Nekromanti Våra spelare kan ha orsakat, samman med de jehor, jargiens inbördeskrig - hjälp!

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
Vi spelar en konverterad version av masks of nylle, som jargiska inkvisitörer. Jag är sl.

NYC är daval, och det är i det kapitlet vi är; spelarna har just besökt Silas Neceve (i förklädnad), och köpt en stav som visade sig vara oerhört magisk - den ser en persons livshistoria vid minsta beröring, och visar den på andeplanet, om den tvingas därtil. Som betalning äter den 1p psyke/månad (save=ob1d6 mot psyke) av ägaren. Problemet är att den inte kan lämna sin ägare, utan försöker bli en del av den, och att den bara kan överlämnas mha en från den tidigare ägarens perspektiv legal transferering.

Rollpersonerna tar hem den, och försöker förstöra den; misslyckas, kallar ett villigt offerlamm (en döende präst, villig till martyrskap), och får denne att ta ägarskapet, med order att ta med staven in i döden. Staven vägrar låta persons själ gå fri. Rollpersonen med mest Cadosh kallar ett helgon, som sliter lös personens huvud, och själ, under töcknet av en jordbävning (daval ligger bredvid en vulkansjö, som förser staden med varmvatten - jordbävningar händer, så ingenär speciellt förvånad). Staven försöker ta över prästens döda krop, men stoppas, allt eftersom spelarna hämtar hjälp från inkvisitionen.

De Jehor anländer med sällskap, och inser snart stavens värde. Grundplanen är att låta en ung fanatisk präst ta staven, och använda den för kättarförhör, för att se till att inga oskyldiga döms, och inga skyldiga går fria. Jag (SL) rullar tärningar. Den första kandidaten dör, med själen uppäten av staven (som egentligen är totemanden av en död art, manifesterad, och alltså inte är speciellt intelligent - tvärt om tar den personlighet från senaste ägare). Kandidat två klarar sig, men är för svag för att dominera staven, och därför rapporterar han istället exakt och tekniskt till storinkvisitorn vad det rör sig om.

Storinkvisitorn bestämmer sig för att han inte kan offra fler troendes liv, och binder sig själv till staven, i tron att det är ett självmordsuppdrag - verktyget är dock för bra för att inte försöka använda. Jag rullar... perfekt (de Jehor)/fummel (staven). perfekt (de Jehor)/fummel (staven). perfekt (de Jehor)/lyckat (staven). De Jehor dominerar den, och ser därmed alla rollpersonernas mörka hemligheter. Staven binder sig fysiskt till de Jehor. Han väljer att skona rollpersonerna, exit stage, och åter till plot för rollpersonernas del.

------

Till problemet: framtiden!
De Jehor är lyrisk. Han har fått tag i ett verktyg för att skilja de skyldiga från de oskyldiga, varje inkvisitors dröm, och han tänker använda det. Jag slår, för samtliga personer han tidigare inte vågat undersöka. Det är en lång lista, och en trettio namn faller sig skyldiga till brott för grova att ignorera enligt de Jehors sätt att se det. Jag rullar de Jehors reaktioner. Han kommer att straffa kätteri, uppmuntran av kätteri, svårt plågande av folket, och inte mycket annat, för rikets stabilitets skull. Återstår ca 20. Dessa tillhör tre faktioner, varav två är bland de mäktigaste familjerna i riket, och den tredje är handelshuset Temiranz.

Jag rullar tärning för att se hans framtida reaktioner. Han kommer att använda kyrkoordnarna till att på en och samma dag, om c:a en månad, arrrestera och avrätta samtliga syndare (efter att man samtidigt funnit de otvivelaktiga bevis och vittnen de Jehor nu vet existerar (och vart de är gömda). Jag rullar reaktioner från andra faktioner och samhället. Folket lär stödja honom, jargus flyr, adeln i övrigt är tyst. Men resultatet kommer att bli krig, eller inbördeskrig, någon månad senare, eftersom jargus måste återta sin prestige, temiranz sin ära och sina papper, och eftersm adeln måste rätta skymfen emot dem.

Jag involverar spelarna, och vi slår tillsammans fram reaktioner. Vi får det till fem faktioner - Aboraten, Jargus, deJehor, och de två skadade familjerna, med Temiranz i vingarna som passiv partner till Jargus (mot kyrkan). Genom skicklig diplomati kommer Jargus undvika krig med melorion - striden är mellan Samväldet och kyrkan, inte mellan Jarigen och Samväldet. Tvärt om vill jargus tygla den övernitiske inkvisitorn; med aboratens (som inte vill ha inbördeskrig) stöd återockuperar han Daval, och de Jehor kommer att frivilligt ge sig på kejsarens nåd eller onåd. Till dess hans stav råkar röra vid kejsaren, och han får en glimt av vilken typ av monster (drakväktare) kejsaren är - plötsligt blir allt annat irrellevant - en sådan best skall inte sitta på tronen!

