Nekromanti Utseende spelar en jävla roll

[Big Marco]

I går var jag strandsatt i Stockholm ett tag efter att ha hållit föredrag under Internetdagarna i Älvsjö. Självklart beger jag mig till Gamla stan och botaniserar inne på SF-Bokhandeln. Eftersom jag måste slå ihjäl 3h på X2000 tänkte jag att jag skall impulsköpa något rollspel och läsa på vägen ned.

Glad i hågen går jag till Nyhetshyllan. Jag börjar med Hammaren & Trollspöt. Omslaget skrämmer bort mig direkt. Men jag börjar bläddra och somnar på plats. Ställer undan det och tar fram En Garde! och bläddrar. Ryggar tillbaka över formgivning och de ... enkla illustrationerna och ställer tillbaka spelet. Tittar på nya Runequest och får lätta illamåendekänslor över layouten (Mongoose kan fan inte göra layout!). Men vad är detta?!

(spelen som tas upp ovan behöver inte känna sig utvalda, utan är mer av en katalysator till tankekedjan som fortsätter under det här stycket)

Rollspel för mig är en upplevelse. Jag vill bli fångad av konceptet, av häftigheten, av nyfikenheten. I detta ligger helt klart utseendet och hur texten (som är basen i rollspel i mitt tycke) förmedlas. Det görs fler och fler rollspel, de görs dessutom mer och mer professionellt och påkostat. Det man kom undan med i svunna tider ligger en nu i fatet. Lite som när dataspelen var nya och en och samma person kunde programmera, göra grafik, ljud och paketera spelet. '

Det spelar ingen roll om man har världens bästa rollspel om inte mottagaren bjuds in i det, anser jag. Ju äldre jag blir (och kanske kräsnare) ju mer kräver jag av spelen jag läser och spelar. Ett "fult" spel får mig att lägga mina pengar på ett annat spel, som kostar ungefär lika mycket, eller faktiskt mer, om det är snyggare och känns mer gediget. Yta blir till kvalitet och kvalitet blir till tillfredsställelse vid köp.

Är jag ensam om att känna så här?

Och när hände detta? Jag tror att internationellt sett så har Wizards lyckats bra med att sätta en nivå med D&D, om än lite vulgo-aktig så snygg och effektiv. I Sverige har Riotminds lett en utseendeförbättring av rollspelen, även om de börjar tappa iom DoDT, anser jag (främst på layoutsidan). Järnringen har en otrolig helhetsgedigenhet kring sina produkter även om jag personligen har svårt för manéren på många av deras illustrationer (säkert baserat på ett barndomstrauma, jag säger bara "Felix").

Överhuvudtaget är utseendet på produkterna mycket viktigare för mig än jag trodde före igår. Eller så hade jag för mycket tid att tänka på tåget, vad vet jag. Saken är den att jag numera är betydligt mer medveten om vad som påverkar mig i mina köp av rollspel.

(nej, det blev inga rollspel alls köpta igår - och eftersom jag är en samlare med 12 hyllmeter rollspel (sorry Dante ,-) så var det en verklig brytpunkt i mitt beteende)

 

[wilper]

Absolut, jag har svårt för CP2020 och GURPS just för de fula illustrationernas skull. Nu har jag ju iofs köpt en del prylar till de spelen ändå, men det har varit begagnat eller på kraftig rea. Skall jag kväka upp fullpris på nya böcker så får det vara något som ser bra ut, så det blir roligt att läsa.

 

[Troberg]

Skall jag kväka upp fullpris på nya böcker så får det vara något som ser bra ut

Tja, priset för det är ju priset. Det finns en anledning till att GURPS-prylar kostar mycket mindre än tex motsvarande D&D-prylar. Själv köper jag hellre två lättlästa böcker med enkla illustrationer än en överillustrerad bok med en layout som gör den nästan oläslig *host*D&D 3.5*host*.

 

[Ackerfors]

Utseende spelar en liten roll

"Är jag ensam om att känna så här?"

Ensam vet jag inte, men jag gör det åtminstone inte. Jag tycker snarare att utseendet kan vara en liten kick, men ingenting som står och faller på huruvida det är flådigt formgett eller ej. Där ser jag hellre ett enkelt och funktionellt utseende än ett överdrivet låtsassnyggt.
Mutant är väl det som hittills slagit mig som snyggast. Det är trots allt en rätt enkel layout med riktigt snygga bilder. Inga överdrivna ramar och sådant - bara rent och snyggt. Och där vinner både Mutant och Hammaren & Trollspöt på att stämningen kan förmedlas på andra sätt än genom formgivningen, till skillnad från exempelvis Riotminds som bara kan förmedla stämning genom utseendet (och blivit avsevärt sämre på det med sedan de släppte Dante).

