Nekromanti Vad för indiespel ska man spela då?

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Lady Blackbird

Åh, jag älskar Lady Blackbird. Det är ett så elegant och minimalt litet spel... men!

Jag tror att det kräver att spelledaren kan lite impro för att det ska kunna lyfta, och att spelarna hakar på för att det ska lyfta ordentligt.

Det är därför jag rekommenderar Danger Patrol. Samma författare, John Harper, men eftersom det finns en massa crunch att leka med så kräver det mycket mindre energi och påhittighet för att sätta igång.

Men ser man Lady Blackbird som en kvälls experiment, och med hjälp av dina råd, så kan det nog vara väldigt häftigt att testa om man är van vid trad - Det är skithäftigt och ögonöppnande vad man kan åstadkomma med så små medel i det spelet.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
solvebring said:
Arvidos said:
solvebring said:
Sounds cool! Det här ska jag verkligen ta en kik på. Jättetack!
Gör det nu.
Ska ta ett bad nu men jag har iaf plockat hem det. Får bli läsning senare ikväll. Plockade hem båda filerna eftersom jag inte var säker på vilken som var vad. Alpha är själva spelet antar jag?
Nix! Alpha är alfaspeltest, beta är betaspeltest. Spelet är alltså inte riktigt klart än, det är därför du laddar ner det gratis, men betan är den nyare versionen. Kör på den.

Hey, starta en tråd om du vill snacka om spelet sen...
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Hade föredragit att spela hur man som vanlig bonde eller stadsbo organiserar ett uppror mot Guds Vakthundar.

Häng dem högt.

Ner med det gudomliga kungariket. Länge leve Himmelsrepubliken.


But thats just me. :gremgrin:
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Arfert said:
Hade föredragit att spela hur man som vanlig bonde eller stadsbo organiserar ett uppror mot Guds Vakthundar.

Häng dem högt.

Ner med det gudomliga kungariket. Länge leve Himmelsrepubliken.


But thats just me. :gremgrin:
Åh, jag har noll problem med dina preferenser och känslor. Det var hur du la fram dem som gjorde mig stött. Och varför.

Men jag vill inte börja en diskussion om det, jag ville bara markera. Hålla på min integritet. Jag tycker om dig ändå, Arfert. :gremsmile:
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Allt detta beror nog på vart man tycker utmaningen ligger. Jag är mixad, jag gillar glädjelöst tradspelande liksom att jag letar efter något djupare ibland också.

Jag förstår din åsikt, och praktiskt taget är detta just min åsikt om vi talar verklig religion. Det är få saker jag avskyr så mycket som religion som lära, organisation osv. Om någon tycker att man ska vara snäll mot de som är snälla och läser bibeln hemma - fine - men ofta när det börjar bli något större än det så är det ren galenskap enligt mig. Far för galenskap i alla fall. jag accepterar tro som tro men inte mer, kan man säga. Fast nu lämnar vi mina åsikter om religion därhän, skiter i det och skippar OT-snacket.

Istället vill jag säga det att även om jag tycker detta om religion och håller med dig om principen i detta så håller jag inte med dig alls som rollspelare. För det första tycker jag inte att det känns talibanaktigt. Det känns bara generellt fundamentalistiskt. Nu menade du säkert också så och tog just talibaner som exempel. Nåväl, det handlar om fundamentalism, talibaner, katoliker, judar whateva - religonen spelar ingen roll, fanatiker som fanatiker.

Och det är just det som gör mig sugen på att spela Dogs, det är just det som känns häftigt och tufft. Det är här jag ser utmaningen, det är i detta intresset finns - att spela en roll som känns så moraliskt snedvriden och fel, att spela ett spel som tar din moral, trampar på den och ber dig göra valet. Ett spel som faktiskt får dig att gripas, tänka och kvida och engageras på riktigt. Fast det beror på hur man tolkar Dogs, det kan vara långt mycket snällare och lugnare och allt beror på vart man lägger problem och dilemman i spelet. Man kan göra problemen stora, tunga, farliga och jobbiga och man kan göra dem små, lättare att jobba med osv. Som jag fattat det är det rätt fritt att tolka vilken vikt man vill lägga kring de olika frågorna, synderna och deras "lösningar"(???).

