Nekromanti Vad är egentligen "Drakar och Demoner" för dig?

[Clercon]

Drakar och Demoner för mig är Expertreglerna, Ereb Altor, konfluxsviten, marsklandet, barbia, sena nätter, långa väntetider på att få spela när spelargruppen splittrades under en spelkväll, läsk i kopiösa mängder, snuskopp, och framförallt en massa nostalgi. I min värld började Drakar och Demoner dö en sakta död när Krilloan släpptes.

 

[wilper]

Färgglada rollformulär och bilderna ur grundboken och Expert.

DoD91 var och är mao inte Drakar och Demoner för mig, eftersom man bytte ut bilderna där. För att inte tala om senare utgåvor.

Däremot har jag haft trevligt med både DoD91 och DoD6, men de hade en annan känsla.

--

Skulle jag spela Drakar och Demoner som kampanj idag hade det blivit Expert. För ett enstaka äventyr förmodligen grundboken.

Om vi bara skulle spela någon random trad-fantasy så hade DoD6+Traumatröskel-reglerna ur MUA förmodligen blivit valet.

 

[Brior]

Jag vill ha bonus på tärningen för att jag använde både drakar OCH demoner i konfluxsviten (och dessutom odöda som väl utgör ärtorna till köttbullarna och potatisen).

Sedan vill jag ha ytterligare +2 eftersom jag använde gift på ett väldigt kreativt sätt enligt egen mening: Min magiker utförde ett uppdrag åt ett lokalt lönnmördargille och fick som del av betalningen en flaska ofelbart dödande gift. Denna flaska bar min magiker på sig under minst ett halvårs spel, men han bytte etiketten från dödskalle till "Potion of Wizardry Power" (okej det var D&D). När han sedemera avled nere i någon grotta så hittades kroppen av "kamraterna" vilka överhuvud taget inte brydde sig om några begravningsceremonier utan genast plundrade liket och glada skyndade vidare. Snart mötte de något stort och hemskt, deras uppkomling till magiker svepte flaskan och resten är historia.

 

[Mogger]

Kanske lite OT, slå mig på fingrarna isf, men DoD försökte även i sin första gestalt (eller åtminstone under Expert-eran) kasta av sig lite av den här enkla bruksfantasy (som Magnus så träffade kallar det på Piruett) och försökte vara lite mer "seriös", lite mer "realistisk". Inte minst skedde detta i Sinkadus där spelet allt mer fick sina egna ramar och mer eller mindre logiska världbyggnad. Det fanns alltså helt klart ambitioner om ett mer "riktigt" spel än det som fanns i blå och svarta boxen. Kulmen av detta nåddes kanske iom Ereb Altor-boxen och Magiboxen?

Efter det upplever jag att spelet började fantasyfieras åt ett annat, mer fantastiskt håll, med Krilloan, de olika handböckerna och till slut i helt ny skepnad i Chronopia.

Så att det är svårt att sätta fingret på Drakar och Demoner är inte alls konstigt. Om man som jag har spelat samtliga utgåvor (kanske inte Chronopia, minns inte riktigt. Vet att jag har gjort RP till det iaf ) så är det väldigt svårt att hitta någon annan gemensam nämnare än namnet (och nu försvinner även det?).

Spoiler: kommentarer

Och Gigant! Fältslag och borgar i Gigant är kanske tydligaste exemplet på åt vilket håll DoD drog under den här tiden.

 

[wilper]

Skulle jag spela Drakar och Demoner som kampanj idag hade det blivit Expert. För ett enstaka äventyr förmodligen grundboken.

Så som vi spelade på den gamla onda tiden var det viktigt att ha rätt färdigheter. Äventyren var "konstanta" på sätt och vis, och det fanns ett element av att bygga gubbar som skulle kunna klara dem. Därför var rollpersonsgrupperna nästan alltid optimerade krigare, tjuvar och någon magiker. För att kunna täcka in de viktiga färdigheterna.

Om vi skulle spela nu, med det omvända tänket, att äventyret tas fram för att passa äventyrargruppen. Skulle vi då se en historia om köpmän, munkar och kurtisaner? Det låter rätt coolt iaf.

Ingen som vill spela DoD med mig?

