Nekromanti Vad är grejen med Jediriddarna?

[God45]

En av mina vanliga spelare vill spelleda en Star Wars oneshot eller mini-kampanj och han vill fokusera på jediordern. Detta betyder att alla spelar någon typ av Jedi och han vill helst inte ha någon som spelar en icke-jedi. Tanken är istället att alla är speciallister som jedi/pilot eller jedi/smygar nisse och så vidare.

Mitt problem är att jag inte förstår jediriddarna. De är inte paladiner som är ute efter att göra "goda" saker. De ska vara goda men får inte känna någonting... Det känns skumt och esoteriskt och jag förstår det inte.

Jag förstår Sith ordern. De är mer eller mindre folk som följer vad de personligen känner är rätt och använder att de är mäktigare än alla andra till att göra det de annser vara det rätta. Det hade jag kunnat spela utan några problem.

Men spelledaren här har till och med sagt att han inte vill ha några "Kyle Katarn typer" som egentligen inte är Jediriddare utan bara har ljussablar och krafter.

Så jag är rädd för att förstöra det här spelet genom att inte spela min karaktär rätt. Har någon några tips för hur man ska förstå jediriddarna? Eller några tips på en jedi-typ jag kan spela utan att riktigt förstå poängen men ändå passa in?

 

[Anarchclown]

Det enklaste är att spela en idiot. Det gjorde min kompis. Han satte så lite som möjligt på intelligens. Sedan gick han runt och var reaktiv hela tiden. Han satte också poäng på att han fick använda kraften istället för alla andra sorters skills så han var skitkompetent på en massa saker. Men i grund och botten saknade han eget driv och följde mest order. Han var iofs om jag inte minns fel på väg att falla till föga på grund av romantiska förvecklingar.

 

[Rymdhamster]

Konstigt nog så är det här inte helt fel. Jediriddare ska ju "följa kraften". Dvs lyssna på vad kraften säger och göre det. Någonstans i botten verkar det gå ut på att upprätthålla naturens balans (någon slags druid, alltså).

 

[God45]

Det låter riktigt frestande att spela en idiot Det hade varit enkelt och roligt.

Men om jag är en idiot kommer jag inte falla till " Det här känns rätt" hela tiden? Och ska inte jedis vara visa och munk aktiga och spirituella ledare?

 

[krank]

Jedis är obehagliga sekterister som har en oerhörd dubbelmoral. Spela ett cyniskt svin som låtsas vara god och upphöjd men som raskt flippar åsikt om vad som är gott så snart det passar hen så ligger du helt rätt till.

De är ungefär lika "känslokalla" som de religiösa fanatikerna Vulcans i Star Trek. Inte det minsta, med andra ord.

De har en lära som säger att man inte ska ge efter för sina känslor, så de döljer sina känslor och håller på dem inombords, och för utlopp för sin frustration genom att vara dryga mot andra och manipulera omgivningen till att göra som de vill. Sedan missbrukar de kraften så snart de har möjlighet att 1) inte bli sedda eller 2) kunna bortförklara varför det var "gott".


EDIT: Alltså, finns det något expanded universe och de tre nya filmerna givit oss så är det att tramset om ont/gott bara är subjektivt även i SW. Se bara på hur de går från "only sith see things in black and white" till "kill him Anakin, he's EEEVIIIIILLL".

I nya Star Wars: The Old Republic börjar man som Jedi Consular på en planet där det finns en urbefolkning som ens jedimästare säger att det är OK att döda för de är våldsamma och hotar deras bas.

Sen tänker man efter lite: Urbefolkningen har språk, eld, teknologi. Uppenbart inte bara "ointelligenta monster". De slåss mot Jedis för att 1) de får i sig av en planta som gör dem arga och 2) Jedis har kommit och ful-invaderat deras värld.

Men neeeeej då. De är onda monster. Döda dem, padawan.

Döda.

DÖDA!

För den ljusa sidan.

 

[Laowai]

Det låter riktigt frestande att spela en idiot Det hade varit enkelt och roligt.