Nej, jag har inte heller spelat det men det här är tankarna jag fått kring det och det är det som är min tro och förväntning på det. Tyngd, en rejäl jävla tyngd och utmanar mig som spelare... Mitt sätt att spela, mitt sätt att tänka, min förmåga att göra val, min förmåga att improvisera, tolka känna och överhvudtaget leverera bra spel trots detta.

När du säger "Fyfan, äckligt! Vidrigt! Aldrig i livet att jag skulle vilja gestalta en sådan sak!" så säger jag "Fyfan! Fel fel fel! Den här tron, iställningen i Dogs är så fel (fatta vad man måste brottas med). Det här - just därför - skulle jag verkligen vilja försöka gestalta".
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Arvidos said:
solvebring said:
... Nåväl, det jag kan säga nu är att jag gillar Dogs, men att det har en lite skrämmande tyngd. Det känns som att det krävs rätt mycket av samtliga deltagare och att det verkligen kräver sitt allvar och fokus. Med andra ord tror jag att jag behöver mjukstarta med lite annat innan jag ger på på Dogs - som jag förövrigt väldigt gärna vill ge mig på men står lite frågande inför.
Jaaaaaa, det kan nog stämma... Bakers spel känns ofta som att de ställer upp verkliga människor framför en, av kött och blod, och sedan bara låter dem stå för sig själva, så att säga. Spelen handlar om bara människor, liksom. Jag älskar det. Men jag kan tänka mig att det kan kännas tungt och torrt också.

Det är också därför jag inte är helt säker på att Apocalypse World skulle klicka som ditt första indiespel.
Fullt medhåll! :gremlaugh:
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
solvebring said:
Allt detta beror nog på vart man tycker utmaningen ligger. Jag är mixad, jag gillar glädjelöst tradspelande liksom att jag letar efter något djupare ibland också.

Jag förstår din åsikt, och praktiskt taget är detta just min åsikt om vi talar verklig religion. Det är få saker jag avskyr så mycket rom religion som lära, organisation osv. Om någon tycker att man ska vara snäll mot de som är snälla och läser bibeln hemma - fine - men så fort det börjar bli något större än det så är det ren galenskap enligt mig. "Kyrkan" är en fähund. Fast nu lämnar vi mina åsikter om religion därhän, skiter i det och skippar OT-snacket.

Istället vill jag säga det att även om jag tycker detta om religion och håller med dig om principen i detta så håller jag inte med dig alls som rollspelare. För det första tycker jag inte att det känns talibanaktigt. Det känns bara generellt fundamentalistiskt. Nu menade du säkert också så och tog just talibaner som exempel. Nåväl, det handlar om fundamentalism, talibaner, katoliker, judar whateva - religonen spelar ingen roll, fanatiker som fanatiker.

Och det är just det som gör mig sugen på att spela Dogs, det är just det som känns häftigt och tufft. Det är här jag ser utmaningen, det är i detta intresset finns - att spela en roll som känns så moraliskt snedvriden och fel, att spela ett spel som tar din moral, trampar på den och ber dig göra valet. Ett spel som faktiskt får dig att gripas, tänka och kvida och engageras på riktigt. Fast det beror på hur man tolkar Dogs, det kan vara långt mycket snällare och lugnare och allt beror på vart man lägger problem och dilemman i spelet. Man kan göra problemen stora, tunga, farliga och jobbiga och man kan göra dem små, lättare att jobba med osv. Som jag fattat det är det rätt fritt att tolka vilken vikt man vill lägga kring de olika frågorna, synderna och deras "lösningar"(???).

Nej, jag har inte heller spelat det men det här är tankarna jag fått kring det och det är det som är min tro och förväntning på det. Tyngd, en rejäl jävla tyngd och utmanar mig som spelare... Mitt sätt att spela, mitt sätt att tänka, min förmåga att göra val, min förmåga att improvisera, tolka känna och överhvudtaget leverera bra spel trots detta.

