Vad är grejen med WOD Mage?

[Skarpskytten]

Ja, Mage är ett spel om hybris och viljan till makten. Folk MÅSTE spela det för att det ska bli bra.

Det enda Mage-fan jag känner är en min-maxande, powergejmande, optare som alltid måste vinna ... Vilket känns väldigt logiskt när jag läser den här tråden.

Jag spelade mycket Vampyr och Varulv när det begav sig, men ingen i min grupp orkade någonsin läsa Mage. Jag bläddrade i reglerna någon gång, men spelet kändes rätt luddigt jämfört med "Blodknarkare med superhjälteförmågor" och "Bärsärka-miljökämpe".

 

[JohanL]

Det enda Mage-fan jag känner är en min-maxande, powergejmande, optare som alltid måste vinna ... Vilket känns väldigt logiskt när jag läser den här tråden.

Problemet är just att spelet är (säkert oavsiktligt) skrivet för att belöna sådant.

Jag spelade mycket Vampyr och Varulv när det begav sig, men ingen i min grupp orkade någonsin läsa Mage. Jag bläddrade i reglerna någon gång, men spelet kändes rätt luddigt jämfört med "Blodknarkare med superhjälteförmågor" och "Bärsärka-miljökämpe".

Som sagt, bristen på fokus i spelet och "men vad gör man?" har alltid varit ett problem. Se bara SL-skärmen till första utgåvan - det är verkligen allt åt alla (och otroligt mycket nittiotals-kewl).

 

[Bolongo]

What Price Power?

Det finns inget mekaniskt pris. Priset vi stötte på i spel var rent narrativt, och det var "Are we the baddies?"
För den obehagliga sanningen är att Sovarna gillar sin trygga konsensusrealitet, och Magerna är en bunt elitistiska terrorister.

 

[Zeedox]

Mage känns för mig verkligen i samma karegori som minispelet ”Be Not Afraid”, där man spelar allsmäktiga änglar som skall lösa mänsklighetens problem… men så är det den där jäkla fria viljan som gör sig påmind igen.

Det vill säga, man kan fläska på mera ganska nördepiska nivåer, och låta spelet mer handla om de knasiga konsekvenser som uppstår när rollpersonerna får GTA-efterlysningsstjärnor av själva verkligheten. Men det kräver förstås att spelarna lutar sig in i Mr Bean-känslan av ”ojdå, det var inget bra… men jag kanske kan fixa det om jag bara åker tillbaka i tiden lite…”

 

[JohanL]

Det finns inget mekaniskt pris. Priset vi stötte på i spel var rent narrativt, och det var "Are we the baddies?"
För den obehagliga sanningen är att Sovarna gillar sin trygga konsensusrealitet, och Magerna är en bunt elitistiska terrorister.

Det var en sak jag gillade i tredje (?) utgåvan - kriget är över, magikerna förlorade, och från och med nu handlar det mer om ens personliga upplysning. För jag håller med - krig mot den västerländska demokratiska kapitalistiska världsordningen blir litet IS, och kamp mot vetenskap och teknik blir antivaxxing och groteska kulter. I en tid med Trump och Putin är det direkt attraktivt att egentligen styras av kompetenta teknokrater. Du kan göra mer med en iPhone än en del nybörjarmagiker kan göra med magi.

 

[God45]

Det var en sak jag gillade i tredje (?) utgåvan - kriget är över, magikerna förlorade, och från och med nu handlar det mer om ens personliga upplysning. För jag håller med - krig mot den västerländska demokratiska kapitalistiska världsordningen blir litet IS, och kamp mot vetenskap och teknik blir antivaxxing och groteska kulter. I en tid med Trump och Putin är det direkt attraktivt att egentligen styras av kompetenta teknokrater. Du kan göra mer med en iPhone än en del nybörjarmagiker kan göra med magi.

Jag tycker det här är det värsta med 3ed Mage. Och Werewolf 5ed gör samma där Gaia är död. Jag slutar bry mig när kriget är över! Vi går från en viktig kamp som de goda killarna är i underläga till till ”Allt är kört”. Och då blir jag antingen fatalistisk eller så slutar jag bry mig.

Sedan är det klart man vill döda alla forskarna, krossa kapitalismen, riva all modern filosofi för att gå tillbaks till en amazing magisk värld där grodor blir prinsar, bara de som förtjänar det blir sjuka, där det finns enhörningar och där musik är viktigare än guld!

 

[JohanL]

Jag tycker det här är det värsta med 3ed Mage.

Det tycket jag i stället var The Avatar Storm, eftersom skojiga realms är en del av behållningen för Mage med mig. Ja till att kriget är över, nej till att göra det maximalt "street".

(Det var också befängt att Order of Hermes kunde förlora mot klan Tremere.)

 

[God45]

Det tycket jag i stället var The Avatar Storm, eftersom skojiga realms är en del av behållningen för Mage med mig. Ja till att kriget är över, nej till att göra det maximalt "street".

Man, The Avatar Storm suger så hårt. Jag tänker på dem som delar av samma fokus på att göra det mer till Hellblazer och mindre super weird.

 

[God45]

(Det var också befängt att Order of Hermes kunde förlora mot klan Tremere.)

Ja! Sjukt dumt!

 

[God45]

Jag hatar alla delar av WOD där för att förklara något måste jag prata om en annan game line. Och ärligt talat? JAG tycker det är coolt. Jag älskar Week of Nightmares. Och de andra super geeksen gillar det också. Men jag vet spelare som spelat Vampire i 10 år, gives no shit about resten av game linesen, och när jag måste prata om Teknokrater och Kindred of the East för att förklara något blir jag ledsen.