Så nej, jag håller inte med dig och tycker snarare att utseendet kan förstöra mer av spelet än vad det kan höja det. Jag stör mig mer på fula eller slarviga utseenden (vilket överdriva och "snygga" lätt blir) än vad jag gillar de få överdriva och snygga som verkligen lyckas.

För min del får spelen fortsätta att komma i enkla formgivningar.

 

[PAX]

Du är inte ensam.

Men jag skulle kanske inte ge helt avkall på att köpa ett rollspel bara för att layout eller illustrationer inte är 100%-iga (och smaksatta enligt min mening). Samtidigt så är det en utveckling vi ser. Rollspel blir mer och mer lika de böcker som jag skulle vilja kalla för "upplevelseböcker". Dvs. populärvetenskap i storformat som exempelvis behandlar Vikingar, Egypten eller Magiska Okulta Symboler. Tryckta på högglansigt papper och med helsides färgbilder. Lite torr gammal fakta inklämd mellan bilderna. Marginaler som heter duga.

Tyvärr har vi kanske kommit till en gräns där amatörerna som börjar ge ut produkter (om även i liten upplaga) måste lyfta sig till en nivå som professionella utgivare. Vilket naturligtvis är helt åt helvete. För även om Mindless Gaming har lyckats missa biten med layout och att llustrationerna inte är helt superba så tror jag de känner sig rätt så nöjda. Och det ska de vara. De har åtminstone nått klart mycket längre med sin första produkt än vad vi andra gnällspikar har gjort...

 

[Rising]

Fuuuuuuuck internet. Jag hade världens bästa svar, och det åts upp av cyberrymden. Jag är inte alls sugen på att skriva om allt igen.

Jag är så extremt osugen, alltså... Det här blir en superkortversion; ni får brodera ut det i långa konvulerande Risingformuleringar i ert eget huvud:

Det första jag skrev i mitt uppätna inlägg var att visst; vissa spel har hänfört mig med sitt utseende; såsom Jorges Bestiarium, medan andra enbart gjort det med sina texter och idéer; såsom Nobilis.

Jag beskrev också att min begär efter snygga rollspel är rätt begränsat, eftersom jag redan från början är lite kluven inför rollspelsestetiken, då den är så vulgär och prålig. Till och med de riktigt stora "rollspelskonst"-artisterna; såsom Brom; är inget jag skulle vilja ha på väggen. Jag blir fort mätt på rollspelsestetiken. Jag vill ha den ibland; och då mycket av den, men jag vill också slippa den då och då. Precis såsom musik med många pålägg och dyra produktioner; jag vill ha det ibland, men också slippa det vid tillfällen.

Vidare skrev jag att jag också hade ett särskilt sug efter det opolerade, bångstyriga och uppkäftiga; punkattityden med "gör det själv" och allt vad det innebär. Skulle verkligen Håkan Hellströms låtar bli bättre om Peter Jöback sjöng dem? Skulle Ramones låtar bli bättre om de framfördes av Toto? Ibland tilltalas jag just av det råa; och det "dåliga" blir en särskild sorts kvalitet.

Å så förstås det praktiska; även i de fall där jag tycker att ett rollspel skulle vara förtjänt av påkostad formgivning och dyra illustrationer, så förstår jag att det inte alltid är möjligt inom ramarna för projektet. Och jag föredrar helt klart fula rollspel framför inga rollspel alls.

---

Så, även om jag kan värdesätta utseendet högt; så har jag inte bara en hög tolerans mot fula rollspel, utan kan också vid tillfällen tycka det är rentav skönt att slippa vulgär rollspelsestetik (det finns många rollspelsprodukter jag tycker skulle ha blivit avsevärt bättre om de skippat illustrationerna och istället lagt lite mer pengar på ett dyrare papper) och kan dessutom kittlas till wow!-känslor på många andra sätt än genom läckra ytor.

Så; de som vill tjusa mig med utseende; go ahead. De som inte vill eller inte klarar att göra detta; de behöver inte oroa sig.

 

[walium]

Jag ser ut som ett jävla troll

Utseendet spelar nog en ganska liten roll för min del, kanske hade det varit en viktigare faktor om jag redan hade 12 hyllmeter rollspel sedan tidigare även om det är lite sent att bli så kräsen just då.

Ganska många rollspel lider av en eller annan skönhetsfläck, vare sig det är ojämn bildkvalitet (även storheter som WotC har rätt dåliga bilder i mindre storsäljande moduler), dålig layout eller märkliga typsnitt. Men jag föredrar egentligen inga bilder alls framför dåliga bilder om jag måste välja. Huvudsaken är att jag kan läsa spelet och att jag vill läsa det.

