Vad är grejen med WOD Mage?

[God45]

Det är typ inte så det presenteras i böckerna om jag mins rätt, högdjuren kanske vet sånt men inte RPna.



Grejen är dock att det är inte någon typ av allmänna vampyrer eller varulvar utan specifikt WoD sådana som har väldigt lite med hur den allmänna koncenusen över hur dessa borde vara - speciellt i en värld där WoD spelen inte finns - och Tremer klanen är en återkommande punkt i Hermetica orderns historia och tillskilnad från de andra startklanerna är de inte ens baserad på en popkulturel vampyr arketyp.

Vad folk vet är olika i olika editions och även i olika böcker i samma editions. Men i 20et ed är det solklart att alla vet det. Jag tror det ändrades för spelet funkar bättre om alla vet. Eller, alltså, teknokraterna vet inte men de har en ”hur hjärntvättad är jag” stat så…

Look, crossovers är dumt och funkar kass om man tänker på det för mycket. Men gör inte det bara! Saker är konstiga och weird och magiska. Let’s keep it that way!
Look, crossovers är dumt och funkar kass om man tänker på det för mycket. Men gör inte det bara! Saker är konstiga och weird och magiska. Let’s keep it that way!

 

[Genesis]

Låter ju rätt likt Nobilis, och Nobilis är ju kul och ball, så nu tycker jag också att Mage är bästa WOD, utan att ha spelat mer än två sessioner Vampire.

Men den uppenbarliga förklaringen till varför så många röstar på Mage är väl att om tillräckligt många tror att det är det bästa spelet så blir det så?

 

[Dimfrost]

God45:s förklaringar har fått mig sugen på att spela Mage (endera versionen) någon gång.

 

[Mikl]

Vampyrer och varulvar var mer populära innan Twilightfilmerna kom, som jag uppfattade det.
Detta har inte direkt med Mage att göra men kan ha påverkat dess status inom WoD-familjen.

 

[JohanL]

Idén med Mage är fantastisk - verkligheten är subjektiv (men intersubjektiv) och det pågår en kamp om verkligheten. Problemet med Mage är at man aldrig, i någon utgåva, gjort någon ansträngning för att hjälpa folk att spela det. Det andra problemet med Mage, som delvis är kopplat till det första, är att reglerna inte stöder det man säger att spelet handlar om ("what price power?"). Det tredje problemet, som nog är det minsta av dem, är att det inte nödvändigtvis passar särskilt väl in i World of Darkness - Mage är inget skräckspel.

Jag har en tes om att man kan säga mycket om ett spel utifrån vad folk diskuterar om det på forum. För RuneQuest är det abstrusa detaljer i spelets lore. För D&D är det minmaxning. För Mage är det "men hur gör man den här saken i magisystemet?" Det är så inveckalt att spela spelet att det är svårt att det inte emst bara handlar om reglerna hela tiden.

En ytterligare svårighet för när det blir dags för Mage 5th Edition för Paradox är att Mage, precis som t.ex. Nephilim, kommer från en tid där konspirationteorier var litet coola, snarare än det politiska sunket det blivit i dag, och att vetenskapsförnekelse inte riktigt är något som går hem längre. Mage: the Antivaxxing, liksom?

(Allt det här handlar om Mage: the Ascension. Mage: the Awakening är mest bara trist i jämförelse - man har visserligen gjort den där pushen på spelbarhet som jag bad om, men man har tappat bort allt det intressanta under tiden.)

 

[JohanL]

Men vad GÖR man?

Ja, det är exakt vad Mage varit katastrofalt med att svara på. Det är ett spel som desperat skulle ha behövt en publicerad kampanj. Och tyvär finns inte "Anders [Sandbergs] Mage Page" längre, som var en superb resurs.

 

[cogitare]

Sedan går det ju heller inte ihop med att VtM vampyrer och WtA varulvar finns som möjliga monster/SLPn i regelboken (eller var det i kompendiumet?) o de är ju inte direkt baserade på någon typ av koncensus o ignorerar helt att vad de gör är vulgärt enligt hur verkligheten i MAGE ska vara.