Eller Hunter som börjas av spöket av ett kärnvapen i en annan game line…

 

[Genesis]

Men som @Zeedox sade ovan - det bästa en spelledare kan säga under ett pass Mage är LÖS PROBLEMET! Mage funkar allra bäst när du har ett tydligt problem att lösa och gruppen får sitta och klura ut hur de ska kombinera sina mystiska förmågor och trollerikunskaper utan någon förberedd lösning. Sätt en skurk i ett hårt bepansrat hus i stan, förbered lite hantlangare med lustiga vapen och ge RP uppdrag att hämta skurkens samlade grimoirer och hans familiar. Sedan har du en bra start för ett äventyr.

Det känns ju lite tråkigt att ha ett spel om att förändra verkligheten själv, och sedan ska man i alla fall lösa uppdrag och slå ihjäl skurkar med hjälp av sina superkrafter. Då känns det som att Nobilis har bättre stöd för den sortens verklighetsomvälvande intriger som konceptet bjuder in till.

 

[JohanL]

Det känns ju lite tråkigt att ha ett spel om att förändra verkligheten själv, och sedan ska man i alla fall lösa uppdrag och slå ihjäl skurkar med hjälp av sina superkrafter. Då känns det som att Nobilis har bättre stöd för den sortens verklighetsomvälvande intriger som konceptet bjuder in till.

Jag tror på någon sorts BW-lösning här snarare - definiera ditt stora, långsiktiga mål, generera delmål på väg till det, och spela dem.

Ett problem med det i Mage är att om man inte bygger rollpersonsgruppen uttryckligen till det, kommer alla att ha kategoriskt olika mål som ofta står i konflikt med varandra till nivån att samarbete är svårt (se även Wraith). I jämförelse har Ars Magica inte en utan två ventiler för sådant - den ena är att The Order of Hermes inte är lika divergent som Traditionerna och man har någon sorts gemensamma värderingar, den andra är att du mycket väl kan spela ditt personliga projekt som de andra magikerna inte är med på genom att de spelarna spelar grogs och companions i stället.

 

[JohanL]

Unknown Armies gör på många vis Mage bättre än Mage självt gör.

 

[Cybot]

Unknown Armies gör på många vis Mage bättre än Mage självt gör.

Förutom att i Mage är man filosofer, profeter, revolutionärer. I Unknown Armies så är man en bunt hobos och svettiga konspirationsteoretiker som kan använda magi för att de tror tillräckligt mycket på något äckligt niche interest.

 

[JohanL]

Förutom att i Mage är man filosofer, profeter, revolutionärer. I Unknown Armies så är man en bunt hobos och svettiga konspirationsteoretiker som kan använda magi för att de tror tillräckligt mycket på något äckligt niche interest.

Potato, potatoh.

 

[Genesis]

Ett problem med det i Mage är att om man inte bygger rollpersonsgruppen uttryckligen till det, kommer alla att ha kategoriskt olika mål som ofta står i konflikt med varandra till nivån att samarbete är svårt (se även Wraith).

Är inte den enklaste lösningen på det att … rollpersonerna inte samarbetar med varandra?

 

[God45]

Är inte den enklaste lösningen på det att … rollpersonerna inte samarbetar med varandra?

Jo, 100%. Det är ett bra sätt att spela på.
Man bara sätter dem i samma område och så kommer de studsa intressant mot varandra ibland.

 

[JohanL]

Är inte den enklaste lösningen på det att … rollpersonerna inte samarbetar med varandra?

Så kan man spela, men många vill att rollpersonerna gör saker tillsammans också, snarare än att man har ett handlingsspår för var och en.

 

[Genesis]

Så kan man spela, men många vill att rollpersonerna gör saker tillsammans också, snarare än att man har ett handlingsspår för var och en.

Och då spelar man ett annat spel?

Känns ju spontant som att ”problemet” med Mage är att det inte är en DnD-kopia. Jag hade spelat det som Nobilis, eller för den delen AW. Sätt ett gäng rollpersoner med olika mål och verklighetsuppfattning. Släng in lite biroller också, med olika relationer till rollpersonerna. Skapa relationer mellan rollpersonerna: de är förälskade i varandra, de är släkt, de är dödsfiender, de delar samma delmål trots att de avskyr varandra, och så vidare. Tryck på startknappen och se vad som händer. Superenkelt att spela, om det inte vore för vad som verkar vara ett sjukt meckigt regelsystem, och att man måste tragla igenom en massa spelvärldsbeskrivning.

 

[Christoffer]

Känns ju spontant som att ”problemet” med Mage är att det inte är en DnD-kopia. Jag hade spelat det som Nobilis, eller för den delen AW. Sätt ett gäng rollpersoner med olika mål och verklighetsuppfattning. Släng in lite biroller också, med olika relationer till rollpersonerna. Skapa relationer mellan rollpersonerna: de är förälskade i varandra, de är släkt, de är dödsfiender, de delar samma delmål trots att de avskyr varandra, och så vidare. Tryck på startknappen och se vad som händer. Superenkelt att spela, om det inte vore för vad som verkar vara ett sjukt meckigt regelsystem, och att man måste tragla igenom en massa spelvärldsbeskrivning.

100%

Att inte spela ett party som gör saker (vilket typ inte känns vettigt eller rimligt i speciellt många rollspel) och att inte spela rälsade ni ska lösa problemet-äventyr gör ju att extremt mycket spel som kraschat likt en makalöst brutal flygkrasch blir rätt funktionella och intressanta (om man då inte räds lite mer omständiga regler och beskrivnignar av spelvärld).