Nekromanti Vad är det mest oinspirerande du kan tänka dig i ett rollspelsäventyr?

[Rhodryn]

Hmm... har alltid ogillat starkt när min egna förmåga att tala, övertyga andra. etc... i allmänhet när min egen sociala förmåga... används för att avgöra om min karaktär lyckades övertyga någon om något i en social situation.

Vad är där för mening med att ens karaktär har högt, normalt, till lågt, i olika sociala färdigheter och/eller grundegenskap, om spelarens egna förmåga med det sociala är det som anses viktigare? Då hade man ju lika gärna kunnat sätta de poängen man satte på karaktärens sociala förmågor på annat ju.

Kan känna lite samma med allt sådant, där spelarens förmåga blir viktigare än karaktärens (t.ex intelligens, kunskap, mm). Så nä... som jag ser det så borde ens karaktärs färdigheter/grundegenskaper i något stå över spelarens egna förmåga i så många saker som möjligt. Man kan ju aldrig helt undvika att sådant händer, och i vissa få situationer så är det kanske brukligt att köra så, men större delen av tiden vill jag nog hällre att det undviks så långt som möjligt.

 

[Harry S]

Att vara säker på sin överlevnad förutom i slutstrider och liknande leder till väldigt tråkiga fällor och strider. Men i ett spel utan fällor och strider (samt annan fysisk action) så håller jag med till punkt och pricka. Att få höra att min rollperson drabbas av en blodpropp i hjärnan och dör under pågående social story vore ju sanslöst bittert.

Jo men då kan jag tycka att fällan och striderna ska ha en mening i storyn. Fällan och striden ska inte bara vara där för att det ska vara en fälla eller en strid. Och om fällan eller striden har en mening i äventyret så tycker jag inte det är fel om rollpersoner stryker med i fällan/striden.

 

[Mogger]

Rules mastery.

Vanlig jäkla optning menar du? Rules mastery handlar väl mer om att systemet inte är omedelbart intuitivt så att det faktiskt krävs att man lär sig det för att kunna använda det till fullo. Alltså på ett positivt sätt. Burning Wheels Fight!-system funkar så, men det går inte att opta det.

Jag upplever dessutom att man många gånger kan bygga bort möjligheten till optning genom att göra spel som är välbalanserade. Du får helt enkelt välja. Dina val spelar roll. Men det är kanske en annan diskussion.

Sorry om jag nitpickar, men det vore trist om någon sa i en annan tråd att de vill göra ett system som kräver rules mastery för att spela och folk bara "Varför då? Optning är ju skit!"

 

[RasmusL]

Spelare och spelledare som inte är ärliga när vi definierar det sociala kontraktet. Alldeles för ofta mörkas verkliga intentioner med ursäkten att det ska uppnå någon "dramatiskt effekt" eller liknande (exempel: spelledare som fuskar med reglerna för att få historien att verka dramatisk när vi inte etablerat att detta är OK). Jag genomskådar det, alla genomskådar det och när alla genomskådat det så är det bara pinsamt. Ljug inte.

 

[Genesis]

Gissa spelledaren. Alltså när det finns ett mysterium att lösa som spelarna ska försöka lista ut genom att leta ledtrådar som pusslas ihop tills de inser hur det hela hänger ihop. Typ Gumshoe. Det är sjukt oinspirerande.

 

[IcarusDream]

Stela spelledare.

När man är i en spänannde scen, vi kan använda en strid som exempel, och hela spelet stannar av för att SL inte vill improvisera något utan spenderar en kvart med att bläddra i regelboken itsället för att bara bestämma nåt på plats.

Fiktivt exempel:

*episk musik av Two Steps from Hell dundrar i bakgrunden, rummet är helt nedsläckt förutom några tända ljus*

SL: Banditerna springer emot dig med sina svärd.
Sp: Jag parerar. *rull rull* Lyckas.
SL: Fler banditer springer emot dig.
Sp: Jag hoppar upp på ett bord.
SL: Ok....
Sp: Jag svingar mig i takkronan till dörren och springer därifrån, vad ska jag rulla för det?
SL: Öh...Ehm... Uh... Jag ska kolla reglerna.

