Nekromanti våldtäktsscenario rollspelskonvent

[Magnus Seter]

Han har också skrivit något om mord som plot device.

Det där är, precis som du själv skriver, OT. Lägg av med det.

Detta är ett modererande inlägg.

Modererande inlägg ska inte svaras på i tråden de görs, enligt regel 9. Detta gäller såväl medhåll som protester.

Regel 9:Respektera våra beslut. Moderatorerna har rätt att dela ut tillsägelser, och tillfälligt eller permanent stänga av användare som bedöms agera i strid med dessa reglers mening; till och med användare som följer deras bokstav. Alla moderatorbeslut kan överklagas till redaktionen. En överklagan ska skickas som privat meddelande till en av redaktörerna eller som epost till

redaktionen. Svara inte på moderationen i tråden där den postades.

MVH

Magnus

 

[Genesis]

Så:
- OM han spelledde ett våltäkts-scenario där en av spelarna var 13 år ska han ha skit.
- Om han ISTÄLLET anordnade ett utannonserat 18+ scenario som var störande, men inte innehöll något våldtäkts-scenario är det spelaren som anmälde som ska skit.
Tyvärr har varken jag eller ni någon som helst möjlighet att bedöma vilken av de här två versionerna som är sann.

Kan bara hålla med. Det finns uppenbarligen två sidor, och dessutom direkta bevis för vilken sida som har rätt, i form av en inspelning. Jag kan tänka mig att inblandade inte vill att den ska publiceras, men det bör vara möjligt att visa den för tredje part, som kan uttala sig. Om inte detta är gjort kan jag inte se att spelledaren kan anklagas för det han är anklagad för. Däremot kan han anklagas för att ha gjort ett scenario med en tvetydig scen och hanterat den klantigt.

Det är såklart fullt möjligt att allt eller delar av hans försvar är fabricerat. Det vore inte första gången en skyldig person blånekar till en hemsk anklagelse. Men i nuläget känns det fel att anta att så är fallet.

 

[Rymdhamster]

och dessutom direkta bevis för vilken sida som har rätt, i form av en inspelning.

Fast det stod väl att inspelningen från den specifika sessionen hade blivit korrupt, att det bara fanns inspelningar från andra sessioner?

 

[Lupus Maximus]

Jag har svårt att se intervjun som ett försvar av ett rollspelat våldtäktsscenario, utan snarare att låta andra sidan bli hörd och inte bara drevet.

Om det som sagts i intervjun stämmer, så kanske han inte är extremt olämplig som konventspelledare, utan bara omdömeslös nog att bara vara ganska olämplig. För även om han har flaggat nog för det tänkta innehållet, så är det miss både i upptrappning till medvetslösheten, och efter uppvaknandet.

 

[Minimoni]

Jag har svårt att se intervjun som ett försvar av ett rollspelat våldtäktsscenario, utan snarare att låta andra sidan bli hörd och inte bara drevet.

Om det som sagts i intervjun stämmer, så kanske han inte är extremt olämplig som konventspelledare, utan bara omdömeslös nog att bara vara ganska olämplig. För även om han har flaggat nog för det tänkta innehållet, så är det miss både i upptrappning till medvetslösheten, och efter uppvaknandet.

Jag kanske är grymt gammal och grå, men att spela ett sådant ”äventyr” på konvent är för mig omdömeslöst redan där. Det skall verkligen till rätt många förtydliganden innan jag sätter mig och rollspelar med främmande människor, ett äventyr där lavemang och där RP har bajsat på sig utgör centrala delar.

Jag är rätt libertarianskt lagd och tycker att alla skall få göra som de vill, men när det gäller vad jag eller andra gör med andra individer så måste de andra individerna självklart helt vara klara med vad som gäller och vad de faktiskt går med på att göra. Jag vet i det här fallet självklart inte vilken version som är sann, men kan bara konstatera att någonstans har kommunikationen brustit rejält samt att den nämnda SL oavsett version, bör vara betydligt mer aktsam i hur han beskriver situationer och kanske också varför.

 

[Bifur]

Jag brukar inte vara kategorisk men i detta fallet måste jag säga att ÄVEN om det är som SL säger hade jag antagligen blivit illa berörd om det drabbat mig (och antagligen suttit där och lidit eftersom jag är för artig för att bara gå - därav tycker jag jämförelsen med en usel film skaver). Omdömeslöst minst sagt.