När du säger "Fyfan, äckligt! Vidrigt! Aldrig i livet att jag skulle vilja gestalta en sådan sak!" så säger jag "Fyfan! Fel fel fel! Den här tron, iställningen i Dogs är så fel. Sjukt, grymt! Det här - just därför - skulle jag verkligen vilja försöka gestalta".
Också just det som i nuläöget får mig att backa, för jag vet inte om jag fixar det än.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
solvebring said:
solvebring said:
Allt detta beror nog på vart man tycker utmaningen ligger. Jag är mixad, jag gillar glädjelöst tradspelande liksom att jag letar efter något djupare ibland också.

Jag förstår din åsikt, och praktiskt taget är detta just min åsikt om vi talar verklig religion. Det är få saker jag avskyr så mycket rom religion som lära, organisation osv. Om någon tycker att man ska vara snäll mot de som är snälla och läser bibeln hemma - fine - men så fort det börjar bli något större än det så är det ren galenskap enligt mig. "Kyrkan" är en fähund. Fast nu lämnar vi mina åsikter om religion därhän, skiter i det och skippar OT-snacket.

Istället vill jag säga det att även om jag tycker detta om religion och håller med dig om principen i detta så håller jag inte med dig alls som rollspelare. För det första tycker jag inte att det känns talibanaktigt. Det känns bara generellt fundamentalistiskt. Nu menade du säkert också så och tog just talibaner som exempel. Nåväl, det handlar om fundamentalism, talibaner, katoliker, judar whateva - religonen spelar ingen roll, fanatiker som fanatiker.

Och det är just det som gör mig sugen på att spela Dogs, det är just det som känns häftigt och tufft. Det är här jag ser utmaningen, det är i detta intresset finns - att spela en roll som känns så moraliskt snedvriden och fel, att spela ett spel som tar din moral, trampar på den och ber dig göra valet. Ett spel som faktiskt får dig att gripas, tänka och kvida och engageras på riktigt. Fast det beror på hur man tolkar Dogs, det kan vara långt mycket snällare och lugnare och allt beror på vart man lägger problem och dilemman i spelet. Man kan göra problemen stora, tunga, farliga och jobbiga och man kan göra dem små, lättare att jobba med osv. Som jag fattat det är det rätt fritt att tolka vilken vikt man vill lägga kring de olika frågorna, synderna och deras "lösningar"(???).

Nej, jag har inte heller spelat det men det här är tankarna jag fått kring det och det är det som är min tro och förväntning på det. Tyngd, en rejäl jävla tyngd och utmanar mig som spelare... Mitt sätt att spela, mitt sätt att tänka, min förmåga att göra val, min förmåga att improvisera, tolka känna och överhvudtaget leverera bra spel trots detta.

När du säger "Fyfan, äckligt! Vidrigt! Aldrig i livet att jag skulle vilja gestalta en sådan sak!" så säger jag "Fyfan! Fel fel fel! Den här tron, iställningen i Dogs är så fel. Sjukt, grymt! Det här - just därför - skulle jag verkligen vilja försöka gestalta".
Också just det som i nuläöget får mig att backa, för jag vet inte om jag fixar det än.
Öh... Jag har inte känt mig utmanad av Dogs på det viset. Visst finns det en intressant spänning i att byta världsbild, men det är liksom inte för att utmana mig själv som jag spelar det, så känn ingen press på dig själv att göra det. Det kanske inte är ett spel som skulle kännas kul för dig, och då behöver du inte ge det ett försök heller.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Arvidos said:
solvebring said:
solvebring said:
Allt detta beror nog på vart man tycker utmaningen ligger. Jag är mixad, jag gillar glädjelöst tradspelande liksom att jag letar efter något djupare ibland också.

Jag förstår din åsikt, och praktiskt taget är detta just min åsikt om vi talar verklig religion. Det är få saker jag avskyr så mycket rom religion som lära, organisation osv. Om någon tycker att man ska vara snäll mot de som är snälla och läser bibeln hemma - fine - men så fort det börjar bli något större än det så är det ren galenskap enligt mig. "Kyrkan" är en fähund. Fast nu lämnar vi mina åsikter om religion därhän, skiter i det och skippar OT-snacket.

