Nekromanti våldtäktsscenario rollspelskonvent

[Mekanurg]

Kan kultur fylla någon som helst annan funktion än som förströelse? Jag tror inte någon hävdar att kulturell erfarenhet av något är ekvivalent med faktiskt erfarenhet. Men: jag har aldrig varit i krig och har förstås inga förstahandserfarenheter av "krig och övervåld", men det motstånd jag känner inför "krig och övervåld" är ju kulturellt inlärt. Utan en kulturell förståelse för ämnet hade jag inte ju inte heller känt ett motstånd inför det.

Jdå, kultur har större betydelse än förströelse. Det finns ju exempelvis skönlitteratur som ger god inblick i krig, bland annat På västfronten inget nytt eller Okänd soldat. Men jag hävdar här att bordsrollspel inte klarar av sådant.

 

[Skarpskytten]

Kan kultur fylla någon som helst annan funktion än som förströelse? Jag tror inte någon hävdar att kulturell erfarenhet av något är ekvivalent med faktiskt erfarenhet. Men: jag har aldrig varit i krig och har förstås inga förstahandserfarenheter av "krig och övervåld", men det motstånd jag känner inför "krig och övervåld" är ju kulturellt inlärt. Utan en kulturell förståelse för ämnet hade jag inte ju inte heller känt ett motstånd inför det.

Som en person som ägnar en avsevärd tid av sitt liv med att skriva om forna dagars krig vill jag tillägga: om jag inte trodde att mina skriverier fick folk att fatta hur fruktansvärt krig har varit och är, om jag inte tänkte att det ska lära läsaren något om krigets pris, så hade en stor del av mitt liv varit bortslösat. Kultur lär förhoppningsvis empati, ger förmågan att se saker ur andra människors (levande, döda, fiktiva) perspektiv. Varför t ex vissa läkarutbildningar tvingar blivande läkare läsa romaner, med framgång som jag förstår det. Man blir alltså en bättre läkare av att läsa Steinbeck, och förhoppningsvis en klokare människa av att läsa om krig. Om du inte vill läsa om krig - gör det inte.

 

[Leon]

Jag spelar rollspel som underhållning. Därför är sexuellt våld en röd linje för mig.

Det är klart, om jag hade spelat rollspel som något sorts psyko-social utforskande av trauman så kanske det hade funnits en poäng.

Jag har väldigt svårt att se hur sexuellt våld som problematik kan hanteras på något annat än djupt sunkigt sätt så länge det rör sig om spel som underhållning.

 

[God45]

Fallet som den här tråden startades för att prata om? Förjävligt eftersom folk som inte var med på det utsattes.

Men våld, sex, knark, krig, död, satanism och kannibalism i rollspel är saker jag står för. Varför? Because it's so much fun Jan! Det är kul med våld och död och tortyr i rollspel, det är massivt kul! Och det är inte på riktigt. Vi kan alla skilja mellan verkligheten och rollspel, va? De övergivnas arme var inte på riktigt va?

 

[Genesis]

Jag spelar rollspel som underhållning. Därför är sexuellt våld en röd linje för mig.

Det är klart, om jag hade spelat rollspel som något sorts psyko-social utforskande av trauman så kanske det hade funnits en poäng.

Jag har väldigt svårt att se hur sexuellt våld som problematik kan hanteras på något annat än djupt sunkigt sätt så länge det rör sig om spel som underhållning.

Jag tycker att detta är intressant! Gäller samma sak andra konstformer? Våldtäkt bör endast finnas i film och text som har terapeutiskt (eller dokumentärt?) syfte, men aldrig i en spelfilm eller roman?

 

[Vimes]

Jdå, kultur har större betydelse än förströelse. Det finns ju exempelvis skönlitteratur som ger god inblick i krig, bland annat På västfronten inget nytt eller Okänd soldat. Men jag hävdar här att bordsrollspel inte klarar av sådant.

Gott så, då håller vi med varandra tror jag.

 

[Leon]

Jag tycker att detta är intressant! Gäller samma sak andra konstformer? Våldtäkt bör endast finnas i film och text som har terapeutiskt (eller dokumentärt?) syfte, men aldrig i en spelfilm eller roman?