Sedan förstår jag att det som princip går att göra den typen av grejer bra - med rätt SL, rätt spelare, rätt tekniker och rätt sammanhang - men jag skulle ärligt talat inte vilja testa ändå. Jag ska erkänna att jag är präglad av en mycket negativ sådan upplevelse, scenariot Förnedringen som handlar om barnsextursim på Sydcon typ 1995, men för mig förstärker det bara mitt intryck att sådana teman mycket lätt kan gå fel trots goda avsikter och trots att scenariot landar väl hos vissa.

 

[Grisodlar'n]

En sak jag inte har förstått riktigt är om spelarna lämnade bordet och gick efter gestaltandet av deras uppvaknande? Eller satt de kvar och fortsatte att lira med spelledaren? Om en film är helt kass, för vidrig eller hemsk så stänger man ju av/lämnar biografen. Det är ju det fina med den fiktiva världen. Du kan alltid sätta stopp själv, spola förbi eller skippa helt. På riktigt är det ju inte likadant.

 

[Minimoni]

En sak jag inte har förstått riktigt är om spelarna lämnade bordet och gick efter gestaltandet av deras uppvaknande? Eller satt de kvar och fortsatte att lira med spelledaren? Om en film är helt kass, för vidrig eller hemsk så stänger man ju av/lämnar biografen. Det är ju det fina med den fiktiva världen. Du kan alltid sätta stopp själv, spola förbi eller skippa helt. På riktigt är det ju inte likadant.

Fast skillnaden mellan film och rollspel samt hur det kan vara svårt eller för individen omöjligt att lämna spelbordet, har väl redan diskuterats?

Mina personliga uppfattningar är att en individ inte alltid gör de bästa besluten vid situationer där personen inte upplever sig som trygg, ”äventyret” som tycks ha haft med lavemang är ett gott exempel på just det. Jag själv vet inte hur jag skulle reagera om jag helt ovarnad blev utsatt för något som gjorde mig så illa till mods vid spelbordet att jag fick ångest eller likande. Tycker din jämförelse haltar, men jag är heller inte någon expert på området.

 

[Grisodlar'n]

Fast skillnaden mellan film och rollspel samt hur det kan vara svårt eller för individen omöjligt att lämna spelbordet, har väl redan diskuterats?

Mina personliga uppfattningar är att en individ inte alltid gör de bästa besluten vid situationer där personen inte upplever sig som trygg, ”äventyret” som tycks ha haft med lavemang är ett gott exempel på just det. Jag själv vet inte hur jag skulle reagera om jag helt ovarnad blev utsatt för något som gjorde mig så illa till mods vid spelbordet att jag fick ångest eller likande. Tycker din jämförelse haltar, men jag är heller inte någon expert på området.

Jag lever ju med ständig ångest, agorafobi och panikattacker så jag kan nästan anses som sakkunnig på att känna mig till illa till mods. Själv ser jag absolut ingen skillnad med att resa sig från ett spelbord med en totalt främmande SL (som visar sig ha en förkärlek för bajs alt. våldtäkt) med att resa ändalykten från biofåtöljen om man går på en rulle där samma sak skildras (t ex Sodoms 120 dagar med bajs eller Pulp Fiction med sin våldtäktsscen). De har ju alla fri vilja och är 18+.

Nu vet jag ju inte om spelarna var kompisar/bekanta sedan tidigare, men om en lämnar så lämnar väl resten också om man är bra kompisar iallafall? Om man är obekant med alla, så borde det väl inte vara några större problem att bara dra om det blir obehagligt? Mänskligt flyktbeteende och reptilhjärnan rules. Man kan ju alltid skylla på något annat/dra en nödlögn för att göra en snyggare sorti om man nu vill vara trevlig mot den där obehaglige spelledaren.

 

[Minimoni]

Jag lever ju med ständig ångest, agorafobi och panikattacker så jag kan nästan anses som sakkunnig på att känna mig till illa till mods. Själv ser jag absolut ingen skillnad med att resa sig från ett spelbord med en totalt främmande SL (som visar sig ha en förkärlek för bajs alt. våldtäkt) med att resa ändalykten från biofåtöljen om man går på en rulle där samma sak skildras (t ex Sodoms 120 dagar med bajs eller Pulp Fiction med sin våldtäktsscen). De har ju alla fri vilja och är 18+.

