Två olika personer kan reagera extremt olika en och samma händelse; både den ursprungliga och eventuella senare som kan påminna om den.
Sedan behöver det inte vara de som faktiskt upplevt händelsen som det blir värst för. En bekant till mig var med och bevakade en nyöppnad massgrav nere i Balkan. De i gruppen som tydligen tog det hårdast var inte de som såg kropparna, och var tvungna att mota bort anhöriga så att teknikerna kunde utföra sitt jobb. Det var de som var kvar och bevakade fordonen.
Vi har alla också väldigt olika måttstockar. Jag anser t.ex. att jag aldrig blivit fysiskt misshandlad i mitt liv. Andra anser tydligen att jag blivit det. För att ta två händelser (dock ej de enda två).
* Under tonåren blir jag angripen av ett gäng för att de inte gillar min hudfärg, och jag får ta emot några slag och sparkar. Men de hinner bli avbrytna innan jag hinner bli allvarligare skadad.
* I högstadiet, när jag är på väg upp för en trappa, så sparkar en av två person som är på väg nedåt mot mig och jag faller bakåt ner för trappan. Efter det vanliga jiddret om att de skall döda mig om jag berättar för någon, jadda jadda, osv, så springer de där ifrån. Plingplong-taxi till sjukan, och de konstaterar att jag har en hoptryckt kota (men kan bedöma om det är på grund av detta), men klarat mig i övrigt. Eftersom de båda är under 15 är det inte något polisen kan göra åt det, men de blir flyttade till annan skola (en av dem bor i porten mitt emot där farsan bodde på den tiden).
För mig är det snarare erfarenheter som jag tar med mig när jag spelar/spelleder/skriver, oberoende om jag vill ha mer realistiskt våld (med upptrappning osv) eller gladvåld (och skippa vissa av de bitarna). Jag vill hellre ha mer åt det brutala realistiska hållet när jag spelar, men jag måste säga att tyvärr är det ytterst sällan jag har haft möjlighet att rollspela på det sättet.
Sedan kan det nog också vara att jag inte litar på att medspelarna skulle vara bekväma med det och lägger mig kanske onödigt mycket åt gladvåldshållet. Samma sak med att det brukar vara kliniskt rent från sexuellt våld. Förutom ärthjärnor som originalinlägget handlar om, så tror jag de flesta av oss håller en rätt stor distans till det, även om vi skulle vilja ha med det, just för att vi tror de andra inte är det eller är så pass ovana vid att ha med det så det uteblir ändå.
