom med den söta lottan, eller att man själv glömmer strumporna vid elden men istället för att ta på sig ansvaret så snor man strumporna från rollpersonen med karaktärsdraget Klantig och skyller på honom.
I stort sett så fungerar den här mekanismen som du föreslår, utom att den inte är bunden till vardagsmilitärlivet, utan till rollpersonens karaktär och att den alltid aktiverar en annan spelare, inte bara en själv. Det kanske räcker eller till och med är bättre?
Krille
Super Moderator
F'rexten, tack än en gång för er feedback. Den var jättebra! Det här är wrnu när det är som bäst!
Jag kom på två saker till jag kom på (den där meningen låter som en tautologi som rymt)!
Bara för att två personer är militärer så kommer de inte att ha samma beteende eller ens samma sätt att arbeta på. Detta skiljer såklart från kultur till kultur och land och land, men även inom samma lands olika vapenslag. Case in point, inom flottan (iaf den delen som jag var inom) var vi ett informellt arbetslag med en chef. Chefen hade skrot på axlarna och en skitig mössa och kallades chefen. Övriga grader existerade inte. När vi sedan stötte på några unga herrar från de mer markbaserade truppslagen från trakterna kring Strängnäs så betedde de sig som främmande varelser från planeten Xyxius - de for upp och gjorde honnör åt oss och betedde sig väldigt stelt och sådär arketypiskt militäriskt. Förvånande för oss, som var vana med ett "Hej chefen!" och en vinkning åt hans håll när man såg honom, och att ens göra honnör för vårt värnpliktiga befäl måste vart ett utslag av något slags kulturkrock.
Ergo - olika vapenslag, länder och ibland även enheter har en egen kultur och arbetsordning som inte stämmer överens med ens bild av det militära. Alla inte inte stöpa i samma form bara för att de har en uniform.
Vilket för mig till den biten jag aldrig kunnat förklara med det militära - varför den japanska armén/flottan/flygvapnet spökar ut sina oftast underåriga kvinnliga rekryter i för korta kjolar och uniformsblusar tre nummer för små? Hur ska man kunna bekämpa Kim Il Jongs ärorika folkarmé eller anfallande rymdisar om ens uniform enbart verkar designad för att.. vänta.. kan det vara så att mitt källmaterial är skevt här?
Storuggla, kung fu fish vs the space pope
Bara för att två personer är militärer så kommer de inte att ha samma beteende eller ens samma sätt att arbeta på. Detta skiljer såklart från kultur till kultur och land och land, men även inom samma lands olika vapenslag. Case in point, inom flottan (iaf den delen som jag var inom) var vi ett informellt arbetslag med en chef. Chefen hade skrot på axlarna och en skitig mössa och kallades chefen. Övriga grader existerade inte. När vi sedan stötte på några unga herrar från de mer markbaserade truppslagen från trakterna kring Strängnäs så betedde de sig som främmande varelser från planeten Xyxius - de for upp och gjorde honnör åt oss och betedde sig väldigt stelt och sådär arketypiskt militäriskt. Förvånande för oss, som var vana med ett "Hej chefen!" och en vinkning åt hans håll när man såg honom, och att ens göra honnör för vårt värnpliktiga befäl måste vart ett utslag av något slags kulturkrock.
Ergo - olika vapenslag, länder och ibland även enheter har en egen kultur och arbetsordning som inte stämmer överens med ens bild av det militära. Alla inte inte stöpa i samma form bara för att de har en uniform.
Vilket för mig till den biten jag aldrig kunnat förklara med det militära - varför den japanska armén/flottan/flygvapnet spökar ut sina oftast underåriga kvinnliga rekryter i för korta kjolar och uniformsblusar tre nummer för små? Hur ska man kunna bekämpa Kim Il Jongs ärorika folkarmé eller anfallande rymdisar om ens uniform enbart verkar designad för att.. vänta.. kan det vara så att mitt källmaterial är skevt här?
Storuggla, kung fu fish vs the space pope
Vad jag har haft nytta av är några enkla tekniker till att "trovärdigt" karaktärisera militärer/officerare på.Krille said:
Som att vara rak i ryggen, fokusera den jag tilltalar med blicken samt försöka titta ner på denne. Det hjälper också att peka med hela handen och tilltala individer med deras efternamn.
Sedan ska man vara rak på sak, göra sexistiska liknelser och kunna marschsånger om sådant man inte vet men hört ryktas, för så är det militära.
Skillnaden på brigad och bataljon, kanske?
Jag tror vi vet en hel del...
Tråden har kanske redan fyllt sitt syfte men jag kan ändå inte låta bli att svara…
Verkar som jag och min spelgrupp är lite speciell då fyra utav fem personer är officerare!