Att korsa de gamla WoD-spelen rent regelmässigt var en mardröm och funkade väldigt dåligt och påklistrat på i efterhand. De var från början gjorda för att vara enskilda spel som inte hade direkt interaktion med varandra. Visst fanns varulvar i VtM, men det var inte WtA-varulvar. Detta kom ganska långt senare och kulminerade i konstiga kampanjer som hade inslag från flera olika spel. Det hela kulminerade med Samuel Haight. Som var werewolf kinfolk som ville bli riktig varulv, var ghoul och även en magiker. Ja, det är ungefär så knäppt som det låter.

Kanske, för att knyta an till OP, så var Mage svårast att korsa med de andra spelen för det var så brett och kunde inbegripa precis vad som helst från strider på gatan som ställde till det för lokala vampyrer till att färdas till Umbran och bråka med andar och varulvar och mer därtill...

Cog.

 

[JohanL]

Monsterna finns där för att folk är rädda för dem på en undermedveten nivå tror de flesta magiker.

Monstrena finns för att vi i Teknokratin inte lyckats utrota dem ännu [pillar på min HIT Mark].

 

[JohanL]

Brandfackla, förresten: Mage: The Sorcerers Crusade är lätt det bästa Mage-spelet!

 

[God45]

Att korsa de gamla WoD-spelen rent regelmässigt var en mardröm och funkade väldigt dåligt och påklistrat på i efterhand. De var från början gjorda för att vara enskilda spel som inte hade direkt interaktion med varandra. Visst fanns varulvar i VtM, men det var inte WtA-varulvar. Detta kom ganska långt senare och kulminerade i konstiga kampanjer som hade inslag från flera olika spel. Det hela kulminerade med Samuel Haight. Som var werewolf kinfolk som ville bli riktig varulv, var ghoul och även en magiker. Ja, det är ungefär så knäppt som det låter.

Kanske, för att knyta an till OP, så var Mage svårast att korsa med de andra spelen för det var så brett och kunde inbegripa precis vad som helst från strider på gatan som ställde till det för lokala vampyrer till att färdas till Umbran och bråka med andar och varulvar och mer därtill...

Cog.

Medan du har 100% rätt i att crossovers funkade kast så började de tidigt med dem. Under a Blood Red Moon kom 2 år efter släpper av första Vampire boken och var en full crossover kampanj med Werewolf och Vampire. Som inte var så bra.. Men väldigt awesome!

Men jag är snubben som gillar Dirty Secrets of the Black Hand så lyssna inte på mig…

Problemet var att alla ville göra crossovers hela tiden. Jag hade med en wereshark i vampire en gång. Men reglerna sög för det.
Det är olika svårt att sparka folk i Vampire, Hunter och Werewolf av… Ingen anledning.

Detta löstes i NWOD… Förutom inte alls för power levelsen var helt olika. Men det gick samman mekaniskt. I Harry Potter Mage hade vi skämtet ”Vampyrskådning” som var som fågelskådning men man skulle se alla blodslinjerna.

 

[God45]

https://prokopetz.tumblr.com%2Fpost%2F637783666008981504
Den här diskussionen om paradox är väldigt bra.

 

[JohanL]

Problemet var att alla ville göra crossovers hela tiden.

Klassikern här är att utifrån hur reglerna är skrivna har en vampyr absolut inget motmedel mot att bli förvandlad till en trädgårdsmöbel av en magiker med litet kunskap i Matter (nWoD gav i stället alla monstersorterna en "power stat" som man kunde använda i försvar).

 

[God45]

Klassikern här är att utifrån hur reglerna är skrivna har en vampyr absolut inget motmedel mot att bli förvandlad till en trädgårdsmöbel av en magiker med litet kunskap i Matter (nWoD gav i stället alla monstersorterna en "power stat" som man kunde använda i försvar).

Ja, exakt! Så nu finns det tärningar att rulla så det funkar mekaniskt.

Problemet är att om du är en riktigt cool combat vampyr är du ganska svårt att träffa och rullar fler tärningar för att slå på folk. Men du kan dö ganska enkelt och är ledsen om någon tänder eld på dig. Är du en Geist kan du bokstavligt talat bli en Optimus Prime av skrot och ektoplasma med en eldkastare penis och om du dör kommer du bara tillbaks. Eller så kan du tända eld på alla levande döda inom en kilometers radie med en tanke.

Och Geists är svagare än Mages eller Mumier!

 

[cogitare]

Medan du har 100% rätt i att crossovers funkade kast så började de tidigt med dem. Under a Blood Red Moon kom 2 år efter släpper av första Vampire boken och var en full crossover kampanj med Werewolf och Vampire. Som inte var så bra.. Men väldigt awesome!