Nu vet jag ju inte om spelarna var kompisar/bekanta sedan tidigare, men om en lämnar så lämnar väl resten också om man är bra kompisar iallafall? Om man är obekant med alla, så borde det väl inte vara några större problem att bara dra om det blir obehagligt? Mänskligt flyktbeteende och reptilhjärnan rules. Man kan ju alltid skylla på något annat/dra en nödlögn för att göra en snyggare sorti om man nu vill vara trevlig mot den där obehaglige spelledaren.

Jag har själv dödsångest varje dag på grund av min MS och många vänner som har dött allt för tidigt genom åren. Jag har regelbunden medicinering i form av bensodiazepiner och opiater för att klara smärta och ångest, detta gör mig egentligen bara expert på en sak och det är min egen ångest. Hur andra människor upplever sin ångest är omöjligt för mig att veta, därför tycker jag inte att jag som individ alls kan säga vad som är enkelt eller svårt just för dem.

 

[Grisodlar'n]

Jag har själv dödsångest varje dag på grund av min MS och många vänner som har dött allt för tidigt genom åren. Jag har regelbunden medicinering i form av bensodiazepiner och opiater för att klara smärta och ångest, detta gör mig egentligen bara expert på en sak och det är min egen ångest. Hur andra människor upplever sin ångest är omöjligt för mig att veta, därför tycker jag inte att jag som individ alls kan säga vad som är enkelt eller svårt just för dem.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens vem som upplevde ångesten, om det var en person eller flera, etc. Men även med dödsångest och MS så hade du väl kunnat resa dig upp, dra en nödlögn och stuckit hem om det blev för ångestladdat?

Problemet kanske ligger i hur vissa personer går in för mycket i sina karaktärer och glömmer spelmomenten med regler, tärningar och allt? Det kanske är samma slags personligheter som bryter ihop på riktigt när deras favorit-RP dör i spelet? Att vissa glömmer att det bara är text, siffror på papper, tärningar och en massa prat? Att de glömmer att det är ett rollSPEL?

 

[Minimoni]

Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens vem som upplevde ångesten, om det var en person eller flera, etc. Men även med dödsångest och MS så hade du väl kunnat resa dig upp, dra en nödlögn och stuckit hem om det blev för ångestladdat?

Problemet kanske ligger i hur vissa personer går in för mycket i sina karaktärer och glömmer spelmomenten med regler, tärningar och allt? Det kanske är samma slags personligheter som bryter ihop på riktigt när deras favorit-RP dör i spelet? Att vissa glömmer att det bara är text, siffror på papper, tärningar och en massa prat? Att de glömmer att det är ett rollSPEL?

Ja, jag skulle förmodligen orkat resa mig och gå från bordet. Detta betyder inte att alla kan det för alla andra är inte jag. Det fanns en tid i mitt liv för ungefär tio år sedan då jag var på botten rent mentalt. Jag hade min fru som hjälpte mig igenom som tur var, men under den tiden hade det räckt med en knuff i fel riktning och jag hade inte levt idag. Vid den tidspunkten så trodde alla jag umgås med(förutom min fru då) att jag var helt ok eftersom jag var och är duktig på att dölja hur jag egentligen mår. Vid den här tidspunkten hade min styvfar, som jag egentligen ser som min riktiga far fått en stroke som paralyserade hela kroppen utom ögonen. Han behöll hela sin kognitiva förmåga men lever idag med ”Locked in syndrome”. När stroken skedde så föll min mor ned i ett avgrundhål av sorg och totalt mörker, detsamma hände mig men jag var tvungen att vara stark så jag låtsades att vara det.

Men just då och en tid efter det så skulle jag inte ha klarat av att lämna något som hade potential att mentalt skada mig ytterligare för all min kraft var slut. Det är därför det är med ödmjukhet och respekt för andra individer vi alla måste hantera dessa problem. Det går helt enkelt inte att säga att ”jag klara att göra så här och därför klarar alla andra det också”, för det är inte sanningen.

