Mannen i skogen;n197514 said:
Jag tycker att kartor i rollspel alltid ska betraktas som produkter av spelvärlden. Dvs, så här föreställer sig spelvärldens invånare att världen ser ut. (...)
Detta gäller särskilt när spelarna får en karta som handout.
Intressant, jag har helt motsatt uppfattning - och alldeles särskilt om kartan ges som handout. Jag ser det som att huvudsyftet är att plantera saker hos spelarna, utifrån spelarnas förutsättningar.
Det utesluter iofs inte att jag under vissa omständigheter skulle ge mig på att just se till att den karta de får, är skapad utifrån spelvärldens förutsättningar mm (tex att ge dem en tidstypisk "T-karta" i ett rollspel baserat på korstågen...) Men då med avsikten att säga något om hur de bör se spelvärlden, genom sina rollpersoners ögon, som en begränsning.
Min tanke är att det är förhållandevis svårt att genomföra stora "synvändor" och/eller överbrygga långa konceptuella avstånd. Det liksom kostar på, för spelarna - liksom det gör med alla slags "detaljer" (från att tillämpa namnskick på RP, kalla föremål för andra namn, namn på pengar, månader etc. "för att det är en del av spelvärlden"...)
Det kan också vara en hel del (onödiga) problem som SL att försöka skapa ett sådant "kulturbundet" uttryck - så det vill jag bara ge mig på, när det känns verkligt motiverat.
Tex var det så - om jag har förstått det rätt - att kartor som idé bara var betydelsefullt för en mycket liten grupp människor före ca 1700 (västerländsk tideräkning). Det är därför majoriteten av dem iaf fram till 1600-talet, är mer konceptuella ("T-kartor" och "O-kartor" tex) än avbildningar i någon slags realistisk mening. Undantaget är tex sjöfarare och andra med behov av att kunna navigera. (Men då behöver kartorna inte avbilda saker på samma sätt heller, de geografiska relationerna sätter andra begränsningar.)
Det var under 1600-talet som geografiskt korrekta kartor började utvecklas - och det var först därefter, när de redan fanns, som de började få en mer allmän betydelse för "folk-psyket". Innan dess var flertalet antagligen ganska "kartblinda" och kunde inte nödvändigtvis tolka informationen på en karta till något användbart.
Och den situationen är kanske svår att greppa och än svårare att anpassa sig till, som spelare. (Ja, eller också inte - det kanske enklaste sättet är väl då att helt utesluta en världskarta..?)
Jag använder utan att tveka "moderna" kartor, även när det spelvärldsmässigt skulle vara helt anakronistiskt, om det huvudsakliga syftet är att dumpa så mycket geografisk information som möjligt hos spelarna. Tex för att ge dem valmöjligheter. "Här, varsågod - här är världen, upptäck på!" Då kan de peka och säga "vi åker hit!".
Hur deras rollspersoner "egentligen" löser den problematiken, är underordnat.