Men om jag är en idiot kommer jag inte falla till " Det här känns rätt" hela tiden? Och ska inte jedis vara visa och munk aktiga och spirituella ledare?

Lite ot men ajja:

Alltså, det där är Thijs. Det som anarch skrev att du skulle göra. Det är exakt så jag spelar Thijs.

Kan säga såhär: i'm having a blast.

 

[Fienden]

Jedis är obehagliga sekterister som har en oerhörd dubbelmoral. Spela ett cyniskt svin som låtsas vara god och upphöjd men som raskt flippar åsikt om vad som är gott så snart det passar hen så ligger du helt rätt till.

De är ungefär lika "känslokalla" som de religiösa fanatikerna Vulcans i Star Trek. Inte det minsta, med andra ord.

De har en lära som säger att man inte ska ge efter för sina känslor, så de döljer sina känslor och håller på dem inombords, och för utlopp för sin frustration genom att vara dryga mot andra och manipulera omgivningen till att göra som de vill. Sedan missbrukar de kraften så snart de har möjlighet att 1) inte bli sedda eller 2) kunna bortförklara varför det var "gott".


EDIT: Alltså, finns det något expanded universe och de tre nya filmerna givit oss så är det att tramset om ont/gott bara är subjektivt även i SW. Se bara på hur de går från "only sith see things in black and white" till "kill him Anakin, he's EEEVIIIIILLL".

I nya Star Wars: The Old Republic börjar man som Jedi COsnular på en planet där det finns en urbefolkning som ens jedimästare säger att det är OK att döda för de är våldsamma och hotar deras bas.

Sen tänker man efter lite: Urbefolkningen har språk, eld, teknologi. Uppenbart inte bara "ointelligenta monster". De slåss mot Jedis för att 1) de får i sig av en planta som gör dem arga och 2) Jedis har kommit och ful-invaderat deras värld.

Men neeeeej då. De är onda monster. Döda dem, padawan.

Döda.

DÖDA!

För den ljusa sidan.

Du är så arg. Jag älskar det.

 

[God45]

Jedis är obehagliga sekterister som har en oerhörd dubbelmoral. Spela ett cyniskt svin som låtsas vara god och upphöjd men som raskt flippar åsikt om vad som är gott så snart det passar hen så ligger du helt rätt till.

De är ungefär lika "känslokalla" som de religiösa fanatikerna Vulcans i Star Trek. Inte det minsta, med andra ord.

De har en lära som säger att man inte ska ge efter för sina känslor, så de döljer sina känslor och håller på dem inombords, och för utlopp för sin frustration genom att vara dryga mot andra och manipulera omgivningen till att göra som de vill. Sedan missbrukar de kraften så snart de har möjlighet att 1) inte bli sedda eller 2) kunna bortförklara varför det var "gott".

Jag håller med dig. Jag hävdar till och med att imperiet är de goda då de gör sig av med en korrupt adel och den korrupta jedi-kyrkan. Allt vi ser av vanligt folks liv i episod 1-3 är att de lever i slum områden där slaveri är tillåtet.

Men... den här spelledaren och den här gruppen tycker att jedisen ska vara de goda och jag vill inte förstöra spelet för de andra. Så jag måste hitta ett sätt att spela en jedi "rätt" så att jag passar in.

Skulle jag spelat som jag ville hade jag gått sith 3 sekunder in och sedan låtsas vara en jedi tills jag kunde störta ordern innifrån. Men då förstör jag kampanjen och det är ju det jag inte vill göra.

 

[Rymdhamster]

Tricket är väl att spela idiot på sett sånt sätt att det verkar som att man vet vad man gör

Gruntips till en jedi:

Anfall aldrig någon, försvara dig enbart och om möjligt, hugg av en arm för att sätta en fiende ur spel istället för att döda dem.

Stör inte status quo.

Låt andra bestäma sig för hur saker borde göras och hjälp dem sedan göra saker på det sättet.

 

[krank]

Du är så arg. Jag älskar det.