 

[Grisodlar'n]

Ja, jag skulle förmodligen orkat resa mig och gå från bordet. Detta betyder inte att alla kan det för alla andra är inte jag. Det fanns en tid i mitt liv för ungefär tio år sedan då jag var på botten rent mentalt. Jag hade min fru som hjälpte mig igenom som tur var, men under den tiden hade det räckt med en knuff i fel riktning och jag hade inte levt idag. Vid den tidspunkten så trodde alla jag umgås med(förutom min fru då) att jag var helt ok eftersom jag var och är duktig på att dölja hur jag egentligen mår. Vid den här tidspunkten hade min styvfar, som jag egentligen ser som min riktiga far fått en stroke som paralyserade hela kroppen utom ögonen. Han behöll hela sin kognitiva förmåga men lever idag med ”Locked in syndrome”. När stroken skedde så föll min mor ned i ett avgrundhål av sorg och totalt mörker, detsamma hände mig men jag var tvungen att vara stark så jag låtsades att vara det.

Men just då och en tid efter det så skulle jag inte ha klarat av att lämna något som hade potential att mentalt skada mig ytterligare för all min kraft var slut. Det är därför det är med ödmjukhet och respekt för andra individer vi alla måste hantera dessa problem. Det går helt enkelt inte att säga att ”jag klara att göra så här och därför klarar alla andra det också”, för det är inte sanningen.

Jag förstår att vi båda har varit med om mycket i våra liv, har "förlorat" föräldrar (fast på olika sätt) och att vi båda medicinerar, etc. Men när man är riktigt nere i skiten så går man väl inte på spelkonvent och spelar med främmande folk, iallafall inte jag. Men vi vet ju ingenting om spelaren/spelarna ifråga och deras mentala situation, så det är lite spekulerande bara, liksom tråden i stort. Spelledaren verkar ju också ha en liten dos av egna problem/störningar.

 

[Lupus Maximus]

Jag kanske är grymt gammal och grå, men att spela ett sådant ”äventyr” på konvent är för mig omdömeslöst redan där. Det skall verkligen till rätt många förtydliganden innan jag sätter mig och rollspelar med främmande människor, ett äventyr där lavemang och där RP har bajsat på sig utgör centrala delar.

Jag är rätt libertarianskt lagd och tycker att alla skall få göra som de vill, men när det gäller vad jag eller andra gör med andra individer så måste de andra individerna självklart helt vara klara med vad som gäller och vad de faktiskt går med på att göra. Jag vet i det här fallet självklart inte vilken version som är sann, men kan bara konstatera att någonstans har kommunikationen brustit rejält samt att den nämnda SL oavsett version, bör vara betydligt mer aktsam i hur han beskriver situationer och kanske också varför.

Jupp. Det är därför jag hade med "för även om han har flaggat nog för det tänkta innehållet".

Nu verkar bajs och spya-humor vara mycket mer populärt i t.ex. USA än vad det är i UK eller Sverige. Men det finns fortfarande de som uppskattar det på vår sida pölen, och de som ogillar det där borta. Jag är för ointresserad av linjära konventsäventyr för att ens börja fundera på om det i praktiken skulle gå att flagga tydligt nog för vissa ämnen.

Det finns fler fallgropar vid flaggningen. Utöver att inte vilja spoila exakt vad som kommer att hända, så är det också en väldigt stor skillnad på om det hände någon annan off-stage (t.ex. rollpersonerna får berättat av en NPC att det har hänt), att det händer någon annan då rollpersonerna ser det, och att rollpersonerna blir utsatta. Så vissa ämnen har stor risk att bli fel även mellan personen som känner varandra och hunnit spendera mycket tid på att stämma av vad som är ok eller inte.

 

[Staffan]

Fast om jag förstod det skriva utdraget rätt så glömde han bort det där med täckta av bajs, och informerade spelarna om att de vaknade up i en van, nakna. handbojade med ömma stjärthål. Inget nämnande av lavenemang.

Baserat på den beskrivningen har jag svårt att se hur någon inte skulle tänka våldtäkt snarare än "ah, de måste ha gett oss kemiska lavanemang!".

Det här är vad en av spelarna ifråga hade att berätta om det: "Player: Well, the incident happened about 3/4 of the way through the game. Not at the beginning. We had had a good 2 hours of being silly and fun and getting to know our characters and the others at the table. We were joking and laughing then the GM told us we blacked out, had awoken in the a dark van naked and handcuffed to each other. He told us our arses were sore because we had been raped for many many hours. Then he introduced our rapists, who weren’t even part of the story (not that that would have made it better or anything). They then told us they wanted to see us run, that they would give us 10 mins before catching up to us and raping us again and again. If not they would shoot us in the head. So would we prefer being murdered or raped?"

