Nekromanti Väl- eller obekant miljö

[Dilandau]

Jag sitter och funderar på en Mage the Awakening-kampanj. Tanken är att den ska utspela sig i Sverige. Mitt dilemma är var. Jag velar mellan två alternativ: Stockholm eller Malmö/Lund. Båda är områden jag känner till väl. Skillnaden är att min tänkta spelargrupp är mycket välbekanta med Stockholm men inte alls med Malmö/Lund.

Tanken med att spela i Sverige är att miljön ska vara bekant. Om jag förlägger handlingen till Stockholm är jag rädd att det blir för bekant och att spelarna därför kanske inte kan ta det seriöst. "Höhö, jag går och knackar på hemma hos mig," etc.

Men om jag lägger kampanjen i Malmö/Lund har spelarna får, om några, referenser. Och därför blir kanske inte igenkänningen större än om man placerade kampanjen i, säg, Boston.

Vad rekommenderar ni? Hur ser era erfarenheter ut?

 

[Gastono]

Jag har inte spelat mycket rollspel i aktuell tid.
Jag skulle dock förlägga äventyret eller kampanjen på en plats som de inte direkt kan relatera till, alltså malmö/lund i ditt fall.

 

[Svarte Faraonen]

Det enda jag gjort (förutom ett bisarrt ninjor-mot-en-kommunistisk-konspiration-som-involverar-minotaurer-friform-äventyr i Förslöv, som inte riktigt räknas) var ett Kultscenario i Lund, där endast jag kände till staden närmre. Resultatet blev helt enkelt att spelarna fokuserade på annat än de viktigaste bitarna (i det här scenariet, Blocket och UB). Jag har aldrig försökt spela i någon stad både jag och spelarna känner till, men jag skulle nog rekommendera det om du vill att spelarna ska utnyttja sin kunskap om miljöerna. Annars blir det som du befarar, att orten blir nästan lika främmande som godtycklig amerikansk storstad.

 

[Jonas Ferry]

Vad är poängen med att det ska vara bekant? Ska det ge en känsla av realism, eller ska det ge spelarna möjlighet att utnyttja sin kunskap från värld utan att behöva beskriva allt, eller vad? Om du klurar ut det kanske det är lättare att placera spelet?

Jag har inte örnkoll på nya WoD, men åtminstone i gamla så var det ju bara en värld som är misstänkt lik vår värld. Ungefär samma, men mörkare, råare, regnigare, fler vampyrer och varulvar. Om det är så ni ska köra kan du ju förlägga det varsom, och sen ändra detaljer som det passar. Det kanske inte bor kopior av dem själva i deras lägenheter, utan något gammal gubbe eller arg tant? Om du kör på den varianten så är det såklart viktigt at du är tydlig, så att spelarna inte blir överraskade när deras välkända tunnel är igenbommad och deras favoritpizzeria är en klubb för magiker.

Själv körde jag för länge sedan en Wastelands-kampanj som bitvis utspelade sig i Oskarshamn, som jag och alla spelarna bodde i. Men där är det ju efter katastrofen, så allt fanns inte kvar. Det var i alla fall jäkligt stämningsfullt att "konvertera" platser alla var bekanta med till hemvister för motorcykelgäng och annat otyg.

Vilken stad ni än väljer så tror jag att det är viktigt att ni bestämmer vem som har sista ordet när det gäller hur det ser ut. Det är ju trist om spelarna vägrar gå med på att det ligger en klubb där du säger att det gör, bara för att det inte gör det "på riktigt".

Skriv gärna och berätta hur det går, jag är nyfiken på spelrapporter av Mage.

 

[Jambu]

Enligt mina erfarenheter så ska man antingen placera spelarna en miljö som du och dem känner till, som du känner till men inte dem, eller som ingen känner till. Se bara till att du inte är någonstans där någon av spelarna känner till saker men inte du så borde det funka någorlunda

//Jambu

 

[Pom]

Kör med Malmö/Lund.

Du som SL känner väl till orten med dess utseenden, stämningar, utbredning och specialplatser - enbart fördelar.

Spelarna känner inte till specifika saker om Malmö/Lund, men de kan ändå relatera lättare (tror jag) till svenska vardagligheter än till utrikiska.

 

[Dilandau]

Poängen med att det ska vara bekant är som du gissade att det ska ge en känsla av realism. Jag har inte testat något liknande förr, men jag inbillar mig att "märkliga händelser i bekanta miljöer" skulle vara... häftigt helt enkelt.

Givetvis kommer världen inte vara exakt! Spelarna kommer inte kunna gå och träffa sig själva, det säger sig självt. Men vad jag är rädd för att de kommer vilja göra det. Därför tror jag, just nu, att det kanske räcker med igenkänning att placera kampanjen i Sverige öht. Och inte just i spelarnas hemstad.

De flesta svenska städer har ju ändå rätt mycket gemensamt. H&M, Posten, a-laget, haschrökande studenter. Blodpudding.

 

[Dilandau]

Just idag är jag lagd att hålla med dig. Det kan aldrig vara fel att veta mer än spelarna. Och som jag sa i ett annat inlägg, är ju mycket sig likt var man än är i Sverige. Så igenkänningsfaktorn bör nog förbli rätt hög i vilket fall.