Det är gott om exempel på (skönlitterära) filmer, böcker etc som tar upp våldtäkt på ett sätt som också känns djupt sunkigt. Men, visst, det finns de som klarar det. Och det här är alltså bara min åsikt om vad jag vill läsa/spela, inte om vad som "bör" finnas.

Vi pratar om väldigt olika kulturformer här, det finns ingen naturlag som säger att det som funkar i den ena skall funka i den andra. Och t.ex romanformen har så otroligt mycket större bredd och djup (sorry) än rollspelsmediet, samt att en månghundraårig tradition av att skriva om svåra ämnen. Det är klart det är skillnad.

Det finns också en skillnad i att rollspel är en social och interaktiv kulturform. Det är skillnad på att läsa om något, och låtsas att man faktiskt deltar.

 

[God45]

Det är gott om exempel på (skönlitterära) filmer, böcker etc som tar upp våldtäkt på ett sätt som också känns djupt sunkigt. Men, visst, det finns de som klarar det. Och det här är alltså bara min åsikt om vad jag vill läsa/spela, inte om vad som "bör" finnas.

Vi pratar om väldigt olika kulturformer här, det finns ingen naturlag som säger att det som funkar i den ena skall funka i den andra. Och t.ex romanformen har så otroligt mycket större bredd och djup (sorry) än rollspelsmediet, samt att en månghundraårig tradition av att skriva om svåra ämnen. Det är klart det är skillnad.

Det finns också en skillnad i att rollspel är en social och interaktiv kulturform. Det är skillnad på att läsa om något, och låtsas att man faktiskt deltar.

Böcker är precis lika djupa, dumma, eller passande att utforska ämnen i som rollspel eller pjäser eller filmer tv-spel eller dockteater.

 

[Leon]

Böcker är precis lika djupa, dumma, eller passande att utforska ämnen i som rollspel eller pjäser eller filmer tv-spel eller dockteater.

Jag har svårt att se hur tv spel eller dockteater skulle kunna hantera sexuellt våld på ett bra sätt heller.

Varför skulle de här kulturformerna vara likvärdiga? De har olika tradition, historia, repertoir, uttrycksform och konsumtionssätt. Bara för att vi kalla dem alla "kultur" behöver detta inte innebära att de fungerar på samma sätt.

 

[Genesis]

Vad är det som gör att rollspel klarar av att hantera andra hemskheter, som mord, misshandel, tortyr och liknande, men inte just sexuellt våld?

 

[Anarchclown]

Well... Den här tråden blev bra mycket intressantare än jag trodde den skulle bli. Utgångspunkten är dock fortfarande att det är någon som borde ta en kort promenad av en lång pir. Alltså spelledaren i originalnyheten.

 

[Lupus Maximus]

Det finns terapiformer som ligger väldigt nära rollspelande, så den enda punkt jag anser att rollspel skulle vara sämre än säg böcker eller film, är att rollspelet inte får samma finslipning. Men har i stället andra fördelar. Som med böcker eller film, så kommer rollspel aldrig att vara som att faktiskt uppleva något. Sedan spelar det ingen roll om vi pratar krig eller bergklättring.

Jag är någon som gärna skulle ha med mer "känsligare ämnen" i rollspelandet. Jag har dock aldrig hittat någon grupp jag skulle vilja göra det med. Men vissa saker har blivit i one-on-one spelande i text över nätet.

Ja, jag har pratat med folk som varit i krig (både som soldater och civila). Jag har själv varit i land med pågående inbördeskrig; och i städer som varit på tio-i-top-listan över flest mord i världen för det året (minst 300.000 invåndare, och inte aktiv krigszon för att kvala in).

Jag har lika lite emot sexuellt våld som nöje som jag har mot gladvåld. Gladvåld är dock mer socialt accepterat (jag räknar t.ex. James Bond, Star Wars, och spagetti-westerns till gladvåld). Det ena blir noggrannare diskuterat innan än det andra.

 

[Leon]

Vad är det som gör att rollspel klarar av att hantera andra hemskheter, som mord, misshandel, tortyr och liknande, men inte just sexuellt våld?

