Rickard
Urverk speldesign
Vad tycker du är så hemskt med den?Tony.M.Meijer från [url="https://www.rollspel.nu/threads/52858" said:
/Han som även undrar varför våldskulturen fortsätter att finnas
Nekromanti Våldskulturen
- Thread starter Rickard
- Start date
/Han som även undrar varför våldskulturen fortsätter att finnas
Jag tror att våldskulturen fortsätter finnas delvis för att rollspelen trots allt har sin rot i krigsspel - våldsmma konflikter har s a s varit en hyfsat central del i rollspel rätt länge. Det är tradition - och i det här läget förväntar man sig att rollspel som allra minst har ett system för rollpersonsmakande och ett stridssystem.
Jag gillar system som reducerar stridssystem till att vara bara ännu en sorts konflikt. Principiuellt, iaf.
I praktiken gillar jag stridssystem eftersom när jag nu har strid (mellan varannat äventyr och var fjärde månad) så har jag något som åtminstone gör det lite intressant - för strid tycker jag ärligt talat är astråkigt. Då är system bra, för de kan göra något astrist lite roligare.
Jag gillar system som reducerar stridssystem till att vara bara ännu en sorts konflikt. Principiuellt, iaf.
I praktiken gillar jag stridssystem eftersom när jag nu har strid (mellan varannat äventyr och var fjärde månad) så har jag något som åtminstone gör det lite intressant - för strid tycker jag ärligt talat är astråkigt. Då är system bra, för de kan göra något astrist lite roligare.
Rickard
Urverk speldesign
Att våldskulturen är djupt rotad i rollspel är det ingen fråga om. Jag skulle vilja påstå att...
...95% av alla konfliktexempel som sker i diskussioner utgår från den strid. Fundera på detta nästa gång någon ger ett rollspelsexempel.
...det märks tydligt när folk skapar rollspel att de tänker "hantera handlingar ... och strid". 95% av alla (trad)spel har stridskapitel.
...95% av alla äventyr har sitt klimax i en slutstrid.
/Han som tror att strid som konflikt är såpass vanlig idag mest på grund av tankelös slentrian - en latmanslösning - eftersom strid sätter rollpersonernas liv i fara och därmed direkt blir ett spänningsmoment
...95% av alla konfliktexempel som sker i diskussioner utgår från den strid. Fundera på detta nästa gång någon ger ett rollspelsexempel.
...det märks tydligt när folk skapar rollspel att de tänker "hantera handlingar ... och strid". 95% av alla (trad)spel har stridskapitel.
...95% av alla äventyr har sitt klimax i en slutstrid.
/Han som tror att strid som konflikt är såpass vanlig idag mest på grund av tankelös slentrian - en latmanslösning - eftersom strid sätter rollpersonernas liv i fara och därmed direkt blir ett spänningsmoment
Rickard
Urverk speldesign
Ärligt talat så funkade det faktiskt för mig.Max Raven said:
När jag insåg att strid mest var en sannolikhetsberäkning i de flesta rollspel så slutade jag köpa stridsfärdigheter och när de andra stred så satt jag och gjorde annat. De enda spelen där jag har stridsfärdigheter är när det är i huvudsak ett strategiskt spel (Warhammer 3, D&D4) eller när det förutsätts att man ska slåss i rollspelet så att alla har vapenfärdigheter ifrån början.
/Han som gillar att man i Matiné, trots att det är ett actionrollspel, inte behöver köpa vapenfärdigheter men kan klara sig ändå i strid
Det beror på målgrupp.Max Raven said:
Bästa sätter för att få mig som SL eller spelare att undvika att strid vore att tvinga mig att använda ett tråkigt system för sånt. Gärna krångligt också. Eon eller Noir, till exempel. Eller Phoenix Command. Eller Twilight 2013.
Jävlar vad jag skulle undvika strid. Till varje pris.
Traditionell strid
/tobias
*Alternativt en uppfattning om vad som är roligt som skiljer sig mycket från den jag själv har idag.
