Fiktionslek
Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
- Joined
- 23 Aug 2006
- Messages
- 1,422
Vad är ett starkt och ekonomiskt gångbart kommersiellt spelkoncept för en liten spelskapare? Jag förstår att alla spelskapare inte är intresserade av frågan och skriver och ger ut spel av alla möjliga anledningar. Fine by me, mer än fine faktiskt — det är alltid värdefullt med fler spel! Men tråden handlar om att som liten spelskapare faktiskt kunna göra vinst, i en storlek större än fickpengar, och kunna upprätthålla detta över tid.
Så hur gör man? Det är en ärlig fråga, och jag har inga svar själv. Men jag kan ju göra ett inledande försök:
* Man behöver ett riktigt starkt och tydligt spelkoncept i en kommersiellt gångbar genre.
* Man behöver ett spelkoncept som man *hinner* göra grejer till så pass regelbundet att spelet inte uppfattas som dött, och som kostar så pass lite att man klarar en flopp.
* Man behöver en huvudfåra för försäljningen där det finns en ordentlig vinstmarginal.
* Man behöver undvika att figurera direkt i sammanhang där man är utkonkurrerad.
* Man behöver ett format och en layout och ett grafiskt innehåll som är *billigt* men utan att se billigt ut, och som framstår som prisvärt.
* Man behöver kunna nå både den svenska och den internationella marknaden.
* Man behöver ett företag i en form som man hinner med och klarar hantera.
Ett par möjliga men möjligen icke-uppenbara konsekvenser av de här punkterna, är att etableringen av nätförsäljning istället för butiksförsäljning är a och o, och att recensionsexponering i Fenix inte nödvändigtvis är smart ur en ekonomisk synvinkel. Detta då konkurrensen i dessa båda sammanhang är *stenhård* och inriktad på just det som man inte kan uppnå som liten spelskapare: höga produktionsvärden.
I svenska hyllan på SF-bok i Göteborg, dominerar boxar och dyra fyrfärgstryck närmast totalt. De små spelskaparna står med något undantag längst ner i ett hörn av hyllan, med ryggarna ut. Och även om någon plockar ut en sådan titel, framställs den i direkt jämförelse med boxarna man också har framför sig. Dålig idé! Som jämförelse kan man ta Hunks gamla butik, Goblin Games. Där hade de mindre produkterna ett eget ställ där det också fanns de mest trendiga indieprodukterna från USA. Mycket, mycket bättre.
Formatet på fenixrecensionerna ger uttrycket lika stor betydelse som innehållet (hur man skiljer dem åt är väl inte helt självklart, dock). Det enda riktigt höga betyget jag kan minnas på en liten spelskapare var Tobias Radersäters Supergänget, och där satte recensenten spelet i dess (historiska) sammanhang och bedömde det utifrån vad det ville vara och vilken målgrupp det riktade sig till. Det var en utmärkt och välförtjänt recension, men dessvärre är det inte jättevanligt. I de flesta fall bedöms spelen efter någon form av sammanfattning utifrån recensentens standardmall för vad som är snyggt och bra, och då brukar det inte bli något att höja på ögonbrynen för för en liten spelskapare. En småtrist medelrecension i Fenix är i ekonomisk synvinkel det absolut värsta som kan hända. Då har man i princip sagt till 3000 potentiella köpare (hur stor är Fenix upplaga?) att »här finns inget att se, cirkulera!«.
Internationellt finns en googleplus-kultur där små spelskapare huserar och promotar varandras on-demandprodukter. Där finns nätspelande klubbar, små butiksägare av Hunks snitt och massor av rollspelare som rapporterar om sina spelmöten. Om man kan få igång en snackis om sitt spel där, står man sig bättre försäljningsmässigt jämfört med större spel än vad man gör Sverige, och det on demand — dvs. utan att pengar går till distributör eller butik. Jag tycker Collector’s Point, SF-Bokhandeln och Ringkvist Logistics är fantastiska, men saknar jag detta i Sverige och tror att hela branschen skulle må ännu bättre av att det fanns. Vi har dock ett utmärkt on-demandtrycker i Publit.
