Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,656
Jag håller på halvfart (OK, artondelsfart då) på med den första spelvärlden för Generica. Det är en SF-värld där mänskligheten spritts ut bland stjärnorna, där de sedan isolerats från varandra en längre tid innan man lyckas återupprätta kontakten.
En sak jag vill göra i den världen är att hålla teknologinivån nere. Detta för att undvika problem som "Skit samma, vi frågar fickdatorn vad vi ska göra, den är mycket smartare än vad vi är" och "Va, kan man använda anti-grav-grejan för att skydda vid kollisioner också?". Mitt mål är att lägga nivån varierande mellan slutet av WW2 och 2015 eller så. Variationen beror på vilken planet man är på, dess förutsättningar och dess specialisering.
Hur förklarar man då denna tekniska återgång?
Krille införde i något sammanhang begreppet extelligens, det vill säga den kompetens, erfarenhet och kunskap som är lagrad i samhället och dess strukturer. Det är kunskapsbasen som finns i bibliotek och företag, det är utbildningsinstitutioner, det är forskningsinstitutioner och så vidare. Jag gissar (utan att veta) att Krille baserat detta på Schmidts teorier om att Darwins evolution lämnat genetiken och blivit en social evolution.
Mot denna bakgrund lägger jag då fram följande tes:
Den maximala extelligensen är begränsad av befolkningsmängden.
I andra ord:
En ensam Crusoe kan iofs vara händig, men han bygger inte något riktigt komplext.
En grupp på hundra personer kanske bygger en vagn (för häst), men de bygger inte en bil.
En grupp på hundratusen personer kanske skulle kunna producera en enkel bil, men knappast en modern eftersom den kräver så mycket varierande spetskompetens i så varierande ämnen som mekanik, metallurgi, elektronik, programmering, oljeraffinering, oljeborrning, glastillverkning, batterier och så vidare. Var och en av dessa kunskaper är sedan i sin tur baserad på en liknande kunskapspyramid, tex behövs det hundratals olika experter för att fabricera moderna elektronikkomponenter, detta trots att de redan har färdiga fabriker att utnyttja. Att sätta upp dessa fabriker kräver i sin tur annan kompetens och så vidare. Denna kunskap finns idag upplagrad i samhället. En bilkonstruktör behöver inte veta ett dugg om hur man bäst designar en battericell, den kunskapen finns paketerad i en färdig hyllprodukt som någon annan gjort.
Det enda som strider mot denna teori är grupper på 10-20 personer, ungefär som en vanlig dokusåpa, där all kunskap, kompetens och sunt förnuft verkar kollapsa totalt.
OK, säg då att vi har mellan 1 och 10 miljoner människor på en planet. Vilken tekniknivå räcker det till för att upprätthålla (glöm dessutom inte att det finns en massa jobb som måste göras för att alla ska få mat, husrum och sånt som inte bidrar till extelligensen)?
Hur många människor behövs det för att upprätthålla den tekniknivå jag eftersträvar?
Är jag helt ute och cyklar med mina teorier?
Några andra tankar som kan vara användbara?
En sak jag vill göra i den världen är att hålla teknologinivån nere. Detta för att undvika problem som "Skit samma, vi frågar fickdatorn vad vi ska göra, den är mycket smartare än vad vi är" och "Va, kan man använda anti-grav-grejan för att skydda vid kollisioner också?". Mitt mål är att lägga nivån varierande mellan slutet av WW2 och 2015 eller så. Variationen beror på vilken planet man är på, dess förutsättningar och dess specialisering.
Hur förklarar man då denna tekniska återgång?
Krille införde i något sammanhang begreppet extelligens, det vill säga den kompetens, erfarenhet och kunskap som är lagrad i samhället och dess strukturer. Det är kunskapsbasen som finns i bibliotek och företag, det är utbildningsinstitutioner, det är forskningsinstitutioner och så vidare. Jag gissar (utan att veta) att Krille baserat detta på Schmidts teorier om att Darwins evolution lämnat genetiken och blivit en social evolution.
Mot denna bakgrund lägger jag då fram följande tes:
Den maximala extelligensen är begränsad av befolkningsmängden.
I andra ord:
En ensam Crusoe kan iofs vara händig, men han bygger inte något riktigt komplext.
En grupp på hundra personer kanske bygger en vagn (för häst), men de bygger inte en bil.
En grupp på hundratusen personer kanske skulle kunna producera en enkel bil, men knappast en modern eftersom den kräver så mycket varierande spetskompetens i så varierande ämnen som mekanik, metallurgi, elektronik, programmering, oljeraffinering, oljeborrning, glastillverkning, batterier och så vidare. Var och en av dessa kunskaper är sedan i sin tur baserad på en liknande kunskapspyramid, tex behövs det hundratals olika experter för att fabricera moderna elektronikkomponenter, detta trots att de redan har färdiga fabriker att utnyttja. Att sätta upp dessa fabriker kräver i sin tur annan kompetens och så vidare. Denna kunskap finns idag upplagrad i samhället. En bilkonstruktör behöver inte veta ett dugg om hur man bäst designar en battericell, den kunskapen finns paketerad i en färdig hyllprodukt som någon annan gjort.
Det enda som strider mot denna teori är grupper på 10-20 personer, ungefär som en vanlig dokusåpa, där all kunskap, kompetens och sunt förnuft verkar kollapsa totalt.
OK, säg då att vi har mellan 1 och 10 miljoner människor på en planet. Vilken tekniknivå räcker det till för att upprätthålla (glöm dessutom inte att det finns en massa jobb som måste göras för att alla ska få mat, husrum och sånt som inte bidrar till extelligensen)?
Hur många människor behövs det för att upprätthålla den tekniknivå jag eftersträvar?
Är jag helt ute och cyklar med mina teorier?
Några andra tankar som kan vara användbara?