Zappelina;n265970 said:
Jag tänker mycket kring det goda samtalet när det handlar om rollspel. En grupp personer sitter ner tillsammans för att på enligt på förhand definierade ramar skapa en berättelse tillsammans. Vi skapar inget mervärde, det finns inget mål, inget som strängt taget måste uppnås. Jag tror inte heller att det är unikt på något sätt, men däremot något mycket ovanligt i vår kultur. Mycket av lockelsen med rollspel tror jag ligger i detta sociala samförstånd, även om det kanske inte definierar rollspelet som sådant. J
Det ligger definitivt något i det här. Jag tycker den bästa förklaringen av rollspel jag sett i ett rollspel hittills är från Hjältarnas Tid:
Rollspel är att prata med varandra. Det är inget unikt för genren, men fångar väldigt mycket av hur det hela går till. Det är omöjligt att spela rollspel utan att kommunicera.
En annan sak som skiljer rollspel från andra kulturutövningar är att
utövare och publik är samma sak. Nu har det väl blivit lite uppluckrat med alla dessa spelpoddar som spelar in och spelar upp, men i grunden - vi spelar rollspel för att vi gillar att spela rollspel, inte för att underhålla någon annan. Det är en stor skillnad mot improvisationsteatern.
Sedan vette fanken om jag tycker att rollspel är ett så bra medium att
kommunicera en berättelse genom, till skillnad från de allra flesta andra (böcker, datorrollspel, etc). Det vi gör är ju att vi skapar en berättelse tillsammans. Annars hade spelledaren varit en ren sagoberättare som körde högläsning, inte en samberättare som leder spelet längs någon sorts förskriven skiss. Det är spelarna som tillsammans skapar berättelsen. Samspelet är det viktiga för mig, inte själva berättelsen. För att citera Karin Boye:
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Alltså, det är inte spöa slutbossen i grottan eller hitta mördaren i mysteriet som är det viktigaste för mig som spelare, även om det är det för min rollperson. Hur vi tar oss dit, samspelet mellan rollpersonerna, karaktärsspelet, karaktärsutvecklingen och så vidare är det som räknas och gör att jag ständigt kommer tillbaka till nya spelmöten. Det är det som är kul helt enkelt.
P.S -> Det är också klart lättare att "komma under huden" på en person i ett rollspelssammanhang än i ett datorspel eller en bok. Tycker jag i alla fall. Men det är ju subjektivt.