*tänder lampan för att läsa i boken*

SL: Hmm.. "table".. nope, fanns inte.. "Swing".. nope.. Acrobat..? Nope.. *blädder blädder*

*en kvart senare*

SL: Nä, finns inga regler för att svinga sig, så du får inte...

 

[Arazand]

För fantasy äventyr är väl det mest oinspirerande som kan hända är när något fantastiskt förklaras med vetenskap eller genom referenser till moderna verk.

T.ex beskrivning av ett kraftfält. Fantasy beskrivningen, 'det är som ett tunnt nästan osynligt tyg separerar er ifrån ert mål. När ni rör vid det är det som att din hand leder själva blixten ifrån skyn genom dig.' emot den lata varianten 'det är en forcefield, du vet en sådan som finns i...'

 

[Rymdhamster]

När spelledaren slängt in halva monsterboken i hopp om att det i sig självt ska göra äventyret coolt och striderna omväxlande. Det vore en annan sak om man gjorde en grej av det som låg till grund för äventyret, men nästan jämt känns det som att den som skrev äventyret bara inte orkade bemöda sig med att hitta på en intressant strid utan slängde bara in ett nytt slags monster istället för att skapa omväxling.

Jag gillar strid i rollspel, men precis som alla andra delar i äventyret så måste man ju lägga ner lite tanke bakom det och det kopplar ju ihop direkt med vad tidigare har sagt redan: intressanta platser som påverkar situationen och kan utnyttjas, samt intressanta taktiker som bygger på omgivningen. Plus möjligheten att kanske ta sig runt utan att ens behöva slåss. Låt strid vara en följd av att en annan plan misslyckades i så fall. Det borde hända ofta nog ändå.

 

[Ape of Wrath]

Vanlig jäkla optning menar du?

Nej, jag menar optning som enda syfte med att spela. Att spela för att hitta den ultimata builden.

 

[chrull]

Tycker det är intressant att några av er berättar att ett grottkräl faktiskt kan vara inspirerande. Beskriv gärna hur. Eftersom jag personligen aldrig stött på ett inspirerande och intressant grottkräl är jag väldigt öppen för idéer om vad som kan göra det intressant. Behöver helt klart tips och inspiration. Det mest intressanta grottkräl jag stött på, som jag ändå i ärlighetens namn fann väldigt oinspirerande, är Castle Wittgenstein i Death on the Reik (WFRP1). Det jag inte gillar med grottkräl generellt sett är att det slutar med att storyn drivs fram av stridsscen efter stridsscen. Finns det exempelvis något grottkräl som inte alls bygger på strid utan endast mysterielösande och social interaktion?

Tips och inspiration:
Gör Grottan och krälandet i det till scenen för karaktärsdrivet rollspel, intriger, undersökningar och framförallt komplexa historier med djup och möjlighet till mycket rollspelande utan strider.

Exempel är väl "nästan alla bra grottor". Ni får dock nästan alltid lägga till karaktärerna själva, i vissa fall även intrigerna. Men gör inte misstaget att tro att tre orcher i ett grottrum är samma sak som en strid mot tre orcher. Gå tillbaka till rötterna och inse att varje möte på en farlig plats är en potentiell chans att utbyta varor, tjänster och information. Att smida planer, ränker och börja med intriger. De komplexa historierna kommer ju automatiskt när en av rollpersonerna plötsligt attackerar byn med sin orcharmé som hämnd för att en annan rollperson lurade goblinerna att stjäla deras mat.
Och för i helvete: Byt ut orcher och gobliner mot något intressant.

 

[chrull]

Det mest oinspirerande jag någonsin sett i en skrivet rollspelsäventyr är när det står saker som "Nu har rollpersonerna bara ett/två val:" för då blir jag alltid lite ledsen över hur tråkiga spelare det verkar som författaren spelar med.
Annars har jag nog ingenting specifikt utan konstaterar att allt nästan har sin plats någonstans och någon gång. Att säga fuck it och bränna ner hela staden är ibland precis det som behövs även om jag är trött på när det används av spelare som plan A. Att sparka upp dörren och döda allt som finns innanför är precis vad man ska göra i vissa lägen. Att kunna handla hur som helst utan att få ta några konsekvenser av sitt handlade är ibland precis den sortens befriande power fantasy man ibland behöver.