 

[Hans E Magnusson]

köpmän, munkar och kurtisaner?

Så såg oftast våra gubbar ut på den tiden, och missnöjet var stort att det gick så dåligt för oss

Spoiler: kommentarer

Skyll er själva, ni gjorde ju dåliga gubbar!

 

[soulsailor]

DoD för mig är nog Expert samt gigant då det är dom jag spelade mest under min uppväxt. Vet att alla jag kände köpte det nyare dod 91 men fick fortfarande folk till mig som hellre spelade expert än det nyare reglerna.

Det jag gillade med Dod som många redan sagt är att det i viss mån saknades en värld, det uppmuntrades mycket att använda sin egen fantasi och komma på fantastiska platser, personer osv. Detta blev nog mer påverkat av att man inte hade råd osv att köpa alla tillbehör till spelet. Är först nu i vuxen ålder som jag skaffat rejält mycket mer dod tillbehöver, fick inte tag i 91 års utgåva förrän jag nåt 24-25 år och då har jag spelat dod sen ca 1989.

Än idag pryder min slitna gamla Dod boxar hyllan hemma hos mig, även om dom fått mer sällskap genom åren av andra spel.

 

[DeBracy]

Om vi skulle spela nu, med det omvända tänket, att äventyret tas fram för att passa äventyrargruppen. Skulle vi då se en historia om köpmän, munkar och kurtisaner? Det låter rätt coolt iaf.

Ingen som vill spela DoD med mig?

Visst, om vi skriver "Drakar och Demoner" överst på pappret och kör med Sagas regler. Jag har stats för ankor så du kommer inte sakna nåt.

(jag kan tänka mig att köra 2:an utan Expert också för att få slå t100)

Spoiler: kommentarer

Ank-köpmän.
Ank-munkar.
Ank-kurtisaner?

Ankorna är ganska ikoniska för gamla Dod, dock få som spelade dom även om dom förekomm i många äventyr. Kan förstå om folk inte riktigt gillar dom också, har dock fastnat mer för dom med tiden och dom är ganska roliga att spela med eller driva spelargrupper till vansinne

 

[wilper]

Visst, om vi skriver "Drakar och Demoner" överst på pappret och kör med Sagas regler. Jag har stats för ankor så du kommer inte sakna nåt.

(jag kan tänka mig att köra 2:an utan Expert också för att få slå t100)

Just ankorna kan jag nog klara mig utan. Men om vi skall köra Saga-regler får du göra ett sådant där rött opraktiskt formulär så det känns rätt. (Så fruktansvärt opraktiska de är! För små rutor, det blir fult när man skriver med blyerts på det röda, och suddar man blir det bara en smet.)

t100 lockar, man kan inte slå 01 med t6 och t20:or. (Eller, 96+, som man egentligen vill slå, men jag ids inte lära någon hur man spelar SRR/MERP/Rolemaster. Så att slå lågt får duga.)

 

[Bolongo]

För mig var DoD bara en märklig svensk lite-version av ett spel jag redan spelade i sitt fullständiga skick...

Spoiler: kommentarer

Runequest?
Fast från DoD Expert och framåt skiljer det sig ändå markant från andra BRP-versioner...

 

[Ram]

För mig är DoD tvådelat. För det första, den svarta lådan som för mig har en känsla av Anything goes, allt kan finnas, varje stig är ett äventyr, bortom horisonten är bara intressant om vi går dit. För det andra, Ereb Altor som för mig var den första spelvärlden. Heck, det var den ENDA i tio år eller så om man inte räknar mutants.

Den andra punkten har inte åldrats väl. Det finns mycket lite nostalgi för mig i Ereb. Den första däremot, jag älskar den fortfarande. DoD för mig är öppenheten i friform/tale telling med stöd av regler som inte kom i vägen i de flesta fall och som löste det de skulle (om än inte vidare bra) i andra.

Fortfarande världens bästa rollspel. :wink:

 

[RasmusL]

En stor och fantastisk stad fylld av allsköns omöjligheter och magi, avancerad politik, grymhet, sadism, lidande och ångest. Katastrofen lurar bakom varje hörn och varje del av staden har ruvande problem som hotar att rasera hela skiten om de slipper lös. Stubbstan, Liliths legioner, Demonstaden, goblinerna i kloakerna, De Hängivnas stad, Klyftan, wongostaden, stora parken, magikerstaden, tempelbackarna, osv osv. Awesome steampunk där varenda jävel du möter är perversa lögnare som inte vill annat än stjäla dina pengar och bedriva otukt med dina avskurna tår.

