Vördnad för sin SL även IRL?

[Anthrox]

Nu blir jag nyfiken, hur rent praktiskt ger man uttryck för vördnad gentemot sin chef?

Du ställer dig upp och gör salut varje gång de går förbi.

 

[Quadrante]

Vördnad är en enkelriktad gata upp till folk som känner sig berättigad vördnad.

 

[Jocke]

SL är undantagen från kravet att så ofta som möjligt bidra med snacks/fika - men får ändå göra det om hen vill. Ingen annan särbehandling förekommer.

 

[Zeedox]

Lovsånger och tacktal är väl standard, men bäst är förstås att ge en pokal eller minnestavla.

Man behöver inte ta i från tårna, en snabb omnämning i bröllopstalet känns som rätt nivå.

 

[Man Mountainman]

Utan tvekan.

 

[Tarsus]

Ordet "vördnad" för tankarna till ett påstående jag läste i De övergivnas armé eller liknande publikation om hur rollspelare alltid är "in character" och bara väntar på att aktiveras, till exempel genom ett telefonsamtal från sin spelledare.

 

[Conan]

En stående SL i en spelgrupp har ofta fått den rollen för att den innehar särskilda egenskaper såsom förmågan att; leda, läsa på, räkna i huvet, improvisera, skådespela.

Denne ledargestalt borde rimligen åtnjuta särskild respekt på samma sätt som man är särskilt vördnadsfull mot en duktig chef eller mentor även om man umgås med denne på en AW efter jobbet.

Nu blir jag nyfiken, hur rent praktiskt ger man uttryck för vördnad gentemot sin chef?

I civilicerade länder som Japan antar jag att man bockar och bugar för sin chef och kallar denne för sensei eller nåt liknande.

 

[Lanina]

Tacksamhet till personer som ser till att spelandet blir av kan ju vara trevligt. Oavsett om det är SL, den som står värd för spelmötet, den som fixat något runtomkring (skrivit ut formulär, köpt fika, etc). Att visa någon slags respekt och vänlighet gentemot ens medspelare, likaså. Jag vill helst att stämningen är hjälpsam åt alla håll.

Men vördnad var ju väldigt överdrivet.

I min grupp så växlar vi vem som spelleder hyfsat ofta, så den där "mentorsstatusen" uppkommer ju inte riktigt.

 

[Franz]

I civilicerade länder som Japan antar jag att man bockar och bugar för sin chef och kallar denne för sensei eller nåt liknande.

Hur gör du i barbariska Sverige?

 

[Sömniga Isaac]

Hur gör du i barbariska Sverige?

Jag antar att du talar gott om din chef och visar att du uppskattar vad denne gör för verksamheten, på samma sätt som en bra chef lyfter dig genom sitt goda ledarskap. Chef är inte samma som ledare, i mina ögon då.

 

[Franz]

Jag antar att du talar gott om din chef och visar att du uppskattar vad denne gör för verksamheten

Fast det är ju att visa uppskattning när chefen gör något bra. Det kan man ju göra vad gäller både chef, kollegor, SL eller medspelare. Jag tolkar det som att @Conan med vördnad snarare avser en essentiell respekt på grund av chefens hierarki gentemot en vanlig arbetare?

 

[Quadrante]

Den enda ”vördnad” man visar en ”chef” är arbetarrevolt.

 

[Zeedox]

Tacksamhet till personer som ser till att spelandet blir av kan ju vara trevligt. Oavsett om det är SL, den som står värd för spelmötet, den som fixat något runtomkring (skrivit ut formulär, köpt fika, etc). Att visa någon slags respekt och vänlighet gentemot ens medspelare, likaså. Jag vill helst att stämningen är hjälpsam åt alla håll.

Men vördnad var ju väldigt överdrivet.

I min grupp så växlar vi vem som spelleder hyfsat ofta, så den där "mentorsstatusen" uppkommer ju inte riktigt.

Vad snackar du om, sensei!?

 

[Anthrox]

En stående SL i en spelgrupp har ofta fått den rollen för att den innehar särskilda egenskaper såsom förmågan att; leda, läsa på, räkna i huvet, improvisera, skådespela.

De här egenskaperna har ju alla spelare?

 

[Tarsus]

I civilicerade länder som Japan antar jag att man bockar och bugar för sin chef och kallar denne för sensei eller nåt liknande.

Man måste alltid buga djupare än sin överordnade, rätar inte på ryggen snabbare än de gör, undviker direkt ögonkontakt med mera. En typisk chef kallas buchou. Det är också fel att gå hem från jobbet innan chefen gör det, om du ens får gå hem eller om chefen drar med sina underordnade på en krogrunda för att slippa gå hem till fru och barn som han knappt känner efter att ha jobbat övertid varje dag i tjugo år. Och om sachou, alltså en VD eller direktör, dyker upp då kastar löneslavarna sig ner på knäna och trycker pannan i marken tills han gått förbi.

Källa: Tecknade serier, typ Digimon och Yu-Gi-Oh!

 

[zonk]

Man måste alltid buga djupare än sin överordnade, rätar inte på ryggen snabbare än de gör, undviker direkt ögonkontakt med mera. En typisk chef kallas buchou. Det är också fel att gå hem från jobbet innan chefen gör det, om du ens får gå hem eller om chefen drar med sina underordnade på en krogrunda för att slippa gå hem till fru och barn som han knappt känner efter att ha jobbat övertid varje dag i tjugo år. Och om sachou, alltså en VD eller direktör, dyker upp då kastar löneslavarna sig ner på knäna och trycker pannan i marken tills han gått förbi.

Källa: Tecknade serier, typ Digimon och Yu-Gi-Oh!

(nån sa att Japan har fantastisk eskapism-underhållning för att de behöver den så innerligt)

 

[JohanL]

Hahahahahahah. Vi pratade just om hur BDSMigt rollspel kan verka i en annan tråd så det här var ju passande.

Dungeon. Master.

 

[Tarsus]

(nån sa att Japan har fantastisk eskapism-underhållning för att de behöver den så innerligt)

99% av all japansk underhållning består av saker som simulerar deras skolsystem och arbetsliv. Den mest populära trenden just nu är Bröderna Lejonhjärta-ripoffs där folk "dör" för att slippa vara arbetslösa nördar/löneslavar/mobbade skolbarn (tekniskt sett blir de påkörda av lastbilar och dylikt, men det är uppenbart att det är en metafor för självmord) och återföds i en tevespelsvärld där de kan grinda levels i all evighet genom att slåss mot slimes och goblins.

Källa: All isekai-anime som någonsin gjorts

 

[Tarsus]

Angående rollspel och sadomasochism, se sidan 18 och 19 i Dark Dungeons.

 

[Zire]

Ja, det är lämpligt att spelarna visar åtminstone samma vördnad för SL som vad SL visar dem.