Pom
Swashbuckler
Apropå detta med nybörjarrollspelare:
Jag håller sedan ett år på att inviga mellanstadieflickor i rollspelandets mysterier. Nej, det är inte som ni tror. Jo, förresten, det är det nog.
I alla fall har jag märkt att de första gångerna de spelar måste de springa på toaletten hela tiden. Jag menar verkligen hela tiden, en gång i kvarten eller så. Sagda damer gör inte så under andra aktiviteter, bara under rollspelandet.
Det som gör att jag inte tror att de gör så för att fly undan trist rollspelande är dels att de springer tillbaka mycket snabbt, och dels att de så snart de ser mig och vi inte spelar rollspel så frågar de oupphörligen om vi inte kan börja spela redan nu.
När jag tänkt närmare efter på detta måste jag medge att jag upplevde samma sak själv i början av min rollspelskarriär.
En arbetskamrat som spelade mycket med sina barn sade, när jag dristade mig att diskutera det med honom, att han märkt samma fenomen med dem.
Min teori (och jag är verkligen ingen medicinare) är att denna nya värld som öppnar sig när man inser vad rollspel faktiskt är, den är så vansinnigt spännande att kroppen spänner sig rent fysiskt.
Nu undrar jag helt enkelt om någon har liknande erfarenheter.
Är rollspelsinitiationen urindrivande?
Jag håller sedan ett år på att inviga mellanstadieflickor i rollspelandets mysterier. Nej, det är inte som ni tror. Jo, förresten, det är det nog.
I alla fall har jag märkt att de första gångerna de spelar måste de springa på toaletten hela tiden. Jag menar verkligen hela tiden, en gång i kvarten eller så. Sagda damer gör inte så under andra aktiviteter, bara under rollspelandet.
Det som gör att jag inte tror att de gör så för att fly undan trist rollspelande är dels att de springer tillbaka mycket snabbt, och dels att de så snart de ser mig och vi inte spelar rollspel så frågar de oupphörligen om vi inte kan börja spela redan nu.
När jag tänkt närmare efter på detta måste jag medge att jag upplevde samma sak själv i början av min rollspelskarriär.
En arbetskamrat som spelade mycket med sina barn sade, när jag dristade mig att diskutera det med honom, att han märkt samma fenomen med dem.
Min teori (och jag är verkligen ingen medicinare) är att denna nya värld som öppnar sig när man inser vad rollspel faktiskt är, den är så vansinnigt spännande att kroppen spänner sig rent fysiskt.
Nu undrar jag helt enkelt om någon har liknande erfarenheter.
Är rollspelsinitiationen urindrivande?
Misstänker dock att det är nyhetens behag som orsakar detta, i så fall. Yngre människor (barn) är mer förväntansfulla inför nya, spännande saker, vare sig det handlar om rollspel, film eller datorspel.
