w176
Förlorad dotter
Nu har jag klättrat upp i spelledarstolen och blivit spelledare på riktigt. I går inledde jag den där kultkampnjen som kretsar kring Luleå Tekniska universitet.
Hur som helst det här är ingen spelrapport egentligen.
Mer en rapport över hur extremt läskigt det är att bli sl på riktigt,
Jag var nervös. Jag hade prestationsångest. Jag hade ingen koll på hur det skulle gå. Jag visste inte vad jag skulle göra.
När jag har spellett förut har det varit engångsgrejer, rullande spelledare eller amberättande. Nu skulle jag sitta och vara allsmäktig sl och lägga upp en bra lång kultkampanj för kräsna spelare. Jag ville dö.
Jag tror att jag förberett mig bra. Jag hade skutigt över så mycket ansvar som möjligt på spelarena, diskuterat socialt kontrakt, vilken nivå av coolhet/oskyldighet karaktärerna skulle ha, och vad de ville ha ut av settingen och hur de ville genomföra kampanjen. De tyckte jag var mesig och obeslutsam men egentligen ville jag faktiskt att de om erfarna spelare skulle inse att de faktiskt fick ta ansvar själva. (Och så hade jag bakat spelarmuta åt dem, chokladbollar)
Men i går skulle spelledandet bli av. Och jag var som sagt nervös.
Jag hade tagit det säkra före det osäkra och bakat ytterliggare en spelar muta åt dem fruktsallad och något som skulle ha blivit vit chokladmousse men blev chokladsås. Dessutom hade Lloyd bakat allmän spelgruppsmuta i form av kladdkaka. Fika ger naturliga raster i spelet å man får tillåtelse att slappna av och ta nya grepp, vilket jag tycker behövs i skräck.
Jag hade täckt bordet med ett svart tygstycke som en kul grej, hade ett tekanneunderlägg i läder med pentagram, en spiralformad ockult ljusstake i trä med ett stort brett ljus och en kinesisk lykta i sotig metall och koppar som ser lite skum ut... (och ljus sommarnatt. Förbannelse över norrbotten).
Hela veckan har jag funderat på hur jag ska lägga upp kampanjen och hade fisktankens aktörer klara i stora drag, stora grova drag. Jag hade ingen exakt koll på vilka var eller vad som skett egentligen men jag hade ungefär vad olika saker ville och ungefär vad som varit. Öhm. Jag hade ganska lite koll alltså men jag är sådan att har jag bara en grov koll brukar saker falla på plats och de brukar blir bäst om saker får växa fram gradvis
Jag valde filmmusiken till Donnie Darko som kampanjens musik och tänker betinga spelarna på att den musiken = spela kampanjen. Den har massa läskig låtar i stillsamt läskig ton och annalkande läskig ton och dröjande läskig ton men det saknas en paniklåt. Fast första avsnittet skulle inte ha någon panik så de var lugnt. Soundtrackets valde en halvtimme innan spellmötet men jag hade alltså ingen koll på vilken låt som var vilken mer än att jag lagt märke till att två låtar var extra läskiga och en låt var mer glad och knarkad.
Sjukt nervös och spelgruppe på tre anländer. Känner all bra och vi har just spelat igenom horror on the orienal express med enda skillnaden att Lloyd spelledde och jag spelade.
Det enda jag hade planerat var första scenen. Som utspelade sig i en tentasal i slutet av en tenta. (Finns det något annat sätt att börja en universitet skräck kampanj?) Och den scenen havererade total och gick inte efter mina planer.
Panik. Jag hade typ ingen koll längre. Jag visste inte var jag skulle börja eller hur något skulle ske. Fan också.
Det gick lite knaggligt i början, men när jag väl fick igång dem tog det fart. Men jag tyckte det var fett svårt.
Avsnittet var upplagt så att de konfronterades med en djävla massa konstiga saker* att de var övervakade och trakkaserades, en massa skumma ledtrådar och saker som kanske hängde ihop. Men ingen panikscen och inget övernaturligt.
Efter ett tag in på spelmötet började det gå bra. Mina bitar började falla på plats och fisktanken fick liv. Spelguppen funkar bra inom gruppen Rollpersonerna består av två conterstrike flickor som läser national ekonomi och den enas moster som är lärare i religionspsykologi. Hooken handlade om att moster undervisat och de andra två gått en kurs i modern skäcklittratur med fokus på lovecraft och att det var på den tenten saker började gå fel.
Men jag är grymt nöjd. Och taggad. Mina spelare verkade nöjda och jag tror att jag lyckades börja lägga upp en grund för skräck på ett bra sätt.
Fan det är läskigt och otroligt inspirerande att vara spelledare.
*(Läkemedelsföretag som bedriver läkemedeltestning mot narokolepsi i steg tre som om du anmäler dig till den bara ber dig fylla ett hälsoforumerlär, inte undersöker dig, efter tio minuter skickar hem dig med en hel låda medicin och betalar dig 1000kr dagen för att delta, ett litet rum med låg takhöjd nere i kulveterna som man komma intill genom att kravla genom något som ser ut som en vetilationslucka rummet leder ingenstans och är i betong och inte en del av ventilationssystemet och innehåller tidningar och kläder från 91-92, en tjej som verkar ha gått in i psykos och stängt in sig i sin vidigrt smutsiga lägenhet som gått på toaletten i en hink i vardagsrummet, men var sovrum och toalett var rena och fina och som av någon anledning lagat mikrovågsmat inte i mikron utan i en stekpanna och förvarat den mat hon köpt i plastpåsar på golvet medan hennes kyl var ren och välstädad men inte har blivit öppnad på två veckor m.m.)
