Vad är vitsen med tärningar?

[Tarsus]

De gamla preussiska krigsspelen hade militära officerare med krigserfarenhet närvarande för att avgöra resultatet av olika handlingar. Vitsen med tärningar är att de är enklare för allmänheten att tillgå.

 

[Mogger]

De gamla preussiska krigsspelen hade militära officerare med krigserfarenhet närvarande för att avgöra resultatet av olika handlingar. Vitsen med tärningar är att de är enklare för allmänheten att tillgå.

Antar att det förklarar varför Preussen inte finns längre...

 

[Vitulv]

De gamla preussiska krigsspelen hade militära officerare med krigserfarenhet närvarande för att avgöra resultatet av olika handlingar. Vitsen med tärningar är att de är enklare för allmänheten att tillgå.

Problemet med officerare som substitut för tärningar är att de är godtyckliga, fördomsfulla, partiska, jäviga och inte alltid helt kompetenta.

 

[Mogger]

Problemet med officerare som substitut för tärningar är att de är godtyckliga, fördomsfulla, partiska, jäviga och inte alltid helt kompetenta.

Men gud så tjusiga med sina epåletter och styva stövlar!

 

[krank]

Problemet med officerare som substitut för tärningar är att de är godtyckliga, fördomsfulla, partiska, jäviga och inte alltid helt kompetenta.

Ett annat och betydligt större problem är att de inte får plats i lådan.

 

[God45]

Ett annat och betydligt större problem är att de inte får plats i lådan.

Och det är ändå utan översättaren man behöver om man inte talar tyska!

 

[Caligo]

Med tärningslöst menade jag nog "utan slump". Ssedan är det som Genesis skriver om VAD man slumpar och VARFÖR som jag tycker är det intressanta. Jag gillar character skill och player roleplay i tradspel.

Ps. Jag skulle vilja göra ett rollspel som slumpar handlingen med en eller flera slumptabeller. Typ 1-3: ni vinner över orcherna, 4-6: ni blir tillfångatagna av orcherna. Sedan kan man rollspela striden tillsammans.

Pps. En variant är att tex ha ett d6-system men spelaren har 6 värden den väljer istället för att slå. 1,2,3,4,5,6. När alla siffror är slut får man 6 nya.

 

[clarence redd]

Jag gillar slumpmomentet. Det bidrar med osäkerhet och överraskningar. Berättelser behöver överraskningar för att inte bli tråkiga. Det blir extra tydligt i solospel. Exakt vad som ska slumpas fram och hur det görs är inte så viktigt för mig, så länge det är användarvänligt. Och väldesignat.

Jag använder ofta en app och det blir helt enkelt en slumpgenerator för siffror. Ljudlös och icke-taktil tyvärr, men väldigt praktisk.

Ett underskattat alternativ till tärningar är annars en lottomaskin:



Bollarna förvaras i en praktisk portfölj:

 

[Quadrante]

Roulette

Odds avgör hur kraftfullt handlingskraft man får.
Färdighetsvärdet hur många pluppar man kan satsa.

 

[Gabrielle de Bourg]

Tärningar behövs för shiny math rocks go click clack.

 

[entomophobiac]

De gamla preussiska krigsspelen hade militära officerare med krigserfarenhet närvarande för att avgöra resultatet av olika handlingar. Vitsen med tärningar är att de är enklare för allmänheten att tillgå.

Kriegsspiel var alltså ett sätt för tidiga spelledare att lösa sin "niche protection"?

Dock ganska coolt hur konceptet med en "umpire", och senare en Dungeon Master, följer med vår hobby i lite olika format genom åren. Om en kisar lite.

 

[Bolongo]

Dock ganska coolt hur konceptet med en "umpire", och senare en Dungeon Master, följer med vår hobby i lite olika format genom åren. Om en kisar lite.

Behöver inte kisa särskilt mycket. Att köra figurslag med en "referee" återupptäcktes i de spelkretsar där Gygax och Arneson rörde sig därför att någon läste om de gamla kriegsspiel.

 

[Basho]

Jag skulle vilja göra ett rollspel som slumpar handlingen med en eller flera slumptabeller. Typ 1-3: ni vinner över orcherna, 4-6: ni blir tillfångatagna av orcherna.

Mythic Role Playing gör nog ungefär detta, men med onödigt mycket text och komplexitet. Borde vara rätt enkelt att skriva ihop 1-sidasspel för att lösa detta.

 

[entomophobiac]

Behöver inte kisa särskilt mycket. Att köra figurslag med en "referee" återupptäcktes i de spelkretsar där Gygax och Arneson rörde sig därför att någon läste om de gamla kriegsspiel.