Så det enda jag verkligen inte gillar är nog när ett skrivet äventyr är rälsat och dessutom kräver att specifika, definerade, skill-slag ska lyckas för att rälsen ska fortsätta.

 

[krank]

Men människor som ska utnyttja systemet för att göra sin gubbe så bra som möjligt är ALLTID en extrem turnoff för mig. Då kan man lika gärna ställa sig upp och rätt ut säga "Jag har inget som helst intressant koncept för min karaktär".

En tanke:

Det finns system där man slumpar fram sin rollperson. Utifrån de givna förutsättningarna får man sedan bygga sitt intressanta karaktärskoncept. I andra system är man starkt beskuren i vilka rollpersoner man överhuvudtaget får skapa med systemet; i Mutant City Blues får man bara skapa CSI-poliser till exempel.

Så; utifrån givna förutsättningar (begränsningar) bygger man en intressant karaktär.

Jag kan inte för mitt liv komma på vad som är skillnaden mellan att först slumpa fram en karaktär och sedan hitta på en intressant personlighet utifrån de siffror man fått från den processen, och att först super-opta sin rollperson så att den blir så systemmässigt överlägset bra som möjligt, och sedan hitta på en intressant personlighet utifrån de siffror man fått från den processen.

Utom möjligen att man i det senare fallet har möjlighet att hitta på en kompetent rollperson och inte bara något mähä med under 10 i alla grundegenskaper.

Du får säga till om jag övertolkar dig här, men det känns som att ditt huvudsakliga problem är spelare som inte hittar på intressanta personligheter till sina rollpersoner snarare än spelare som fokuserar på att optimera sina rollpersoner... Och det problemet lär ju dyka upp även bland folk som inte optar, utan bara skapar gråtråkiga mähän.

 

[RollforFumble]

En duktig spelledare och hängivna spelare kan göra guld av sand.

 

[Genesis]

En duktig spelledare och hängivna spelare kan göra guld av sand.

Tänk då vad de kan göra om de får guld från början!

 

[Dilandau]

Gåtor och puzzels.

 

[Robert]

Turn offs
- långa intrikata karaktärsbeskrivningar på papper. Ingen gestaltar det ändå.
- när någon envisas med att läsa upp ovanstående.
- historisk motiverat fiktivt förtryck. Te.x det är ok med att konsumera våldtäkt som underhållning i Game of Thrones för så var det på medeltiden.
- värmeljus...bara. Jag är fyrtio och ser inget.
- när man inte får ha strid för att det har blivit fint att tycka strid är tråkigt. Det ska smälla pojkar och flickor.
- att använda sig av hen.
- när man inte får dricka kaffe och äta godis.
- när rule of cool inte får gälla.
- karaktärsporträtt som är fotografier.
- mysterier och pussel som bygger på att spelaren är dum i huvudet om man inte löser dem.
- spelare som överplanerar varje drag gruppen gör, helt out of character, istället för att bara köra.
- när man inte får berätta en sekvens i form av ett montage.

Äsch, missade ämnet en smula med en del punkter.

 

[Arfert]

karaktärsporträtt som är fotografier.

tha horror, the horror...

 

[RollforFumble]

Även om jag nu tar hänsyn till det där om att göra guld av sand, så finns det viss sort dungeon som jag har svårt att tro att även en master-SL med mästersmidda tärningar kan få att bli kul...

Edit!
Hmm..bilden jag lade till verkar inte funka, men tänk dig en dungeon som ser ut som ett korsord...typ

 

[Rymdhamster]

Även om jag nu tar hänsyn till det där om att göra guld av sand, så finns det viss sort dungeon som jag har svårt att tro att även en master-SL med mästersmidda tärningar kan få att bli kul...

Nu blir jag ju nyfiken, kan du hitta en fungerande bild?

 

[Rymdhamster]

Det ska smälla pojkar och flickor.

Överlag en väldigt bra lista, men jag måste fråga om det verkligen ska smälla pojkar och flickor. Kan det inte vara bomber och granater istället?