De Jehor drar kejsaren in i en lönngång bara kejsaren tidigare visste om, och kontaktar Kaalds hand, inkvisitionens lönnmördargrupp, och övertygar dem om Kejsarens skuld. Kejsaren begravs i tysthet levande, medan de Jehor och orden accepterar att de aldrig kommer att bli helgon eller ens tolererade i samhället igen, om de inte vinner. Kronan går nominellt över på kejsarens sondotter, Beate, som, stulen från Ripperdoc, är "hemlig" hedning, och alltså en oacceptabel kandidat för kyrkan, även om hennes rätt till tronen skulle accepteras av övriga faktioner.

Det är upplagt för inbördeskrig. Efter lite samtal kommer vi fram till att få stater kommer ingripa - endast Melorion och Thalamur är troliga, och båda har begränsad slagkraft. Faktionerna är ungefär jämnstarka, om än med olika agendor.

Båda adelshusen vill ta tronen, eftersom Jargus arvtagare uppenbart är hednisk, och därmed legalt diskvalificerad från kejsarmakten.

Beate vill ta tronen, i egenskap av designerad arvtagerska, med målet att göra Jargien starkt igen, och tolerantare. Hon vill begränsa kyrkans makt. Resultatet skulle bli att adeln och kronan blev starkare, medan folket skulle skadas (vilket de vet). Hon är impopulär, men har de sydöstra provinserna på sin sida.

De Jehor vet att han inte kan låta ondskan segra. Han vet att ingen kandidat är godtagbar till kejsartronen, och vill bryta riket, för att göra daaks visdom till väktarråd över en serie småstater - han vill ha papal states helt enkelt.

Aboraten vill sätta arvinge nummer två, Galenos Salvianis (åter cred, ripperdoc) på tronen, som kyrkans nickedocka.



Jag vill inte göra inbördeskriget till fokus, och uppriktigt sagt tror jag inte att risken är stor, eftersom äventyret innebär att större delen av tiden kommer att vara på resande fot; men även om jag låter rollpersonerna undslippa mycket, riskerar krigets utveckling att slita sönder Jargien som stormakt, något som vore väldigt olyckligt vad gäller känslan av mundana som helhet.

Ge mig era scenarier för hur kriget kan lösas, och förslag på lösningar. Regler: ingen magi, det är jargien vi talar om; ingen polsk styckning - jag vill behålla ett starkt jargien.

Tack på förhand
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Kyrkan anklagar De Jehor för häxeri i och med att han brukar den ondes makt, besutten i staven.
Om "tydliga" bevis framkommit till Aboraten om stavens varande så skulle det nog inte dröja länge innan kyrkan avsätter stormästaren för Inkvisitionen och bannlyser honom ifrån Daaks nåd och Kyrkans gemenskap.
Vart står då de olika fraktionerna inom Kyrkan, de olika ordnarna, prästerna, primoderna, aboraten?
Vart står de olika jargiska fraktionerna då?
Tell said:
Det är just vad han kommer att göra - först. När jargus väl är försvunnen är detta inte möjligt längre,för tronarvingen är inte acceptabel för kyrkan. DHA kontrollerar de territorialöverskridande ordnarna, kyrkans skattemedel, och han kan göra uttolkningar av tron, och dess politik, eller begära förändringar i ingången policy från primoderna. Hans makt är dock i första hand reaktiv, och utrikespolitisk.

DV (Daaks visdom) har snarare rollen av konciliarister än av curia i vår version; de är religiöst auktoritativa, men fungerar mest som centrifugalkraft i just det här sammanhanget. De Jehor har starkt stöd bland dem, eftersom inkvisitionen 1) är kyrkans äldsta gren, och 2) ansvarar för de troendes säkerhet och utbildningen av de lägsta prästrangerna - enligt den gammelkatolska formulan ((schaman->utkastare->diakon->etc.)), men med antikens vikt vid varje steg. Abbot Sarrian, som leder klosterstaden Athor vid det heliga berget med samma namn, är deras starkaste teolog, och tältpelaren i deras allians.

Inkvisitionen/Sombra DaDaak (SDD), med tillägg av dess specialrörelser (Herm Nove, Kalds hand/Mao), utgör förmodligen den tredje faktionen, i det att de har ett särintresse i frågan. Inkvisitionen kommer antagligen att ge de Jehor passivt stöd, i form av tid att försvinna, eller tid att hitta bevis mot DHA - han har lett dem till fler segrar genom sin stav, än vad de upplevt på länge, och de segrar har kommit mot personer som historiskt varit för starka för att kyrkan skall kunna angripa dem; genom faktiska och otvivelaktiga bevis, dessutom.