Jag vet inte om det går. De flesta traditionella rollspelssystem har stridsregler som är så tråkiga att använda att jag i största möjliga mån försöker undvika strider om jag hamnar som spelledare på ett sådant spel. Jag tror tyvärr inte att det var ett pedagogiskt grepp från spelskaparna för att avskräcka från strid, utan helt enkelt dålig spelkonstruktion*.
/tobias
*Alternativt en uppfattning om vad som är roligt som skiljer sig mycket från den jag själv har idag.
Re: Traditionell strid
Rustning? Vapen? Sånt bjäfs finns inte med. Här kör man raw skills.
Så - väldigt avskalat, inga egentliga grejer som kan fixa ens odds, ingenting. Alls.
Sen är förstås frågan vad rollspelet skulle handla om egentligen. Många känns ju rätt fast i "måste slåss"-träsket. Jules Verne-stil-resetävlingar kanske?
Hm. Jag tänker mig, typ, två tärningsslag där man jämför resultaten/effekten. Där var er strid. Inga beskrivningar (a la stunts/berättarkontroll då), inga bonusar, bara "vann" och "förlorade". Osäker på vad som är bäst om man vill avskräcka ifrån strid - antagligen en "död"-ruta som markeras, snarare än "medvetslös"... Även om den senare kanske skulle fungera bättre spelmässigt.Gurgeh said:
Rustning? Vapen? Sånt bjäfs finns inte med. Här kör man raw skills.
Så - väldigt avskalat, inga egentliga grejer som kan fixa ens odds, ingenting. Alls.
Sen är förstås frågan vad rollspelet skulle handla om egentligen. Många känns ju rätt fast i "måste slåss"-träsket. Jules Verne-stil-resetävlingar kanske?
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Om vi inte skall slåss, vad gör vi då?
Jag brukar jämföra spel med filmer, och jag har mängder av action-rullar, thrillers, deckare och till och med några skräck-spel i hyllan.
Men dramer och komedier? Vilka sådana spel finns det egentligen? (Jag vet att man kan blunda för stridsreglerna i valfritt spel, och spela en komedi eller vad man nu vill, men jag är ute efter spel som faktiskt är gjorda utan stridsregler.)
Jag har några indiespel med så abstrakt konfliktresolution att de kanske skulle kunna räknas, 1001 Nights, Medan Världen Går Under och sådana spel.
A Taste for Murder innehåller ett mord, men det spelas inte ut. Gruppen drar lott om vem som skall dö mellan första och andra akten. Spelet har konfliktresolution, men den kan inte användas till att döda någon, eftersom det bara får dö en person under spelets gång.
Montsegur 1244 börjar med ett mord, och utspelar sig under en belägring, men det finns inget som säger att rollpersonerna måste ta upp vapen. Spelet saknar helt regler för konfliktresolution/handlingsresolution.
Love in the Time of Seid har en kortlek för handlingsresolution, men inga konfliktregler. Alla gånger jag spelat det har det blivit en massa våld, men det skulle antagligen gå att spela våldsfritt.
Mitt nya spel, The Daughters of Verona, har inte heller något system för att modellera konflikter mellan rollerna, men sådana förväntas finnas ändå. Eftersom spelet handlar om romantiska komedier kanske det kan ses som ett stridsfritt spel. (Det finns ett händelsekort som heter "A Duel", men det borde mest bli en möjlighet till galant svärdsviftande och utbyte av kvicka repliker.)
Witch Quest har iofs ett stridskapitel som frivillig regel, men när vi spelade kampanj hade vi inte en enda strid. Temat var haremsmanga, dvs romantisk komedi där med.
Vilka spel låter mig spela Döda poeters sällskap, Pretty Woman och Little Miss Sunshine?
Det där är något som har intresserat mig ett bra tag. Om rollspelen inte skall handla om att slåss, vad skall de då handla om?Max Raven said:
Jag brukar jämföra spel med filmer, och jag har mängder av action-rullar, thrillers, deckare och till och med några skräck-spel i hyllan.
Men dramer och komedier? Vilka sådana spel finns det egentligen? (Jag vet att man kan blunda för stridsreglerna i valfritt spel, och spela en komedi eller vad man nu vill, men jag är ute efter spel som faktiskt är gjorda utan stridsregler.)
Jag har några indiespel med så abstrakt konfliktresolution att de kanske skulle kunna räknas, 1001 Nights, Medan Världen Går Under och sådana spel.
