Nekromanti Utveckling av amerikansk militärdoktrin och taktik

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,083
Location
Ereb Altor
Kanske den torraste och mest informativa trådtitel jag har klämt ur mig. :gremsmile:

Min fråga är alltså, om vi pratar om infanteri, på vilket sätt, om något, som amerikansk taktik förändrats sedan 1940 fram till idag?

Jag är inte ute efter några djupgående analyser utan undrar mer om infanterister i Afghanistan beter sig på ett väldigt annorlunda sätt än infanterister gjorde i Vietnam eller Guadalcanal. Och isf varför.
 

Stjärnskott

Veteran
Joined
3 Nov 2011
Messages
84
Det korta svaret är ja.

Det lite längre svaret är ungefär som så här:
Efter andra världskriget så reagerade den amerikanska armen på sovjets doktrin om precision i sin planering och centralstyrning med densamma med undantaget att de fokuserade mer på statistik (hur många soldater måste vi ha för att stoppa ett anfall, hur mycket ammuntion kommer det här statistiskt att kosta oss, osv. osv.).

Därefter hände vietnamn där den amerikanska armen fick stor-stryk och det ledde i sin tur till att man skrev om all doktrin.

Nummera så har man mer gått in på strategiska punkter, dvs man ska ta och hålla strategiska områden (flygbaser, utkicksposter, osv.) och dominera slagfältet med en blandning av artilleri, bombningar och snabba förflyttningar. Typ.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,083
Location
Ereb Altor
Merci!

Om vi tänker oss det här ur den enskilde infanteristens perspektiv, i en stridssituation, vilka redskap har han numera som han inte hade tidigare och hur använder han dem?
 

Spider Jerusalem_UBBT

Swashbuckler
Joined
13 May 2011
Messages
2,245
Location
The City
Måns said:
Merci!

Om vi tänker oss det här ur den enskilde infanteristens perspektiv, i en stridssituation, vilka redskap har han numera som han inte hade tidigare och hur använder han dem?
Det viktigaste är kommunikation och information. Man kan idag kommunicera på ett sätt som man inte kunde tidigare. Man har möjlighet som soldat att få tillgång till information direkt samt att man som enhet kan kommunicera på håll effektivt. Detta har lett till att man kan planera och anpassa sig snabbare.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
nu är det ju inte så att amerikanarna fick storstryk i Vietnam, går man ner på slag-nivå (typ Hue och tet-offensiven) vann de, oftast stort. De förlorade kriget av andra orsaker, som egentligen inte har så mycket med själva striderna att göra. Inget demokratiskt land skulle kunna vunnit det kriget mot vietnameserna. När amerikanarna insett det så var det politiskt omöjligt att föra krig på det sättet. Kina kanske hade kunnat vinna, men de var för svaga på 70-talet. NVA var världens fjärde starka armé i antal då, och grymt rutinerade.

Men skrv om doktrinen gjorde amerikanarna, för att passa den nya armén. Fram till 70-talet var amerikanarna och dess motståndare ungefär på samma "tech-level", i synnerhet USA-Sovjet. Båda hade värnpliktsarméer. Det hade inte funkat i längden för jänkarna i Vietnam. Efter Vietnam satstade man i stället på teknik, som var amerikas styrka jämfört med sovjet, för att kompensera för att den nya yrkesarmén aldrig kunde bli lika stor som värnpliktsvarianten. Det ledde så småningom fram till den typ av armé som vi såg i kuwaitkriget. Men fienden var hela tiden Sovjet och röda armén.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Dr. F said:
Måns said:
Merci!

Om vi tänker oss det här ur den enskilde infanteristens perspektiv, i en stridssituation, vilka redskap har han numera som han inte hade tidigare och hur använder han dem?
Det viktigaste är kommunikation och information. Man kan idag kommunicera på ett sätt som man inte kunde tidigare. Man har möjlighet som soldat att få tillgång till information direkt samt att man som enhet kan kommunicera på håll effektivt. Detta har lett till att man kan planera och anpassa sig snabbare.
Just det.. förmågan att små grupper kunde begära flygattacker t.ex.

En annan sak som skilde var ambulanshelikoptrarna. I Stilla havet kunde det ta dagar innan en sårad soldat fick avancerad medicinsk hjälp, i Vietnam var det max timmar om allt fungerade.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,083
Location
Ereb Altor
Arfert said:
Just det.. förmågan att små grupper kunde begära flygattacker t.ex.
[/quote]

Just det ja, "call air strike" är ju självklart. Det är en cool extralivsregel.