Men jag är snubben som gillar Dirty Secrets of the Black Hand så lyssna inte på mig…

Problemet var att alla ville göra crossovers hela tiden. Jag hade med en wereshark i vampire en gång. Men reglerna sög för det.
Det är olika svårt att sparka folk i Vampire, Hunter och Werewolf av… Ingen anledning.

Detta löstes i NWOD… Förutom inte alls för power levelsen var helt olika. Men det gick samman mekaniskt. I Harry Potter Mage hade vi skämtet ”Vampyrskådning” som var som fågelskådning men man skulle se alla blodslinjerna.

Jodå, det var poppis att korsa spelen och vi gjorde det också när det begav sig. Men vi var unga och fattade inte hur dåligt det faktiskt funkade. Som grej att korsa vampyrer och varulvar och magiker och allt annat märkligt i WoD-världen ser jag inte som ett problem. Det finns gott om exempel av detta i fiktion från League of extraordinary gentlemen till Anne Rice till Twillight...

Men spelen var INTE designade att funka tillsammans. Varulvar var totala dödsmaskiner som lätt kunde skörda igenom vampyrer iom. hur AG funkade i spelen och de hade lätt tillgång till det samt att mulipla handlingar (lite beroende på spel och utgåva) var totalt brutet. Men deras gifts (som gick på varulvars rank som var något som var ganska svårt att uppnå och lite som level i d&d) sattes mot en disciplins level. En nygjord vampyr kunde lätt ha 3 nivåer på en disciplin (säg obfuscate). En nygjord varulv var rank 1 även om den hade någon gift för att upptäcka prylar (säg sense wyrm) så kunde den ALDRIG (det fanns noll chans om minnet inte sviker mig) gå igenom obfuscate 3. Detta krävde att varulven var minst rank 3.

Hade inte DSotBH men har läst om den och jag är inte förvånad att du gillar den. Det jag läst om den så var det sannerligen inte "mitt" WoD. För mycket helt enkelt. Och jag har för mig att tom. WW själva gjorde att den INTE var canon. Eller kommer jag ihåg fel?

NWoD hanterade de olika varelsernas krafter mycket bättre, precis som du säger, ffa pga. ett gemensamt begrepp som avgjorde deras styrke-nivå (dvs. inget disciplin-level vs. rank vs. sphere level osv.) utan alla hade ett power stat (blood potency för vampyrer, gnosis för varulvar osv.). Personligen tyckte jag detta var klart överlägset hur det sköttes i oWoD. Sen kan man ha andra åsikter om de spelen så klart...

Cog.

 

[God45]

Jodå, det var poppis att korsa spelen och vi gjorde det också när det begav sig. Men vi var unga och fattade inte hur dåligt det faktiskt funkade. Som grej att korsa vampyrer och varulvar och magiker och allt annat märkligt i WoD-världen ser jag inte som ett problem. Det finns gott om exempel av detta i fiktion från League of extraordinary gentlemen till Anne Rice till Twillight...

Men spelen var INTE designade att funka tillsammans. Varulvar var totala dödsmaskiner som lätt kunde skörda igenom vampyrer iom. hur AG funkade i spelen och de hade lätt tillgång till det samt att mulipla handlingar (lite beroende på spel och utgåva) var totalt brutet. Men deras gifts (som gick på varulvars rank som var något som var ganska svårt att uppnå och lite som level i d&d) sattes mot en disciplins level. En nygjord vampyr kunde lätt ha 3 nivåer på en disciplin (säg obfuscate). En nygjord varulv var rank 1 även om den hade någon gift för att upptäcka prylar (säg sense wyrm) så kunde den ALDRIG (det fanns noll chans om minnet inte sviker mig) gå igenom obfuscate 3. Detta krävde att varulven var minst rank 3.

Hade inte DSotBH men har läst om den och jag är inte förvånad att du gillar den. Det jag läst om den så var det sannerligen inte "mitt" WoD. För mycket helt enkelt. Och jag har för mig att tom. WW själva gjorde att den INTE var canon. Eller kommer jag ihåg fel?

NWoD hanterade de olika varelsernas krafter mycket bättre, precis som du säger, ffa pga. ett gemensamt begrepp som avgjorde deras styrke-nivå (dvs. inget disciplin-level vs. rank vs. sphere level osv.) utan alla hade ett power stat (blood potency för vampyrer, gnosis för varulvar osv.). Personligen tyckte jag detta var klart överlägset hur det sköttes i oWoD. Sen kan man ha andra åsikter om de spelen så klart...