A Taste for Murder innehåller ett mord, men det spelas inte ut. Gruppen drar lott om vem som skall dö mellan första och andra akten. Spelet har konfliktresolution, men den kan inte användas till att döda någon, eftersom det bara får dö en person under spelets gång.
Montsegur 1244 börjar med ett mord, och utspelar sig under en belägring, men det finns inget som säger att rollpersonerna måste ta upp vapen. Spelet saknar helt regler för konfliktresolution/handlingsresolution.
Love in the Time of Seid har en kortlek för handlingsresolution, men inga konfliktregler. Alla gånger jag spelat det har det blivit en massa våld, men det skulle antagligen gå att spela våldsfritt.
Mitt nya spel, The Daughters of Verona, har inte heller något system för att modellera konflikter mellan rollerna, men sådana förväntas finnas ändå. Eftersom spelet handlar om romantiska komedier kanske det kan ses som ett stridsfritt spel. (Det finns ett händelsekort som heter "A Duel", men det borde mest bli en möjlighet till galant svärdsviftande och utbyte av kvicka repliker.)
Witch Quest har iofs ett stridskapitel som frivillig regel, men när vi spelade kampanj hade vi inte en enda strid. Temat var haremsmanga, dvs romantisk komedi där med.
Vilka spel låter mig spela Döda poeters sällskap, Pretty Woman och Little Miss Sunshine?
Re: Traditionell strid
När jag spelledde Call of Cthulhu hade vi typ en strid på över ett halvårs spelande (varje helg)...
//Krank, som inte riktigt förstår problemet med icke-våldsspelande
Undersökande mystik av olika slag fungerar utmärkt utan några större våldsinslag. Deckarhistorier etc är en näraliggande genre som också funkar ypperligt.Max Raven said:
När jag spelledde Call of Cthulhu hade vi typ en strid på över ett halvårs spelande (varje helg)...
//Krank, som inte riktigt förstår problemet med icke-våldsspelande
Rickard
Urverk speldesign
Spela andra saker än strid
Resursfördelande utmaningar är i princip vad strid går ut på i de bättre stridssystemen. Spelaren har resurser som den får bolla med. Det finns andra typer av resursfördelande utmaningar, såsom exempelvis kämpa mot tiden och välja vilka ledtrådar man ska lägga ned tid på.
Kreativa utmaningar är i princip att ta sig förbi hinder på vägen genom att använda sig av rollpersonens resurser och saker i miljön på ett finurligt sätt. En typ av scenariot som kan använda sig av kreativa utmaningar är heisten, där spelarna ska ta sig in någonstans.
Kolliderande utmaningar är när scenariot skapar ett val där inget av alternativen är bättre än det andra. Det kan vara val där värderingar ställs på prov, typ Dogs in the Vineyard, där spelarna måste välja mellan två olika öden, om det rättfärdigar att försöka rädda en person och ställa hundra personers liv på spel med mera.
Utforskande utmaningar handlar om att antingen utforska miljön för att ta sig förbi den eller utforska scenariot för att förstå vad scenariot handlar om. Typiska scenarion är mordmysterier, brutna allianser som behöver lagas (varför bröts dem?) och liknande. Här kan även kolliderande utmaningar förekomma.
Rollgestaltande utmaningar kan ni läsa om själva.
/Han som kom fram till de här utmaningarna när han inte ville slänga fram hinder som man kunde lösa med tärningsslag
Jag brukar tala om mina fem utmaningar: resursfördelande, kolliderande, utforskande, rollgestaltande och kreativa utmaningar.Max Raven said:
Resursfördelande utmaningar är i princip vad strid går ut på i de bättre stridssystemen. Spelaren har resurser som den får bolla med. Det finns andra typer av resursfördelande utmaningar, såsom exempelvis kämpa mot tiden och välja vilka ledtrådar man ska lägga ned tid på.
Kreativa utmaningar är i princip att ta sig förbi hinder på vägen genom att använda sig av rollpersonens resurser och saker i miljön på ett finurligt sätt. En typ av scenariot som kan använda sig av kreativa utmaningar är heisten, där spelarna ska ta sig in någonstans.
