- Joined
- 20 Oct 2023
- Messages
- 825
Vad är culture gaming?
- Thread starter Rickard
- Start date
Underbara exempel!
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,550
Just Narnia är väl egentligen inte kulturell immersion/sense of wonder, eller åtminstone inte till att börja med. Barnen ser den nya världen som väldigt naturlig på barns vis, och interagerar med de talande djuren utifrån en gemensam kultur. De har ju till och med jul. Och Jesus.
Quadrante
Grisbonde
Jag vet inte om jag tycker att det är viktigt att veta skillnaden mellan x och y för att kulturspela, ens att man vet att mat nn eller sed b finns.
Det intressanta är att man med dessa detaljer lär sig förstå vad som är viktigt och varför, hur det hänger ihop (och gör det kulturellt viktigt, gör det till en kultur som utspelas genom ens person).
Sen kan man sprinkla lite sommar och vinterlass hö, lite udda mått och tidsmätning över det för känslan.
Det intressanta är att man med dessa detaljer lär sig förstå vad som är viktigt och varför, hur det hänger ihop (och gör det kulturellt viktigt, gör det till en kultur som utspelas genom ens person).
Sen kan man sprinkla lite sommar och vinterlass hö, lite udda mått och tidsmätning över det för känslan.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Perfekt beskrivning!
Christoffer
It's all pig.
Jag tycker väl det mest är att bry sig om vad man spelar. Jag har svårt att se att man INTE vill det. Spelar vi i Glorantha så bryr vi oss om hur Glorantha är annorlunda för oss gentemot Midgård tex, däremot är jag helt ointresserad av hur någon annan etablerad specifika seder och vanor, ibland kan det vara inspirerande ibland inte. I vårt RQ2-spelande hade vi en begravningsceremoni där ett gäng Elnos tog hand om ett dött troll, jag minns inte riktigt hur mycket som var jag som läst i trollboxen, hur mycket jag läst något annat, hur mycket jag blev inspirerad och lät min fantasi flöda, men det viktiga för mig är att NU är det etablerat hur troll hanterar sina döda, hur Elnos ser på trollen osv osv. Så kanske att det bara är att inte spela samma jävla karaktär om och om igen och på samma sätt, utan låta vad vi spelar påverka och forma karaktären och att denne bryr sig om världen som hen lever i och tar den lite på allvar. Sen hur det etableras, hur vi når de begränsningarna och referenspunkterna kan vara olika från spel till spel, från gång till gång osv. Sen huruvida vi behöver ha allt publicerat någonsin för att referera till hur vi ordnar en lägereld som bisonryttare på Prax slätter, eller om vi skiter i om det skrivits hyllmeter om det utan inspireras av bisonryttarna och annat som skrivits om dem och utifrån det etablerar hur lägerelden formas är som inte en viktig punkt för mig utan snarare en preferens varifrån man vill få sina intryck och inspiration.
Rickard
Urverk speldesign
Den spikar vi.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,340
Det här var Tolkiens invändning mot Narnia, att det helt enkelt inte hänger ihop och står på egna ben.
Quadrante
Grisbonde
Narnia är i och för sig inte en "egen värld" utan en spegling av dem som upplever den.
Den har jag inte hört förr. Var har du fått det ifrån?
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,340
Sant för läsaren, men inte in-world, väl?
- Joined
- 20 Oct 2023
- Messages
- 825
Finns ju ändå någon sorts världsbygge i Narnia som kommer fram mer i böcker som "Hästen och hans pojke" eller "Kung Caspian och skeppet Gryningen" än typ "Häxan och lejonet". Med olika riken, kulturer, platser och konflikter sedda från karaktärer från den världen. Det är iaf så jag minns det.
Quadrante
Grisbonde
Kommer inte ihåg, men att fokus ligger i barns fantasi och lek för att "undkomma en hård och grym värld" eller bara hantera sin oro inför det som sker är inte så långsökt. Lite skulle man kunna betrakta Nalle Phu också, även om det inte är lika tydligt, då det mer känns som minnet av lek och den tid när Christoffer Robin lekte med dem.
Quadrante
Grisbonde
Jo, det är givetvis mer världsbygge ju längre in i bokserien man kommer. (lätt OT nu i och för sig).
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,550
Dessutom inte särskilt sammanhängande. I häxan och lejonet är det ren fabel med talande djur och utan människor. Efter hand dyker allt fler människoriken och utvecklade kulturer upp.
Anthrox
Byns sämsta Majestix.
- Joined
- 8 Jun 2017
- Messages
- 5,215
Det går ju rätt lång tid mellan en del av böckerna också, och planeten står ju inte still under tiden.
Anthrox
Byns sämsta Majestix.
- Joined
- 8 Jun 2017
- Messages
- 5,215
Jag skulle inte kalla culture gaming för sensation. I fallet Narnia är det ju en Isekai-plot, dvs folk som hamnat i en annan värld och upplever den. Men när jag tänker culture gaming tänker jag att karaktärerna är en del av kulturen, att den är standard. Så att culture gamea är att spela karaktären som att det är helt normalt att dricka te till sina förfäders ära, och du mår riktigt dåligt över att ha plundrat en gwalo på ett revben.Yay, en definitionstråd!
Jag är mest intresserad av vad du lägger i benämningen "culture gaming". Det finns inget rätt eller fel i denna tråd.
Varför jag funderade kring detta var för att jag insåg att när jag nyligen snackat om culture gaming kanske inte har någonting med det eller att det bara är en undergrupp till culture gaming.
För jag har kört samberättande culture gaming, där ingenting var satt förrän vi diskuterade igenom det i grupp eller improviserade ihop nya saker medan vi spelade. Det handlade inte så mycket om att träda in i rollen och förstå omgivningen, utan att upptäcka och få en sensation av det främmande. Jag faller tillbaka till mina WHY och WHAT, där jag gör skillnad på Sensation och Exploration av värld. I korthet:
Totalt (5x5=) 25 olika sätt att ha kul med rollspel, där varje individ givetvis har olika stora delar av alla sätt att tycka rollspel är kul.
- WHY (varför vi spelar): Sensation, Exploration, Tävling, Förstörelse, Uttryck
- WHAT (vad vi spelar med): fiktion, värld, grupp, mekanik, mening
Så med Sensation+värld i åtanke, faller det in i din uppfattning av culture gaming? Att komma i samma sinnesstämning som Lucy när hon träder ut ur garderoben in i Narnia och förundras av världen.
Det säger ju allt man behöver veta om Tolkien, tänker jag. Han var verkligen ur-nörden.