Rickard
Urverk speldesign
De fem utmaningarna
/Han som tackar för tråden, så att han fick tillräckligt med uppslag för att slutföra artikeln
/Han som tackar för tråden, så att han fick tillräckligt med uppslag för att slutföra artikeln
I vilka fall vill man utmana rollpersonen och enbart rollpersonen?Genesis said:En låst dörr som man skall öppna med ett tärningsslag är natuligtvis en utmaning, men inte en utmaning för spelaren, endast för rollpersonen.
Det beror väl om dramturogin eller spelsystemet gör det till en utmaning eller ej? Det finns då väldigt många olika sätt att hantera det även om det inte finns färdigheterRam said:En tilläggsfråga med tanke på vad w176 sa i en annan tråd om att man kanske inte skulle ha färdigheter: Om man inte har färdigheter, är den låsta dörren en utmaning då?
Ram said:En tilläggsfråga med tanke på vad w176 sa i en annan tråd om att man kanske inte skulle ha färdigheter: Om man inte har färdigheter, är den låsta dörren en utmaning då?
Jag skulle vilja påstå att det för spelaren är en glidande skala. Ju större den negativa modifikationen är desto större blir incitamentet att hitta på en alternativ väg att gå och därmed ökar utmaningen för spelaren. Någonstans där bör det finnas en diskontinuitet där spelaren börjar överväga sina alternativ (kanske -1 inte är tillräckligt för att väcka tanken?).Han said:I vilka fall vill man utmana rollpersonen och enbart rollpersonen?Genesis said:En låst dörr som man skall öppna med ett tärningsslag är natuligtvis en utmaning, men inte en utmaning för spelaren, endast för rollpersonen.
Om spelledaren lägger en negativ modifikation på färdigheten, vem blir det svårare för? Spelaren eller rollpersonen?
/Han som nu inte bara frågar Genesis om detta
Genesis said:En låst dörr som man skall öppna med ett tärningsslag är natuligtvis en utmaning, men inte en utmaning för spelaren, endast för rollpersonen.
Vill och vill. Du hänger upp dig på att det här med utmaningar är jätteviktigt, men i många spelstilar är det inte det. Jag lägger knappast in en dörr för att utmana rollpersonen, eller för att utmana spelaren. Jag lägger in en dörr för att jag tycker att det passar i ståryn. En Right-to-Dream-spelare lägger in en dörr för att det känns trovärdigt rent genre- eller realism-mässigt att det skall finnas en dörr där.Han said:I vilka fall vill man utmana rollpersonen och enbart rollpersonen?
Det jag tror jag som menas med utmaning i tråden är ett utmaning på något sätt är att man som spelare eller karaktär får kämpa med.Ram said:Bra utveckling, tackar!
Jag har inte så mycket att tillägga. Jag håller i mångt och mycket med om det du säger utom i fallet med skills; Om man inte ser dörren som en utmaning så tycker jag att man missar det misslyckade slaget. Därtill så tycker jag att det handlar väldig mycket om om spelaren känner sig utmanad eller ej. Som spelare ser jag alltid den låsta dörren som en utmaning även om jag ibland kan lösa den enkelt. Ur ett rollspelsteoretiskt perspektiv så är det kanske annorlunda.
Varför skulle man se det som en utmaning? Jag kan se att knäcka ett system och poweropta som en utmaning, men det finns knappast med i system som DoD, Eon eller liknande. Inte för när man ska dyrka upp en dörr i alla fall.Ram said:Japp, om man inte ser karaktärsskapandet (jag vill vara förberedd för attdyrka lås) och hur man gått till väga gör att ta sig till dörren som en del av utmaningen.
Nu vet jag inte om du syftar på något tidigare i tråden men jag menade "slag" och inte "misslyckade slag". Ger ett misslyckat slag en konsekvens kan jag se det som en utmaning att väga för- och nackdelar av att slå slaget mot varandra (ur karaktärens synvinkel: är det värt att dyrka upp dörren om ett misslyckande leder till att jag blir upptäckt?).Han said:/Han som knappt hänger med på varför misslyckade slag är en utmaning, för det beror ju helt på hur systemet (DoD, Eon etc.) definierar hur man kan ta sig förbi en låst dörr
Fast det är inte en utmaning för spelaren. Tänk om alla rollpersonerna tillsammans har 100% chans att lyckas vid alla slag. Vari ligger då utmaningen för spelaren med den låsta dörren?Ram said:Därför att i många spelstilar så kan man med fördel anpassa gruppen för att kunna lösa problem så bra som möjligt. Ta striden som det självklara exemplet; om man (i ett system som stödjer det vilket i realiteten är de flesta) har rätt mix mellan närstridskraft och avståndskraft osv.
Jag ser på dörren så här: Den är alltid en utmaning men i vissa fall kan man lösa den väldigt lätt. Därför är det såklart viktigt om man lyckas eller ej, annars kvarstår utmaningen Dörren.
Avvägning kan jag hålla med om, men om man inte känner till konsekvensen av handlingen? Det är inte många som spelar med konfliktresolution i DoD, där man sätter insatserna först av allt.Elmrig said:Nu vet jag inte om du syftar på något tidigare i tråden men jag menade "slag" och inte "misslyckade slag". Ger ett misslyckat slag en konsekvens kan jag se det som en utmaning att väga för- och nackdelar av att slå slaget mot varandra (ur karaktärens synvinkel: är det värt att dyrka upp dörren om ett misslyckande leder till att jag blir upptäckt?).
Jag kan ha fel men jag känner inte att de system du nämner definierar hur jag ska ta mig förbi dörrar. Däremot ges ett antal exempel på hur det kan göras men jag upplever det inte som ett finit antal möjligheter som läggs framför mig.
...och dessutom:Ram said:Därför att i många spelstilar så kan man med fördel anpassa gruppen för att kunna lösa problem så bra som möjligt. Ta striden som det självklara exemplet; om man (i ett system som stödjer det vilket i realiteten är de flesta) har rätt mix mellan närstridskraft och avståndskraft osv.