Vi får se hur det går.

 

[MrG]

Körde några kampanjer som utspelade sig i Stockholm (min födelseort) när jag bodde i Linköping och även en del i London, miljörer som jag med andra ord är välbekant med själv. Brukar tycka det känns bra. Har visserligen tyckte det funakt även när en spelare beskrev hur Västerås såg ut som referens, så jag kanske är för flexibel som riktmärke

 

[Johan Granberg]

Intressant!

Först och främst vill jag vara lite OT och bara uttrycka min glädje över att det den senaste tiden har dykt upp så många intressanta trådar! Jag höll mig borta från forumen ett tag i ren frustration över att ingenting längre fångade mitt intresse, men sedan jag kom tillbaka har det kommit upp många ämnen som jag vill diskutera. Tack!

Nu ska jag sluta vara så feelgood-töntig och agera konstruktivt istället:

Ärligt talat vet jag inte om just realismen förändras i förhållande till var i världen man placerar sitt scenario, det har i varje fall aldrig jag upplevt. Kanske att inlevelsen i karaktärerna och händelseförloppet kan öka en aning. Däremot har jag noterat att känslan kan förändras en del. Ofta känns berättelsen på något sätt mer omedelbar och tja... stark, helt enkelt, när man använder sig av svenska namn på platser och personer. Det här behöver självklart inte stämma för alla, men för mig fungerar det så.

Med andra ord håller jag med de som har ansett att det räcker med att berättelsen är placerad i Sverige, jag tror att dina spelares seriositetsnivå också avgör ganska mycket i frågan huruvida du skall använda dig av Stockholm eller Lund. Jag vet inte alls hur du spelleder, men av någon anledning har jag fått känslan av att du inte vill ge spelarna alltför mycket författarskap och behålla lite av mystiken i spelare/spelledare-förhållandet. Stämmer detta? I sådana fall är det nog en väldigt bra idé att använda dig av Lund!

/Johan, som anser att vår värld, vår tid, helt utan övernaturligheter är den absolut bästa rollspelssettingen som finns.

 

[Dilandau]

Re: Intressant!

Jag vet knappt själv hur jag spelleder. Jag vill att spelarna ska veta tillräcklgit mycket om världen så att rollspersonerna kan agera på egen hand och inte bara reagera på vad jag säger. Det är väl grunden lite.

JAg vet inte riktigt vad du menar med "mystiken i spelare/spelledare-förhållandet".

 

[Johan K]

Kan du inte köra nått mellanting ?
Att du kör dels i Sthlm & dels i Malmö/Lund & sedan låter dem pendla melaln dessa städer. Så fårm an ju både ignlännande för spelarna & dels så får du som sl lite igenkänande i din rolls om just sl.

 

[w176]

Möta sig själv är kul

Jag skulle tycka det va kul att köra en kampanj i min egen stad, men så kanske du verkligen måste befästa rollen att de är spelet och inte verkligheten sp, bestämmer egentligen, antingen genom dg som spelledare eller med samberättande genom alla spelare också. Ska det finnas en gränd och en klubb i den delen av stad så gör det. Punkt slut.

Om det skulle locka spelarna att möta sig själv, så låt dem göra det, men diktera villkoren själv tycker jag. Lockar de och inspirerar de dem att möra sig själv så låt det finnas några namnlösa spelledarpersoner som då och då kan skymtas genom ett fönster på gatan som sitter och spelar rollspel (vilket kan de en lite kuslig stämning om de används rätt) eller lägga kanske kampanjen i Stockholm för 10 år sen och låt de förutom de vanliga rollpersonerna spela kortare scener i form av sig själv som barn, eller låt rollpersonerna i bland stöta på några ungar som sparkar boll eller spelar Magic som är påtagligt lika dina spelare på något vis.

Att låta spelarna stöta på sig själva som barn kan allvändas för allt för cut-scen där när de jobbiga små ungarna är och smyger i den utdömda byggnaden och hör den läskiga magikerns onda-över-plan, torterar karaktärens lillasyster, äter lunch, är allmänt skumma eller något att till den grad att deras yngre jag till och med kan arbeta eller hjälpa de riktiga rollpersonerna som informatörer. Det skulle vara sött i alla fall. Men du gör som du vill.

Men jag tycker att det är bättre att ta vara på spelarnas kunnande av staden och deras vilja att möta sig själv snarare än att kväva den.

 

[Dilandau]

Re: Möta sig själv är kul

Nu vet jag inte om de kommer vilja möta sig själva över huvud taget. Men det är en möjlighet man måste ta in i beräkningarna. Som det ser ut nu tror jag inte att jag kommer lägga kampanjen i Stockholm, men om jag gör det känns det som att spelarna, deras familjer etc etc inte kommer att existera. Möjligtvis kan det finnas personer som påminner om dem. Men att stöta på sin morsa, eller gammla lärarinna, eller sig själv... det känns som om det kan balla ur ganska lätt.

Fast det där med att se några sitta och lira rollspel är en jäkligt läcker ide...