Arfert said:
En annan sak som skilde var ambulanshelikoptrarna. I Stilla havet kunde det ta dagar innan en sårad soldat fick avancerad medicinsk hjälp, i Vietnam var det max timmar om allt fungerade.
Ja, så klart. Bra.
 

Stjärnskott

Veteran
Joined
3 Nov 2011
Messages
84
Arfert said:
nu är det ju inte så att amerikanarna fick storstryk i Vietnam
Inget av de större strategiska målen uppnådes, den amerikanska regeringen tappade väldigt mycket prestige både nationellt och internationellt samt att ekonomin to ett ordentligt steg bakåt skulle jag nog vilja påstå är att få storstryk, även om jänkarna gjorde relativt bra ifrån sig rent taktiskt.

Men det är min subjektiva åsikt...
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
I Afghanistan idag kan plutoner och grupper ta emot streaming video från flygspaning i realtid.

Call-down airstrikes med Thunderbolt och Typhoon förekom redan i Frankrike sommaren 1944. Jaktbombarna cirklade över slagfältet i väntläge tills de kallades in av taktiska eldledare. Det fungerade dock inte när man övergick till jetplan.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Stjärnskott. said:
Arfert said:
nu är det ju inte så att amerikanarna fick storstryk i Vietnam
Inget av de större strategiska målen uppnådes, den amerikanska regeringen tappade väldigt mycket prestige både nationellt och internationellt samt att ekonomin to ett ordentligt steg bakåt skulle jag nog vilja påstå är att få storstryk, även om jänkarna gjorde relativt bra ifrån sig rent taktiskt.

Men det är min subjektiva åsikt...
Politiskt förlorade USA, men det har väldigt lite med själva kriget att göra. Fransmännen förlorade på marken, men det gjorde inte USA. De förlorade kriget för att de inte ville vinna. Hemmaopinionen (och opinionen hos USAs allierade) tyckte ganska snart att kriget var fel. Vietnameserna kunde slagits med pilbågar och ändå vunnit det politiska kriget.

Krig som är moraliskt fel kan inte demokratier vinna politiskt om de drar ut på tiden, enbart diktaturer.

Fast vi kanske borde starta en egen tråd om det här om du vill/orkar diskutera mer.
 

Stjärnskott

Veteran
Joined
3 Nov 2011
Messages
84
Arfert said:
Fast vi kanske borde starta en egen tråd om det här om du vill/orkar diskutera mer.
Det är ok för mig att låta den förfalla och möjligen ta upp den över en öl om det skulle vissa sig att vi är på konvent tillsammans :gremwink:
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Stjärnskott. said:
Arfert said:
Fast vi kanske borde starta en egen tråd om det här om du vill/orkar diskutera mer.
Det är ok för mig att låta den förfalla och möjligen ta upp den över en öl om det skulle vissa sig att vi är på konvent tillsammans :gremwink:
Över en öl låter perfekt!
 

Möller

Hubert Hortlax
Joined
28 Sep 2008
Messages
3,202
Utrustningsmässigt är det nog främst två saker som skiljer dagens amerikanska infanterist från hans förfäder på 40-talet.

Fordon, som Stryker, är vanligare och viktigare nu än någonsin. I Vietnam var det istället M113 som gällde.

Dagens soldater i Irak och Afghanistan har också skyddsvästar. Dessa två krig är rena utnötningskrig, och en stor del soldaternas vardag kan närmast beskrivas som att sitta och vänta på att bli beskjutna för att sedan besvara elden. Därför är skyddsvästarna självklara - i mer rörlig krigföring är de dock ibland för tunga.

I Vietnam var västar inte utbredda.

En annan viktig skillnad idag är hur länge soldater strider idag. Soldaterna under andra världskriget spenderade större delen av tiden med att vänta och titta efter fienden från ett håll. Faktisk strid ansågs soldaterna inte orka med i särskilt många dagar och de skulle därför helst bytas ut tidigt.

