Vad är recensenters syfte?

[Franz]

OBS!!! Jag vill INTE att ämnen som ”woke”, ”agenda” eller närliggande trams diskuteras i denna tråd, tack på förhand!

I tråden om The last of us gled jag och @Dr_Dängrot in på ämnet recensenter och det fick mig att tänka på en sak som jag funderat över ett tag. Nämligen vad recensenter är till för. Här verkar nämligen folk tycka väldigt olika.

Jag tycker det verkar som att folk tänker två saker om recensenters funktion som förbryllar mig. För det första verkar det som att många tycker att en av de absolut viktigaste egenskaperna hos en recensent är att recensenten tycker som de. För det andra verkar det idag vara poppis att använda recensenters samlade betyg som ett slags snitt för att ta reda på om en serie/film är värd att se (detta görs oftast via rottentomatoes).

Om vi börjar med den första punkten, att recensenten måste tycka samma som en själv. Jag förstår inte detta alls. Som ett tydligt exempel vill jag lyfta två av mina favoritrecensenter, nämligen Gene Siskel och Roger Ebert. De var båda aktade recensenter men tyckte väldigt olika väldigt ofta (vilket väl var deras största selling point). Jag tyckte även rätt mycket olika än båda de två vad gäller film, och jag höll med båda lika ofta, eller sällan. Trots det föredrar jag Roger Ebert framför Gene Siskel. Detta är alltså inte av anledningen att jag oftare håller med Siskel utan för att jag föredrar hans resonemang kring filmer.

Och detta glider ju in i min andra fundering, kring recensenters snittbetyg. Om det är en recensents huvudsakliga uppgift att resonera kring film blir ju ett snittbetyg helt meningslöst. Är aldrig inne på exempelvis rottentomatoes av den orsaken, en sån sida fyller ingen som helst funktion kring detta.

Så jag undrar vad er fundering är kring detta? Vad är egentligen en recensents uppgift?

P.S. Vill förtydliga att jag inte menar att Dängrot tycker något av det jag säger ovan, bara att vårt lilla sidospår startade dessa funderingar.

 

[God45]

Det som gör Roger Ebert (som jag också tycker är fantastisk) så bra är att när jag läser en av hans recensioner så får jag ledtrådar om ifall jag kommer gilla filmen, oavsett om Ebert tycker om den. Ebert absoluta sågning av Hellraiser är ju fantastisk och jag håller inte med om den alls. Men jag behöver inte hålla med om den!

Min favorit typ av recension är saker som Tim Rogers Action Button review som är en djupt personlig reflektion över saken som recenserar. Det är lika viktigt hur en sak i spelet påminner recensenten om en sak i hans barndom som vad saken kanske betyder för sig. För du kan inte få ut personen ur recensionen.

Max Simon Nordau, killen som kom på konceptet degeneration som Nazisterna sedan använde när de skapade sitt degenererad konst koncept är den värsta recensenten någonsin.

Och med det sagt måste vi vara tydliga med följande: folket som säger att saker är woke vänster när alla i det inte är vita män eller vad det nu är? De är bokstavligt talat nazister. Allihop. De är högerextremister. De kan inte tolereras i några sammanhang.

 

[Dr_Dängrot]

1: här håller jag med till 100% . Jag har inget mer att säga än att jag håller med. Jag ser det inte som viktigt att recensenters åsikt om ett verk ligger i linje med eller bekräftar min egen åsikt.

2: jag använder ofta filmrecensioner som nån form av måttstock på huruvida jag troligtvis kommer att gilla en serie, film eller inte , här har jag upptäckt att min smak ofta inte faller i linje med recensenter och kritikers smak så om dom gillar en tv-serie eller film så tar jag det som en indikation på att jag troligtvis inte kommer att gilla den samma.

En recensents uppgift borde vara att förmedla en objektiv bild av verket i fråga vilket jag förstår är svårt då recensionen kommer färgas av recensentens subjektiva smak , värderingar , politiska ställningstaganden , religiösa åsikter osv osv .

 

[Dr_Dängrot]

folket som säger att saker är woke vänster när alla i det inte är vita män eller vad det nu är? De är bokstavligt talat nazister. Allihop. De är högerextremister. De kan inte tolereras i några sammanhang.

