D&D Uppmuntrar DnD ett barnsligt uttryck?

[zo0ok]

Är det inte WoW som har inspirerats av DnD?

För mig var det så att vi spelade DnD 2e. Sedan blev det svårare och svårare att få till fysiska spelmöten, och spelarna började spela WoW istället.
Lång senare började vi spela rollspel igen, vi började då med DnD 5e.

Så det ena utesluter väl inte det andra. Att WoW inspirerats av gamla DnD, och nya DnD inspirerats av WoW (och andra dataspel).

Enliget Wikipedia släpptes WoW 2004 och DnD 4e 2008.

Men jag fattar liksom inte vad problemet är. Det är väl okej att någon förställer rösten ibland? Om alla inblandade har kul gör man väl rätt? Eller är det att spela fel?

Problemet uppstår väl när det liksom blir buskis-fars av det - i förhållande till vad resten av gruppen förväntar sig.

Om man spelar en ... historisk vikinga-kampanj, och en spelare envisas med att köra gangster-rap-gargon/skämt hela tiden... du fungerar det nog inte för de andra ganska snart.

 

[zonk]

Om man spelar en ... historisk vikinga-kampanj, och en spelare envisas med att köra gangster-rap-gargon/skämt hela tiden... du fungerar det nog inte för de andra ganska snart.

För ett ögonblick såg jag en gangster-rap-gorgon för mitt inre öga, i bästa Samurai Champloo-stil

 

[Lemur]

Om man spelar en ... historisk vikinga-kampanj, och en spelare envisas med att köra gangster-rap-gargon/skämt hela tiden... du fungerar det nog inte för de andra ganska snart.

Nä, det är ju jobbigt när inte spelgruppen är samspelt och tycker samma grej är kul. Men vad har det med DnD att göra?

 

[RasmusL]

Men jag fattar liksom inte vad problemet är. Det är väl okej att någon förställer rösten ibland? Om alla inblandade har kul gör man väl rätt? Eller är det att spela fel?

FEL! FEL! FEL! FEL!


Närå, men jag har stött på en massa nybörjare på senare år som är helt Mercer-frälsta och övertygade att DET är DET ENDA SANNA SÄTTET ATT SPELA, och det är synd tycker jag (mycket pga det inte matchar mig alls).

 

[Dr_Dängrot]

Nä, det är ju jobbigt när inte spelgruppen är samspelt och tycker samma grej är kul. Men vad har det med DnD att göra?

Det är ju det vi försöker utröna i denna tråden , vad har det med DnD att göra , har det ens med DnD att göra och om så är fallet vad i DnD främjar detta beteende .

 

[Lemur]

Det är ju det vi försöker utröna i denna tråden , vad har det med DnD att göra , har det ens med DnD att göra och om så är fallet vad i DnD främjar detta beteende .

Min poäng är väl att, har du en spelare som kör gangster-rap i en historisk vikinga-kampanj så kommer det nog inte ha någon betydelse om det är spel X ni spelar eller spel Y. Jag tror nog att det har funnits oseriösa spelare innan Mercer och 5e, helt frikopplat från DnD. Eller tänker man sig att det inte existerade oseriösa spelare innan 2007 (när DnD 4 kom)?

 

[God45]

Min poäng är väl att, har du en spelare som kör gangster-rap i en historisk vikinga-kampanj så kommer det nog inte ha någon betydelse om det är spel X ni spelar eller spel Y. Jag tror nog att det har funnits oseriösa spelare innan Mercer och 5e, helt frikopplat från DnD. Eller tänker man sig att det inte existerade oseriösa spelare innan 2007 (när DnD 4 kom)?

Jag har spelat gangster rap skald i en viking kampanj. Jag låtsades att jag hade lärt mig en massa visdom när jag varit i mellanöstern men egentligen var det bara 10 crack commandments.

 

[Dr_Dängrot]

Min poäng är väl att, har du en spelare som kör gangster-rap i en historisk vikinga-kampanj så kommer det nog inte ha någon betydelse om det är spel X ni spelar eller spel Y. Jag tror nog att det har funnits oseriösa spelare innan Mercer och 5e, helt frikopplat från DnD. Eller tänker man sig att det inte existerade oseriösa spelare innan 2007 (när DnD 4 kom)?