Idag väntar soldaterna på angrepp från alla håll, alltid. De slåss lågintensivt - blir ofta beskjutna och svara ibland med egen eld - utan att ta särskilt många förluster. Men de gör det i veckor i streck. Det är självklart mycket psykiskt påfrestande.
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Möller said:
Idag väntar soldaterna på angrepp från alla håll, alltid. De slåss lågintensivt - blir ofta beskjutna och svara ibland med egen eld - utan att ta särskilt många förluster. Men de gör det i veckor i streck. Det är självklart mycket psykiskt påfrestande.
Värt att kolla dokumentären "Restrepo" för en insyn i just nutidens soldatvardag (om Afghanistankriget). Restrepo handlar om en av de mest intensiva stridsskådeplatserna i Afghanistan - men "mest intensiv" innebär sporadisk beskjutning varannan dag och överfall med några veckors mellanrum. Så väldigt lite tid spenderas på faktisk strid och de flesta förluster tas i form av bomber, olyckor eller (för fienden) lyckosamt distansskytte, e.g. som den SEAL-helikoptern som gick ned med alla ombord. Men om man fokuserar på manskapet så tror jag det jobbiga är bristen på "downtime". Istället för tydlig avgränsning mellan "strid" och "vila" så hänger risken för strid över en i månader när den i de flesta fall aldrig händer. Så det är psykiskt påfrestande och bygger upp en önskan att komma i strid bara för att få klarhet och förlösning.

Dessutom så finns det ju rollspelsmaterial i att patrullera och vara vän med lokalbefolkningen på dagarna och på nätterna bli beskjutna från samma håll. D.v.s. att inte känna fienden, frustrationen, risken att göra något man ångrar.
 

Major Boothroyd

Veteran
Joined
7 Oct 2010
Messages
171
Location
Bohuslän, Norge
En grundläggande skillnad för infanteristen är användadet av vapnet.
Under andra världskriget siktade och sköt soldaterna mer på fienden medan understödsvapen stod för nedtryckande eld.
I Vietnam med introduktionen av M16 gick fotsoldaten mer över på nedtryckande eld eller Spray and Pray.
Efter Vietnamkriget togs automateldsläget bort från M16 och ersattes med ett 3-skottsläge för att få soldaten skjuta mer ekonomiskt.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,739
Location
Helsingborg
En annan utveckling är också att "Squads" har blivit mindre.
Under andra världskriget så var gruppen om 12 man standard. Denna grupp var uppdelad i en Spaningsgrupp om 3 man (squad leader plus två spanare), BAR team (3 man) och en anfallsgrupp on 6 man. Under vietnam krympte den till 9 man (1 Squad leader och 2 fire teams om 4 man).

Gruppen är också tyngre beväpnad. Under andra världskriget så hade en vanlig rifle platoon 3 squads om 12 man plus en Platoon HQ.
Varje squad hade en BAR (Automatgevär, efter 44 så utökades detta till två BAR), en kulsprutepistol och 10 M1 Garand gevär (där vissa hade ett par riflegrenades. Granater som skjöts iväg med hjälp av Garanden). På plutonsnivå fanns det ofta också en bazooka och ibland fick plutonen tilldelat sig eldkastare eller s.k "demolition packs" (tyngre sprängladdningar ungefär så stora som en liten ryggsäck).

Idag består en plutoon av 3 squads och en understödsgrupp. Varje squad har två lätta kulsprutor, några LAWs (light anti-tank weapons. Vanligtvis pansarskott. Rangers använder Carl Gustav) plus 4 automatgevär (m-4 karbiner eller kanske M-16) där en har en 40mm granatkastartillsats. Understödsgruppen består av 9 man och har ofta 4 tyngre vapen. 60mm Granatkastare, kulsprutor eller anti-tank vapen.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Varning för lång text... :gremsmile:

Utvecklingen från WWII och framåt domineras av flera teman som andra redan varit inne på, men jag vill förtydliga en del slutsatser och komma med några andra observationer.

WWII - Vietnam
Perioden 1941-1975 karaktäriserades av storskalighet. När USA gick in i WWII producerades allt i en skala som ofta översteg de andra krigförande länderna tillsammans.

Det påverkade också det taktiska uppträdandet i infanteriförband på lägsta nivå. Eld och rörelse skulle ske i samverkan, i stora förband som utförde kraftsamlade anfall som en enhet.

Den stridande trupp i främsta linjen som stötte på hårt motstånd, skulle överkomma det genom att begära understöd av artilleri, flygbekämpning eller pansarunderstöd.

I brittiska, tyska, ryska enheter fanns det ofta granatkastarförband eller (tyngre) kulspruteförband fördelade ned till kompaninivå (ingående eller underställt förband), som ett organiskt understöd. I amerikanska armén var det så inledningsvis, men sedan centraliserades dessa resurser på bataljons- eller tom. på brigadnivå för att öka rörligheten och kraftsamla eldunderstödet.