Och här kom dom politiska ställningstaganden som vi skulle hålla utanför tråden.

 

[Franz]

Det som gör Roger Ebert (som jag också tycker är fantastisk) så bra är att när jag läser en av hans recensioner så får jag ledtrådar om ifall jag kommer gilla filmen, oavsett om Ebert tycker om den. Ebert absoluta sågning av Hellraiser är ju fantastisk och jag håller inte med om den alls. Men jag behöver inte hålla med om den!

Ja, Ebert tyckte ju illa om bland annat Caligula, Jurrassic Park, Tillbaka till framtiden 3, A Clockwork Orange och The Master vilka jag verkligen gillar.

Det är ju lite samma med vänner (åtminstone vänner som är filmintresserade). Min bästa vän är en riktig filmnörd. Vi har skrivit filmrecensioner för samma blogg och till och med haft en podd om film ihop. Men vi har extremt olika filmsmak, han älskar många filmer jag hatar och vice versa. Men han är en av de mest intelligenta personer jag känner och hans resonemang kring filmerna är alltid superintressant, vilket ju gör att diskussionerna om filmerna vi ser alltid är fruktbara.

 

[Franz]

En recensents uppgift borde vara att förmedla en objektiv bild av verket i fråga

Fast då skulle vi bara få typ en beskrivning av filmens längd, inspelningsår, genre, vilka skådisar som är med etc. Ett verks kvaliteter eller brist på sådana är per definition objektivt. Det är därför resonemanget kring filmen är viktigt och det är därför som snittbetyg ofta är meningslösa för mig.

 

[Zire]

Jag läser en recension för att bli något eller några av:

• Underhållen
• Informerad om en produkt
• Informerad om en persons uppfattning om en produkt

 

[Bifur]

Självklart behöver recensenten inte tycka som en själv. Jag följer i och för sig numera inga skribenter i den grad att jag kan värdera det, men det spelar ju ingen roll. Det handlar om att lära sig recensentens stil, förstå vad denne lägger vikt vid etc. Då är inte dennes enskilda smak så viktig.

Samlat betyg är lite annorlunda dock. Det ser jag som en effekt av att recensenter väljer att sätta betyg, det är trots allt ganska vanligt. Gör dem det får man ju hoppas att det också visar deras helhetsbedömning av verket på skalan bra/dåligt. Och adderar man mängder av sådana betyg så bör det ge något slags indikation om den samlade samtida uppfattningen om verkets kvalité (sen kan sådant ändras över tid etc). Tittarbetyg är lite samma sak. Så länge underlaget är rimligt stort är jag för mycket samhällsvetare för att döma ut det som meningslöst. (Sen beror det på syftet med att titta på snittbetyg. Är syftet att vägleda mina personliga val är det nog mindre givande än två-tre djuplodande recensioner, är syftet att diskutera hur verket mottagits i stort är kan det vara relevant.)

 

[anth]

1. jag tycker inte att recensenten behöver ha samma smak som jag.
Däremot tycker jag det är ett krav att jag vet hur recensentens smak skiljer sig från min - annars kan jag inte översätta vad recensenten tycker till vad jag kommer att tycka.
Ett utmärkt exempel på detta är @krank ; vi har olika åsikter om nästan allt. Det betyder inte att jag tycker illa om krank, tvärtom! Däremot vet jag att dycker han illa om något så kommer jag antagligen tycka om det och tycker han något är bra tycker jag antagligen inte om det.

2. Medelbetyg är bara intressant om någon recenserar allt.
Jag brukar recensera saker ibland här på forumet. Grejen är att ser jag en dålig film eller serie så slutar jag normalt titta - varför plåga sig igenom något man inte tycker om? Jag brukar också bara recensera saker jag sett färdigt.
Resultatet blir att snittbetyget av mina recensioner blir högre än medel för jag recencerar nästan bara saker jag tycker om.

 

[Quadrante]

Recensenten ska förmedla sin upplevelse, sätta verket i ett socialt och kulturellt sammanhang och bedöma kvalitet.