När de Jehor uppmanas inställa sig för rättegång, kommer det att vara kontroversiellt för DV&SDD, men de kan inte bestrida DHAs rätt att kalla honom. När han försvinner, kommer reaktionerna naturligtvis att variera.
Tell said:
Båda familjerna vill ha makten över riket - när det blir tydligt att Aboraten inte vill ge dem den, så återstår det att alliera sig med andra delar av kyrkan, eller besegra altaret och tronen. De har rest vapen, och kommer med viss sannolikhet inte att överleva en kapitulation, om den inte kommer efter ett långt och hotande krig.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,551
Det finns ju en enkel lösning. Någon med rena motiv som verkligen tror på det han säger övertygar De Jehor om att staven är förbannad/styrd av onda makter som försöker lura honom. Visst, staven visar ibland sanningen, kanske till och med oftast. Men bara så att den senare kan göra mer skada. Någon har fört De Jehor bakom ljuset, det är det enda som kan ha hänt eftersom De Jehor ju är en god och hederlig man. Nu enas alla grupperna mot en självklar gemensam fiende även om de inte vet vem detta är. Vem de faktiskt vet vem de är är däremot ondskans agenter, spelarna! Så nu skickar sammtliga factioner ut sina elit agenter för att jaga ner spelarkaraktärerna som de hundar de är! Men ärligt talat hade jag inte gjort det. Ett enorm inbördeskrig som är spelarnas fel och som kommer förstöra hela regionen för hundratals år framåt? Det är ju grymt! :D
Tell said:
Elegant lösning. Väldigt tjechov. Återstår i så fall problemet att få inbördeskriget att sluta, för vid det laget lär det ha rullat på en tid.

Frågan är vem som skulle kunna komma på idén att göra en sådan sak.

Det är en möjlig utväg, men en som är svår att uppmå. Ett perfekt alternativscenario till samlingen av utvecklingar. Tack.

ps. jo, problemet är att kampanjen kommer låta dem inblandas i flera incidenter, och jag vill hälst inte göra dem till Oppenheimer just ännu. Men det var chockande, och häftigt, och osannolikit, onekligen.
 

Grimsain

Veteran
Joined
23 Apr 2014
Messages
2
Huvudsaken för dig verkar som att du vill behålla Jargien starkt. Du vill inte ha splittrade stadsstater med Jehor som andlig ledare.
För att hindra detta behöver Jehor besegras vilket inte verkar fullt möjligt med splittrade motståndare.

Låt situationen eskalera till inbördeskrig, den interna konflikten gör att Jargien splittrar sina trupper (flyttar runt dem inom landet för att stärka positioner gentemot varandra), Melorian och Thalamur ser sin chans.
De anfaller samtidigt mot vad de tror är ett splittrat rike. Vilket är sant men detta tvingar de övriga fraktionerna att omprioritera sina mål. Jehor blir fiende nummer ett eftersom de alla inser att ett splittrat Jargien är ett dött Jargien.

De utnyttjar, under vissa protester, den brända jordens taktik för att vinna tid gentemot Melorian och Thalamur. Samtidigt utförs en gemensam och skoningslös jakt på allt som har med Jehor att göra. Daak's värderingar åsidosätts, få medel (förutom magi) blir mer eller mindre officiellt tillåtna i jakten på den gemensamt utropade kättaren Jehor och hans följeslagare.

Jakten står i direkt relation till hur djupt fienden tränger in i landet. Ju längre tid det tar desto djupare kommer fienden. Men endast små förband av soldater nyttjas för trakassera de fientliga trupperna. Besten som är Jargien kryper ihop i vad fienden ser som dödsryckningar men i själva verket samlar hon sig till språng. Signalen är Jehors "död". (Spelarna kan eventuellt få vara instrumentella i den delen, eller om ni har en härförare i gruppen... då kan det hända mycket.)

Både Melorian och Thalamur har planerat för långa utdragna strider mot jämlika styrkor på stora slagfällt. Nu djupt inne i Jargien med långt utsträckta "supply lines" som dessutom trakasseras av både lokalbefolkning och organiserade förband lider deras trupper snart av matbrist och låg moral.

