(Eftersom den nedre tråden börjar bli oöverskådlig börjar jag en ny ,-)
Det som jag opponerar mig mot i diskussionen mellan rollspel (må det vara rollspel eller rollspel) och friform är att det faktiskt blir att diskutera äpplen och päron - det går inte att komma överens. Skillnaden är för mig lite åt samma håll som skillnaden mellan film och teater (såsom varande liknande medier för att gestalta historier - inga andra liknelser definierade).
Anledningen till detta är att friform förlitar sig på spelarens interaktion med spelledaren. I rollspel förlitar sig spelare och dennes rollperson på interaktion med en spelledare, båda tillsammans med en slumpgenerator. Givetvis finns det undantag, blablabla, men i ett lagom generaliserat perspektiv ligger de två lägren så.
Det som är lika i både friform och i rollspel är att man gestaltar en roll, men i friform är den drivande faktorn spelaren och spelarens egna egenskaper och inlevelseförmåga. I rollspel är det rollpersonen, med dennes faktiska egenskaper tillsammans med spelarens input som samverkar.
Vill man inte ha tärningar, då är inte rollspel det man spelar. Vill man ha rollformulär, faktiska kvatifierade rollpersoner och en slumpgenerator som påverkar skeenden, då spelar man inte friform.
Skillnaden är också hur världen presenteras - eftersom både SL och spelare/rollpersoner drabbas av slumpgeneratorn i rollspel så kräver detta mer av en SL, och ger större variation i scenarierna, jämfört med friformsalternativet, där hela scenariot bara baseras på en dialog mellan en grupp spelare och en spelledare och där spelledaren mer eller mindre enväldigt och partiskt bestämmer allt. Det är inte längre ett spel, utan det är improvisationsteater. Att kalla friform för spel känns helt fel, men det beror ju också på att det svenska rollspel inte översätts på ett klart sätt från engelskans role-playing game. Så om "spel" i rollspel syftar till "role-playing" eller "game" är upp till var och en. Tyvärr, skulle jag säga.
För mig är spel i rollspel detsamma som engelskans "game", alltså ett spel i betydelsen tävling, där man vinner något. I friform vinner man aldrig i betydelsen tävling.
De knappa dussinet gånger jag har lirat friformsäventyr har nästan alla fallerat på att spelledaren inte klarar av att bära historien själv. Tyvärr måste jag säga, men det är min erfarenhet, och den stämmer bra överens med vad andra rollspelare som har spelat friform också säger. I de flesta av de fallen som spelledaren i de friformscenarierna jag har deltagit vid fallerade, där kände jag att om det hade varit vanligt rollspel istället, med regler och slump, så hade SL löst situationen på ett sätt som hade varit kul för alla deltagare, itsället för hans egna höga nöje.
Som har sagts så många gånger i tråden nedan - att beröva SL makt genom att införa slumpgeneratorn är det bästa som har gjorts under rollspelens utveckling. Det gör det hela mycket mer kreativt, berika improvisationsförmågan och ökar spänningen.
Det som jag opponerar mig mot i diskussionen mellan rollspel (må det vara rollspel eller rollspel) och friform är att det faktiskt blir att diskutera äpplen och päron - det går inte att komma överens. Skillnaden är för mig lite åt samma håll som skillnaden mellan film och teater (såsom varande liknande medier för att gestalta historier - inga andra liknelser definierade).
Anledningen till detta är att friform förlitar sig på spelarens interaktion med spelledaren. I rollspel förlitar sig spelare och dennes rollperson på interaktion med en spelledare, båda tillsammans med en slumpgenerator. Givetvis finns det undantag, blablabla, men i ett lagom generaliserat perspektiv ligger de två lägren så.
Det som är lika i både friform och i rollspel är att man gestaltar en roll, men i friform är den drivande faktorn spelaren och spelarens egna egenskaper och inlevelseförmåga. I rollspel är det rollpersonen, med dennes faktiska egenskaper tillsammans med spelarens input som samverkar.
Vill man inte ha tärningar, då är inte rollspel det man spelar. Vill man ha rollformulär, faktiska kvatifierade rollpersoner och en slumpgenerator som påverkar skeenden, då spelar man inte friform.
Skillnaden är också hur världen presenteras - eftersom både SL och spelare/rollpersoner drabbas av slumpgeneratorn i rollspel så kräver detta mer av en SL, och ger större variation i scenarierna, jämfört med friformsalternativet, där hela scenariot bara baseras på en dialog mellan en grupp spelare och en spelledare och där spelledaren mer eller mindre enväldigt och partiskt bestämmer allt. Det är inte längre ett spel, utan det är improvisationsteater. Att kalla friform för spel känns helt fel, men det beror ju också på att det svenska rollspel inte översätts på ett klart sätt från engelskans role-playing game. Så om "spel" i rollspel syftar till "role-playing" eller "game" är upp till var och en. Tyvärr, skulle jag säga.
För mig är spel i rollspel detsamma som engelskans "game", alltså ett spel i betydelsen tävling, där man vinner något. I friform vinner man aldrig i betydelsen tävling.
De knappa dussinet gånger jag har lirat friformsäventyr har nästan alla fallerat på att spelledaren inte klarar av att bära historien själv. Tyvärr måste jag säga, men det är min erfarenhet, och den stämmer bra överens med vad andra rollspelare som har spelat friform också säger. I de flesta av de fallen som spelledaren i de friformscenarierna jag har deltagit vid fallerade, där kände jag att om det hade varit vanligt rollspel istället, med regler och slump, så hade SL löst situationen på ett sätt som hade varit kul för alla deltagare, itsället för hans egna höga nöje.
Som har sagts så många gånger i tråden nedan - att beröva SL makt genom att införa slumpgeneratorn är det bästa som har gjorts under rollspelens utveckling. Det gör det hela mycket mer kreativt, berika improvisationsförmågan och ökar spänningen.
skulle jag SLa som jag alltid gjort (och JA, jag använder regler när jag anser att de inte är i vägen... vi behöver ju inte gå till extremer jämt). Blev det för mycket klag skulle jag slänga fram ett Yatzy, gå ut ur rummet och låta er roa er själva. Ni har ju tärningarna, ni vill beröva SL så mycket makt som möjligt... vad ska han då vara kvar för?