Äh, jag tycker det är rätt coolt att de är obehagliga sekterister. Det gör att Star Wars-universat ändå på nåt sätt funkar. Jag kan ta det på allvar.

Sen en kompis till mig körde en awesome Sithkampanj där vi bl.a stötte på Grey Jedis så har min uppskattning för SW definitivt ökat. Originaltrilogin är liksom den minst intressanta delen av SW.

 

[krank]

Jag håller med dig. Jag hävdar till och med att imperiet är de goda då de gör sig av med en korrupt adel och den korrupta jedi-kyrkan. Allt vi ser av vanligt folks liv i episod 1-3 är att de lever i slum områden där slaveri är tillåtet.

Imperiet är inte heller goda. Det måste liksom inte finnas några goda. Eller onda. Allt som finns är två sidor, som man kan sympatisera mer eller mindre med. Jag har väldigt svårt för världar med absolut ondska eller godhet, där det finns "goda sidor" och "onda sidor". Det känns liksom inte trovärdigt.

Fast jag fattar varför. Det är precis som i verkligheten, där folk antar att man är för Hamas om man är emot Israel. "Nej", brukar jag säga, "det går alldeles ypperligt att fördöma båda. Man måste inte hejja på någon. Man måste inte tycka att en är god och den andre ond."

Men... den här spelledaren och den här gruppen tycker att jedisen ska vara de goda och jag vill inte förstöra spelet för de andra. Så jag måste hitta ett sätt att spela en jedi "rätt" så att jag passar in.

Skulle jag spelat som jag ville hade jag gått sith 3 sekunder in och sedan låtsas vara en jedi tills jag kunde störta ordern innifrån. Men då förstör jag kampanjen och det är ju det jag inte vill göra.

Alltså, man måste inte bli sith för att man är ett beräknande as. Det går alldeles ypperligt att tycka att självkontroll är en vettig princip etc, alltså sympatisera med jediordens grundläggande principer. För det är ju nånstans där man landar, i självkontroll.

Men det går ypperligt att vara ett intrigerande, manipulativt as utan att ge efter för den mörka sidan av kraften, eller sina känslor, eller sitt hat etc. Man behöver bara vara kall och beräknande. Kanske ha en långsiktig plan som man tycker att Jediorden behöver följa för att spridas eller bli bättre eller undvika att förintas, whatever.

 

[God45]

Alltså, man måste inte bli sith för att man är ett beräknande as. Det går alldeles ypperligt att tycka att självkontroll är en vettig princip etc, alltså sympatisera med jediordens grundläggande principer. För det är ju nånstans där man landar, i självkontroll.

Men det går ypperligt att vara ett intrigerande, manipulativt as utan att ge efter för den mörka sidan av kraften, eller sina känslor, eller sitt hat etc. Man behöver bara vara kall och beräknande. Kanske ha en långsiktig plan som man tycker att Jediorden behöver följa för att spridas eller bli bättre eller undvika att förintas, whatever.

Det här är ett sätt att göra det på... "Jag är trogen ordern. Ordern måste överleva till varje pris. Jag gör det jag måste för att andra inte skall behöva göra det."

Det här kan jag nog spela riktigt bra Då har jag manipulatören och idioten att välja mellan.

Måste man ha ett lasersvärd när man är jedi? Eller kommer jag undan med någon sorts laser gevär/pistol?

 

[krank]

Det här är ett sätt att göra det på... "Jag är trogen ordern. Ordern måste överleva till varje pris. Jag gör det jag måste för att andra inte skall behöva göra det."

Det behöver inte ens gå så långt. Man gör det man gör för att det är Rätt, och för att det hjälper Ordern att överleva. Sedan är det ju mycket bättre att få andra att vara arga och våldsamma än en själv; själv vill man ju behålla sitt lugn och i alla lägen hålla kvar den där upphöjda självkontrollen...

Måste man ha ett lasersvärd när man är jedi? Eller kommer jag undan med någon sorts laser gevär/pistol?

