Nekromanti Världskarta eller inte

[Rymdhamster]

Inte ens i en sandlåda behöver man ha en detaljerad karta från början.

Så oavsett är vi alltså överens om det inte behövs någon världskarta =)

 

[anth]

Så oavsett är vi alltså överens om det inte behövs någon världskarta =)

Överens om att det inte behövs någon detaljerad världskarta.
Och med "inte detaljerad" menar jag en karta som jag kan rita för frihand på någon minut.

 

[Xhakhal]

Jag gillar kartor som ger mig informationen jag behöver för det jag vill ta för mig. I rollspelet om Throne of the Crescent Moon (Saladin Ahmed, men sidan ligger nere just nu) behöver jag inte en karta över världen, jag behöver en karta över ungefär Dhamsawaat, kanske litet omnejd, och möjligtvis litet pilar typ "vägen till Soo-republiken" och "mot Rughal-ba" och "Mot Abassen" och sånt. En världskarta är väl nice, förstås, men jag behöver det inte. Jag uppskattar istället de omedelbara detaljerna jag kommer använda mig av, och signalen om att det här spelet/äventyret kommer handla om den här staden, inte om vad som händer långt bort.

Men jag tar också världskartor litet som ett förslag, snarare än som en hård regel - allt på världskartan förutsätter jag kommer finnas, men allt som inte finns på världskartan och som jag vill ha med tar jag den tomma ytan som en inbjudan att lägga till

Här är till exempel världskartan till världen jag nämnde ovan:

Massa coolt, men jättefå detaljer, som man istället får utfyllda av personerna i böckerna och novellerna och som jag mer ser som en inbjudan att hitta på litet vad jag känner för.

 

[Sapient]

Jag tycker att kartor i rollspel alltid ska betraktas som produkter av spelvärlden. Dvs, så här föreställer sig spelvärldens invånare att världen ser ut. (...)
Detta gäller särskilt när spelarna får en karta som handout.

Intressant, jag har helt motsatt uppfattning - och alldeles särskilt om kartan ges som handout. Jag ser det som att huvudsyftet är att plantera saker hos spelarna, utifrån spelarnas förutsättningar.

Det utesluter iofs inte att jag under vissa omständigheter skulle ge mig på att just se till att den karta de får, är skapad utifrån spelvärldens förutsättningar mm (tex att ge dem en tidstypisk "T-karta" i ett rollspel baserat på korstågen...) Men då med avsikten att säga något om hur de bör se spelvärlden, genom sina rollpersoners ögon, som en begränsning.

Min tanke är att det är förhållandevis svårt att genomföra stora "synvändor" och/eller överbrygga långa konceptuella avstånd. Det liksom kostar på, för spelarna - liksom det gör med alla slags "detaljer" (från att tillämpa namnskick på RP, kalla föremål för andra namn, namn på pengar, månader etc. "för att det är en del av spelvärlden"...)

Det kan också vara en hel del (onödiga) problem som SL att försöka skapa ett sådant "kulturbundet" uttryck - så det vill jag bara ge mig på, när det känns verkligt motiverat.

Tex var det så - om jag har förstått det rätt - att kartor som idé bara var betydelsefullt för en mycket liten grupp människor före ca 1700 (västerländsk tideräkning). Det är därför majoriteten av dem iaf fram till 1600-talet, är mer konceptuella ("T-kartor" och "O-kartor" tex) än avbildningar i någon slags realistisk mening. Undantaget är tex sjöfarare och andra med behov av att kunna navigera. (Men då behöver kartorna inte avbilda saker på samma sätt heller, de geografiska relationerna sätter andra begränsningar.)

Det var under 1600-talet som geografiskt korrekta kartor började utvecklas - och det var först därefter, när de redan fanns, som de började få en mer allmän betydelse för "folk-psyket". Innan dess var flertalet antagligen ganska "kartblinda" och kunde inte nödvändigtvis tolka informationen på en karta till något användbart.

Och den situationen är kanske svår att greppa och än svårare att anpassa sig till, som spelare. (Ja, eller också inte - det kanske enklaste sättet är väl då att helt utesluta en världskarta..?)

Jag använder utan att tveka "moderna" kartor, även när det spelvärldsmässigt skulle vara helt anakronistiskt, om det huvudsakliga syftet är att dumpa så mycket geografisk information som möjligt hos spelarna. Tex för att ge dem valmöjligheter. "Här, varsågod - här är världen, upptäck på!" Då kan de peka och säga "vi åker hit!".

Hur deras rollspersoner "egentligen" löser den problematiken, är underordnat.

 

[Xhakhal]

De flesta kartor jag tillverkar till lajvkampanjer och/eller rollspel tillverkar jag som inlajv-prylar, och då med en tydlig politisk agenda som rollpersonerna kan se och använda sig av. Litet sådär dramatiskt tydlig i vissa fall, så även litet mindre pålästa spelare kan förstå, men oavsett vilket aldrig _hemlig_. Jag vill att mina kartor (världskartor och mer inzoomade) ska prata med både spelaren och rollen.

 

[Gurgeh]

Jag är både för och emot världskartor. Å ena sidan älskar jag kartor generellt. Å andra sidan ställer de till logistiska problem då intressanta platser ligger för långt bort från varandra, och de får den oändliga potentialens vågfunktion att kollapsa till ett bestämt tillstånd.

Som vanligt är det viktigt att spelskaparen har en vision och ett syfte med sitt val att ha med en världskarta eller inte. Är det viktigt att spelvärlden hänger ihop logiskt; är det viktigt att veta hur man reser mellan olika platser; är det meningen att spelarna ska ha inflytande över handlingen och kunna åka vart de vill? Då är det bra att ha en världskarta. Om det däremot är äventyret och äventyrsplatsen som är det viktiga riskerar världskartan att bli en distraktion. Om rollpersonerna just har besegrat isjättarnas kung och nästa äventyr börjar i öknen kan det hända att både spelarna och spelledaren upptäcker hur långt det är mellan glaciären och öknen och börjar slösa tankeverksamhet på att lista ut hur rollpersonerna gjorde när de reste från den ena till den andra platsen och hur lång tid det kan ha tagit. Sådant är intressant om det är intressant, men det är det ofta inte. Ingen bryr sig om exakt hur James Bond reste från Skottland, där han befann sig i slutet av den förra filmen, till Mexiko, där han befinner sig i början av den nya -- det viktiga är att han är där och äventyret kan börja -- och så bör det vara även i ett rollspel om resan i sig inte är intressant.

 

[Krille]

Ingen bryr sig om exakt hur James Bond reste från Skottland, där han befann sig i slutet av den förra filmen, till Mexiko, där han befinner sig i början av den nya -- det viktiga är att han är där och äventyret kan börja -- och så bör det vara även i ett rollspel om resan i sig inte är intressant.

Eller som en frustrerad Call of Cthulhu-spelledare uttryckte det: "NEPAL!!! Ni är DÄR! Vad GÖR ni?!!"

Och för att anknyta tillbaka till Bond, ibland räcker det med en skakad martini till tonerna av London Calling för att komma fram.

 

[anth]

Eller som en frustrerad Call of Cthulhu-spelledare uttryckte det: "NEPAL!!! Ni är DÄR! Vad GÖR ni?!!"

Bah! Alla vet väl hur man tar sig till Nepal?