 

[The_Gorger]

OBEKANT NT<<0 hahahahhaha

 

[Johan Granberg]

Re: Intressant!

Hmmm... det jag menade med mystiken i förhållandet mellan spelare och spelledare var att spelledaren i någon mån sitter inne med vissa kort som han inte visar för spelarna från första början. Alltså att det finns någon form av skillnad på nivån av kontroll över berättelsen, istället för att all planering sker öppet med samma inflytande från början till slut. Den här balansen tycker jag är ganska viktig när man skall ta ställning till huruvida det är bättre med en stad som spelledaren känner till eller en som alla känner till. Men ärligt talat tror jag inte att själva staden har så stor betydelse. En reaktiv spelledarstil bygger man nog snarare upp genom att spinna ett intressant nät av spelledarpersoner och intriger som sedan spelarna får röra sig i hur de vill och hålla sig borta ifrån en spelledarskriven berättelse. Känn efter vilka personer och intriger som engagerar spelarna mest och använd dig av dem.

Det viktiga är vad som händer i staden och inte var de olika gatorna ligger, liksom.

 

[Ymir]

När Lycan spelleder nutidskampanjer har han alltid förlagt dem till fiktiva orter, men i väl definierade miljöer. Jag och Eleas tenderar att hänfalla åt den approachen också vi. Jag antar att det tjänar syftet att ge spelledaren väldigt fria händer, både för planerade händelser och improvisation, samtidigt som miljön blir väldigt välbekant utan att spelarna kan ta något för givet om det.

Lycans nuvarande studentkorridorsångestkampanj utspelar sig till exempel i en fiktiv ort som heter Mariehov. Vi vet att det är en universitetssmåstad någonstans i Mälardalen, men exakt hur stor den är eller exakt var den ligger är inte alls relevant; informationen 'universitetssmåstad i Mälardalen känd för sin medicinarutbildning' räcker liksom för att vi mycket väl ska kunna känna igen oss i och relatera till miljön; vilket förstås är huvudsaken i den här kampanjen. I en annan Lycan-kampanj tilldrog sig huvudplotten i en fiktiv, rik mikrostat a'la Luxemburg någonstans på Flanderns kust; men exakt var var inte heller där viktigt att definiera. Vi visste att huvudspråket var holländska, att det var en hamnstad med Eu-medlemsskap och relativt mycket kriminalitet, etc, men mer än så behövde vi liksom inte veta inledningsvis. Spelledaren behövde inte plöja fakta eller förhålla sig någon verklighet där han behövde känna ångest över prospektet att spelarna kunde rätta honom; etc, det var helt och hållet hans miljö, men vi kunde fortfarande relatera till den nästan eller lika mycket som vi hade kunnat till Amsterdam. Ytterligare en Lycan-kampanj utspelade sig i en anrik, konserativ håla mitt inne i Wales inland, en av mina vampire-kampanjer i en hemsökt, isolerad gränsstad mellan England och Skottland på 1700-talet, en av Eleas i en Stephen King-aktig småstad på Oregons kust som heter Ravenswater. Etc.

Fiktiva städer placerade i befintliga och välkända moderna eller historiska miljöer har helt enkelt visat sig vara ett väldigt effektivt grepp i samtliga de fall där våra kampanjer inriktat sig på en stad. I min Kindred of the East-kampanj, däremot, som skall utspela sig på flera platser över hela Asien, skulle det bli för mycket jobb att hitta på en massa städer, och eftersom vi inte skulle fokusera särskilt hårt på någon var det inte riktigt lönt. Dessutom ville jag ha Shanghai väldigt mycket som det är, för det är ett så inihelvete coolt ställe. Så, där struntade jag i fiktiva städer och tog mig an några verkliga, även om det innebär att jag får kolla upp kartor och Lonely Planet: China lite grann. Det är värt mödan, för det passar den här kampanjen.

Så, don efter person, don efter kampanj, men fiktiva städer ger i min erfarenhet verkligen lön för mödan.

- Ymir, och så är det roligt att komma på namn till dem...

 

[Dilandau]

Re: Intressant!

Ah, men gatornas placering visar sig ofta snabbt ha betydelse. Ty det är på dem som saker händer.

 

[Dilandau]

Det där lär rikigt intressant. Hur utvecklad brukar den påhittade staden vara innan spelet kör igång? Bara ett koncept, eller har spelledaren den väl beskriven?

Fan... man kanske ska köra på en påhittad stad. Ger en hel del fördelar. Nakdelen är att den är just påhittad... och då går lite poängen med att köra i "verkligheten" förlorad. Eller inte förlorad... men ja... jag vet inte vad jag menar.

 

[Johan Granberg]

Re: Intressant!

Ehm, va? Du kanske spelar rollspel på ett för mig extremt främmande sätt, men enligt min erfarenhet är det mellan karaktärerna i berättelsen saker händer. Vad en gata heter och är placerad har aldrig varit så viktigt att jag någonsin har behövt använda mig av en detaljerad stadskarta för att föra berättelsen framåt.

Öh förresten, det är inte ens mellan karaktärerna saker händer. Det är mellan människorna som spelar spelet.