Den får gärna lyfta samtida invändningar och problematisera innehållet, hur personer, kultur eller idéer framställs.

... men samtidigt utifrån ett beläst perspektiv, placera verket i förhållande till andra verk inom samma genre.

...och ... Att bedöma verket utifrån hur väl det håller, förhåller sig till och tillför sin genre.

 

[Quadrante]

Snittbetyg ... är väl lite som en artikels ingress, för dem som inte orkar/vill läsa allt.

 

[Henke]

Jag vet att jag tidigare stört mig på recensioner som av subjektiva skäl satt låga betyg på saker de recenserar men jag har varit benägen att ändra den inställningen (inte minst utifrån gamla diskussioner här på forumet).
Jag har en känsla av att de allra flesta filmer kan prisas eller smutskastas, helt utifrån vad recensenten väljer att lägga fokus på. Man kan nästan säga att recensenten i vissa fall styr verkligheten. Dels för dem som aldrig kom i kontakt med filmen (eller vad som nu var föremålet för recension) mer än genom att läsa receptionen, men också som en utgångspunkt för dem som sett den.
Jag minns att jag insåg kopplingen mellan recensioner och verklighetsbeskrivning i tonåren då jag publicerade ”e-zines” som betygssatte piratgruppers månadsaktivitet för spel som de ”crackat”. Självklart fanns det då en tanke om att skapa en verklighetsbild som framhöll den grupp jag själv tillhörde. Inte för att den bilden nödvändigtvis var osann, men den kunde justera och tillrättalägga på ett sätt som passade mitt ändamål.

 

[Genesis]

För mig personligen är recensioners syfte att framställa produktens för- och nackdelar och om den har några problem som jag kommer att lida av när jag köper den, som att ljudkvaliteten på mikrofonen är dålig eller att appen inte tillåter att man exporterar sin data. För en kulturprodukt som en film eller bok eller rollspel har jag ingen nytta av recensioner alls, och jag har inte konsumerat sådana på många år.

 

[Skarpskytten]

När jag recenserar böcker för tidskrifter så siktar jag på det som @Quadrante skriver. Typ (historiografiskt) sammanhang, kvalitet, problematisering av tematik, frågor, empiri, etc. Ibland ger jag förlaget en känga eller beröm, eftersom recensionen inte bara är av texten, utan också av boken (bilder, kartor, eller deras frånvaro, register). Objektivitet är bara nys, det viktiga är ju att försöka sätta ord på sina subjektiva känslor. "Boken är dålig" är ju helt meningslöst, det säger inte någon någonting. "Boken reproducerar tyvärr en vida spridd bild av den kejserliga arméns organisation och taktik som forskningen sedan länge vederlagt, varför också beskrivningen av slaget blir helt missvisande" förklarar på vilket sätt boken är dåligt.

När jag funderar på att gå på bio eller se en film tittar jag ofta på rotten tomatoes. Om en film har 90% eller mer där, så har jag alltid tyckt den varit bra. Nu ser jag sällan filmer jag tror är dåliga, men den sista usla film jag såg hade en mycket låg procent på rt. Så rt funkar för mig som en snabb referenspunkt.

När jag spanar efter böcker så kollar jag dels på betyget på t ex Amazon eller Goodreads, men också på recensionerna. Jag tycker att om man läser fem recensioner som gett en bok högt betyg, och fem som har gett den ett lågt betyg, så får man ofta en mångsidig bild av bokens upplevda förtjänster och brister. Det har hänt att jag har ratat böcker med över fyra i snittbetyg för att det har lyfts graverande brister i de hårdare recensionerna.

 

[kloptok]

Som många andra vill jag få en bild av vad produkten innehåller och sammanhanget. Därför kommer mitt förtroende för recensionen och recensenten att minska om jag t ex upplever att hen inte framställer sammanhanget produkten hör till på ett bra sätt.

Jag tycker också angående objektivitet att det såklart är en chimär med ren objektivitet, och för mig handlar det framförallt om vilket förtroende jag har för recensenten. Jag vill gärna att recensenten tar ett steg tillbaka och har förståelse för sina egna åsikter och hur de platsar i sammanhanget och färgar bilden av produkten, samt hur man skulle kunna komma fram till något annat med ett annat perspektiv. Det är en sån sak som ger mig förtroende för recensenten och gör det troligare att jag kommer läsa hens recensioner på allvar framåt.