Det är svårt att exakt sätta fingret på (men det går utmärkt att vända på frågan - varför skulle rollspel vara lämpligt för att skildra sexuellt våld bara för att det kan skildra mord och (icke-sexualiserad) tortyr). Men jag tror att mycket ligger i att sexuellt våld är en form av socialt våld. Det handlar om att förnedra och om inge skam. Och den sociala aspekten reproduceras förstås i beskrivningen på ett sätt som fysiskt våld inte gör.

Men som jag skrev ovan tror jag även skönlitteratur ofta hanterar sexuellt våld på ett smaklöst och effektsökande sätt.

 

[entomophobiac]

Jdå, kultur har större betydelse än förströelse. Det finns ju exempelvis skönlitteratur som ger god inblick i krig, bland annat På västfronten inget nytt eller Okänd soldat. Men jag hävdar här att bordsrollspel inte klarar av sådant.

Varför skulle bordsrollspel inte klara det?

Något som jag tycker är hur häftigt som helst med bordsrollspel är inlevelsen och empatin du kan få för individerna som deltar. Det rör sig liksom om fiktiva individer ofta i helt främmande världar. Ändå kan stämningen infinna sig och du kan se framför dig vad som sker nästan som om du vore där. Som när du läser en god bok, men nästan ännu mer påtagligt.

Visst är det ofta bara fniss, internskämt, och tärningsrull, men det är ju lite som att säga att film inte kan vara seriös efter att du sett den sjutusenåttionde Avengers-filmen.

Rollspel kan göra precis vad som helst. Stämningen som kan infinna sig när allting klickar är tvärtom svårslagen vill jag mena. Att handskas med tunga ämnen är däremot inte särskilt lätt och det är svårt att göra det rättvisa, men personligen--eftersom jag gillar skräckrollspel av det mörka slaget--så är det många speltillfällen som blivit så starka som de blev just på grund av tråkiga ämnen.

Är det oftare kosmisk ondska än det är mer personlig psykologisk sådan? Absolut. Men när rollspel kan vidröra mänskligt mörker så blir det som bäst tycker jag.

Men för att inte göra det ännu mer OT så är det ju skillnad på att sitta ned i ett gäng som känner varandra och vet var gränserna går, och hantera tunga ämnen, och att mer eller mindre psykiskt misshandla människor du inte känner på ett konvent.

 

[RasmusL]

Det är gott om exempel på (skönlitterära) filmer, böcker etc som tar upp våldtäkt på ett sätt som också känns djupt sunkigt. Men, visst, det finns de som klarar det. Och det här är alltså bara min åsikt om vad jag vill läsa/spela, inte om vad som "bör" finnas.

Vi pratar om väldigt olika kulturformer här, det finns ingen naturlag som säger att det som funkar i den ena skall funka i den andra. Och t.ex romanformen har så otroligt mycket större bredd och djup (sorry) än rollspelsmediet, samt att en månghundraårig tradition av att skriva om svåra ämnen. Det är klart det är skillnad.

Det finns också en skillnad i att rollspel är en social och interaktiv kulturform. Det är skillnad på att läsa om något, och låtsas att man faktiskt deltar.

Jag tänker att det där sista är själva anledningen till att rollspel faktiskt kan lämpa sig väl till att problematisera kring svåra teman. Rollspel är i högre grad en diskussion än passiv-media och möjligheterna att fördjupa och förändra utifrån deltagarna är svårslagen. För det måste väl ändå finnas utrymme att diskutera svåra teman i sammanhang där alla har samtyckt?

 

[Leon]

Jag tänker att det där sista är själva anledningen till att rollspel faktiskt kan lämpa sig väl till att problematisera kring svåra teman. Rollspel är i högre grad en diskussion än passiv-media och möjligheterna att fördjupa och förändra utifrån deltagarna är svårslagen. För det måste väl ändå finnas utrymme att diskutera svåra teman i sammanhang där alla har samtyckt?

Om speltillfället blir en allvarligt menad diskussion om följderna av och förutsättningarna för sexuellt våld så är ju det fantastiskt. Jag har väldigt svårt att se det utifrån mitt eget spelande (och vi kör ändå gärna på ganska tunga teman), men det är förstås bara jag.