(Dock fanns understödsvapen, lättare kulsprutor samt from. slutet av WWI även antistridvagnsvapen, på grupp och plutonsnivå i alla dessa arméer.)

Det taktiska uppträdandet byggde på att en enhet i första ledet engagerade och band fienden i en eldstrid, medan en annan enhet försökte hitta en obevakad eller dåligt försvarad punkt och sätta in ett anfall där - för att sedan fullföljas av eventuella förband i reserv. Så var tanken att plutonens grupper skulle agera, eller kompaniets plutoner, eller bataljonens kompanier. (Ovanför den nivån ändras taktiken. Ett regemente bestod ofta av tre bataljoner och en division kunde visserligen bestå av tre till fyra regementen, men på dessa nivåer roterade man enheterna snarare än satte in dem stegvis som uppträdandet på lägre nivåer.)

Vid försvar uppträdde man helst grupperat över stor bredd och med en reserv för motanfall. (Vilket var samma metod som tyskarna brukade tillämpa, vilket gjorde deras uppträde vid försvar mer flexibelt på lägre nivå.)

Detta uppträde behölls i grunden genom Korea- och Vietnamkrigen.

Kroppsskydd är inte, som någon påstod, ett moderna påfund utan de första fanns i US army redan under WWII, men då bara till vissa typer av förband. (Bland annat var luftvärnet rätt tidigt utrustat med dem, då det ökade deras skydd mot bekämpning från luften på stationära grupperingsplatser. Annars var det främst inom US Navy de användes.)

De ansågs för tunga (med rätta!) för infanteriet att bära dem. Lättare, burna kroppsskydd utvecklades dock och användes först en del under Koreakriget och framför allt under Vitenam, där det ingick i alla infanterisoldaters personliga utrustning. (Se t.ex. den mycket detaljtrogna "Full Metal Jacket".)

Ibland skippade soldaterna dock de fortfarande ganska tunga och besvärliga kroppsskydden under uppdrag som krävde rörlighet mer än stridsuthållighet.

Sjukvårdskedjan
En annan sak som utvecklades under den här perioden, är just sjukvårdskedjan. Det amerikanska försvaret har lagt ned mer tid och pengar på att studera ett speciellt fenomen än något annat försvar - nämligen det att under t.ex. första världskriget anmälde många underofficerare och officerare att 10-25% av deras soldater inte avfyrade sina vapen.

Under Koreakriget kom man fram till att det förmodligen berodde på en självbevarelsedrift. Tanken fanns någonstans att "om jag inte skjuter dem, skjuter de kanske inte mig".

De fann också att soldater med bra utrustning, inkl. tillgång till mat, gott skydd och framför allt med tilltro till att om de blev sårade skulle de tas väl omhand och snabbt, i mycket högre grad avfyrade sina vapen.

Därav uppbyggnaden av hela den helikopterbaserade sjukvårdskedjan, införandet av kroppsskydd och förstärkning av logistiken.

Kalla kriget och Air-Land-Battle-doktrinen
Som nämnts slopades värnplikten efter Vietnam och USA satsade mer på kvalitet och storskaligheten tonades ned. Som ett resultat av detta infördes i början av 1980-talet något som kallades "air-land-battle".

Det handlade framför allt om högre förband, och samverkan mellan markstrids- och luftstridsförband. Mekaniseringen fortsatte och ännu mer helikoptrar infördes i organisationen. Tanken var att striderna skulle föras i alla tre dimensioner.

Detta påverkade också infanteriets uppträdande. Det mekaniserade infanteriet tar över den dominerande rollen. Striden ska nu huvudsakligen föras i blandade förband - stridsvagnar med understöd av infanteri (uppsuttet eller avsuttet) och med specialförband för understöd (pansarvärnsförband, helikoptrar, mekaniserade ingenjörsförband osv.)

Detta tonar ned infanteriets självständighet i uppträdandet och eroderar deras tidigare stridsuppträde så till den milda grad att man konstaterade vid invasionen av Grenada att även specialförband (från 82:nd airborne div.) som förväntas vara mer självständiga och ta initiativ, utvecklats till understödsförband som tvekar att ta strid. Små grupper av dåligt beväpnad polis (pistoler och hagelgevär) kunder hålla ned en hel pluton under tre timmar tills flygunderstöd kallats in. Det fanns förband som inte klarade att rycka fram tre kilometer på tre dagar.

