D&D Uppmuntrar DnD ett barnsligt uttryck?

[nano]

Tja! Jag har när jag testat DnD upplevt att karaktärsrösterna har varit betydligt barnsligare i ord och tonläge än i andra rollspel. Att folk väljer att prata som Obelix, Gargamel eller mössen i Askungen ganska ofta. Kanske kunde bero på att de anser att fantasy låter lite larvigt på deras eget språk (jag har främst spelat på engelska), så amrisarna har gjort en kultur av att göra det extra barnsligt.

Vad tycker ni, upplevt liknande? Vad om så kan det bero på? Om inte, vadan skillnaden i upplevelse?

 

[Lemur]

Jo, jag fattar vad du menar. Det är något med DnDs fantasy som känns lite serietidning. Också att man kan spela som en humanoid drake och sånt tokeri.

 

[RasmusL]

Jag skyller ALLT på Mercer och hans gäng, estetiken är ju inte direkt mer serietidning än Drakar och Demoner.

 

[Lemur]

Jag skyller ALLT på Mercer och hans gäng, estetiken är ju inte direkt mer serietidning än Drakar och Demoner.

Kvack!

Edit: medhåll om Mercer.

 

[Leon]

Tusan grabbar man kanske skulle testa det där DnD ändå!

 

[Lemur]

Tusan grabbar man kanske skulle testa det där DnD ändå!

Jag gillar ju DnD så från mitt håll finns det ingen kritik här

 

[Dr_Dängrot]

Ja definitivt ja .

Jag har upplevt detta med framförallt amerikaner på roll20 ,

Jag tycker iofs att DnD brukar leda till ett ganska barnsligt spelande när amerikaner är inblandade som sträcker sig långt utöver röster .

Vet inte om man skall skylla på amerikanerna eller på DnD

 

[entomophobiac]

Det här påminner mig om tidigt 2000 och hur jag och andra ville mena att D&D inte var "riktigt" rollspel utan rullspel.

 

[nano]

Det här påminner mig om tidigt 2000 och hur jag och andra ville mena att D&D inte var "riktigt" rollspel utan rullspel.

Jajjemen, det här är en ren hat-tråd!

 

[Dr_Dängrot]

Men för att kommentera om röster som jag stött på när jag spelat med amerikaner

Dvärgar som pratar skotska är ju en evig klassiker

Barder som bryter på franska och pratar som en flamboyant flaming homosexual är inte heller ovanligt

Nekromantiker som pratar som Skeletor har jag stött på

Tabaxi Munkar som pratar med tillgjord asiatisk brytning

Vampyrer som pratar med nån tillgjord slavisk brytning är ganska vanligt

Och förstås barbarer som alla pratar som arnie i Conan

Osv osv osv

 

[anth]

Tja! Jag har när jag testat DnD upplevt att karaktärsrösterna har varit betydligt barnsligare i ord och tonläge än i andra rollspel. Att folk väljer att prata som Obelix, Gargamel eller mössen i Askungen ganska ofta. Kanske kunde bero på att de anser att fantasy låter lite larvigt på deras eget språk (jag har främst spelat på engelska), så amrisarna har gjort en kultur av att göra det extra barnsligt.

Vad tycker ni, upplevt liknande? Vad om så kan det bero på? Om inte, vadan skillnaden i upplevelse?

1. Jag tittar inte på Critical Role för jag tycker att det är brnsligt.
2. Jag tycker att amerikaner är barnsliga och skulle inte spela i en spelgrupp med amerikaner.
3. Om någon fåntratt förställde rösten i min spelgrupp skulle jag antingen få personen utsparkad, eller själv lämna gruppen.

I övrigt förstår jag inte frågeställningen, jag tycker inte att DnD är barnsligt.

 

[Dr_Dängrot]

Jag tror förövrigt inte att Mr.Mercer är boven i dramat utan jag upplevde barnsligheter i samband med DnD långt innan Mercer blev stor , skotska dvärgar och arnie barbarer var stapelvara på roll20 .


Roll20 lanserades 2012

Critical role lanserades 2015

Fenomenet med tillgjorda röster i rollspel fanns in the American gamers minds långt innan critical role

 

[Anchorman]

Alltså som spelledare gör jag röster och dialekter ibland till SLP oavsett viilket system det är, även när jag spelar men då brukar vara ganska nedtonad (Just nu spelar jag en Texas Ranger som svarar yeeeeep till alla frågor och börjar varje mening med weeell).

Att göra röster ser jag inte direkt som barnsligt. Problemet ligger väl i hur rösterna är och vad syftet med rösten är.
Gör du en röst för att differa mellan olika karaktärer, eller gör du en röst för att få folk att skratta. Båda kan ha sin plats, men stor skillnad mellan dem.

Angående Critical Role så existerar dem för att underhålla sin publik som primära syfte, deras egna spelande är sekundärt. Såledesbör man inte försöka kopiera vad dem gör.


Sen tror jag som nämnts tidigare att D&D är i sin natur överdrivet och en anings barnsligt. Du har vandrandre sköldpaddor och gnomer samt trollkarlar som förvandlar folk till får. Det är svårt att ta det seriöst ur ett narrativt perspektiv.

 

[DanielSchenström]

Jag skulle säga nej. Ingen av utgåvorna jag läst (OD&D 1, BECMI, AD&D 1-5) har någon sektion om att man bör uttrycka sig barnsligt.

 

[Oldtimer]

Vi kan absolut vara lite barnsliga när vi spelar D&D. Eller något annat spel. Ibland behöver man få vara lite barnslig, men inte mer i D&D än något annat.

Jag gör lite dialekter ibland när spelarna träffar rollfigurer som behöver ha något särdrag. Inte för att jag är speciellt bra på dialekter, så det kanske också är barnsligt.

 

[Dr_Dängrot]

Jag skulle säga nej. Ingen av utgåvorna jag läst (OD&D 1, BECMI, AD&D 1-5) har någon sektion om att man bör uttrycka sig barnsligt.

Nu kan det ju vara så att estetiken eller semantiken i spelet uppmanar till ett barnsligt spelande snarare än att spelet uttryckligen säger svart på vitt att detta spel skall spelas barnsligt .



Du har talande sköldpaddor , imperialistiska rymdflodhästar mm mm . Ganska svårt att ta seriöst

 

[Rickard]

Jag vet med mig att jag är mer oseriös/teatralisk i mina uttryck när jag spelar goblin eller anka.

Annars tänker jag mig att folk är inspirerade av tecknat, kanske Dragonlance-serien, He-man och liknande serier.

 

[Dr_Dängrot]

Ser jag det här så kommer jag inte ta spelet i fråga seriöst

 

[Dr_Dängrot]

Jag vet med mig att jag är mer oseriös/teatralisk i mina uttryck när jag spelar goblin eller anka.

Annars tänker jag mig att folk är inspirerade av tecknat, kanske Dragonlance-serien, He-man och liknande serier.

Detta är min tanke också att många fick sin första smak av talande fantasy genom 80-tals fantasy barnprogram som heman , thunder Cats , thundarr osv .

 

[Svarte Faraonen]

Jag har haft känslan att fantasygenren i Europa ofta jobbar med mer direkta historiska förlagor, medan man i USA oftare går en omväg via fiktion och är mindre brydd av att försöka matcha någon viss historisk epok. Jag tror det påverkar att amerikansk fantasygestaltning kanske oftare blir en lek med fiktionstroper. Jag tror också det spelar in att den europeisk preferensen i fiktion generellt sett är smutsigare och mer jordnära.