Nyckelmeningen i mitt tidigare inlägg är att jag spelar rollspel som underhållning.

 

[RasmusL]

Om speltillfället blir en allvarligt menad diskussion om följderna av och förutsättningarna för sexuellt våld så är ju det fantastiskt. Jag har väldigt svårt att se det utifrån mitt eget spelande (och vi kör ändå gärna på ganska tunga teman), men det är förstås bara jag.

Nyckelmeningen i mitt tidigare inlägg är att jag spelar rollspel som underhållning.

Ja, men tunga teman kan också vara "underhållande", även om det inte är någon slapstick-skrattfest det handlar om. Jag tycker om att diskutera och problematisera kring svåra ämnen som en del i mitt spelande. Det handlar inte om "utbildning" eller "terapi" eller något annat externt motiverat, jag spelar rollspel på min fritid för att det är givande för mig.

Sedan om jag ska försöka se någon "nytta" av rollspelandet förutom den inneboende upplevelsen tycker jag att Skarpskytten uttryckte det bra ovan:

Kultur lär förhoppningsvis empati,

 

[Sysp]

För att försöka återvända lite till trådstarten tror jag skillnaden mellan skildring av t ex sexuellt våld i rollspel jämfört med bok eller film är hur konsumentens valmöjligheter och producentens roll ser ut.

Om jag går på konvent och ska spela Flodskörden och blir utsatt för en av mina teman där jag inte känner mig bekväm (eller värre), har antagligen spelledaren stor möjlighet och ansvar för att förebygga att det blir så och möjlighet att hantera att det blev så.

Om jag läser en bok eller ser en film är artefakten redan producerad och det är upp till mig som konsument att agera ifall jag inte vill ta del av den längre. Jag har valet att gå därifrån, och jämfört med gruppaktiviteten rollspel är det antagligen lägre tröskel att avbryta, särskilt i fallet bok.

 

[Ymir]

För att försöka återvända lite till trådstarten tror jag skillnaden mellan skildring av t ex sexuellt våld i rollspel jämfört med bok eller film är hur konsumentens valmöjligheter och producentens roll ser ut.

Om jag går på konvent och ska spela Flodskörden och blir utsatt för en av mina teman där jag inte känner mig bekväm (eller värre), har antagligen spelledaren stor möjlighet och ansvar för att förebygga att det blir så och möjlighet att hantera att det blev så.

Om jag läser en bok eller ser en film är artefakten redan producerad och det är upp till mig som konsument att agera ifall jag inte vill ta del av den längre. Jag har valet att gå därifrån, och jämfört med gruppaktiviteten rollspel är det antagligen lägre tröskel att avbryta, särskilt i fallet bok.

fast man går ofta och ser film ihop med vänner, och att gå ifrån biosalongen i det läget är nog i princip lika awkward som att lämna spelbordet vid rollspel. Om möjligen är tröskeln ännu högre för man har betalat dyra pengar för biobesöket. Typfallet, i min erfarenhet, där man på film stöter på extremt och/eller kontroversiellt innehåll som man samtidigt varit oförberedd på är på filmfestivaler där man går och ser en massa skumma filmer i följd som man knappt kollat upp innan, då är det -ännu- svårare att bara dumpa sitt sällskap och gå.

 

[Rymdhamster]

fast man går ofta och ser film ihop med vänner, och att gå ifrån biosalongen i det läget är nog i princip lika awkward som att lämna spelbordet vid rollspel.

Jag tror i och för sig tvärt om. Övriga vänner kan fortsätta se filmen ändå (även om man får hoppas att åtminstånde en av dem sticker ut huvudet och frågar hur läget är). Dessutom så är det ju ingen i den gruppen som är direkt ansvarig för filmens innehåll. Valet av film, sure, men det var ju regisör och manusförfattare som stoppade in detaljerna.

Runt spelbordet så tycker jag att saker tar stop ganska abrupt om nån bara reser sig och går. Och då är ju någon där runt bordet faktiskt ytterst ansvarig för vad det än var som triggade det hela. Även om det var ett färdigskrivet äventyr så var det ju en spelledare som var tvungen att ha läst det innan och bestämma att det skulle vara med.