 

[Saxifrage]

Vidare skrev jag att jag också hade ett särskilt sug efter det opolerade, bångstyriga och uppkäftiga; punkattityden med "gör det själv" och allt vad det innebär. Skulle verkligen Håkan Hellströms låtar bli bättre om Peter Jöback sjöng dem? Skulle Ramones låtar bli bättre om de framfördes av Toto? Ibland tilltalas jag just av det råa; och det "dåliga" blir en särskild sorts kvalitet.

Jag tror att det där är rätt enkelt: det råa och "dåliga" tilltalar för att det ligger en stor skopa begåvning i botten. Opolerade rollspel är tilltalande om de bygger på en genuin grundidé, dåliga idéer i dålig form är bara kass. Samma sak gäller begåvad punk, flottiga men välkryddade hamburgare eller snygga brudar i trailerpark-outfit. Det måste finnas något grundläggande värdefullt under den mindre säljande ytan. Då blir också den opolerade framtoningen en särskild del av charmen.

Annorlunda uttryckt, så är oslipade diamanter justa, men oslipad gråsten är rätt värdelöst.

 

[Mekanurg]

Du har rätt. Jag blir illa berörd av usla illustrationer. [RYYS] I exempelvis många gamla GURPS-böcker hade det varit bättre om man hade utelämnat de superfula bilderna helt och hållet. De sabbar ju upplevelsen av världen.

 

[Guest]

Jag håller med om att utseendet spelar stor roll, särskilt att man ska kunna läsa boken på spårvagnen, bussen eller tåget utan att skämmas därför går dungeons and dragons definitivt bort, saker som ser ut som fantasyböcker brukar funka men bäst vore en simpel bok med texten rollspel, även om Eon grand luxe med sin läder imitation känns lite väl ostig också, nästa gång jag ska köpa en specialutgåva så ska den antingen vara hårdpärm endast eller verkligt läderinbunden så den passar med mina Brehms och Curie böcker.

/Zorbeltuss som gillar när insidan är läsbar sedan är behovet av insidan att det inehåller rollspel.

 

[morkbollen_UBBT]

Både och..

För mig betyder bilderna massor, kanske inte så att jag alltid avskräcks av rollspels pga. det, utan vad jag tycker bilder i rollspels ska göra är att inspirera. Det är förvånansvärt många rollspel som misslyckas med detta. Sen finns ju även texten, som jag också kräver att den ska inspirera mig. Här har verkligen nya DoD gjort mig besviken, dom har en hel del bilder över platser och annat som förmedlar känslan jättebra och som verkligen får mig att fundera på det hela, fast sedan läser jag texten som hör till och allt blir till bajs. Egentligen kunde riotminds bytt ut hälften av texten mot fler bilder, eller kanske bara gjort en bättre text.

Så egentligen avskräcks jag inte av bilder, utan helhets intrycket. Det behöver heller inte vara bildernas kvalité som avskräcker. Jag har sett att en del har klagat på att Krille har ritat det mesta till Västmark, men en hel del av bilderna och texterna gör precis det jag vill, inspirerar mig som SL och spelare. Så vad jag vill ha är inspirerande saker, hmm det gäller väl regler också, så allt ska inspirera, vilket inte direkt är någon banbrytande iaktagelse...

 

[Rickard]

Det är du som är fåfäng.

/Han låter utseendet välja vilken som han tar först, men personligheten är det som gör att han håller kvar

 

[Arfert]

Ja du har rätt. Kunde inte köpa nya Runequest för att det var FÖR fult! Trots att jag älskade RQ en gång i tiden. Den nya layouten får mig att må illa.

När det gäller nya svenska spel så köpte jag Oktoberlandet trots det trista omslaget (sorry Fiktionslek), eftersom jag ändå var nyfiken på spelet, och innehållet är det ju inget fel på, det är ett mycket bra skrivet spel. Layouten är visserligen roman-anonym, man gör inte VÅGEN, men den är inte dålig alls. Good enough, helt enkelt.

Kommer även köpa En garde! trots den (hmm) varierande kvalitén på illustrationer, och layoten (sorry Mindless Gaming, ni vet ju att jag gillar er). Eftersom jag gillade gamla spelet en gång, och nyfiken på det nya.

Däremot så kanske jag tyvärr inte köpt nån av ovanstående om jag vart ny rollspelare, och yngre. Fast kanske ändå, en gång köpte jag allt.

Sen kan ju totala KÄNSLAN vara vara viktigare än bilder och layout. Jag är mycket mer sugen på H&T än DoDT och Mutant till exempel.