Istället vill jag säga det att även om jag tycker detta om religion och håller med dig om principen i detta så håller jag inte med dig alls som rollspelare. För det första tycker jag inte att det känns talibanaktigt. Det känns bara generellt fundamentalistiskt. Nu menade du säkert också så och tog just talibaner som exempel. Nåväl, det handlar om fundamentalism, talibaner, katoliker, judar whateva - religonen spelar ingen roll, fanatiker som fanatiker.

Och det är just det som gör mig sugen på att spela Dogs, det är just det som känns häftigt och tufft. Det är här jag ser utmaningen, det är i detta intresset finns - att spela en roll som känns så moraliskt snedvriden och fel, att spela ett spel som tar din moral, trampar på den och ber dig göra valet. Ett spel som faktiskt får dig att gripas, tänka och kvida och engageras på riktigt. Fast det beror på hur man tolkar Dogs, det kan vara långt mycket snällare och lugnare och allt beror på vart man lägger problem och dilemman i spelet. Man kan göra problemen stora, tunga, farliga och jobbiga och man kan göra dem små, lättare att jobba med osv. Som jag fattat det är det rätt fritt att tolka vilken vikt man vill lägga kring de olika frågorna, synderna och deras "lösningar"(???).

Nej, jag har inte heller spelat det men det här är tankarna jag fått kring det och det är det som är min tro och förväntning på det. Tyngd, en rejäl jävla tyngd och utmanar mig som spelare... Mitt sätt att spela, mitt sätt att tänka, min förmåga att göra val, min förmåga att improvisera, tolka känna och överhvudtaget leverera bra spel trots detta.

När du säger "Fyfan, äckligt! Vidrigt! Aldrig i livet att jag skulle vilja gestalta en sådan sak!" så säger jag "Fyfan! Fel fel fel! Den här tron, iställningen i Dogs är så fel. Sjukt, grymt! Det här - just därför - skulle jag verkligen vilja försöka gestalta".
Också just det som i nuläöget får mig att backa, för jag vet inte om jag fixar det än.
Öh... Jag har inte känt mig utmanad av Dogs på det viset. Visst finns det en intressant spänning i att byta världsbild, men det är liksom inte för att utmana mig själv som jag spelar det, så känn ingen press på dig själv att göra det. Det kanske inte är ett spel som skulle kännas kul för dig, och då behöver du inte ge det ett försök heller.
Äsch, då är det bara jag som tolkat det fel i så fall. Ingen skada skedd för den delen. Jag tror fortfarande det finns mer i det att hämta utöver moralen och problematiken kring att vara hund. Möjligen att jag trodde att det skulle finnas mer moraldilemman i det men det spelar ju ingen större roll. Lite synd att det inte var så. Det är alltid kul att brottas med sig själv. :gremwink:

Nåväl, om jag hittar utmaningarna i fel saker so please tell me 'bout it. Hur är det att faktiskt spela Dogs?
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,085
Location
Ereb Altor
Dont Rest Your Head (och Dont Lose Your Mind)

För att settingen är så jävla cool. Det är ett slags Urban Fantasy eller weird superhjältespel som handlar om galenskap. Och det coola med spelet är att tärningsmekaniken är så integrerad i spelets tema. Det är riktigt elegant. Du gör dina val på en slags spelnivå och tar konsekvenserna in game. Typ. Det är Story Now. Du är på väg någonstans men det är inte alls säkert att det är värt riskerna.

Lite mer om settingen. Du spelar sömnlös. För det är så, att när man inte sovit på väldigt länge så blir mardrömmarna verkliga, och du kan se Mad City. Det är som Alice i Underlandet, fast läskigare.