(Källa)

 

[2097]

Det går helt enkelt inte att säga att ”jag klara att göra så här och därför klarar alla andra det också”, för det är inte sanningen.

Det här håller jag med om, Minimoni. Sammanfattar väl allt.

 

[Grisodlar'n]

Det här är vad en av spelarna ifråga hade att berätta om det: "Player: Well, the incident happened about 3/4 of the way through the game. Not at the beginning. We had had a good 2 hours of being silly and fun and getting to know our characters and the others at the table. We were joking and laughing then the GM told us we blacked out, had awoken in the a dark van naked and handcuffed to each other. He told us our arses were sore because we had been raped for many many hours. Then he introduced our rapists, who weren’t even part of the story (not that that would have made it better or anything). They then told us they wanted to see us run, that they would give us 10 mins before catching up to us and raping us again and again. If not they would shoot us in the head. So would we prefer being murdered or raped?"

(Källa)

Det står även att alla började gråta. "Player: All I would say is that the directors at UKGE were genuinely upset, there were tears shed between all of us."

Spelledaren hade iallafall mod nog att framträda med sitt egna namn. Hela storyn påminner mer om häxprocesser än något annat. Snart dyker det väl upp info på BBC eller Twitter om att Spelledaren gnider in sig i fettet från odöpta barn för att kunna flyga sin häxkvast?

 

[Minimoni]

Det står även att alla började gråta. "Player: All I would say is that the directors at UKGE were genuinely upset, there were tears shed between all of us."

Spelledaren hade iallafall mod nog att framträda med sitt egna namn. Hela storyn påminner mer om häxprocesser än något annat. Snart dyker det väl upp info på BBC eller Twitter om att Spelledaren gnider in sig i fettet från odöpta barn för att kunna flyga sin häxkvast?

Jag gillar inte drev mot personer, jag kan se varför de uppstår men ogillar dem ändock. Nu vet jag inte hur stort ”drev” det kan bli mot en person i en rätt liten krets som vår kultur utgör och jag tror personligen inte den i drevet nämnda SL, kommer få sitt liv speciellt förstört eller rubbat heller. Att få vara SL på konvent är vad jag vet inte en mänsklig rättighet. Min bror är advokat och han försöker lära mig ett och annat om just hur de tänker i sitt yrkesutövande. Så om alla delaktiga i de nämnda ”äventyret” berättar liknande berättelser om våldtäkt och att de blev såpass påverkade att de grät så lär det inte vara helt taget ur luften. Speciellt då om man som jag förutsätter att de delaktiga inte kände varandra innan så ger det ännu mer vikt till de ord de drabbade parterna faktiskt säger. Sen har jag personligen enormt svårt att tro att ett gäng för varandra okända individer skulle fabricera en liknande historia bara för att på något sinistert sätt utmåla en konvents-SL som någon hemsk person.

Av historien att döma så kan inte jag heller avgöra om personen är en hemsk person, bara att personen saknar omdöme och inte tycks vara vidare empatisk. Sen att Spelledaren vågar framträda tycker inte jag ger honom(för det var en han i detta fall?) mer trovärdighet än någon som inte gör det, det kan likväl vara så att personen helt enkelt fortfarande inte inser eller anser att han har begått något misstag alls. Detta är självklart befängt då oavsett vilken historia som är närmast sanningen så har den här spelledaren begått minst ett par grova misstag och övertramp som jag har svårt att se att någon kan försvara.

 

[2097]

Dom som grät var alltså den anmälande spelaren och så konventsarrangörerna. Och jag kan verkligen förstå den reaktionen. För jag älskar känslor.

 

[Grisodlar'n]

Ja, alla verkar ha väldigt lätt att gråta ut tillsammans, både spelaren och arrangörerna. Fria Ligan kanske grät också, vad vet jag? Observera att det bara var en spelare som blev intervjuad i den där länken. De andra har inte delgett sina åsikter kring hela saken. Och att Spelledaren har klivit fram med eget namn. Att han sedan hade dåligt omdöme är en annan sak. Det känns ändå som en storm i ett vattenglas.