 

[Rising]

Annorlunda uttryckt, så är oslipade diamanter justa, men oslipad gråsten är rätt värdelöst.

Mnja... Nej. Eller ja, du har förstås rätt i det där; men just nu använder du en liknelse vars innebörd jag inte alls håller med om; ty oslipade diamanter är ju justa trots att de är oslipade.

Alltså; oslipade diamanter är visserligen värdefullare än slipade gråstenar; men allra bäst är ju ändå alltid slipade diamanter.

Jag håller med dig när du skriver "Då blir också den opolerade framtoningen en särskild del av charmen"; men jag tycker din liknelse sänder andra signaler. Det oslipade kan alltså vara en egen kvalitet i mina ögon; och när man slipar ett sådant rollspel så avlägsnar man denna kvalitet.

Jag tror att vi menar samma sak.

 

[Saxifrage]

Ok, det var en dålig liknelse. Min huvudpoäng var att det oslipade förutsätter en skopa begåvning i botten, annars blir det bara sk*t, osnyggt sk*t därtill.

Och därmed blir ju det här en icke-fråga, för om spelet är värdelöst kan det väl kvitta totalt om det är snyggt eller oborstat. Äsch, vilken meningslös diskussion jag drog upp. Jag går och dränker mig i formalin.

 

[Troberg]

Rollspel är som kvinnor...

...man kanske förälskar sig i ett utseende, men i slutänden är det insidan (nej, jag menar inte mjältar, njurar, gallblåsor och sånt) som man älskar.

Detsamma gäller spel. Pynt kanske får en att köpa det, men det som får en att faktiskt spela det i längden är konkret innehåll.

 

[Bjorn]

Det finns vissa aspekter av utseendet som definitivt påverkar min upplevelse av rollspel och rollspelsprodukter.

Dock är det för mig oftast inte hurivida de är "snygga" i konventionell mening utan om man har en funktionell layout och illustrationer som funkar med texten.

Ett skräckexempel för mig är DoDT-artiklarna i Fenix som jag tycker är helt oläsliga pga skräplayout, har nog ännu inte orkat ta mig genom mer än en halv sida av det grått-på-grått helvetet.

GURPS moduler tycker jag däremot oftast är både snygga och praktiska med en bra och funktionell layout man snabbt känner igen sig i. Vad gäller svenska rollspel så tycker jag Neotech2 har bra design och utseende även om det finns några småmissar. Känslan lyfts helt klart av att ha fotoillustrationer istället för tecknat. Ett annat snyggt spel är Twilight 2000 som lyckas fånga spelets stämning klockrent.

/Bjorn

 

[Pom]

Jag håller med om att utseendet spelar stor roll, särskilt att man ska kunna läsa boken på spårvagnen, bussen eller tåget utan att skämmas därför går dungeons and dragons definitivt bort, saker som ser ut som fantasyböcker brukar funka men bäst vore en simpel bok med texten rollspel, även om Eon grand luxe med sin läder imitation känns lite väl ostig också(...)

Där sade du något.
Jag håller med trådstartaren om att fula bilder och ful layout är avtändande när jag skall köpa en rollspelsprodukt. När jag sitter och är barnslig på kammaren vill jag ha häftiga saker att drägla över och leva mig in i.
Men eftersom jag reagerar så primitivt och intimt på fantasieggande utseende är det ingenting jag vill uppleva på t-banan. Det vore i klass med att bläddra i en porrtidning.

Är det facklitteratur fungerar jag tvärtom. Ju glassigare bilder, desto lägre uppfattning om verkets kvalitet får jag. Helst skall det bara vara lite kartor/tabeller/diagram och inga bilder alls i fackböcker.

 

[Troberg]

Ett annat snyggt spel är Twilight 2000 som lyckas fånga spelets stämning klockrent.

Bra exempel. Det är inte överarbetat eller traditionellt snyggt, men det passar perfekt till spelet.

 

[Rising]

...man roar sig med dem tillsammans med ens polare

eller:

...om de är tjocka och billiga så kan man bryta ryggen på dem.

eller:

...vuxna karlar vill kunna få tag på dem i leksaksaffärer.

eller:

...de flesta har dåligt språk, ser billiga ut, och trots att de saknar djup så förstår man sig ändå inte på dem.

eller:

...om de är amerikanska så suger de

eller:

Rising har inte haft så många av dem.

eller:

äh... öh... Kan inte komma på fler.
Däremot kom jag på en om tärningar; som känns så klockren att den skulle kunna vinna traction:

"Kvinnor är som tärningar; får du inte sex; slå dem en gång till!"

/Rising
påminner alla om att han i själva verket är en romantiker, och bara skojar här.