Vi är arméofficerare (viktigt att skilja på försvarsgrenarna.. med löjtnants- och kaptensgrad, dvs. i mellanskiktet på den militära hackordningen. Gemensamt har vi ett antal utlandsmissioner bakom oss vilket ger perspektiv på olika militära system och olika länders militär.
På fråga ett får jag därmed svara att vi vet en hel del
I rollspelandet använder vi oss av våra militära kunskaper för strid, militära operationer, vapenverkan, fältliv, hierarki m.m.
Som nämnts tidigare sitter normen att följa order ganska hårt i de flesta militärer – då är det extra roligt att som spelledare ”pusha” sina spelare mot mer och mer tvivelaktiga handlingar för att slutligen se när de trillar över kanten och ordervägrar med de konsekvenser det ger.
Spelledaren (jag) har nog en bitvis lättare roll då spelarna är vana vid att bli tillsagda om när de får agera eller inte vilket underlättar spelmötet (ibland). Vid vissa spelmöten hamnar vi i dispyt kring detaljer om hur ett vapen funkar och hur man skulle reagera i den eller den situationen, följt av många anekdoter från egna upplevelser, överlag berikande men tidskrävande.
Fältliv under olika förhållanden vet vi en hel del om vilket jag tror ger en bättre inlevelse. Alla känner igen känslan från att ha varit veckor i fält med lite sömn och mat, för att sedan återvända till civilisationen. Vi har haft många roliga spelmöten som nästan urartat när rollpersonerna återvänt från vildmarken för att släppa loss på en bar eller ett värdshus
Insikten om hur olika länders försvarsmakter fungerar. Att vara soldat i Sverige, Storbritannien, Kosovo, Afghanistan eller Syrien är vääääldigt annorlunda. Den som gjort lumpen i Sverige känner troligen igen metoden att ha en dubbelpost åt vardera håll av förläggningen, i Syrien kör det en soldat på post var 30 m runt varje viktigare installation – försök smyga in där mina kära RP! I Sverige kostar personal så mycket att vi har en patrullerande Securitas vakt i en byggnad eller så sitter han i en bil utanför och läser en bok, i Syrien kostar inte personal något så där kan det vara upp till 20 civilklädda poliser utanför en ambassad/ myndighetsbyggnad/fabrik. En VIP kortege kan vara fyra mörktonade bilar eller femton bilar inklusive ambulans.
Det jag saknar avseende militära kunskaper försöker jag ”googla” eller ”wikipedia” upp. Diverse rollspelböcker och historiska böcker fyller luckorna från tidigare århundraden. Vår civile medspelare(som inte gjort lumpen) har nog lärt sig en hel del om det militära sedan vi började spela för över sju år sedan, men vi får också bra synpunkter hur en "civil" ser på militära ting då vi militärer ofta blir lite insöade i vår egen verkstad...
En massa babbel men så har vi det i vår spelgrupp.
/PalMer
Tråden har kanske redan fyllt sitt syfte men jag kan ändå inte låta bli att svara…
Verkar som jag och min spelgrupp är lite speciell då fyra utav fem personer är officerare!
Vi är arméofficerare (viktigt att skilja på försvarsgrenarna..
med löjtnants- och kaptensgrad, dvs. i mellanskiktet på den militära hackordningen. Gemensamt har vi ett antal utlandsmissioner bakom oss vilket ger perspektiv på olika militära system och olika länders militär.På fråga ett får jag därmed svara att vi vet en hel del
I rollspelandet använder vi oss av våra militära kunskaper för strid, militära operationer, vapenverkan, fältliv, hierarki m.m.
Som nämnts tidigare sitter normen att följa order ganska hårt i de flesta militärer – då är det extra roligt att som spelledare ”pusha” sina spelare mot mer och mer tvivelaktiga handlingar för att slutligen se när de trillar över kanten och ordervägrar med de konsekvenser det ger.
Spelledaren (jag) har nog en bitvis lättare roll då spelarna är vana vid att bli tillsagda om när de får agera eller inte vilket underlättar spelmötet (ibland). Vid vissa spelmöten hamnar vi i dispyt kring detaljer om hur ett vapen funkar och hur man skulle reagera i den eller den situationen, följt av många anekdoter från egna upplevelser, överlag berikande men tidskrävande.