Cog.

Ja, ingen gillade Dirty Secrets internt. Den kom ju nästan samtidigt som Elysium som var den bra boken om att spela äldste. Och det är verkligen som om den bästa eleven i klassen och den värsta eleven i klassen skrev uppsatser om samma ämne!

Men jag måste älska att man kan teama upp med en mumie och en abomination i laserfortet i efterlivet för att stoppa onda ALIENS!!!

 

[Khan]

WoD:s enskilda spel funkar bäst när man spelar dem för sig om man vill ta dem på allvar.

WoD som överlappande crossover-spel är bäst när man kör på rule of cool och inte bryr sig.

 

[cogitare]

Men jag måste älska att man kan teama upp med en mumie och en abomination i laserfortet i efterlivet för att stoppa onda ALIENS!!!

Helt klart! Inga problem med det som sådant. Men frågan var om det skulle vara inom ramen för WoD eller om det mer hade passat som en egen setting som inkorporerade alla de här en smula knasiga koncepten

Cog.

 

[Khan]

Men lite mer seriöst dock - om Mage the Ascension.

Det är ett spel där spelarna måste våga ta initiativet och springa. De två (korta) kampanjer jag spelat rann båda ut i sanden för att spelarna saknade tydligt driv. Det finns inte lika självklara uppdragsgivare eller politik att navigera som i många av de andra spelen. Det är både en välsignelse (inte femton ton lore att plugga in) och en förbannelse (inget att hänga upp här och nu på).

Men som @Zeedox sade ovan - det bästa en spelledare kan säga under ett pass Mage är LÖS PROBLEMET! Mage funkar allra bäst när du har ett tydligt problem att lösa och gruppen får sitta och klura ut hur de ska kombinera sina mystiska förmågor och trollerikunskaper utan någon förberedd lösning. Sätt en skurk i ett hårt bepansrat hus i stan, förbered lite hantlangare med lustiga vapen och ge RP uppdrag att hämta skurkens samlade grimoirer och hans familiar. Sedan har du en bra start för ett äventyr.

Om du däremot försöker bygga en sandlåda och ta en mer tillbakadragen roll som SL utan att spelarna tar initiativet själva... Då blir det lätt segt så det skriker om det.

 

[God45]

Men lite mer seriöst dock - om Mage the Ascension.

Det är ett spel där spelarna måste våga ta initiativet och springa. De två (korta) kampanjer jag spelat rann båda ut i sanden för att spelarna saknade tydligt driv. Det finns inte lika självklara uppdragsgivare eller politik att navigera som i många av de andra spelen. Det är både en välsignelse (inte femton ton lore att plugga in) och en förbannelse (inget att hänga upp här och nu på).

Men som @Zeedox sade ovan - det bästa en spelledare kan säga under ett pass Mage är LÖS PROBLEMET! Mage funkar allra bäst när du har ett tydligt problem att lösa och gruppen får sitta och klura ut hur de ska kombinera sina mystiska förmågor och trollerikunskaper utan någon förberedd lösning. Sätt en skurk i ett hårt bepansrat hus i stan, förbered lite hantlangare med lustiga vapen och ge RP uppdrag att hämta skurkens samlade grimoirer och hans familiar. Sedan har du en bra start för ett äventyr.

Om du däremot försöker bygga en sandlåda och ta en mer tillbakadragen roll som SL utan att spelarna tar initiativet själva... Då blir det lätt segt så det skriker om det.

Ja, Mage är ett spel om hybris och viljan till makten. Folk MÅSTE spela det för att det ska bli bra.

 

[JohanL]

Ja, Mage är ett spel om hybris och viljan till makten. Folk MÅSTE spela det för att det ska bli bra.

Det här tycker jag för övrigt hänger ihop med ett problem i designen - vad Mages regler handlar om är om du kan lägga en viss magi utifrån vad du har för stats, inte om du borde eller ännu mindre om hybris eller vad du betalar för pris (visst, paradox, men det är i slutänden ett besvär som behöver hanteras, bara).

Ett bättre system skulle tillåta att du kunde göra mycket mer dramatiska saker men att det också fuckade upp dig mer. What Price Power?