Quan'talis
Swashbuckler
Tja, det säger väl allt?
Men om du vill ha mer innehåll i kommentarerna så varsågod:
Till att börja med viill jag påpeka att jag är lätt allergisk mot 'steampunk'. Ordet alltså, inte begreppet. Jag tycker inte alls om ordet cyberpunk heller, för den delen. Med det ur världen kommer en rad idéer.
De uråldriga maskinerna fanns överallt. De kunde vara stora som städer eller så små att man kunde bära dem med sig, och de kunde göra allt man kan föreställa sig. Maskinerna var grunden till den Uråldriga Civilisationens™ makt. Maskinerna konstruerades och sköttes av mäktiga magiker (eventuelt tillsammans med vem det nu var som använde de forntida stjärnskeppen). Men så gick något fel. Maskinerna slutade fungera, magikerna försvann och världen föll in i det stora mörkret.
Krig och sjukdomar drabbade världen tills bara spillror av mänskligheten fanns kvar. Översvämningar, väldiga jordbävningar och andra naturkatastrofer skakade jorden medan den gjorde sig fri från teknologins bojor. Skogarna bredde ut sig. De överlevande människorna samlades i små grupper och började bygga upp nya samhällen. De återupptäckte jordbruk, hantverk och andra färdigheter som inte behövts så länge maskinerna tog hand om allt. Nya religioner uppstod, baserade på legender om framgångsrika nybyggare och naturens kraft i stället för på teknologi. Längst inne i skogarna visade sig älvorna igen och lärde människorna om konst, musik och magi – men en annan sorts magi, som inte handlade om maskiner. Civilisationen började breda ut sig igen.
Århundraden (eller årtusenden, om det passar bättre) passerade. Människorna lärde sig utvinna metaller ur de uråldriga ruinerna, först lättbearbetade metaller (?) som guld och koppar, sedan mer svårhanterade, men också mer användbara mettaller som järn. Man började använda sig av naturen för att underlätta sitt arbete, man byggde vattenhjul och väderkvarnar. Religionen anpassade sig och började handla mer om människan och människans möjligheter än om naturmystik (tänk dig renässanshumanism utan renässansen...). Så småningom lärde man sig utnyttja ångans kraft. Ångmaskiner användes för att underlätta utvinningen av metaller ur de gamla ruinstäderna och för att snabbt omvandla naturprodukter till användbara föremål.
Då reagerade kyrkan. De kortsynta ingenjörerna höll ju på att bygga maskiner igen! Och inte nog med det, maskinerna användes för att återuptäcka det gamla, om än bara för att använda det som råvaror. Ångmaskinerna var ju praktiskt taget byggda av samma material som de gamla, mytologiska maskinerna som ingen kunde kontrollera och som till slut nästan ledde till mänsklighetens undergång. Man började återberätta gamla legender om vad som egentligen drev de gamla maskinerna (demoner, mänskligt lidande, dplig hygien, whatever. Du vet hur legender är). Och hur är det med de nya maskinerna egentligen? De drivs med kol, som man aningen gräver upp ur marken, framställer genom att skövla skogarna eller ( ) hittar i de gamla städerna.
Kyrkliga undersöknigsdomare utsågs, med befogenhet att förhöra ingenjörerna och beslagta deras utrustning. En del av inkvisitorerna var uppriktigt intresserade av att utreda vilket hot maskinerna egentligen utgjorde och hur man skulle kunna använda deras kraft utan att gå under, medan andra bara ville hindra all konstruktion av maskiner. Teologer debatterade huruvida teknologin faktiskt var ond i sig, eller om den bara var ond om man använde den utan hänsyn och för onda syften. Många krävde ett förbud mot all användning av maskiner, medan andra var beredda att låta folk fortsätta använda dem så länge det skedde under kyrkans övervakning. Och i gruvdistrikten och vid sågverken, där ångmaskinerna faktiskt fanns, insåg de flesta att maskinerna behövdes om man ville fortsätta den utveckling som påbörjats.
---
Hmm... jag blev visst lite medryckt där... Nåja, där har vi ungefär den situation som jag föreställde mig när jag läste dina stödord. En värld som liknar tidig industrialism (men ett par luftskepp ska väl gå att klämma in i alla fall...) och där kyrkan hotar att splittras av oenigheten om maskinerna (det kom kanske inte fram så tydligt, men jag tänkte mig något i stil med reformationen, fast med teknologi som stridsfråga). I de områden där ångmaskinen faktiskt används stöder kyrkan teknologisk utveckling (under kyrklig kontroll, förstås), men i mer traditionella områden (de gamla kärnområdena?) är kyrkan mot teknologi. Inkvisitorena kan antingen vara resonabla undersökare eller stränga domare, beroende på i vilket område de hör hemma och vad de själva har för inställning. En del av de mest liberala inkvisitorerna kanske rent av blir anklagade för att själva vara teknologer.
Jag tappade visst bort magin på vägen, men jag tänkte mig något slags folkmagi i nära kontakt med älvorna. Magin har inte direkt något med teknologin att göra men det finns ingen motsättning mellan dem heller. Vem som helst kan använda magi men det mesta är i liten skala. Eventuellt förväxlas ibland den här naturmagin med den uråldriga bortglömda magi som drev maskinerna i urtiden, men i så fall bara på grund av namnet.
Det är teknologerna som är verkligt utsatta för andras misstankar. De bygger maskiner, talar om suspekta saker som 'hävståmgseffekt' och 'cylindervolym' (om ångmaskiner kar cylindrar alltså...) och utforskar resterna av den uråldriga civilisationen i jakt på material... och kanske förbjuden kunskap. De mest misstänksamma tror att teknologerna försöker återskapa den gamla magin (och den som råkar upptäcka elektriciteten kan det nog bli synd om...)
Nåja, nu håller jag på att komma för sent till en föreläsning, så det får vara allt för den här gången
JPS