Ond bråd död
Swashbuckler
Tror alla vet mitt svar: PK-ism. Sen kan ju just det här fallet bero på att det skett ett vanligt misstag också, men in stort handlar det om PK-ism. Eller vad man nu vill kalla fenomenet. Postmodernism, multikulturalism eller kulturmarxism? Jag gillar inget av uttrycken. Antingen är de för breda, för konspiratoriska, eller för smala. Det är orsaker som spelar in förstås, tillsammans med mycket annat, men framförallt handlar det om psykologi och gruppsykologi. Därför använder jag "PK-ism" för att beskriva problemet.
Om vi antar att det just i det här fallet var PK-ismen som var förklaringen till felet, hur tänkte de i så fall? Varför vill de medvetet ljuga eller förvränga sanningen i den här typen av artiklar?
Journalister är precis som politiker hårt pressade av PK-ismen, betydligt hårdare än vanliga svenskar utanför offentlighetens ljus. Ett felsteg kan innebära slutet på ens karriär, så man lär sig tänka på rätt sätt och säga rätt saker. Hacka på de godkända målen; vilket just nu är SD. Precis som det i andra situationer är helt rätt att hacka på Electronic Arts eller Justin Bieber. Och att försvara de rätta grupperna. I detta fall invandrare, men det kan förstås vara transsexuella eller handikappade eller andra grupper som PK-ismen ser som svaga. Skillnaden är dock att pressen i offentligheten, och när ens karriär är beroende av att tänka rätt, blir så enormt mycket större än om man skulle råka gilla Bieber på ett musikforum.
Just partiskhet för "de svaga" tycks dock vara ett uttalat mål för journalister, men jag är inte helt säker på om det stämmer. Det är väl det närmsta en konspiration jag kommer. Och det beror antagligen på just PK-ismen i förstaläget.Problemet är sen hur och av vem som grupper utses till svaga, men det är en annan fråga.
Så när en journalist bestämmer sig för att skriva en text om invandrares utbildning så har denne med sig att den ska ta de svagas parti, och invandrare betraktas som svaga. Därtill finns samma idéer i de källor som denne har att använda. Det ses t.ex. inte som ok att föra statistik över enskilda etniska grupper, lite beroende på om det är negativt eller positivt.
Men någonstans bestämmer sig ändå författaren sig för att själv gömma fakta. Anledningen som jag ser det kan inte vara annat än ett förakt för folket, och en oro att dessa ska få orena tankar om de utsätts för verkligheten. Det är ju inget nytt att försöka dölja sanningen, det har skett genom hela historien, men det som är annorlunda är att det inte längre sker genom en auktoritets vilja och censurtvång, istället är det vi tillsammans som tvingar fram självcensuren. Så, Pk-ismen är mer som en sekt utan egentlig ledare än som en konspiration imo.
Roligaste exemplet på detta döljande av fakta var något program som hette "efterlyst" där man bad om allmänhetens hjälp att hitta personer man inte ville ge signalement på. En viss humor har PK-ismen skapat iaf.
Om man är intresserad av ämnet kan det vara kul att följa tråden "Början på ett mediakrig om mångkulturen?" på Flashback. Det har alltid varit en intressant tråd, men efter valet, och framförallt efter DÖ, har det börjat dyka upp en hel del försiktigt kritiska röster i media, vilket är mycket av vad tråden handlar om.