Självklart fanns det oseriösa spelare långt innan Mercer , DnD släpptes trotts allt 1974 för första gången . Nej men skämt åsido , min poäng är att vissa spel uppmanar till ett visst beteende hos spelarna och många av dess beteenden har jag enligt min egen erfarenhet sett komma upp till ytan i DnD .

Murderhobo:ande har jag nästan aldrig upplevt i andra spel .

Bisarra karaktärskoncept , jag spelade i en grupp där en spelare spelade en Gnome Warlock som älskade tortyr , var pyroman och alltid hade en klick margarin i pannan

Jag spelade DnD i en grupp där barden försökte med nån sorts charm spell för att gruppens feminina manliga alv tjuv skulle böga med en värdshusvärd som betalning


I en annan grupp var en spelare nån form av changeling som sprang runt och låg med stadens kvinnor medans hen såg ut som dom andra i gruppens karaktärer så vi skulle åka på stryk av kvinnornas män

Det har varit flamboyanta barder som bryter på franska och är all out flaming gay , alltså gay stereotyp på ett negativt sätt


Korkade barbarer krunk krossa , krunk gilla mjöd och kvinna

Det här beteendet och den här typen av chucklefuckery humor har jag inte sett samma spelare uppvisa i andra fantasy rollspel där vi spelat i samma grupp utan det kommer alltid fram i samband med DnD .


Frågan blir då iom att spelarna inte uppvisar detta i andra fantasy spel är det fel på spelarna eller är det DnD som inbjuder till den här typen av oseriösitet ?

 

[entomophobiac]

Frågan blir då iom att spelarna inte uppvisar detta i andra fantasy spel är det fel på spelarna eller är det DnD som inbjuder till den här typen av oseriösitet ?

Allt du skriver är ju anekdotiskt. Jag skulle säga att det innebär att vilken slutsats du än gör även den är anekdotisk. Utöver det @DeBracy skrev tidigare i tråden så är det ju exakt ingenting som har med spelen att göra.

Att Mercer däremot har haft en effekt på folks förväntningar på rollspel, om de kommer i kontakt med rollspel genom Critical Role i första hand, är ju inte precis skitmärkligt. Men det visar väl snarare på hur stor bredd rollspel (inklusive D&D) i praktiken har, eftersom de flesta gamla rävar inte backar från något som helst tillfälle att ondgöra sig över hur dessa hobbyister utövar hobbyn.

Bättre kan vi, känner jag.

 

[Dr_Dängrot]

Allt du skriver är ju anekdotiskt. Jag skulle säga att det innebär att vilken slutsats du än gör även den är anekdotisk. Utöver det @DeBracy skrev tidigare i tråden så är det ju exakt ingenting som har med spelen att göra.

Att Mercer däremot har haft en effekt på folks förväntningar på rollspel, om de kommer i kontakt med rollspel genom Critical Role i första hand, är ju inte precis skitmärkligt. Men det visar väl snarare på hur stor bredd rollspel (inklusive D&D) i praktiken har, eftersom de flesta gamla rävar inte backar från något som helst tillfälle att ondgöra sig över hur dessa hobbyister utövar hobbyn.

Bättre kan vi, känner jag.

Självklart är det anekdotiskt , jag har ju knappast nån objektiv studie på hur många spelare som tenderar att spela barnsligt när det kommer till DnD.

Jag har endast min egna upplevelse att gå på .

Jag har spelat tillräckligt mycket olika rollspel och tillräckligt mycket DnD och jag har varit en del av hobbyn i snart 30 år så jag har lyckats bilda mig en uppfatning baserad på vad jag sett och upplevt och den delger jag i den här tråden och antingen så tycker man att det finns en sanning i det jag säger eller så tycker man att jag pratar i nattmössan det står var och en fritt att göra den bedömningen.

 

[zo0ok]

Men vad har det med DnD att göra?

Min poäng är väl egentligen (fast inte just där) att det inte har med DnD att göra, och att det inte nödvändigtvis sätt finns några FEL sätt att spela på, men om gruppen förväntar sig en viss stil och man skojar utanför den stilen, så kanske det inte funkar (det blir inte trovärdigt, och då blir det inte roligt, utan bara fars).

