Tjaa... Koncept och koncept. Visst finns det säkert spel som enbart bygger på sådana koncept, men det ligger inte till min kännedom.
Mjae, inte vad jag sett. Hellboyrollspelet bygger ju på serietidningen, och i den är Hellboy redan känd av allmänheten, och deklarerades av FN att vara "hedersmänniska" för typ tio år sedan. Filmerna har valt en lite annan inriktning.solvebring said:
The Authority RPG är rätt mycket Authority.krank said:
Tack för att du besvarade frågan, för jag trodde nämligen att de mer moderna superhjälteprylarna, såsom X-men och Hellboy, väl smittat av sig på dagens rollspelskultur. Nå, kul att det i alla fall är mer old school-stil på de spelen. Det trodde jag inte. Något positivt med dem i alla fall (ur min mening sett).
Allihop, skulle jag säga. Hur många rollspel har du sett där rollpersonerna faktiskt passar in i samhället, och inte är psykopatiska äventyrare som sticker upp revolvern i näsan på mopsande SLPer, och som i största allmänhet är guldexempel på "taskig barndom gjorde mig till seriemördare"-tesen? Om spelledaren bara tänkte lite och lät rollpersonernas handlande få normala konsekvenser så skulle alla hata rollpersonerna.Anthraxus said:
Saken är den att det blir tråkigt spel av det. Antingen kan ordningsmakten/offrens släktingar/whatever övermanna rollpersonerna, och då tar spelet slut och man får rulla upp nya som gör samma saker, eller så kan de inte göra det, i vilket fall valet för dem står mellan att rusa mot en meningslös död och att undvika att ha med rollpersonerna att göra. Möjligen bränner rollpersonerna ned byn och reser vidare till nästa. Psykopatröj som försöker åtgärdas leder antingen till TPK eller till ytterligare psykopatröj.Krille said:
Med tanke på hur du brukar uttrycka dig om spelledarens uppgift är det förvånande att du använder så pass negativt laddade ord om det här. Att smälla ihop en kampanj där det alltid finns en ursäkt att döda och SLPerna är rollpersonernas bitches är ju en smal sak.Krille said:
Jag brukar använda Power Kill utifall att behov finns, men just nu är jag mest cynisk angående premisserna i ett typiskt dussinfantasyrollspel.Bobby Magikern said:
Det är väl ändå en dick move att dra upp sånt när spelarna bara vill ha lite gladvåld?Krille said:
Fast är det verkligen det? I stämning och känsla och så? Jag skummade det bara, men jag tyckte inte riktigt att regelsystemet verkade hålla för vad fiktionen ville, liksom.Dimfrost said:The Authority RPG är rätt mycket Authority.
Mja, jag tycker ju att Invisibles är en blandras. Jag tycker inte att man kan jämföra King Mob med John Constantine, utan det blir mer X-men plus urban horror, typ. Postmodern superheroic fantasy, måhända? Psykedeliskt ockult superhjältande?Dimfrost said:
Vilket är det vettiga sättet att göra det på. Det ovettiga sättet är att ta till Power Kill, vilket mest är ett passiv-aggressivt sätt att säga "du har kul på fel sätt!". Ungefär som att dyka upp till ett lättsamt spel baserat på haremanime, och i stället få Lilja 4-Ever.krank said:
Tja. Jag är inte våldsamt förtjust i Tri-Stat-systemet ens när det gäller tradsystem; jag skulle föredra Wild Talents om jag var tvungen att spela eller spelleda trad-superhjältande (vilket jag som tur är inte ärkrank said:Fast är det verkligen det? I stämning och känsla och så? Jag skummade det bara, men jag tyckte inte riktigt att regelsystemet verkade hålla för vad fiktionen ville, liksom.Dimfrost said:The Authority RPG är rätt mycket Authority.
). Jag tror att ett system måste vara betydligt friare för att kunna simulera Authority-nivåns superhjältande på ett bra sätt, och dessutom behövs något för den moraliska, samhällspåverkande biten. Men jag har för mig att spelet ändå tar upp rätt vettiga råd för att spela en Authority-liknande kampanj.Jag tycker King Mob är väldigt mycket mer John Constantine än Cyclops. Superhjältande för mig handlar inte om krafter så mycket som 'hjältarnas' plats i världen, dräkter eller inte dräkter, och så vidare. Inget av det känns relevant för Invisibles. Då skulle jag säga att Planetary ligger mer på gränsen: det påminner om Invisibles en hel del men är fortfarande superhjältigt (och inte bara genom den postmoderna dekonstruktionen av genren).krank said:
