Nekromanti Vättar!

[Olle Linge]

Orkar man inte läsa och vill vara med ändå, läs bara sista stycket.

Jag knåpar glatt på ett dogmaspel och upptäckte att jag behövde namnge en ras. Först klurade jag på om jag kunde kalla dem något påhittat eller ge dem något epitet (de under berget) eller liknande. Sedan kom jag på att rasen faktiskt passade ganska bra in på hur jag föreställer mig en vätte. Nu kommer vi dock till det välkända problemet med att alla lägger olika egenskaper i ett sådant ord, på samma sätt som det finns flera än en definition på vad som egentligen är en "alv". Jag kollade på susning.nu och där står:

En vätte är en människoliknande dvärgvarelse från folktron. Den är väldigt lik tomtar till utseendet, med undantaget att vättar brukar klä sig i grå kläder, oftast knäbyxor? och väst.
Vättar är lättstötta och stolta av sig och man bör hålla sig på god fot med dem. Gör man dem en tjänst brukar de vara väldigt goda mot en och ge en värdefulla gåvor eller gentjänster. Ber man vättarna om en tjänst förväntar de gåvor och/eller tjänster tillbaka. Smarta människor ser till att inte hamna på vättarna onda sida.

Visst, passar fortfarande rätt bra med det jag hade tänkt. Men så finns det ju en skillnad: Texten på susning.nu utgår endast från folktro för att få fram definitionen. Sedan dess har vättar använts i böcker och rollspel otaliga gånger och de som förhoppningsvis kommer läsa och spela mitt spel, kommer "veta" en del om vättar.

Det jag undrar är: Vad är en vätte för dig? Vilka egenskaper har de? Var bor de? Målet med frågandet är att se om det finns ganska så samlade åsikter om vad en vätte är eller inte bland de som spelar rollspel.

 

[Rickard]

Jag har läst lite svensk folkloristik så texten som du citerade passade rätt bra in i vad jag tänker på när du säger "vätte".. Man kan säga att vättar är som tomtar, med undantaget att de bor i ett kollektiv till motsats till tomten som är en enstöring.. Båda kan bruka viss mån av magi, båda kan bestraffa eller belöna människan på gården.. Båda varelserna är vresiga av sig, men jag har inte läst att vättarna har tomtens styrka..

Annars är rätt mycket av min forna uppfattning av vättarna taget från vad som stod i Monsterboken 1 till DoD.. Där stod de ut från svartfolken genom att vara väldigt listiga och kunna hantera smidjekonst vettigt.. Faktiskt så har jag på senare tid ersatt dvärgarna i DoD med vättarna.. Likheterna är stora, de bor i berg och de båda gillar rikedomar, men sedan kan vättarna något dvärgarna inte har.. De kan förändras utan att folk rynkar på näsan..

Dvärgar ska i regel vara breda, ha skägg, IR-syn (i DoD), använda yxa och armborst som favoritvapen (i grotta?!) och dricka mängder av mjöd (hur man nu får fram ingredienserna i en grotta).. Med vättarna kan jag däremot hitta på att deras favoritvapen är spjut, de dricker rotsprit när de vill förtära alkohol och har mycket god nattsyn vilket medför att de har stora ögon och skyr ljus.. Jag kan med andra ord ta bort det jag irriterat mig på dvärgarna och ändra det, bara för att jag döpt om "dvärg" till "vätte"..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som var tvungen att söka på "alv" på susning och fick reda på att det var en lera

 

[Olle Linge]

Folktro power

Jag har läst lite svensk folkloristik så texten som du citerade passade rätt bra in i vad jag tänker på när du säger "vätte".. Man kan säga att vättar är som tomtar, med undantaget att de bor i ett kollektiv till motsats till tomten som är en enstöring.. Båda kan bruka viss mån av magi, båda kan bestraffa eller belöna människan på gården.. Båda varelserna är vresiga av sig, men jag har inte läst att vättarna har tomtens styrka..

Än så länge passar det väldigt bra. Dessa kommer att leva i samhället slutna för människor, så ingen kommer veta så mycket om dem. Samhället är det i alla fall. Magi kommer inte att finnas alls i vanlig mening, men det är inget större problem tror jag. Det passar också utmärkt att de inte är starka, ju klenare, desto bättre nästan.

Likheterna är stora, de bor i berg och de båda gillar rikedomar, men sedan kan vättarna något dvärgarna inte har.. De kan förändras utan att folk rynkar på näsan..

Det är en av anledningarna till att jag prövar med vätte nu. Problemet är ju att jag inte vet hur andra ser på det och därav skapandet av tråden Bara hoppas att fler än du tycker som du gör. Jag tippar på att de flesta har en uppfattning av vättar som är mycket lösare än de för t.ex. orcher, alver och dvärgar, så jag tror inte det kommer vara några problem.

Fint svar också, bra med uppbackning av folktro, det gör det lättar för icke-rollspelare att relatera till det!

 

[Duddmannen]

Korrektur [OT] och dessutom [ANT]

Annars är rätt mycket av min forna uppfattning av vättarna taget från vad som stod i Monsterboken 1 till DoD..

Fast det ska vara Monsterboken 2 .

Sorry, kunde inte låta bli.

 

[Hjalle]

En vätte för mig är en mäktig figur, en förkrympt enstöring med stor visdom, stor främlingsfientlighet och med många mäktiga hemligheter i sin vetskap. Så det så.

/Hjalle

 

[Duddmannen]

Angående Vättar

Lite vettig input också
Så att jag inte bara kommer med dumma enkelradingar.

Vad är en vätte för dig? Vilka egenskaper har de? Var bor de?

En liten varelse, knappt en halvmeter lång, som är svår att förstå sig på. Vätten går sin egen väg och lever ett liv som stundom kan te sig underligt i vanliga människors ögon, men som funkar för vätten. Han (för det rör sig oftast om en han) är inte fysiskt stark, men har magiska egenskaper som gör att han likt en gårdstomte kan utdela hemska örfilar eller göra kreaturen konstiga om man inte behandlar honom väl. Vättar lever alltid avskilt, antingen i en berghåla eller en jordkula. De bygger aldrig hus, men kan skapa mycket fina möbler till sina hem. Till skillnad från en gårdstomte är vätten sällan intresserad av att sköta om ett hus eller en gård. De gånger man stöter på en vätte kan man be om hjälp eller så, men vätten har alltså normalt sett inte något med folk att göra.

 

[Cybot]

För mig så är vättar....ingenting.

Jag vet översättare har valt att använda ordet vätte till olika raser. I översättningen av Bilbo så blev Orcherna (som inte hade fått namnet orcher på den tiden) vättar.
Liknande finns i Krönikan om Thomas Covenant där vättar(eller snarare illvättar) är "de läbbiga motståndarna".
I svensk mytologi så är diverse landvättar och annat precis som Susning.nu beskriver dem.
Så jag är ganska liberal när någon säger "vätte".

Men för den delen så är jag ganska liberal när folk säger Alver, Troll och dvärgar också, bara de har en bra anledning att kalla dem Alver, Troll och Dvärgar, finns inget som jag avskyr mer än omskrivningar bara för omskrivningens skull (för i så fall så skulle man ju lika gärna ha kallat dem "Iggeboffrar").
Å andra sidan så gillar jag inte heller standardintroduktionen av skogsninjor och halvlånga grottvikingar.

Till exempel så gillade jag Dvärgarna, Alverna, Gnomerna och Trollen i Shannara (dvärgar med cellskräck!!) och samma sak med Älvorna och trollen i "Kingdom for Sale (Sold)", även om jag inte gillar Terry Brooks som författare.


EDIT:
Fast första gången som jag hörde talas om "Vättar" var när jag läste Röde orm, så så snart någon snackar om vättar så kommer jag efter ett tag att tänka på Harald Blåtands förutsägelse om att det är Styrbjörn och Jomsvikingarna som kommer till hans borg (kommer inte riktigt ihåg hur citatet går, men det är något om att Landvättar inte gillar att se drakhuvudena på skeppen).

 

[Rising]

Vättar är nästintill blanka ark för mig. Så länge de är kortare än människor, mindre kloka än tomtar, mindre biffiga än dvärgar och mer civiliserade än svartalfer, så kan du typ göra vad du vill med dem. Det enda jag tycker är riktigt viktigt är att de ska vara lite småluriga. De borde ha lite dåligt rykte, jag kan liksom inte föreställa mig att "vättar" skulle vara ädla korsriddare eller filantropiska samariter. Det passar bättre på några varelser med tveksam natur, som man inte riktigt kan lita på.

Men liksom, jag skulle nog enkelt kunna acceptera att allt från gollum via gnomes i DnD och klassiska Leprechauns till det lilla trollet som säger "här, mamma!" i det tecknade Tomtar och Troll (hette han "fjant?") vore vättar. Helst tänker jag mig dock vättar såsom irrbloss utan bloss. Fast då måste man förstås fråga sig hur ett irrbloss egentligen borde se ut...

Äh, en kort alv, helt enkelt. Gärna med luva, och antingen notoriskt dåliga på magi eller så borde de vara skrämmande bra på det. Så borde en vätte helst se ut, enligt mig, men det är inte viktigt. Om du skulle ha en sorts vättar som var helt olika det jag räknat upp här så skulle det nog bara vara roligt. Bara de inte är fetinghårda eller fetingädla.

 

[Hjalle]

Re: Angående Vättar

Precis så tänker jag mig dem också. Ungefär.

-Hjalle

 

[Ziaxool]

Gobliner! Typ. Kan inget om svensk mytologi (finns det något som heter så?) så jag har ingen aning om vad det där med tomtar och "svenska vättar" är.

/Ziaxool - ingen allmänbildning

 

[Johan K]

Vad är en vätte för dig? Vilka egenskaper har de? Var bor de?

Min version skiljer sig nog inte så mycket från den versionen som finns beskriven i ditt inlägg.
De bor i grännslandet mellan dvärgar & människor & idkar byteshandel med dem.

 

[rax]

Re: Folktro power

Än så länge passar det väldigt bra. Dessa kommer att leva i samhället slutna för människor, så ingen kommer veta så mycket om dem. Samhället är det i alla fall. Magi kommer inte att finnas alls i vanlig mening, men det är inget större problem tror jag. Det passar också utmärkt att de inte är starka, ju klenare, desto bättre nästan.

Det slår mig att Mary Nortons The Borrowers passar ganska väl in på denna beskrivning. Både böckerna och filmen visar också att man som pyssling inte behöver magi för att agera hustomte eller orsaka kaos!

Kruxet är väl helt enkelt hur nära människorna dina vättar ska leva och vilket förhållande de ska ha till varandra.


/Rax, har sitt glada barnasinne kvar

 

[Feliath]

Vättarna i Jorges är asläckra, mina favoriter. That is all.

Jo, jag kan nämna att när jag skriver ett DoD6-äventyr (jag har gett mig fan på att skriva minst ett äventyr till alla spel jag har, för jag har svåra blockeringar mot att köpa spel bara för att läsa dem) kommer vättarna vara med.
Lindormen också, och någon av de funky svamparna, och så ett runtroll. Jajamen, bästa monsterboken någonsin.


/Feliath - pillar med äventyr till Staden och Mutant Chronicles nu

 

[Sodivra]

Nej, jag får stämma in med många här i att jag inte har en direkt fördefinerad bild. Jag är faktiskt mer van vid att någon använder ordet på något lite eget, än jag är vid en gammal bild. När någon säger "vätte" så tänker jag "Vad har författaren tänkt ut nu då?", typ.

Har jag något jag associerar dom till så är det Illvättar i DoDs monsterbox. Vättarna själva kommer jag inte ens ihåg.

 

[Olle Linge]

Jorges?

Vättarna i Jorges är asläckra, mina favoriter. That is all.

Och för oss som inte har haft det upphöjda nöjet att läsa/titta på den beskrivning? Ut med språket, pojk!

 

[Olle Linge]

Mer om vättar

Kruxet är väl helt enkelt hur nära människorna dina vättar ska leva och vilket förhållande de ska ha till varandra

Mjo, det är ju det. Det enda jag egentligen ville kolla var ju ifall det var så att det bara var jag som råkade tänka "vättar" eller om det faktiskt stämde överens med det andra tycker. Jag vill inte göra misstaget att kalla något för "dvärg" eller "alv" om reaktionen blir at hälften av de som läser det missförstår vad jag menar och dessutom blir upprörda för att min alver inte är som de ska vara. Det är dessutom fråga om ett dogmaspel, vilket betyder att om jag använder ordet "vätte", behöver jag inte beskriva mer och får därmed plats för annat som kanske hade gåt åt till att beskriva rasen "Ulblienkerna" istället.

De här vättarna kommer vara ganska ovilliga att släppa människor inpå sig och de kommer förmodligen ha speciella ställen där de handlar med dem, men annars låter de varandra vara rätt mycket. Hur vättarna är mot varandra inbördes förtäljer inte spelet för spelarna i alla flal, eftersom vättarna är en del av världen som är tänkt att vara sluten. Det är kontakten med människorna som är intressant i det här fallet, inte vättarna i sig.

 

[DODswe4]

Första gången jag stötte på vättar var nog illvättarna i DoDs monster bok. Jag spelade bara då och dom var strått rövare tillsamans med ett packe orcher, så för mig blev illvättar bara lite större gobliner, lite klyftigare med.

Andra gången var i Bilbo. Då förstärktes bilden av att det var orch liknande elakingar.

Vättar är halv stora (för mig), ganska intelegenta, ofta snikna och listiga. ut övet detta gör vad du vill med dom

 

[Gordeg]

Det jag undrar är: Vad är en vätte för dig? Vilka egenskaper har de? Var bor de? Målet med frågandet är att se om det finns ganska så samlade åsikter om vad en vätte är eller inte bland de som spelar rollspel.

När jag läser vad som har skrivits i tråden hittills tycker jag mig se att det finns samlade åsikter bland oss, fast i två skolor.
1. Vätte som tomteliknande naturväsen.
2. Vätte som någon typ av svartfolk.

Om man vill använda det svenska ordet vätte och samtidigt bryr sig om att använda ordet korrekt så är det nog alternativ 1 som gäller. Då liknar vättarna de varelser som kallas tomtar i tecknade "Tomtar och troll", snällingarna alltså. (...fast i folktron kan de säkert vara elaka och misantropiska...)
I originalet kallas dessa tecknade tomtar för "gnomes", begreppsförvirring huruvida gnomes skall översättas till tomtar eller vättar på svenska.

Alternativ 2 förekommer lite här och var i svenska rollspel, precis som Cybot har jag lagt märke till att vättar=orcher i översättningen av Bilbo. Kanske behöver man inte leta djupare än så för att hitta förklaringen till den här goblinoida versionen av vättar.

 

[DODswe4]

Altt du säger stämmer. Bara ett tillägg om man har läst monster bökerna till DoD 4 sår finns illvättar där som ett Svartfolk

 

[Olle Linge]

Vättar blir det!

När jag läser vad som har skrivits i tråden hittills tycker jag mig se att det finns samlade åsikter bland oss, fast i två skolor.
1. Vätte som tomteliknande naturväsen.
2. Vätte som någon typ av svartfolk.

Jag håller med, men jag vill säga att jag tycker att tyngdpunkten har legat på 1. I vilke fall spelar det inte så stor roll, för varken 1 eller 2 ligger långt bort från det jag har i åtanke, så med er hjälp har jag nog kommit fram till att det går utmärkt att kalla dem för "vättar" och jag tror och hoppas att inte allt för många kommer störa sig på det.