Då, enade under ett tillfälligt samfund, svarar Jargien med hela sin makt. De krossar bägge invaderade styrkor och tvingar dem tillbaka. Seger står klar men till vilket pris? Stora delar av landet i ruiner, tio tusentals hemlösa och en splittrad ledning. Melorians och Thalamurs gränser är fortfarande starka men med långt ifrån tillräckligt med trupper för ett motanfall. Jargien har det militära överläget men knappast tillräckligt för att gå på offensiven mot två fiender. Fiender som visserligen slickar sina sår men vars klor fortfarande är vassa. De interna problemen med arvsföljden och ledarskap måste fortfarande lösas men kan nu göras utan att allas innersta hemligheter plötsligt blir allmän kännedom.

Exakt hur Jehor stoppas är detaljen vars omständigheter kan påverka mycket.
Men det skulle kunna finnas ganska många lösningar där.
Om inte spelarna är involverade kan vad som helst hända. Jag vet inget om Masks of Nylle eller om staven.
Men om de köpt den av någon som inte visste vad det var (vilket det verkade som) borde den stora uppståndelse som den orsakat skapa viss internationell uppmärksamhet i de flesta kretsar som vet vad det handlar om.
Det är ju ett ett oerhört mäktigt föremål oavsett vilka händer den ligger i. Det borde finnas legender, rykten och skriftrullar baldn dammiga hyllor och bortglömda barbord. Ryktet om dess funktion kan ha lockat till sig alla från deras rättmätiga ägare, agenter från andra riken vars ledare vill ha den till onda makter som söker den för sin egen vinning. Näst intill alla "mörka" kulter i Mundana hade sannolikt gått över åtskilliga själar för att få tag i den.

Dvs, genom att nyttja den har Jehor sannolikt gjort sig många fler fiender än de kättare han så tydligt ser. Kan man inte ta staven från honom kan man ju alltid ta honom och få staven på köpet. Hur de skall separeras kan man lista ut senare.
Jehor kanske inte behöver besegras, han kanske bara försvinner. En dag längre fram dyker han upp igen, en ny man, med eller utan stav, med nya erfarenheter som skakat hans tro.

Resultatet är oavsett åter till status quo. Melorian, Thalamur och Jargien omtumlade men lika starka. Melorian och Thalamur med blödande sår men Jargien med ett omskakat huvud.
Tell said:
Jag är inte helt säker på vad jag vill - och vad viktigare är, jag vet inte riktigt vad det skulle spela för roll.
Grimsain said:
Nu är det ju ganska länge sedan detta började och det finns flera intressanta alternativ.
Hur tänker du i dagsläget?
Har ni spelat något mer?
Vad har isf hänt?
Jag är lite nyfiken och det är dessutom rollspels svulten.
Tell said:
Vi har importerat skuggspelet från svavelvinter, vilket löser stora delar av problematiken.

Min nuvarande scen ser ut så att
1 Aboraten vill undvika de Jehor, och vill skapa en kyrkostat, helt enkelt eftersom de möjliga kejsarkandidaterna inte är acceptabla (hanteras av spelare).
2 Daaks visdom har teamat upp med ätten Doucas, och vill erodera Jargiens centralstyre, till förmån för provinserna och kyrkans primoder. Lyckas de, så lär jargien bli en hop småstater, varav de kustnära i väster säkerligen kommer lida en del, men som annars förmodligen skulle vinna på separation från en utsugande centralmakt.
3 Salvianisättens arvtagerska försöker desperat bygga legitimitet, i sitt arvlän i sydost. Hennes problem är att hon 1) behöver hitta en kyrkofaktion som stödjer henne, och 2) behöver samla den egna ätten kring sig. Från hennes perspektiv är målet i första hand rikets överlevnad, och endast i andra hand hennes eget trontillträde - även om rikets överlevnad mer eller mindre förutsätter hennes trontillträde, från hennes eget perspektiv. Melorierna har kommit till hennes finansiella stöd, och hon har jargiens mäktiga näringsliv bakom sig, men hon saknar mer eller mindre ruralstöd, och har väldigt lite legitimitet hos kyrkan, som kontrollerar stora delar av landsbyggden.
4 Okrana ser detta som möjligheten att bygga ett eget rike, under Londstirm. Gärna ett lite större rike, som kan söka skydd hos Muhad, Astcatiet eller Drunoc.
5 Den gamla kejsarätten har börjat samla sig i skumma slott runt om i glesbyggden, med målet att återta makten (på sikt). De vill ha en stabil stat, och skulle hälst se aboratens fall till förmån för Daaks Visdom
6 deJehor har en känslomässig kris, eftersom han inte vill se jargiens fall, men måste verka inom sin uppgift. Han samlar styrkor, och inser mer och mer att han måste bli det stridande helgonet Jehor för att överleva, och se till att jargien stabiliseras. Hans ideologiska mål är oklart, men det är väldigt tydligt att folket gillar honom.
 
Top