Jag har spelat gangster rap skald i en viking kampanj.

Fantastiskt Så länge du kan motivera det så är det väl fine. Jag hittade bara på ett exempel. Dessutom är det ju så att det kanske fanns dialekter på vikingatiden som man drev med, eller getto-språk, eller gargong eller vad som helst. Men det vet ju vi inget om. Så det är inte så konstigt att vi ersätter det med sånt vi kan: och det kan ju vara kulturella stereotyper som alla runt bordet kan relatera till och associera kring. Jag tycker det är helt ok.

Men det funkar ju inte med gangster-rappen om du bara försöker vara pajas runt bordet, eller om det blir fars av alltihop.

är det DnD som inbjuder till den här typen av oseriösitet

Alltså DnD är ju väldigt inkluderande (nuförtiden). Det är också väldigt brett (olika kampanjevärldar) och det finns säkert många olika spelstilar.

Så min hypotes är att 2 slumpmässiga Wester IV-kampanjer liknara varandra mer än 2 slumpmässiga DnD 5e-kampanjer.

Och detta "everything-goes"... kanske inte direkt inbjuder, men åtminstone öppnar dörren på glänt för... "den här typen av oseriösitet" (utan att jag vet exakt vad du syftar på).

 

[zo0ok]

Jag har spelat tillräckligt mycket olika rollspel och tillräckligt mycket DnD och jag har varit en del av hobbyn i snart 30 år så jag har lyckats bilda mig en uppfatning baserad på vad jag sett och upplevt och den delger jag i den här tråden och antingen så tycker man att det finns en sanning i det jag säger eller så tycker man att jag pratar i nattmössan det står var och fritt att göra den bedömningen.

Jag upprepar mig: vi har spelat olika versioner av DoD, olika versioner av DnD, MERP, Rolemaster, Khelataar (när jag tänker på Fantasy). Jag skulle säga att vår "spelstil" var samma - kanske mer samma än spelen förtjänade - oavsett spel. I vår grupp (och vi spelade DnD och Rolemaster för att det funkade - inte för att vi ville spela DnD-igt eller Rolemaster-igt).

Men du har nog spela olika spel med olika grupper av människor (av vad jag läst att du skrivit i andra trådar).
Och då kan man ju tänka sig att grupper som föredrar DnD oftare har en spelstil, och grupper som föredrar MERP föredrar en annan.

Det fanns ju inlägg när hobbyn var ung, i Sinkadus, som verkligen ville göra gällande att mogna vuxna seriösa spelare väljer DoD, och att barnsliga mördarhobos väljer DnD. Det är ju inte svårt att föreställa sig att denna auktoritet sent-80-tal tidigt-90-tal faktiskt har fått spelare att välja spel baserat på sin spelstil (eller vem man vill vara i rollspelssverige) - snarare än att välja det bäst fungerande spelsystemet - eller snarare än att det är själva spelet som påverkat gruppens spelstil.

 

[Gurgeh]

Frågan blir då iom att spelarna inte uppvisar detta i andra fantasy spel är det fel på spelarna eller är det DnD som inbjuder till den här typen av oseriösitet ?

Jag kan inte se hur D&D skulle inbjuda till något av det beteende du beskriver. Reglerna och bilderna i D&D är tydligt fokuserade på strid och magi, och utforskande av grottor med monster och fällor. Så jag kan föreställa mig att spelet ger upphov till att man spelar rollpersoner som är bra på att slåss och trolla, men har väldigt lite personlighet. Däremot kan jag inte föreställa mig hur det ger upphov till rollpersoner som är promiskuösa changelings eller bögiga alver.

 

[Dr_Dängrot]

Jag kan inte se hur D&D skulle inbjuda till något av det beteende du beskriver. Reglerna och bilderna i D&D är tydligt fokuserade på strid och magi, och utforskande av grottor med monster och fällor. Så jag kan föreställa mig att spelet ger upphov till att man spelar rollpersoner som är bra på att slåss och trolla, men har väldigt lite personlighet. Däremot kan jag inte föreställa mig hur det ger upphov till rollpersoner som är promiskuösa changelings eller bögiga alver.

Kanske är det så att det är spelarna som inte tar DnD lika seriöst som andra rollspel och ser det som en chans att få leva ut sina barnsligare sidor men då blir ju frågan att varför är det så .