Detta ledde till att man helt ändrade på infanteriets uppträde.

På grundnivån uppträder man numera mer i "fire teams" än grupper. (En grupp under WWII kunde bestå av tre fire teams, i Korea och Vietnamn oftast två.) Ett fire team är ca. 4 man.

Fire teams ska understödja varandra, men tränas också mer att uppträda självständigt.

Plutonchefen ska koordinera ett stort antal fire teams i striden men har också kommandot över plutonens understödsvapen och hur de sätts in i striden.

Tanken har också varit, ända sedan air-land battle-doktrinen men realiserat framför allt efter första Gulfkriget, att alla enheter ska sättas samman efter uppgift, från pluton och uppåt. På så vis ska, egentligen, uppdelningen mellan olika slags stridande förband i frontlinjen upphöra - de kan bestå av stridsvagnar, infanteri, pansarvärn, ingenjörer et.c. allt efter behov. De fast organiserade bataljonerna, brigaderna et.c. är mer ansvariga för gruppering och logistik. (Men riktigt så är det inte - den hierarkiska/organisatoriska kedjan med förband spelar fortfarande stor roll...)

Detta gick dock inte att genomföra under kalla kriget framför allt av logistiska och strategiska skäl - huvuddelen av de förband som skulle sättas in i händelse av ett krig med Sovjet var inte utgångsgrupperade i Europa utan skulle fraktas dit, och dessutom krävde även den krigsplaneringen storskalighet.

Nätverksförsvaret
Dessa idéer om modulära förband som sätts ihop efter uppgift har dock slagit igenom i den nuvarande taktiska doktrinen. Man uppträder alltså i allt från fyramanna-fire teams till plutoner på lägsta nivå. En styrka på motsvarande plutons- eller kompaninivå kan bestå av blandade förband.

Förbanden väntas uppträda och anpassa sig efter läget. Initiativ uppmuntras, inom ramen för uppdraget.

Några exempel på hur informationsteknologin slagit igenom har också redan getts. Tanken med ett nätverksförsvar är att det ökade informationsutbytet dels ger högre förband större möjlighet att leda striden, dels ger gruppchefer mer underlag för sina beslut i striden, dels ger större möjlighet att nå vapenverkan med olika slags vapen.

En gruppchef i en insats idag kan stå i direkt förbindelse med den överstelöjtnant som leder den aktuella "task force" som teamet ingår i. Få order och diskutera Rules of Enagement direkt med den ansvarige chefen. Men också stå i direkt kommunikation med en underrättelseinhämtande UAV två mil längre bort, via ett mobilt kommunikationscentrum som överför videosignalen trådlöst. Med hjälp av det kan gruppchefen också eldleda en insats med attackflyg eller en avståndsstyrd robot, mot ett mål som hindrar gruppen.

Det ger helt andra möjligheter att uppträda på gruppnivå än 1945. :gremsmile:
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
Som civil Afghanistan-veteran kan jag skriva under på det där. Självmordsbilbomber och hemmagjorda landminor var det främsta hotet mot oss. Och risken var ständigt närvarande, om än liten. Morgonfärden från förläggningen till kontoret var mest pressande, eftersom det var på nätterna som terroristerna placerade ut sina bomber i soptunnor och annat.

Vi hade fem-sex veckors tjänst i Kabul, varvat med två-tre veckors ledigt i annat land. Det var en tydlig brist på downtime och detta slet på psyket. När någon gick in på vecka fem brukade detta åtföljas av märkbart irriterat humör.

Under VK1 såg det brittiska soldatschemat normalt ut såhär: en vecka i skyttegraven, en veckas militärt arbete bakom fronten, två veckor i viloläger. Vid Verdun 1916 skulle ett franskt förband tjänstgöra tio dagar i stålhelvetet, sedan hade det gjort sitt på den platsen och omplacerades till ett lugnare frontavsnitt.
 

Möller

Hubert Hortlax
Joined
28 Sep 2008
Messages
3,202
Mekanurg said:
Under VK1 såg det brittiska soldatschemat normalt ut såhär: en vecka i skyttegraven, en veckas militärt arbete bakom fronten, två veckor i viloläger. Vid Verdun 1916 skulle ett franskt förband tjänstgöra tio dagar i stålhelvetet, sedan hade det gjort sitt på den platsen och omplacerades till ett lugnare frontavsnitt.
Och under VK2 var det ungefär samma visa, eller?

Jag lyckas, efter högst moderata försök, inte hitta någon källa.
 
Top