Fältliv under olika förhållanden vet vi en hel del om vilket jag tror ger en bättre inlevelse. Alla känner igen känslan från att ha varit veckor i fält med lite sömn och mat, för att sedan återvända till civilisationen. Vi har haft många roliga spelmöten som nästan urartat när rollpersonerna återvänt från vildmarken för att släppa loss på en bar eller ett värdshus
Insikten om hur olika länders försvarsmakter fungerar. Att vara soldat i Sverige, Storbritannien, Kosovo, Afghanistan eller Syrien är vääääldigt annorlunda. Den som gjort lumpen i Sverige känner troligen igen metoden att ha en dubbelpost åt vardera håll av förläggningen, i Syrien kör det en soldat på post var 30 m runt varje viktigare installation – försök smyga in där mina kära RP! I Sverige kostar personal så mycket att vi har en patrullerande Securitas vakt i en byggnad eller så sitter han i en bil utanför och läser en bok, i Syrien kostar inte personal något så där kan det vara upp till 20 civilklädda poliser utanför en ambassad/ myndighetsbyggnad/fabrik. En VIP kortege kan vara fyra mörktonade bilar eller femton bilar inklusive ambulans.
Det jag saknar avseende militära kunskaper försöker jag ”googla” eller ”wikipedia” upp. Diverse rollspelböcker och historiska böcker fyller luckorna från tidigare århundraden. Vår civile medspelare(som inte gjort lumpen) har nog lärt sig en hel del om det militära sedan vi började spela för över sju år sedan, men vi får också bra synpunkter hur en "civil" ser på militära ting då vi militärer ofta blir lite insöade i vår egen verkstad...
En massa babbel men så har vi det i vår spelgrupp.
/PalMer
Och för att göra det ännu mer komplicerat kan man betänka att dessa termer betyder olika saker beroende på vilken era och, framförallt, vilken nationalitet man talar om. I vissa försvarsmakter är en brigad en enhet som om den tillhörde en annan nation istället skulle kallas regemente, medans ett regemente skulle kallas nåt helt annat eller kanske inte ens skulle existera. Så en brigad kan, beroende på, omfatta så olika stora truppstyrkor som från 1 500 till 10 000 man.solvebring said:
Det finns ganska uttömmande artiklar på wikipedia för den som vill sätta sig in lite mer i ämnet.
/Anders
Ögat
Hero
"I will unscrew your head and shit down your neck"?
Jag vet några grundläggande befälsgrader. Jag kan några ammunitionstyper från Neotech.
Jag har nog aldrig spelat ett rollspel där jag tänkt "om jag nu ändå visste lite mer om militaria". Däremot har jag många gånger spelat rollspel där jag tänkt "åh spelledare - håll käften! Det är LEK vi sysslar med, inte en historialektion."
Så jag tillhör dem som helst spelar utan att veta om försvaret hade vita boxershorts, yfrontskalsonger eller gröna halvboxer under sina stridsbyxor.
DÄREMOT skulle jag utan problem acceptera att systemet för att skapa sitt eget flygplan (och inte bara använda ett av 7 färdiga koncept) var detaljerade på millimeternivå.
Jag vet några grundläggande befälsgrader. Jag kan några ammunitionstyper från Neotech.
Jag har nog aldrig spelat ett rollspel där jag tänkt "om jag nu ändå visste lite mer om militaria". Däremot har jag många gånger spelat rollspel där jag tänkt "åh spelledare - håll käften! Det är LEK vi sysslar med, inte en historialektion."
Så jag tillhör dem som helst spelar utan att veta om försvaret hade vita boxershorts, yfrontskalsonger eller gröna halvboxer under sina stridsbyxor.
DÄREMOT skulle jag utan problem acceptera att systemet för att skapa sitt eget flygplan (och inte bara använda ett av 7 färdiga koncept) var detaljerade på millimeternivå.
G
Guest
Guest
Jag vet om divisioner och brigader, jag vet skillnaden mellan taktik och strategi och när man ska kunna sätta griller i huvudet på spelarna när de båda går till olika lösningar, iövrigt vet jag mest sovjetisk jetbaserad militaria av det obskyra slaget.
Och framförallt jag vet ingenting om hur man får militära kampanjer att bli överhuvudtaget intressanta, vilket är bara halvsynd, jag vill sätta fler griller i huvudet på folk men jag har svårt att skapa ett fast intresse för ett militärt sammanhang oavsett om det är fiktion eller ej... aka inget varande intresse för mig = inget intresse för spelare.
/Zorbeltuss
Och framförallt jag vet ingenting om hur man får militära kampanjer att bli överhuvudtaget intressanta, vilket är bara halvsynd, jag vill sätta fler griller i huvudet på folk men jag har svårt att skapa ett fast intresse för ett militärt sammanhang oavsett om det är fiktion eller ej... aka inget varande intresse för mig = inget intresse för spelare.
/Zorbeltuss