En recensent som mest har åsikter och framställer uppenbart tyckande som någon sorts sanning är inte en recensent jag får förtroende för.

Allt detta tycker jag att jag kan utläsa (eller åtminstone få en grundläggande bild av) ur en enskild recension i många fall, jag tycker inte jag behöver ha byggt upp en kunskap om recensenten med många recensioner av samma person för det.

 

[Svarte Faraonen]

Om jag läser en recension vill jag att recensenten ska vara påläst nog att sätta in det lästa i ett sammanhang. Om det rör sig om ett nyutgivet rollspel vill jag till exempel att recensenten ska kunna diskutera hur det förhåller sig till samtida trender, och kanske utifrån detta också öppna för diskussioner om varför dessa finns och i vilken mån de pekar på något i tidsandan. Bredd i mediekonsumtionen och en förmåga till att göra synteser av många upplevda verk blir alltså en nyckelkompetens för recensenten.

 

[Skarpskytten]

Om jag läser en recension vill jag att recensenten ska vara påläst nog att sätta in det lästa i ett sammanhang. Om det rör sig om ett nyutgivet rollspel vill jag till exempel att recensenten ska kunna diskutera hur det förhåller sig till samtida trender, och kanske utifrån detta också öppna för diskussioner om varför dessa finns och i vilken mån de pekar på något i tidsandan. Bredd i mediekonsumtionen och en förmåga till att göra synteser av många upplevda verk blir alltså en nyckelkompetens för recensenten.

Ja, detta är mycket viktigt om vi talar om recensioner i tryckta medier. Jag har själv tackat nej förfrågningar om att skriva recensioner av böcker som handlar om saker där jag inte tycker att jag kan forskningsläget eller (den historiska) kontexten tillräckligt bra. Och jag har skrivit några recensioner som jag känner att kanske inte borde ha gjort, av just det skälet (jag var smickrad av frågan och behövde pengar).

Om jag läste någon som sågade en OSR-produkt och den framkom att personen bara har ytliga kunskaper om OSR så skulle jag dra öronen åt mig. För att ta ett exempel.

När det gäller internet så är det ju demokratiskt i den meningen att vem som helst får recensera. Det gillar jag, men man får ju också ta sådana texter för vad de är.

 

[Rymdhamster]

Det känns ju som en övergripande trend idag (och har kanske alltid varit) att det viktigaste är att "man har rätt", och att man får detta validerat från andra. Det i sig har inget med recensioner att göra, men det återspeglas så klart även i recensioner. Så din punkt ett är för mig tyvärr bara en reflektion av samhället dessa recensioner existerar i.

För mig är en recensenter som har helt annan smak än mig fortfarande jätteinformativt, så länge jag har lite referenser på hur våra smaker skiljer sig. Och har jag tillräckligt bra koll på vad deras smak är, och hur de sätter betyg, så kan snittbetyg var väldigt informativa.

Jag minns för många år sedan hur jag hade uppnått en perfekt samklang med aftonbladets TV-guiderecencent. Om de gav en film 2 i betyg, så var det nästan alltid en perfekt film för mig (under förutsättning att den grundläggande premissen lät intressant). Om de gav en 3:a så var det antagligen en film som jag i alla fall skulle finna underhållande. Om en film fick 1 eller 4 i betyg var det nästan garanterat inte en film för mig.

Nu är det ett tag sen jag orkade följa någon recentent dock. Annat än typ Cinemawins, om de kan kallas för recensenter. Men det kollar jag ju bara på efter att jag sett den faktiska filmen. Men märkligt nog har de fått mig att gilla filmer, som jag inte tyckte om när jag såg dem. Positivitetens makt.

Och även bajskastarnas makt, tyvärr. Kasta tillräckligt mycket skit så kommer folk efter ett tag inbilla sig att de kan känna lukten.