 

[maxtillberg]

Drakar och demoner är främst teurgister, Sarkath Han, präktigt med nostalgi och en högst diffus värld. Jag hade hoppats att den andra utgåvan av Magic World skulle kännas som en uppföljare men är tveksam.

Spoiler: kommentarer

Känns ju mest att namnet är det enda som är gemensamt och t100 då såklart

 

[Xhakhal]

För min del är DoD två saker:

Å ena sidan hittepåfantasy med egna kartor
Å andra sidan besvikelsen över att Jorges Bestiarium tillhör ett så dåligt spel.

Mitt första Drakar och Demoner var DoD6.

 

[WhiteWolf]

För mig är DoD Ereb Altor.

Alltid varit irriterad över att Trudvang-spelet heter Drakar och Demoner då det inte har något alls med Drakar och Demoner att göra. Bara ett lumpet marknadsföringsknep för att sälja mer på bekostnad av DoDs kända namn.

Spoiler: kommentarer

Trudvang inte med DoD att göra!? Du har helt rätt, bort med Trudvang, Ereb-altor, Chronopia och annat som inte har med Drakar och Demoners nobla namn att göra. Zzz

Riotminds själva minskar ju ned Drakar och Demoner för varje utgåva. Snart ser DoD ut som en umlaut ovanför Trudvang.

 

[Don Kennetho]

För mig är DoD det generella fantasyspelet. Jag kopplar det mycket till medeltid, riddare, äventyrande, utforskande, monster och hjältedåd samt en BRP-motor även om det senare inte är lika viktigt. Mycket har förstås att göra med att DoD var det första rollspel jag spelade, så jag har oft akunnat uppleva att senare fantasyspel känts "onödiga" då det redan funnits en ganska generellt fantasyspel redan. Trudvang tyckte jag var en värld som passade väl in i den gamla DoD-stämningen och kändes som en naturlig variant av DoD, medan Chronopia tyckte jag var ett helt annat spel vad gällde stämningen och hade gärna också fått vara ett eget spel.

 

[RasmusL]

Trudvang tyckte jag var en värld som passade väl in i den gamla DoD-stämningen och kändes som en naturlig variant av DoD, medan Chronopia tyckte jag var ett helt annat spel vad gällde stämningen och hade gärna också fått vara ett eget spel.

((OBS: Detta är alltså ett skämt, alla mods med på det?))

Spoiler: kommentarer

Ändrar ju inte på det faktum att jag har rätt.

 

[Reddokk Fheg]

Jo DoD betyder förutom nostalgi och en för mig mycket bra spelvärld. Detta gäller fram till och med Dod 91 utgåvan, inte chronopia och trudvang som jag knappast spelat.
Småskaliga äventyr, oftast inte av episka mått utan räddade man en by från ett hot var det ganska stort.

Och otroligt klumpiga och vansinnigt tunga vapen som väger upp till 300% mer än vad verkliga vapen gör

 

[DeBracy]

Och otroligt klumpiga och vansinnigt tunga vapen som väger upp till 300% mer än vad verkliga vapen gör

Ja där har vi en viktig del av Drakar och Demoner-arvet om nånting! Tvåhandssvärd på 8 kg pga slarvigt lästa (och möjligen formulerade? minns inte, jag läste för slarvigt) regelböcker var ju mer sanning än lögn i många år.

 

[Reddokk Fheg]

Ja där har vi en viktig del av Drakar och Demoner-arvet om nånting! Tvåhandssvärd på 8 kg pga slarvigt lästa (och möjligen formulerade? minns inte, jag läste för slarvigt) regelböcker var ju mer sanning än lögn i många år.

Inte slarvigt lästa utan helt felaktiga. bastardsvärd på 5,5 kilo och tvåhands svärd på 8 kilo. Troligtvis var det brist på kunskap som var grunden till detta.
Vikter på rustningar var om inte korekta så betydligt mindre felaktiga i alla fall