Spelet var en ögonöppnare för mig.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
solvebring said:
Äsch, då är det bara jag som tolkat det fel i så fall. Ingen skada skedd för den delen. Jag tror fortfarande det finns mer i det att hämta utöver moralen och problematiken kring att vara hund. Möjligen att jag trodde att det skulle finnas mer moraldilemman i det men det spelar ju ingen större roll. Lite synd att det inte var så. Det är alltid kul att brottas med sig själv. :gremwink:

Nåväl, om jag hittar utmaningarna i fel saker so please tell me 'bout it. Hur är det att faktiskt spela Dogs?
Du gör det så svårt för dig! Jag säger bara att du inte behöver pressa dig till att spela spelet om det känns konstigt, och då tror du att du har missuppfattat hela spelet. Det har du inte.

Det handlar om att spela en annan person, i en annan värld, och försöka fatta och genomföra de rätta besluten utifrån det. Det är helt rätt.

---

Nå, så här kan Dogs se ut i spel:

Vi har startat en Dogs-kampanj här i Göteborg nyligen. I den första byn så hade ledaren (präst/borgmästaren) börjat försumma sina plikter för att han ville vaska guld istället, och byborna hade börjat vända sig till en av bergsfolket (=indian) som bodde i byn, och ville ha honom som ledare. Byns läkekvinna/barnmorska hade räddat hans liv, så han bodde i hennes ladugård och arbetade för henne för att arbeta av skulden.

Vidare så fanns det en "stark man" och hans hustru i byn. Hustrun födde just när rollpersonerna dök upp, men vi såg genast att det var mannan från bergsfolket som var den riktiga fadern.

Så våra rollpersoner försökte komma på vad vi skulle göra, vilket var svårt eftersom alla de inblandade kändes som riktiga personer, som man brydde sig om och inte ville såra, och de var liksom intrasslade i knepiga omständigheter med varandra, de hade riktiga anledningar för allt de gjorde, även när de gjorde synd.

Lite utdrag:

Det var nära att sluta med våld när vi försökte få modern att erkänna sina synder, så hundarna skämdes och välsignade hennes oäkta barn. Kvinnans man blev som besatt när han fick se kvinnans barn, och försökte döda henne, slagsmål utbröt, vi exorcerade mannen.

Vi hade en konflikt med byns ledare där vi sa åt honom att skärpa sig, sluta vaska guld och återgå till sitt arbete. Egentligen ville han inte vara ledare, så han var inte det bästa valet, men vi tyckte att han fick "offra sig" för byns bästa. Förhoppningsvis kommer vi kunna hitta en bättre kandidat och skicka till byn, så att ledaren kan ägna sig åt guldvaskande istället.

Min rollperson, som hade väldigt svårt för att alla följde en hedning, sökte upp mannen från bergsfolket i natten, drog en revolver på honom och sa åt honom att försvinna och aldrig återvända. Han såg på Syster Cornelia, tog sina saker och försvann. Hon berättade inte för någon att det var på grund av henne som han försvann.

Var det det godaste valet man kunde göra? Nej, men det var vad min rollperson ville, och det var en awesome scen. Kanske var det också vad han ville? - Han var ju kvar här för att han satt fast i en skuld.

Sen red vi vidare i gryningen.

Jag har förenklat byn, hoppat över många små saker som hände och de tankar detta väckte i våra rollpersoner, (Mycket av spelet är ju att se ens rollpersoner utvecklas med konfliktssystemet, känna det tvivel de börjar känna och låta dem utvecklas) och så bestämde vi oss som spelare att rida vidare och börja på en ny by, istället för att "gå till botten" med den nuvarande byn, så vi missade en del också. Men ungefär så kan det se ut.

Vill du veta mer så har du boken, och actual play på hemsidan.

Mitt råd är, ifall du känner dig inspirerad och tänd av att läsa spelrapporter och boken, bara spela det. Känner du dig tveksam, skit i det istället, och spela något du känner dig tänd på istället.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
solvebring said:
]Äsch, då är det bara jag som tolkat det fel i så fall. Ingen skada skedd för den delen. Jag tror fortfarande det finns mer i det att hämta utöver moralen och problematiken kring att vara hund. Möjligen att jag trodde att det skulle finnas mer moraldilemman i det men det spelar ju ingen större roll. Lite synd att det inte var så. Det är alltid kul att brottas med sig själv. :gremwink:

Nåväl, om jag hittar utmaningarna i fel saker so please tell me 'bout it. Hur är det att faktiskt spela Dogs?
Du vet när Vincent Baker skriver i Dogs att du som SL inte skall spela gud, så menar han det inte i den mening att du inte skall SLa som i tradspel, styra och ställa över allt, utan han menar just, spela inte Gud. Döm inte. Svara inte på böner. Säg inte vad som är rätt och fel utan följ spelarna, vad de gör och hur de sen ser på sin vakhund avgör det. Det är just däri som det uppstår moraliska dilemman, gud finns inte där som en måttstock, de problem som uppstår i samhället är sådana som livets bok och revolvern inte kan hjälpa till med att lösa.

De mest direkta moraliska dilemman som uppkommer är de som sker direkt i konflikterna, på grund av hur konfliktresolutionen är utformad. Men sen finns något större som också sker när flera byar spelats igenom, hur din hund förändras, hur han formas utav vad han gör och snart kanske du inte längre trivs med vem han blivit. Det är inte mellan dig som spelare och din karaktär som det uppstår moraliska dilemman, de uppstår direkt där i spel, i fiktionen, i drivet framåt mot en lösning på vad som står på spel. Du vill hindra din bror från att skjuta den prostituerade kvinnan, men du förlorar, han slår ner dig, men drar du din revolver mot honom? Mot din egen bror? Du försöker övertala stadens ledare att återgå till sitt arbete och lägga ner guldvaskandet, men han piskar dig i sociala konflikten, betyder det att du slår ner honom och släper in honom i staden framför allas blickar? Eller erkänner du att han har sitt fria val att styra över sin framtid? osv.

Sen, var inte så rätt för Dogs. Det är inte så farligt alls. Det går utmärkt att spela Dogs som något slags Cowboy Wuxia där jag som SL säger "ok, han höjer sin pistol, ut skjuter blå eld mot er, i slowmotion ser ni hur den närmar sig er med ett boooooooOOOOOO..." och du svarar "Jag sveper min rock runt mig, elden slår in den och den glöder i nattmörkret, men jag hivar den åt sidan och elden skingras, slår tillbaka mot honom..." osv. Men, det går också att spela det dirty gritty realistiskt. Välj själv. Se bara till att ni alla är med på samma grej, så inte någon försöker reflektera kulor med sin kappa och alla andra gömmer sig bakom bardisken. Men som sagt, var inte så rädd för religonen, den finns där mer som ett sätt att närma sig spelet, det är inte huvudpoängen. Det handlar inte om att spela en "äkta" vakthund, det handlar inte om att ta till sig en religion till fullo, spontant skulle det säkert gå att spela en ateistisk vakthund, kanske ha sin initiation som "jag hoppas prästerna lär mig tro på livets gud" och sen misslyckas och ha ett trait i stil med "Innerst inne vet jag att livets gud är död - 1t6".

Lite svamligt kanske, men det var lite tankar jag har kring det här med att vara rädd för Dogs...
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Dogs (som jag äger och läst, men aldrig spelat) tycker jag är lite "äckligt", som att spela Talibaner eller nåt som ska styra upp. Alla mina instinkter när jag läser spelet vill bara rida iväg ock skjuta av gubbarna i kyrkan i stället. Och be gud dra åt helvete.
Intressant, eftersom spelet i princip är tvärt emot vad du beskriver. Du har ingen religion, ingen gud, inget rätt eller fel att luta dig tillbaka på, så hur fan ska du lösa de problem som ditt samhälle förväntar sig att du ska lösa? Det är däri Dogs storhet ligger.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Du gör det så svårt för dig! Jag säger bara att du inte behöver pressa dig till att spela spelet om det känns konstigt, och då tror du att du har missuppfattat hela spelet. Det har du inte
:gremlaugh: Tja, det var ju ett tag sedan jag läste det nu så jag tänkte att jag möjligen kom ihåg lite knasigt eller så. Men okej. Vad det gäller pressen är det kanske inte, om jag rannsakar det, spelet i sig som sätter pressen utan snarare jag själv å spelets vägnar som sätter den pressen. Samtidigt triggas jag av ditt svar eftersom det påvisar att det kanske är mer lättspelat än jag trott, vilket är positivt i så fall.