Vad generar denna barnslighet att komma ut just i samband med DnD..

Jag har en egenupplevd erfarenhet av att det är vissa spel där den här typen av spelande tenderar att återkomma och DnD är ett av dom.

 

[zo0ok]

Däremot kan jag inte föreställa mig hur det ger upphov till rollpersoner som är promiskuösa changelings eller bögiga alver.

Det skulle ju vara just för att det GÅR. Alltså att regelsystemet stöder, uppmuntrar, till väldigt "unika" rollpersoner. Och också ganska udda/extrema karaktärer.

Om man har ett fantaspel där alla mer eller mindre är bönder från samma klan, så finns inte riktigt utrymmet (för promiskuösa changeling eller bögiga alver). Men i DnD, där man kan spela Half-Orc-Bard eller Hobbit-Paladin utan att det är udda alls, och där det finns jätte-pälsiga spelbara raser och fördelar av att skapa ganska... absurda... karaktärer för att det är speltekniskt effektivt... så ... kanske inte riktigt "ger upphov till", men skapar utrymme för.

 

[Gurgeh]

Vad generar denna barnslighet att komma ut just i samband med DnD..

Okvalificerad gissning: De gillar helt enkelt inte D&D och då passar de på att larva sig.

 

[IcarusDream]

Men jag fattar liksom inte vad problemet är. Det är väl okej att någon förställer rösten ibland? Om alla inblandade har kul gör man väl rätt? Eller är det att spela fel?

Det viktigaste som finns är att se till att andra inte har roligt på fel sätt

 

[Lukas]

En intressant sak som kom fram för nästan 10år sedan när min spelgrupp för första gången provade på pathfinder var ur att spela det ändrade dynamiken i gruppen till något annat än vad det vanligtvis var.
Vi blev mycket mer bro-kulturiga än vi någonsin varit.
Jag minns hur jag reflekterade över det då hur överraskad jag själv var över vad hur mina vänner och jag uppträdde oss vid spelbordet.
Det var bansligare, mer skämtsamt ja, men också mer grabbigt, jag tror inte kvinnor hade skänt sig välkomna så vi rullade på, vilket ändå var intressant då vi spelade med kvinnor i andra spel utan problem.
Jag skämdes redan då över hur lätt jag hade svept med i något som inte kändes som oss.

Sedan dess har jag spelat pathfinder och även om vi då inte hade det problemet, så upplevde jag ändå att vi var mer extrema personligheter än vanligt.

Jag undrar om det har att göra med att man lägger så mycket kraft i pf på att bygga sin karaktär och hitta sin nich i ett hav av val att det känns naturligt att man också vill sticka ut personlighetmässigt.
Men då kanske man borde se samma sak i Gurps?

Eller är det för att gurps har den tunga känslan av att försöka vara kopplad till någon form av realism (gurps fungerar sämre hur längre ifrån, vår världs realism man kommer) som håller tillbaka den aspekten.

Hur ser det ut för folk som använt sig av herosystem? Har ni upplevt sådana tendenser där?.

 

[Selly]

Jag spelade DnD i en grupp där barden försökte med nån sorts charm spell för att gruppens feminina manliga alv tjuv skulle böga med en värdshusvärd som betalning

Kanske är det så att det är spelarna som inte tar DnD lika seriöst som andra rollspel och ser det som en chans att få leva ut sina barnsligare sidor men då blir ju frågan att varför är det så .

Är det här verkligen barnsligt? Det är homofobt, unket och sårande, men barn pysslar inte med sånt här. Jag skulle absolut inte jämställa en sån här grej med att förställa rösten eller liknande.

 

[Dr_Dängrot]

Är det här verkligen barnsligt? Det är homofobt, unket och sårande, men barn pysslar inte med sånt här. Jag skulle absolut inte jämställa en sån här grej med att förställa rösten eller liknande.

Synonymer till barnslig

Infantil , outvecklad , dum ,larvig , löjlig , enfaldig ,omogen .

Så ja jag skulle nog säga att det var barnsligt att spela på det sättet .

Då jag tycker det är ganska enfaldigt och löjligt och omoget att porträttera homosexuella på det sättet