Nekromanti Unika poäng

[baron Max Durhal_UBBT]

Har länge tänkt på hur jag skulle ha ett fantasysystem om jag skulle spela det med spelare. Jag tycker att Eon är för krångligt med sina regler och ibland så är det lite för tillrättalagt i själva spelvärlden. Drakar och demoner är bra just för att det går att skapa sin värld helt från grunden och då kan man låna friskt från andra system vad gäller regler och liknande.

Då som jag funderar på mitt spel så läste jag en tråd på ett forum som nämnde alver och deras magiska nautr. Alver är helt enkelt magiska i Tolkiens värld, dom är så magiska så dom förstår inte begreppet magi, det är naturligt för dom! Men hur gestaltar man det här?

Om man tänker sig ett system med D20 som grunden för alla färdighetsslag och dylikt, så har olika varelser ett värde som har något eget namn, kanske "ödesvärde". Detta kan bara vara mellan 1-10 och reflekterar enkelt olika specialeffekter som man som varelse råkar ut för och hur nära i kontakt man är med sitt storslagna öde eller kanske gudarna? Jag hade tänkt att alver jämt och ständigt skulle bli påminda om sin magiska natur, men värdet skulle också representera någon form av tur. Då jag inte gillade att alver var överdrivet tursamma så kom jag fram till att man kanske skulle ha ett proportionnellt öde/tur värde så att en alv som har öde 10 har tur 1, en som har 9 har tur 2 osv... Alvernas majestät som representeras av deras höga ödesvärde gör att dom kan gå på snö, göra fantastiska hantverk men kanske också blir vald av "väktaren i vattnet" när hans tentatkel griper efter någon i äventyrsgruppen.

Sen undrar jag i såna fall var dvärgar och människor hamnar på skalan. Tror människor ligger på 5/5 och dvärhar har väl öde sex och tur fyra.

Nu kommer vi till det som det här systemets syfte, nämligen hjältepoäng. Spelar ingen roll hur man får dom, men dom ska vara sällsynta och kanske inte heta just "hjältepoäng" utan kanske nåt i stil med "ödespoäng". Tänk er att en riddare slåss på en borgmur, han slår undan soldater en efter en med sin sköld och sitt svärd, men så kommer han till en svårforcerad riddare och fler soldater kommer upp bakom honom. Spelaren säger "jag undrar om det finns en höbal eller nåt att dämpa ett fall nedanför" och så offrar han några ödespoäng på ett tur(eller öde?)slag för att förbättra oddsen för att det faktiskt finns en höbal därnere!

Det här blir lite mer som ett spel med regler för storytelling kanske, men idén bara poppade upp i skallen på mig och jag hade inte sett den nån annanstans så jag blev nyfiken på vad folk skulle kommentera om det. Gillar att spelaren kan påverka med sina poäng, det kanske blir mera brädspel än rollspel då. Ödespoäng ska vara rätt sällsynta, kanske ger ett vid riktigt heroiska feats, en poäng för en sällsynt elak skurk medan ärkeskurkar är värda 2 poäng.

 

[DODswe4]

Först hela iden låter inte så fel, med det där att alver har högt öde, men det kanske ska vara såa tt man får välja, men vissa raser får minus i tur? för inte kan väll alla alver ha otur, det vore rent idiotiskt (enligt min mening) nån tur måste dessa ha eller hur.

Sen:

Spelaren säger "jag undrar om det finns en höbal eller nåt att dämpa ett fall nedanför"

Vad hindrer SL att bara bestämma ja/nej det finns/finns inte. Eller bara en 50/50 chans med en tärning.

 

[baron Max Durhal_UBBT]

Ja det där med proportionerna har jag inte tänkt ut än (det var väl snarare tänkt som ett översiktsexempel) och öde kanske får vara samma som tur i systemet. Värdena ska heller inte vara "satta" utan alver kanske har ett generellt högre värde än andra raser.

Sen det där med poängen så var det en tanke att spelaren själv väljer sin utväg, kan modifieras hur bra slaget lyckas, men egentligen så är det väl bara DoD:s hjältepoäng med ett "turvärde" tillagt. Är väl bättre att spelaren föreslår att han vill ha en utväg, slår sitt slag och lägger dyrbara hjältepoäng för att vara SÄKER på att lyckas, får ett rätt högt slag och SL bedömer att det råkar finnas en höbal där så att hjälten heroiskt kan kasta sig ner i den. Men det som hade varit intressant med att hjälten använde poängen och sa vad som hände var att han då kunde använda sina poäng för att själv forma historien så att det blir ett samspel mellan SL och spelare i själva historien, därav så bryter den lite av reglerna för ett "rollspel", eller?

Sen hade jag en tanke i ett sånt här system: Ska ödespoäng vara samma poäng som man använder för att förbättra färdigheter? Hade ett alternativ där man får erfarenhetspoäng separat men ödespoäng kan användas för att växla in till erfarenhetspoäng. Detta skulle göra att ödespoäng kan påverka ALLA aspekter av spelet.

 

[DODswe4]

Som sagt i DoD kan man satsa hjälte poäng för att lyckas med annars omöjliga saker. Men spelar kollar ju först, så då kan SL säga ja/nej, alternativt du ser inte en i alla fall. Sen när spelar satsar ett poäng för att överleva fallet/hoppet utana tt ha något att landa i mer än sten/lera, då säger sl, men det ligger en hög med människor/orcher/varelser som du landar "mjukt" i.