Kolliderande utmaningar är när scenariot skapar ett val där inget av alternativen är bättre än det andra. Det kan vara val där värderingar ställs på prov, typ Dogs in the Vineyard, där spelarna måste välja mellan två olika öden, om det rättfärdigar att försöka rädda en person och ställa hundra personers liv på spel med mera.
Utforskande utmaningar handlar om att antingen utforska miljön för att ta sig förbi den eller utforska scenariot för att förstå vad scenariot handlar om. Typiska scenarion är mordmysterier, brutna allianser som behöver lagas (varför bröts dem?) och liknande. Här kan även kolliderande utmaningar förekomma.
Rollgestaltande utmaningar kan ni läsa om själva.
/Han som kom fram till de här utmaningarna när han inte ville slänga fram hinder som man kunde lösa med tärningsslag
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Re: Om vi inte skall slåss, vad gör vi då?
Den senare skulle nog gå rätt bra med Operation: Fallen Reich, men det spelet har förvisso rätt gedigna regler för strid.
Men Smallville, rollspelet alltså, har mig veterligen ganska simpla regler för fysisk konflikt. Så om du nu helt vill undvika strid, så är det bara en lite del du missar.
Helt utan »stridsregler«? För både i drama- och komedifilmer förekommer ju endel våld ibland. T.ex i tonårdramaserien Smallville eller den klassiska komedin Kellys hjältar.wilper said:
Den senare skulle nog gå rätt bra med Operation: Fallen Reich, men det spelet har förvisso rätt gedigna regler för strid.
Men Smallville, rollspelet alltså, har mig veterligen ganska simpla regler för fysisk konflikt. Så om du nu helt vill undvika strid, så är det bara en lite del du missar.
Re: Traditionell strid
Se till att det finns ett intressant skeende och intressanta roller, så löser sig saker förhoppningsvis automatiskt om spelarna inte brinner just för stridandet/den taktiska utmaningen som stridande eventuellt utgör.
Har spelat en väldigt framgångsrik Eon-kampanj i över tre år, med ett par korta, lite hafsiga strider medslängda mest för sakens skull en gång i halvåret i snitt eller så, och knappt några tärningsslag öht (och då mest för att spelarna gillar att rulla tärningar).
Se till att det finns ett intressant skeende och intressanta roller, så löser sig saker förhoppningsvis automatiskt om spelarna inte brinner just för stridandet/den taktiska utmaningen som stridande eventuellt utgör.
solvebring
Superhero
Jag vill bara säga två saker som jag kommer att tänka på:
Striderna/våldet i spelen spelas ju inte för att vi eggar oss på våld, utan för att vi enkelt kan bygga hinder och konflikter med hjälp av dem. Våldet finns med som en del av spänningen - inte för att vi tycker att man ska rättfärdiga våld.
Vad gör rollspel mer våldsamt än schack förutom att rollspelet har fler regler och detaljer för att beskriva stridsförloppet? Det handlar ju egentligen bara om skillnader i presentationen av hur det spelmässigt går till. Att hugga ned en fiende är fantasyrollspelets version av att hoppa på sköldpaddor i Super Mario. ... Rent teoretiskt i alla fall...?
Sedan finns det ingenting som säger att man måste spela våldsamma rollspel, eller att man måste ha med strid i sina scenarion - lika lite som man måste se på actionfilm eller spela våldsamma TV-spel bara för att man har en konsol.
Striderna/våldet i spelen spelas ju inte för att vi eggar oss på våld, utan för att vi enkelt kan bygga hinder och konflikter med hjälp av dem. Våldet finns med som en del av spänningen - inte för att vi tycker att man ska rättfärdiga våld.
Vad gör rollspel mer våldsamt än schack förutom att rollspelet har fler regler och detaljer för att beskriva stridsförloppet? Det handlar ju egentligen bara om skillnader i presentationen av hur det spelmässigt går till. Att hugga ned en fiende är fantasyrollspelets version av att hoppa på sköldpaddor i Super Mario. ... Rent teoretiskt i alla fall...?
