Jag tänker att djup, för mig, inte nödvändigtvis betyder att det måste finnas mycket skrivet. Som i många ord. Jag tror att man kan beskriva en värld med visst djup på 1–2 sidor. Det som krävs, i mina ögon, är en känsla för sammanhang, röda trådar, och genomtänkthet. En värld med djup kan man gräva i och fråga "varför är det såhär" och hitta rimliga svar – men i mina ögon kan de där rimliga svaren nästan lika gärna komma från välförstådda grundprinciper som helt enkelt kan dras till sin logiska spets. Och där man upptäcker att när man gör det, när man besvarar sina frågor utifrån sin förståelse av världen, så skapar inte det några motsägelser mot andra saker som redan är etablerade.
Ett lapptäcke har inte den aspekten. Det går inte att utifrån det som är etablerat räkna ut hur något nytt borde funka; man får dra det ur röven och försöka få det att passa in och hoppas att det inte motsäger något annat. Det blir en gund värld, där det som är beskrivet inte säger något om de djupare strukturerna utan det tar liksom "stutt" när man sticker ner sin pinne och försöker undersöka botten, det som ligger under ytan.
).