Jag tycker inte att ödes poäng ska vara samma som förbättrar färdigheterna direct. Därimot kan man säga att har man ödes poäng 1-3 kostar det 2 att höja har man 4-6 kostar det 3, 7-10 4 eller något sådant (om man nu vill att det ska spela in)

 

[Jarre]

Tänk er att en riddare slåss på en borgmur, han slår undan soldater en efter en med sin sköld och sitt svärd, men så kommer han till en svårforcerad riddare och fler soldater kommer upp bakom honom. Spelaren säger "jag undrar om det finns en höbal eller nåt att dämpa ett fall nedanför" och så offrar han några ödespoäng på ett tur(eller öde?)slag för att förbättra oddsen för att det faktiskt finns en höbal därnere!

Kolla här!

 

[wilper]

Höstdimma har en sådan mekanism.. Spelaren stryker ett av sina ödespoäng och tar över handlingen lite, tex genom att beskriva den höstack som ligger nedanför muren.

Det är faktiskt riktigt kul att ha i spel, man "fastnar" inte så lätt i äventyren och det blir bättre flyt. Så jobba vidare på din plan.

 

[baron Max Durhal_UBBT]

Hmm, dom två senaste kommentarerna var intressanta då jag dels såg att spelarna får ett antal ödespoäng från start som är hemliga. Vet inte riktigt om det är rätt väg att gå när spelaren ska kontrollera handlingen, men det är en möjlighet.

Sen att verkligen styra handlingen under ett kort tag är vägen jag ville gå med det här systemet så att det går ifrån DoD:s "poäng för övernaturliga hjältedåd". Det här är inte så unikt egentligen när jag tänker efter, då en del rollspel har poängsystem för tjänster och kontakter, men det är mitt sätt att ta det på och ödespoängen blir mer allround då dom inte bara påverkar saker som kontakter utan även dom farliga delarna och ödespoängen ger spelarna frihet då dom inte bara berättar en historia genom att gestalta sin karaktär, utan också väver en del saker runt omkring dom också, även om huvudplotten bestäms av en SL. Frågan som kommer däremot är hur STRIKT systemet ska vara vad det gäller förändring av äventyrens handling?

Nu vet jag också var jag fick idén ifrån, brädspelet "baron Munchausens äventyr" som jag läste om på BGG. Det går ut på att spelarna ska berätta historier och man har storycunters som man använder under en spelares berättande för att påpeka fel i historien och då måste berättaren spela en egen counter för att parera och ge en lämplig förklaring, eller så måste han införa en förändring i sin historia. Lät helt klart intressant i sin grundform.

 

[Gordeg]

Att gestalta alverna i Toliens anda dvs som fantastiska och über-magiska varelser är inte helt lätt. Jag tycker inte att de försök som gjorts att föra över den här känslan till rollspel har varit lyckade om man samtidigt vill att alverna skall vara en ras tillgänglig för spelarna.
* Med alver i rollpersonsgruppen försvinner mycket av mystiken kring rasen.
* De varianter jag sett hittills inkluderar höga grundegenskaper, feta specialförmågor och liknande. Det lär attrahera alla eventuella powergamers i din grupp, som i så fall spelar en alv av ett helt annat skäl än att försöka gestalta en magisk och mytologisk varelse.

Därför tycker jag att man antingen låter alverna vara en ras i paritet med alla andra och tillgänglig för spelarna, eller så låter man alverna vara som i Tolkiens värld, dvs tokmagiska självlysande uråldriga heffamytologiska supervarelser, men endast använda dem som SLP.


Angående alviska prylar:
Jag tråkas ut av alvhantverk som ger en sifferbonus, typ +3 på en färdighet. Tex fanns i alvernas handbok till Ereb alviskt pergament och alviska pennor. De gav en bonus på färdigheter som hade med författande och kreativitet att göra bara för att papperet och pennan var så bra att författaren inspirerades extra mycket.
Boring!
Jag föredrar mer svårbegripliga och mindre förutsägbara egenskaper. Som att en ny text kommer fram när man håller upp pergamentet i månljus. Eller nåt.

Gordeg

 

[wilper]

I Höstdimma så får man göra vad man vill med sina Ödespoäng så länge SL inte lägger in sitt veto (då poänget ändå anses som förbrukat). Kanske inte något för den som eftersträvar absolut balans mellan rollpersonerna eller liknande, men i faktiskt spel så tycker jag att det funkar bra.

Jag har spellett Höstdimma på konvent flera gånger och jag har aldrig behövt lägga in veto (inte ens när jag har spelat med kobolder), spelarna har själva antingen varit för måna om att bibehålla handlingens "anda" eller så har de själva stoppat sig när de insett hur vansinnig deras tilltänkta användning av poängen har varit. Blotta vetskapen om att veto är möjligt tycks hålla folk i skinnet. Som spelledare så får man dock vara beredd att improvisera en del, ett listigt använt ödespoäng kan ställa ett noga planerat äventyr på ända, själv tycker jag att det är trevligt, eftersom det blir en utmaning för mig som SL, för andra spelledare så kan jag tänka mig att det kan bli irriterande om spelarna frekvent hoppar över delar av äventyret som man har planerat under en längre tid.