Rickard
Urverk speldesign
En tanke jag har fått. Jag vet att jag själv har skrivit en del om att systemet och världen ska höra samman, men nu sitter jag med ett spel där jag faktiskt vill att systemet ska vara skilt från världen. Där systemet ska leva sitt egna liv.
Det är ett detektivrollspel där målet för spelarna är att reda ut en viss företeelse som pågår, men där målet för spelet är att rollpersonerna ska bli galna. Jag vill att spelarna ska kunna känna att de löst scenariot och sedan tänka "Va? Vi glömde ju systemet!" och så kommer det och rövknullar dem totalt.
Jag antar att systemet inte är HELT skilt från världen, då det ska vara ett förhållande som säger att antingen löser rollpersonerna scenariot men förlorar i systemet eller så vinner spelarna i systemet och så förlorar rollpersonerna i scenariot. Några gånger kan det även förekomma andra utgångar - det gör inget. Så länge förlora-förlora-situationer är otroligt sällsynta.
/Han som inte har en aning om var någonstans han ska börja
Det är ett detektivrollspel där målet för spelarna är att reda ut en viss företeelse som pågår, men där målet för spelet är att rollpersonerna ska bli galna. Jag vill att spelarna ska kunna känna att de löst scenariot och sedan tänka "Va? Vi glömde ju systemet!" och så kommer det och rövknullar dem totalt.
Jag antar att systemet inte är HELT skilt från världen, då det ska vara ett förhållande som säger att antingen löser rollpersonerna scenariot men förlorar i systemet eller så vinner spelarna i systemet och så förlorar rollpersonerna i scenariot. Några gånger kan det även förekomma andra utgångar - det gör inget. Så länge förlora-förlora-situationer är otroligt sällsynta.
/Han som inte har en aning om var någonstans han ska börja