Dimfrost
Special Circumstances
Jag håller på med en fantasyvärld (men försvinn inte nu, det är intressant, jag lovar!, det är inte alls standardfantasy) som fortfarande befinner sig på ett rätt tidigt stadium (och har så gjort i åtskilliga år nu...) där jag inte har rensat bort några idéer, egentligen. (Förutom de allra grövsta inkonsekvenserna, då.) Men nu har jag kommit fram till ett vägskäl: två grundläggande och viktiga idéer befinner sig på kollisionskurs, de är mer eller mindre oförenliga, så det är dags att välja sida.
Men först vore det kanske på sin plats att berätta lite mer om världen. Jag vill ha med så mycket som möjligt av följande, tror jag, men ännu är det mycket som är osäkert: storskogens mystik, bonderomantik á la svenskt 1800-tal, vidskepelse, stark och dominerande kyrka, inkvisitionen, gigantiska katedraler, begynnande teknologisk utveckling med ångmaskiner och annat, luftskepp, steampunk i största allmänhet, munkordnar som bevakar kunskapen om uråldrig teknologi, rostiga järnstäder, troll och rövare, Älvalandet och älvfolken där, degenererad teknologi som ingen vet hur man reparerar, gamla adelsfamiljer och dueller, spirande ungdomskulturer i städerna, mellankrigstid (sviterna efter ett krig och hoten om ett nytt), spioner och kurirer i sporrsträck genom byarna, forntida stjärnskepp, sovande drakar under bergen, kringresande cirkussällskap, oändliga solrosfält, vetenskapliga expeditioner, komplicerad byråkrati, väderkvarnar och observatorier...
Och jag som bara hade tänkt nämna lite kort om konceptet, för att låta er betrakta världen med lite mer öppna ögon. Nåja, det får vara som det blir med det. Över till det jag egentligen hade tänkt skriva om:
1. Den nya tiden byggs på gamla ruiner
För länge sedan fanns det en högkultur som var avsevärt mer avancerad än dagens kultur, men den drabbades av någon odefinierad katastrof för några tusen år sedan. Dagens civilisation är uppbyggd på dess ruiner, rent bokstavligt när det gäller vissa städer men även i vidare bemärkelse. Nyligen har den teknologiska utvecklingen (ja, detta är långtifrån någon statisk värld) nått fram till en nivå där man kan börja förstå sig på en del av den gamla världens under. Förresten, magi och teknologi är något som flyter ihop, både i den här och i nästa världsbild, för magiker kan konstruera märkvärdiga apparater men oftast inte åstadkomma så mycket mer, absolut inga eldklot eller dylika styggelser. Fördelarna med den här världsutvecklingen är att man lätt får en stämning av 1600-1700-talets Amerika, nybyggarstämning, med storskogen som ruvar bortom byns trygga gränser. Nackdelen är kanske främst att de mer civiliserade inslagen kan passa dåligt in.
2. En döende värld
Allt var bättre förr, vägarna och åkrarna växer igen, teknologin glöms bort och rostar sönder, ångesten breder ut sig, folk lever sina liv i väntan på den hotande katastrof som alla känner ska komma. Här vänder vi på det hela en smula, och låter civilisationen vara på nedgång sedan en lång tid tillbaka. Fördelarna med den här världsbilden är att man får in en härligt mörk stämning, teknologin känns mer spännande, de mer moderna inslagen i världen (ungdomskulturer, steampunk, etc) känns mer naturliga, etc. Nackdelen är väl främst att temat med storskogen och bonderomantik kan kännas mer påklistrat, och det är något som jag verkligen vill ha med.
Så, vilken väg ska vi vandra? Ska vi möta morgondagen med solen i ögonen och hopp i hjärtat, eller ska vi spela melankoliska visor vid dekadenta hov när skymningen nalkas?
/Dimfrost, känner sig poetisk ikväll
Men först vore det kanske på sin plats att berätta lite mer om världen. Jag vill ha med så mycket som möjligt av följande, tror jag, men ännu är det mycket som är osäkert: storskogens mystik, bonderomantik á la svenskt 1800-tal, vidskepelse, stark och dominerande kyrka, inkvisitionen, gigantiska katedraler, begynnande teknologisk utveckling med ångmaskiner och annat, luftskepp, steampunk i största allmänhet, munkordnar som bevakar kunskapen om uråldrig teknologi, rostiga järnstäder, troll och rövare, Älvalandet och älvfolken där, degenererad teknologi som ingen vet hur man reparerar, gamla adelsfamiljer och dueller, spirande ungdomskulturer i städerna, mellankrigstid (sviterna efter ett krig och hoten om ett nytt), spioner och kurirer i sporrsträck genom byarna, forntida stjärnskepp, sovande drakar under bergen, kringresande cirkussällskap, oändliga solrosfält, vetenskapliga expeditioner, komplicerad byråkrati, väderkvarnar och observatorier...
Och jag som bara hade tänkt nämna lite kort om konceptet, för att låta er betrakta världen med lite mer öppna ögon. Nåja, det får vara som det blir med det. Över till det jag egentligen hade tänkt skriva om:
1. Den nya tiden byggs på gamla ruiner
För länge sedan fanns det en högkultur som var avsevärt mer avancerad än dagens kultur, men den drabbades av någon odefinierad katastrof för några tusen år sedan. Dagens civilisation är uppbyggd på dess ruiner, rent bokstavligt när det gäller vissa städer men även i vidare bemärkelse. Nyligen har den teknologiska utvecklingen (ja, detta är långtifrån någon statisk värld) nått fram till en nivå där man kan börja förstå sig på en del av den gamla världens under. Förresten, magi och teknologi är något som flyter ihop, både i den här och i nästa världsbild, för magiker kan konstruera märkvärdiga apparater men oftast inte åstadkomma så mycket mer, absolut inga eldklot eller dylika styggelser. Fördelarna med den här världsutvecklingen är att man lätt får en stämning av 1600-1700-talets Amerika, nybyggarstämning, med storskogen som ruvar bortom byns trygga gränser. Nackdelen är kanske främst att de mer civiliserade inslagen kan passa dåligt in.
2. En döende värld
Allt var bättre förr, vägarna och åkrarna växer igen, teknologin glöms bort och rostar sönder, ångesten breder ut sig, folk lever sina liv i väntan på den hotande katastrof som alla känner ska komma. Här vänder vi på det hela en smula, och låter civilisationen vara på nedgång sedan en lång tid tillbaka. Fördelarna med den här världsbilden är att man får in en härligt mörk stämning, teknologin känns mer spännande, de mer moderna inslagen i världen (ungdomskulturer, steampunk, etc) känns mer naturliga, etc. Nackdelen är väl främst att temat med storskogen och bonderomantik kan kännas mer påklistrat, och det är något som jag verkligen vill ha med.
Så, vilken väg ska vi vandra? Ska vi möta morgondagen med solen i ögonen och hopp i hjärtat, eller ska vi spela melankoliska visor vid dekadenta hov när skymningen nalkas?
/Dimfrost, känner sig poetisk ikväll