 

[Magnus Seter]

Och med det sagt måste vi vara tydliga med följande: folket som säger att saker är woke vänster när alla i det inte är vita män eller vad det nu är? De är bokstavligt talat nazister. Allihop. De är högerextremister. De kan inte tolereras i några sammanhang.

MODERERING

God45 kommer inte att delta mer i den här tråden.

/M

 

[krank]

Syfte och syfte… Jag vet inte om recenserande har liksom ett syfte. Det fyller flera olika funktioner. Marknadsföring, produktinformation och så vidare.

För mig beror det lite dels på vilken mössa jag har på mig (konsument/producent/etc) och dels på vilken sorts produkt det är.

När det gäller kulturella produkter, så läser jag ogärna recensioner som bara vill tala om ifall produkten är bra eller dålig, och definitivt inte på förhand. "Bra eller dålig" är ett i kulturella sammanhang så otroligt ointressant och fattigt perspektiv i mina ögon. Endimensionellt. Platt.

Innan jag ser en film behöver jag egentligen bara tillräckligt med information för att 1) avgöra ifall jag borde gå och se den och 2) forma mig så korrekta förväntningar som möjligt, så att jag kan gå in i biosalongen beredd på att gilla filmen för vad den är. Här är det sällan recensioner som vägleder mig; recensioner brukar om inte annat kunna spoila för mycket för min smak. Så här blir det mer word of mouth samt att jag har vissa genrer jag gillar (är det en scifi-film? Ser filmaffish/tidig trailer inte helt fruktansvärd ut kommer jag nog vilja se den).

Efter att jag sett en film så läser jag ofta recensioner, men det jag egentligen vill läsa då är ju analyser och kritiker. Intressanta perspektiv, kopplingar, sätt att se på den. Även där är det för mig rätt ointressant att prata om "bra eller dåligt" egentligen, för det göttiga är hur vi uppfattade filmen, vad vi såg i den, hur vi tolkade olika delar av den.

---

Mitt motstånd mot "bra vs dåligt" handlar inte om att man inte ska värdera aspekter av filmen, men i grunden tycker jag illa om när de ska kokas ner till ett betyg, än värre när det bara är tumme upp/ner. Det betygssystem jag använder har jag försökt göra lite mer nyanserat genom att fokusera på huruvida jag personligen kommer att rekommendera filmen eller ej, snarare än på om den är "bra" eller "dålig".

Jag blir också trött på när man bara skriver att t.ex. skådespeleriet var "dåligt". På vilket sätt? Vilken kvalitet i skådespeleriet var det som inte föll dig i smaken? En bra recensent ska kunna sätta ord på sina känslor, tycker jag. Kunna, åtminstone i efterhand, kunna beskriva rent konkret vad filmen (eller vad det nu än är) bjuder på.

Så… Jag antar att för mig fyller recensioner mest samma funktion som analyser och kritiker – de kontextualiserar och hjälper mig tänka på saker jag redan sätt på nya sätt. Recensioner har fördelen att de ofta är kortare och därmed mer lättkonsumerade än fullödiga analyser, så… tja, det är väl där deras nisch är.

---

Recensioner jag själv skriver, skriver jag för att de ger mig ett format att tänka i. Jag tänker ofta bättre när jag skriver. Genom att skriva recensioner får jag syn på mitt eget perspektiv, jag får sätta ord på mina tankar och göra en liten mini-analys. Mitt minne är också rätt kasst, och att skriva ner saker hjälper åtminstone litegrann.

---

Som rollspelsproducent fyller recensioner dels såklart ett marknadsföringssyfte, men kanske framför allt hjälper de mig att se min produkt utifrån, och förhoppningsvis har recensenten inte hållit igen utan berättar specifikt vad hen tycker produkten bjuder på, vilka svagheter hen ser etc. Återigen är det viktigt att kunna vara specifik och sätta ord på sina känslor – "det här rollspelet är dåligt" är ointressant. "De här reglerna är dåliga" är också ointressant. Vad är det med reglerna som skaver? Vad är det i förklaringarna som förvirrar? Jag läser hellre en extremt kritisk recension som är specifik, än en vag men positiv recension. Jag vill ju, trots allt, bli bättre.