Hur som helst det här är ingen spelrapport egentligen.
Mer en rapport över hur extremt läskigt det är att bli sl på riktigt,
Jag var nervös. Jag hade prestationsångest. Jag hade ingen koll på hur det skulle gå. Jag visste inte vad jag skulle göra.
När jag har spellett förut har det varit engångsgrejer, rullande spelledare eller amberättande. Nu skulle jag sitta och vara allsmäktig sl och lägga upp en bra lång kultkampanj för kräsna spelare. Jag ville dö.
Jag tror att jag förberett mig bra. Jag hade skutigt över så mycket ansvar som möjligt på spelarena, diskuterat socialt kontrakt, vilken nivå av coolhet/oskyldighet karaktärerna skulle ha, och vad de ville ha ut av settingen och hur de ville genomföra kampanjen. De tyckte jag var mesig och obeslutsam men egentligen ville jag faktiskt att de om erfarna spelare skulle inse att de faktiskt fick ta ansvar själva. (Och så hade jag bakat spelarmuta åt dem, chokladbollar)
Men i går skulle spelledandet bli av. Och jag var som sagt nervös.
Jag hade tagit det säkra före det osäkra och bakat ytterliggare en spelar muta åt dem fruktsallad och något som skulle ha blivit vit chokladmousse men blev chokladsås. Dessutom hade Lloyd bakat allmän spelgruppsmuta i form av kladdkaka. Fika ger naturliga raster i spelet å man får tillåtelse att slappna av och ta nya grepp, vilket jag tycker behövs i skräck.
Jag hade täckt bordet med ett svart tygstycke som en kul grej, hade ett tekanneunderlägg i läder med pentagram, en spiralformad ockult ljusstake i trä med ett stort brett ljus och en kinesisk lykta i sotig metall och koppar som ser lite skum ut... (och ljus sommarnatt. Förbannelse över norrbotten).
Hela veckan har jag funderat på hur jag ska lägga upp kampanjen och hade fisktankens aktörer klara i stora drag, stora grova drag. Jag hade ingen exakt koll på vilka var eller vad som skett egentligen men jag hade ungefär vad olika saker ville och ungefär vad som varit. Öhm. Jag hade ganska lite koll alltså men jag är sådan att har jag bara en grov koll brukar saker falla på plats och de brukar blir bäst om saker får växa fram gradvis
Jag valde filmmusiken till Donnie Darko som kampanjens musik och tänker betinga spelarna på att den musiken = spela kampanjen. Den har massa läskig låtar i stillsamt läskig ton och annalkande läskig ton och dröjande läskig ton men det saknas en paniklåt. Fast första avsnittet skulle inte ha någon panik så de var lugnt. Soundtrackets valde en halvtimme innan spellmötet men jag hade alltså ingen koll på vilken låt som var vilken mer än att jag lagt märke till att två låtar var extra läskiga och en låt var mer glad och knarkad.
Sjukt nervös och spelgruppe på tre anländer. Känner all bra och vi har just spelat igenom horror on the orienal express med enda skillnaden att Lloyd spelledde och jag spelade.
Det enda jag hade planerat var första scenen. Som utspelade sig i en tentasal i slutet av en tenta. (Finns det något annat sätt att börja en universitet skräck kampanj?) Och den scenen havererade total och gick inte efter mina planer.
Panik. Jag hade typ ingen koll längre. Jag visste inte var jag skulle börja eller hur något skulle ske. Fan också.
Det gick lite knaggligt i början, men när jag väl fick igång dem tog det fart. Men jag tyckte det var fett svårt.
Avsnittet var upplagt så att de konfronterades med en djävla massa konstiga saker* att de var övervakade och trakkaserades, en massa skumma ledtrådar och saker som kanske hängde ihop. Men ingen panikscen och inget övernaturligt.
Efter ett tag in på spelmötet började det gå bra. Mina bitar började falla på plats och fisktanken fick liv. Spelguppen funkar bra inom gruppen Rollpersonerna består av två conterstrike flickor som läser national ekonomi och den enas moster som är lärare i religionspsykologi. Hooken handlade om att moster undervisat och de andra två gått en kurs i modern skäcklittratur med fokus på lovecraft och att det var på den tenten saker började gå fel.
Men jag är grymt nöjd. Och taggad. Mina spelare verkade nöjda och jag tror att jag lyckades börja lägga upp en grund för skräck på ett bra sätt.
Fan det är läskigt och otroligt inspirerande att vara spelledare.
*(Läkemedelsföretag som bedriver läkemedeltestning mot narokolepsi i steg tre som om du anmäler dig till den bara ber dig fylla ett hälsoforumerlär, inte undersöker dig, efter tio minuter skickar hem dig med en hel låda medicin och betalar dig 1000kr dagen för att delta, ett litet rum med låg takhöjd nere i kulveterna som man komma intill genom att kravla genom något som ser ut som en vetilationslucka rummet leder ingenstans och är i betong och inte en del av ventilationssystemet och innehåller tidningar och kläder från 91-92, en tjej som verkar ha gått in i psykos och stängt in sig i sin vidigrt smutsiga lägenhet som gått på toaletten i en hink i vardagsrummet, men var sovrum och toalett var rena och fina och som av någon anledning lagat mikrovågsmat inte i mikron utan i en stekpanna och förvarat den mat hon köpt i plastpåsar på golvet medan hennes kyl var ren och välstädad men inte har blivit öppnad på två veckor m.m.)