Nekromanti Utmanövrering som möjlighet i strid

[Targon]

Jag har en fråga angående utmanövrering i en strid

Förutsättningar: I mitt system finns möjlighet till tre olika taktiktyper: anfall, försvar och övriga handlingar (ex omladdning och vapenbyte). Varje taktiktyp motsvarar en stridshandling, och varje rollperson kan åtminstone utföra en handling per stridsrunda. Fler handlingar är möjliga med ökning av svårigheten med -5 per ytterligare handling. På så sätt är det möjligt att välja ett anfall, ett försvar och en övriga handlingar, dock med total svårighetsökning med -10 på samtliga handlingar. Det är emellertid inte möjligt att välja fler än ett av samma slags taktik, t ex två eller tre anfall per runda.

Specifik situation: Ponera att vår hjälte Errol Värsting hamnar i en strid med fyra motståndare. Utifrån reglerna har Errol möjlighet att välja att anfalla en av dessa motståndare och försvara sig mot en annan, ex genom att parera ett anfall. De två övriga motståndarna kommer dock att fältet fritt för obehindrat anfall på stackars Errol. Vad ska Errol göra?

Mitt förslag är att man lägger till en färdighet (ej grundegenskap) som heter typ Stridsvana och som bland annat innefattar möjlighet till utmanövrering av sina motståndare. Om Errol slår ett lyckat slag för Stridsvana lyckas han utmanövrera två motståndarna så att han endast har två kvar som omedelbart hot under stridsrundan. Man kan tänka sig att ett fummel på en sådan färdighet skulle kunna innebära att Errol misslyckas så fatalt med att utföra färdigheten att han blir fullständigt omringad av motståndarna. Eller om resultatet blir perfekt, att Errol lyckas manövrera ut tre av motståndarna och därmed endast ha en motståndare kvar.

Frågor:
- Finns det lösningar i andra spel som påminner om det här?

- Är Stridsvana den rätta färdigheten för utmanövrering? Andra alternativ?

- När under stridsrundan ska färdighetsslag slås för "utmanövrering"? Är det en ytterligare stridshandling som hamnar under typ "övriga manövrar" eller kan man använda färdigheten vid sidan av de tre olika "taktikvalen"?

- Andra synpunkter på hur man ska lösa situationen med många motståndare i ett system som begränsar antalet handlingar per stridsrunda på ett sådant sätt som jag beskrivit?

 

[Krille]

Mitt förslag är att man lägger till en färdighet (ej grundegenskap) som heter typ Stridsvana och som bland annat innefattar möjlighet till utmanövrering av sina motståndare. Om Errol slår ett lyckat slag för Stridsvana lyckas han utmanövrera två motståndarna så att han endast har två kvar som omedelbart hot under stridsrundan.

Jag har en liknande mekanism i Andra Imperiet, med en viktig skillnad: Errols värde i Stridsvana är inte det enda som räknas. Istället slår Errol samt motståndarna Athos, Porthos, Aramis och d'Artagnan varsitt slag för Stridsvana. De motståndare som slår lägre än Errol är utmanövrerade och får inte anfalla den här rundan.

Tja, åsså har Andra Imperiet ingen färdighet för Stridvana, så man slår för vapenfärdigheten istället.

---

En annan lösning är handlingspoäng kopplat till en avståndsmekanism som jag skissade på nedan. Då får man dessutom flera olika möjligheter till utmanövrering, plus att det byggs in i den normala resolutionsmotorn så att man slipper konstiga undantag. Kolla in exempel två i PWGE: där används handlingspölen endast för att göra sig av med motståndare taktiskt och snabbt och brutalt så att man slipper slåss mot dem. Hade motståndarna haft något närstridsvapen istället, exempelvis svärd, så hade det sett rätt annorlunda ut. I det fallet hade Kalia haft möjligheten att hålla motståndarna stången genom att helt enkelt hålla dem på avstånd Stav eller längre, där deras svärd inte hade kunnat nå, och på så sätt utmanövrera dem.

Det vackra med den lösningen är att den inte är något särskilt undantag för flera motståndare, utan att det är en konsekvens av hur systemet fungerar.

 

[Gurgeh]

Ett gammalt spel

Jag hade ett sådant system i ett fantasyspel som jag skrev på för tio år sedan. I Strid hade man ett antal handlingar varje runda, och om man slogs mot flera motståndare kunde man välja att använda två av sina handlingar till att försöka manövrera bort motståndare.

I strid mot två motståndare valde man vem man försökte manövrera bort, sedan slog alla varsitt initiativslag (initiativbonusen bestämdes av hur skicklig man var med sina vapen och hus anabb man var så det kändes vettigt då). Om den som försökte manövrera bort en motståndare fick ett högre resultat än båda motståndarna lyckades han manövrera så att han bara behövde slåss mot en fiende. (Orsaken till att systemet såg ut på just det sättet var att jag ansåg att man skulle kunna manövrera bort en skicklig motståndare genom att lura en mindre skicligt motståndare att ställa sig ivägen för honom.)

Om man slogs mot tre motståndare räckte det att slå högre än den motståndare man ville manövrera bort. (Fler personer som kan ställa sig ivägen för varandra.)

Mot Fyra motståndare eller fler kändes orealistisk. Står man så att man kan bli anfallen av så många personer samtidigt är man kebab, så jag skrev inga regler för det.

/tobias

 

[Targon]

En liten dum fråga från en med noll koll: Faller slaget utmanövrering i Andra Imperiet under något Taktikval?

 

[Krille]

En liten dum fråga från en med noll koll: Faller slaget utmanövrering i Andra Imperiet under något Taktikval?

Nä, det tillkommer som separat moment före taktikvalen.

 

[Targon]

Nä, det tillkommer som separat moment före taktikvalen.

Schysst! Precis så som jag själv ha tänkt mig att det ska gå till. Det finns alltså bara en sak att göra, nämligen att köpa spelet.

 

[Krille]

Ska tilläggas att jag faktiskt inte är helt förtjust i den lösningen. Jag tilltalas mycket mer av handlingspoänglösningen: den är inget undantag utan en konsekvens av hur reglerna funkar, och den ger mer kontroll till spelaren.

 

[Targon]

Jag tar intryck av handlingspoänglösningen i nästa spelmakarprojekt i stället.