Tyvärr är det väl lysrör som gäller. Det eller såndär stav som Darth Maul hade.

 

[RasmusL]

Det finns inga böjda ljuspinnar?

EDIT: Oooh: http://scifi.stackexchange.com/questions/11663/can-lightsabers-ever-bend

 

[Krille]

Grejen för mig är moraliska val och frestelser. Det är inte att man inte får känna nånting, utan att man inte kan låta bli att känna nånting. Det är helt enkelt det stårymässiga i svårigheten att ha ett ouppnåeligt ideal.

Jag skulle till och med säga så här: grejen med jediriddare, rent stårymässigt, är att frestas och falla, eller frestas och skjuta undan allt som gör normalt folk normalt. Det är en tragisk och moralisk ståry. Det går alltså utmärkt att spela en paladin - det är ju den rollen som Anakin Skywalker försöker ta i episod 2-3. Han försöker göra galaxen till en bättre plats, men det misslyckas hejdlöst och han faller för den mörka sidan. (Lucas vill till och med hävda att poängen med filmserien är att den handlar om Anakin Skywalkers fall och frälsning - och därigenom sabbas originaltrilogin.)

Det är också en ståry om självuppoffring. Man skulle kunna se det som en samurajståry, fast istället för bushido så handlar det om Kraften. Det finns en gammal samuraj-ståry som går ungefär "vilken är den bättre samurajen, den som tjänar en ond herre in i döden, eller den som stoppar en ond herre och räddar landet från honom?" - "Den som tjänar en ond herre in i döden, förstås! Den viktigaste principen i bushido är lojalitet."

Överför den självuppoffringen på själva Kraften in itself så har du ungefär en ståry om jedi-riddare. Och det är faktiskt inte helt fel - rent etymologiskt så härstammar "jedi" från "jidaigeki", dvs japanska kostymdramer i historisk miljö (huvudsakligen Edo-perioden).

Så vid de tillfällen då jag spelar jedi-riddare så är det oftast något sådant som jag hämtar inspiration från.

In-character, behandla dem som shaolinmunkar.

 

[God45]

Tyvärr är det väl lysrör som gäller. Det eller såndär stav som Darth Maul hade.

Då får jag väll ta ett lysrör då. För den där grejen som Darth Maul hade såg ut som om den är farligare för användaren än någon annan

 

[Svarte Faraonen]

Jag ser det så här: för att hindra sig själv från att falla för Kraftens mörka sida måste man i största möjliga mån döva känslor. Det går inte egentligen, men om man börjar göra kompromisser till vardagsmat löper man risk att falla. Att döva sina känslor och undvika jordiska band på det vis jediriddare gör kanske inte alltid leder till bästa möjliga konsekvenser -- men om du skulle börja utgå från att ändamålen helgar medlen skulle du förr eller senare falla, och den skada du då skulle åsamka skulle bli ännu värre. Folk som inte är kraftanvändare har det lätt. De kan följa sina samveten utan risk att korrumperas. Du som jediriddare måste hela tiden väga ditt samvete mot den känslomässiga jämvikt och distans som måste upprätthållas för att du inte ska bli ett monster.

Ditt enda sätt att hindra dig själv från att bli en egoman mördare är att sträva efter ett ideal som du aldrig kan uppnå. Din uppgift är att beskydda folk men aldrig att fästa sig vid dem, att kämpa för din orden men aldrig känna passion. Ditt liv suger, men universum är så beskaffat att det enda sätt på vilket din förmåga kan kontrolleras är genom att du offrar din kapacitet att fungera som en emotionellt hel varelse. Det är grejen med jediriddare.

 

[Bassejr]

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Jediism

 

[God45]

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Jediism

Kom igen! Snälla säg att det där är ett skämt.

 

[Arfert]

Ordet jedi är "snott" (inspirerat av om man ska vara snäll) från John Carter-böckerna... plus en hel del radda andra ord, som padawan, sith, banthas mm. Och Tatooine är givetvis en Mars-ripoff.