Sedan finns det ingenting som säger att man måste spela våldsamma rollspel, eller att man måste ha med strid i sina scenarion - lika lite som man måste se på actionfilm eller spela våldsamma TV-spel bara för att man har en konsol.
solvebring
Superhero
Nej - man ska göra alla andra händelser med intensiva och roliga så att strid inte behövs för att svinga upp saker. Så jobbar jag. Mycket annat kul och få (och gärna små) strider. =)Max Raven said:
solvebring
Superhero
De rollspel som förövrigt förespråkar mycket strid har förövrigt ofta mycket krut på sina stridsystem och brukar vara - i alla fall försöka det - taktiska. Då handlar det kort sagt mer om den taktiska utmaningen än våldet. Det är ju trots allt spänningen - vinner eller förlorar vi, och den taktiska utmaningen - hur kan vi göra detta på bästa sätt, som är det roliga. Inte att man går igång på själva våldet i sig.solvebring said:
Därmed har vi ingen våldskultur, utan snarare en tradition i att föda spelutmaningar genom krig - kommet, som andra sagt, från äldre krigsbrädspel. Så det handlar egentligen om hur vi bygger spel, inte om hur vi ser på våld. ... Tror jag.
Wilmer
Hero
Våld i rollspel är ofta magnetiskt, roligt och förlösande. Men varför? Om vi visste skulle man kunna överföra det på andra grejer i rollspel och göra dem lika härliga.
Mina gissningar:
Rollpersoner förändrar situationen permanent genom att döda fiender eller slå dem på käften. Det spelar ingen roll om grundproblemet inte löses eftersom situationen rör på sig (även om den inte går framåt, men vem vill egentligen vinna?).
Garanterad makt. Eftersom stridssystemet är heligare än andra delsystem så kan du alltid döda kungen med en crit även spelledaren säger att du inte kan övertala honom att abdikera.
Förankring i fiktionen! Våldhandlingar är oftast mycket detaljerade och utfallet känns därför visceralare och verkligare än handlingar som abstraheras (informationssökande, förförelse etc). Dessutom gör förankringen i fiktionen att intressanta problem uppstår, typ att någon är utanför ens räckvidd. Om samma sorts grejer spelade roll i andra handlingar skulle de nog bli roligare. Typ: abstrahera inte hur du spenderar en hel kväll med att förföra X utan beskriv exakt vad din roll gör, då kan spelledaren positionera sig i fiktionen bättre.
Mina gissningar:
Rollpersoner förändrar situationen permanent genom att döda fiender eller slå dem på käften. Det spelar ingen roll om grundproblemet inte löses eftersom situationen rör på sig (även om den inte går framåt, men vem vill egentligen vinna?).
Garanterad makt. Eftersom stridssystemet är heligare än andra delsystem så kan du alltid döda kungen med en crit även spelledaren säger att du inte kan övertala honom att abdikera.
Förankring i fiktionen! Våldhandlingar är oftast mycket detaljerade och utfallet känns därför visceralare och verkligare än handlingar som abstraheras (informationssökande, förförelse etc). Dessutom gör förankringen i fiktionen att intressanta problem uppstår, typ att någon är utanför ens räckvidd. Om samma sorts grejer spelade roll i andra handlingar skulle de nog bli roligare. Typ: abstrahera inte hur du spenderar en hel kväll med att förföra X utan beskriv exakt vad din roll gör, då kan spelledaren positionera sig i fiktionen bättre.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Om vi inte skall slåss, vad gör vi då?
Krilles söta spel Aki är ju designat för high school-drama.
Krilles söta spel Aki är ju designat för high school-drama.
w176
Förlorad dotter
Jag tror att förklaringen ligger i att sex och våld tills tor del aktiverar samma delar av hjärnan, men folk är mindre genereade att spela våld.
Det finns massor av grymma artiklar och foskningsrapporter på det.
http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=sex-and-violence-linked
Så ska man undvika våld så är sex och attraktion ett alternativ. Och då menar jag det i ett större sammanhang än att bara beskriva akten.
Det finns massor av grymma artiklar och foskningsrapporter på det.
http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=sex-and-violence-linked
Så ska man undvika våld så är sex och attraktion ett alternativ. Och då menar jag det i ett större sammanhang än att bara beskriva akten.