solvebring said:
Äsch, då är det bara jag som tolkat det fel i så fall. Ingen skada skedd för den delen. Jag tror fortfarande det finns mer i det att hämta utöver moralen och problematiken kring att vara hund. Möjligen att jag trodde att det skulle finnas mer moraldilemman i det men det spelar ju ingen större roll. Lite synd att det inte var så. Det är alltid kul att brottas med sig själv.
Nåväl, om jag hittar utmaningarna i fel saker so please tell me 'bout it. Hur är det att faktiskt
spela Dogs?
Du gör det så svårt för dig! Jag säger bara att du inte behöver pressa dig till att spela spelet om det känns konstigt, och då tror du att du har missuppfattat hela spelet. Det har du inte.
Det handlar om att spela en annan person, i en annan värld, och försöka fatta och genomföra de rätta besluten utifrån det. Det är helt rätt.
---
Nå, så här kan Dogs se ut i spel:
Vi har startat en Dogs-kampanj här i Göteborg nyligen. I den första byn så hade ledaren (präst/borgmästaren) börjat försumma sina plikter för att han ville vaska guld istället, och byborna hade börjat vända sig till en av bergsfolket (=indian) som bodde i byn, och ville ha honom som ledare. Byns läkekvinna/barnmorska hade räddat hans liv, så han bodde i hennes ladugård och arbetade för henne för att arbeta av skulden.
Vidare så fanns det en "stark man" och hans hustru i byn. Hustrun födde just när rollpersonerna dök upp, men vi såg genast att det var mannan från bergsfolket som var den riktiga fadern.
Så våra rollpersoner försökte komma på vad vi skulle göra, vilket var svårt eftersom alla de inblandade kändes som riktiga personer, som man brydde sig om och inte ville såra, och de var liksom intrasslade i knepiga omständigheter med varandra, de hade riktiga anledningar för allt de gjorde, även när de gjorde synd.
Lite utdrag:
Det var nära att sluta med våld när vi försökte få modern att erkänna sina synder, så hundarna skämdes och välsignade hennes oäkta barn. Kvinnans man blev som besatt när han fick se kvinnans barn, och försökte döda henne, slagsmål utbröt, vi exorcerade mannen.
Vi hade en konflikt med byns ledare där vi sa åt honom att skärpa sig, sluta vaska guld och återgå till sitt arbete. Egentligen ville han inte vara ledare, så han var inte det bästa valet, men vi tyckte att han fick "offra sig" för byns bästa. Förhoppningsvis kommer vi kunna hitta en bättre kandidat och skicka till byn, så att ledaren kan ägna sig åt guldvaskande istället.
Min rollperson, som hade väldigt svårt för att alla följde en hedning, sökte upp mannen från bergsfolket i natten, drog en revolver på honom och sa åt honom att försvinna och aldrig återvända. Han såg på Syster Cornelia, tog sina saker och försvann. Hon berättade inte för någon att det var på grund av henne som han försvann.
Var det det godaste valet man kunde göra? Nej, men det var vad min rollperson ville, och det var en awesome scen. Kanske var det också vad han ville? - Han var ju kvar här för att han satt fast i en skuld.
Sen red vi vidare i gryningen.
Jag har förenklat byn, hoppat över många små saker som hände och de tankar detta väckte i våra rollpersoner, (Mycket av spelet är ju att se ens rollpersoner utvecklas med konfliktssystemet, känna det tvivel de börjar känna och låta dem utvecklas) och så bestämde vi oss som spelare att rida vidare och börja på en ny by, istället för att "gå till botten" med den nuvarande byn, så vi missade en del också. Men ungefär så kan det se ut.
Vill du veta mer så har du boken, och
actual play på hemsidan.
Mitt råd är, ifall du känner dig inspirerad och tänd av att läsa spelrapporter och boken, bara spela det. Känner du dig tveksam, skit i det istället, och spela något du känner dig tänd på istället.