Hur som helst: Kanske någon mer än jag tycker det är en intressant fråga och vill bidra?
Undrar
Christian
Så hur gör man? Det är en ärlig fråga, och jag har inga svar själv. Men jag kan ju göra ett inledande försök:
* Man behöver ett riktigt starkt och tydligt spelkoncept i en kommersiellt gångbar genre.
* Man behöver ett spelkoncept som man *hinner* göra grejer till så pass regelbundet att spelet inte uppfattas som dött, och som kostar så pass lite att man klarar en flopp.
* Man behöver en huvudfåra för försäljningen där det finns en ordentlig vinstmarginal.
* Man behöver undvika att figurera direkt i sammanhang där man är utkonkurrerad.
* Man behöver ett format och en layout och ett grafiskt innehåll som är *billigt* men utan att se billigt ut, och som framstår som prisvärt.
* Man behöver kunna nå både den svenska och den internationella marknaden.
* Man behöver ett företag i en form som man hinner med och klarar hantera.
Ett par möjliga men möjligen icke-uppenbara konsekvenser av de här punkterna, är att etableringen av nätförsäljning istället för butiksförsäljning är a och o, och att recensionsexponering i Fenix inte nödvändigtvis är smart ur en ekonomisk synvinkel. Detta då konkurrensen i dessa båda sammanhang är *stenhård* och inriktad på just det som man inte kan uppnå som liten spelskapare: höga produktionsvärden.
I svenska hyllan på SF-bok i Göteborg, dominerar boxar och dyra fyrfärgstryck närmast totalt. De små spelskaparna står med något undantag längst ner i ett hörn av hyllan, med ryggarna ut. Och även om någon plockar ut en sådan titel, framställs den i direkt jämförelse med boxarna man också har framför sig. Dålig idé! Som jämförelse kan man ta Hunks gamla butik, Goblin Games. Där hade de mindre produkterna ett eget ställ där det också fanns de mest trendiga indieprodukterna från USA. Mycket, mycket bättre.
Formatet på fenixrecensionerna ger uttrycket lika stor betydelse som innehållet (hur man skiljer dem åt är väl inte helt självklart, dock). Det enda riktigt höga betyget jag kan minnas på en liten spelskapare var Tobias Radersäters Supergänget, och där satte recensenten spelet i dess (historiska) sammanhang och bedömde det utifrån vad det ville vara och vilken målgrupp det riktade sig till. Det var en utmärkt och välförtjänt recension, men dessvärre är det inte jättevanligt. I de flesta fall bedöms spelen efter någon form av sammanfattning utifrån recensentens standardmall för vad som är snyggt och bra, och då brukar det inte bli något att höja på ögonbrynen för för en liten spelskapare. En småtrist medelrecension i Fenix är i ekonomisk synvinkel det absolut värsta som kan hända. Då har man i princip sagt till 3000 potentiella köpare (hur stor är Fenix upplaga?) att »här finns inget att se, cirkulera!«.
Internationellt finns en googleplus-kultur där små spelskapare huserar och promotar varandras on-demandprodukter. Där finns nätspelande klubbar, små butiksägare av Hunks snitt och massor av rollspelare som rapporterar om sina spelmöten. Om man kan få igång en snackis om sitt spel där, står man sig bättre försäljningsmässigt jämfört med större spel än vad man gör Sverige, och det on demand — dvs. utan att pengar går till distributör eller butik. Jag tycker Collector’s Point, SF-Bokhandeln och Ringkvist Logistics är fantastiska, men saknar jag detta i Sverige och tror att hela branschen skulle må ännu bättre av att det fanns. Vi har dock ett utmärkt on-demandtrycker i Publit.
Hur som helst: Kanske någon mer än jag tycker det är en intressant fråga och vill bidra?
Undrar
Christian