Jag vet! Kisandet handlade mer om att Kriegsspiel-typen av spelledare funkade på lite annat sätt. Där var inte tanken att det skulle kännas som ett spel egentligen, utan du gav ordrar till dina trupper och spelledaren/-na berättade vad utfallet blev.

Väldigt spännande spelform. När jag är rik och berömd tänker jag köpa ett original av Reisswitz Jr.:s spelset och sen spela med det.

 

[Rickard]

Jag gillar slumpmomentet. Det bidrar med osäkerhet och överraskningar.

Sant, men som jag har sammanställt tidigare är sexton olika sätt att föra in osäkerhet där slump är blott en av dessa. Att vi använder tärningar (eller kort) är enbart en rest av att vad vi anser idag är rollspel är skapat utifrån krigsdiaraman.

 

[Rickard]

Det finns mycket man kan göra med egna symboler och tärningar/kort, som skulle vara skitkul att spela. Men hur mycket brädspel vill man att det ska bli.

Varför är det mer brädspel är de rollspel vi ser idag, eftersom de är födda utifrån krigsdiaraman?

 

[Mogger]

Varför är det mer brädspel är de rollspel vi ser idag, eftersom de är födda utifrån krigsdiaraman?

Skulle tro att det @Quadrante menar är att för att han ska tycka att det är givande kan man inte abstrahera bort hur många rollspelsmoment som helst då det till slut upphör att vara rollspel. Eller att allt för många tokens och artefakter till slut gör att upplevelsen inte längre känns som rollspel.

Det är f.ö inte en speciellt kontroversiell inställning och jag håller med. Var gränsen går är såklart helt subjektivt.

 

[Svarte Faraonen]

Fast är de verkligen det? Det enda kostspel jag kan komma på där det finns något som helst symbolvärde i namnen på de klädda korten eller på färgerna är Svarte Petter. Annars är de bara siffror och abstrakta symboler. Den enda skillnaden när jag lägger en klöveråtta istället för en ruteråtta är huruvida du råkar ha några klöver eller ruter på hand. Jag tycker inte att de är särskilt symboliskt laddade alls. Tarotkorten är ju något annat; där finns det en symbolisk laddning. Men även om det färgar känslan i spelet lite tycker jag inte att det finns några genrer där de inte passar. DYD använder ju tarot för scifi, Om natten använder dem för vardagsdrama, Magie de minuit använder dem för fantasy och Marchebranche för en sorts surrealistisk postapokalypsfabel. Och jag tycker att de funkar alldeles utmärkt i alla dessa spel. Men det är såklart en personlig smaksak.

Jag tror det här kanske är en fråga som handlar om hur tydligt visuella grejer färgar in en betydelse för en, och inget man kan generalisera. För att ta ett exempel: igår spelade jag i en historisk japansk miljö. I de flesta kortlekar ser de klädda korten ut som någon sorts operettversion av tidigmodern europeisk aristokrati. Den kombon hade jag tyckt blev visuellt inkongruent, och hade påverkat stämningen. Jag tror inte heller att det här är ett fall av "aha, men om du bara varit mer van vid att kort var normen så hade du inte brytt dig" – de klädda korten är mer visuellt avbildande än tärningar.

Angående de olika kortfärgernas symboliska betydelse är det kanske mer av en kunskapssak – de kommer ju från samma symboliska framställningar som den lilla arkanans färger i tarotleken.

 

[Mogger]

Jag tror det här kanske är en fråga som handlar om hur tydligt visuella grejer färgar in en betydelse för en, och inget man kan generalisera. För att ta ett exempel: igår spelade jag i en historisk japansk miljö. I de flesta kortlekar ser de klädda korten ut som någon sorts operettversion av tidigmodern europeisk aristokrati. Den kombon hade jag tyckt blev visuellt inkongruent, och hade påverkat stämningen. Jag tror inte heller att det här är ett fall av "aha, men om du bara varit mer van vid att kort var normen så hade du inte brytt dig" – de klädda korten är mer visuellt avbildande än tärningar.

Angående de olika kortfärgernas symboliska betydelse är det kanske mer av en kunskapssak – de kommer ju från samma symboliska framställningar som den lilla arkanans färger i tarotleken.

Ja, precis. Det var detta jag pratade om ovan. Kort är visuella förmedlare av spelet på ett annat sätt än tärningar (även om de också kan vara det). Det sagt så går det ju att hitta kortlekar på vilket tema som helst, inkl. minimalistiska lekar eller sådana som helt plockat bort de visuella. En sådan hade jag kunnat använda helt utan problem.

 

[Svarte Faraonen]

Tänk, liksom: ens kärva ronin ska utdela ett banehugg under de fallande körsbärsblommorna, och så kommer den här knickedicken med sin sängkammarblick. Vem är han? Har han rymt från Dejima? Vet shogunen om det här?