Det handlar om att spela en annan person, i en annan värld, och försöka fatta och genomföra de rätta besluten utifrån det. Det är helt rätt.
Noterat! :gremlaugh: Hehehe...

Nå, så här kan Dogs se ut i spel:

Vi har startat en Dogs-kampanj här i Göteborg nyligen. I den första byn så hade ledaren (präst/borgmästaren) börjat försumma sina plikter för att han ville vaska guld istället, och byborna hade börjat vända sig till en av bergsfolket (=indian) som bodde i byn, och ville ha honom som ledare. Byns läkekvinna/barnmorska hade räddat hans liv, så han bodde i hennes ladugård och arbetade för henne för att arbeta av skulden.

Vidare så fanns det en "stark man" och hans hustru i byn. Hustrun födde just när rollpersonerna dök upp, men vi såg genast att det var mannan från bergsfolket som var den riktiga fadern.

Så våra rollpersoner försökte komma på vad vi skulle göra, vilket var svårt eftersom alla de inblandade kändes som riktiga personer, som man brydde sig om och inte ville såra, och de var liksom intrasslade i knepiga omständigheter med varandra, de hade riktiga anledningar för allt de gjorde, även när de gjorde synd.
(Min fetstil) ...Ja, där har vi sådant svarar för åsikten och känslan för spelet såsom jag skrev till Arfert.

Det var nära att sluta med våld när vi försökte få modern att erkänna sina synder, så hundarna skämdes och välsignade hennes oäkta barn. Kvinnans man blev som besatt när han fick se kvinnans barn, och försökte döda henne, slagsmål utbröt, vi exorcerade mannen.

Vi hade en konflikt med byns ledare där vi sa åt honom att skärpa sig, sluta vaska guld och återgå till sitt arbete. Egentligen ville han inte vara ledare, så han var inte det bästa valet, men vi tyckte att han fick "offra sig" för byns bästa. Förhoppningsvis kommer vi kunna hitta en bättre kandidat och skicka till byn, så att ledaren kan ägna sig åt guldvaskande istället.

Min rollperson, som hade väldigt svårt för att alla följde en hedning, sökte upp mannen från bergsfolket i natten, drog en revolver på honom och sa åt honom att försvinna och aldrig återvända. Han såg på Syster Cornelia, tog sina saker och försvann. Hon berättade inte för någon att det var på grund av henne som han försvann.

Var det det godaste valet man kunde göra? Nej, men det var vad min rollperson ville, och det var en awesome scen. Kanske var det också vad han ville? - Han var ju kvar här för att han satt fast i en skuld.

Sen red vi vidare i gryningen.

Jag har förenklat byn, hoppat över många små saker som hände och de tankar detta väckte i våra rollpersoner, (Mycket av spelet är ju att se ens rollpersoner utvecklas med konfliktssystemet, känna det tvivel de börjar känna och låta dem utvecklas) och så bestämde vi oss som spelare att rida vidare och börja på en ny by, istället för att "gå till botten" med den nuvarande byn, så vi missade en del också. Men ungefär så kan det se ut.
... Det låter verkligen spännande! Jag skulle verkligen vilja gräva ned mig i en sådan roll. Fast som vi redan pratat om behövs nog en mjukstart.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Arfert said:
Trollbabe låter för fjantigt. Och serien som finns.. nej.
Det här är så jäkla märkligt, men ja, det är Trollbabes största problem. Det är sprunget ur en tradition av fantasy som inte direkt är modern längre, folk har svårt att förstå grejen, eller tycker helt enkelt den är töntig, fånig, fjantig eller liknande. Men, gillar man modern fantasy ska man hålla Trollbabe på avstånd, drömmar man sig tillbaka till saker som Heavy Metal eller Vaughn Bode, så är man helt rätt omedelbart. Men jag förstår vad du menar och jag har själv känt likadant, men sen en dag klickade det och jag lärde mig älska trollbrudarna.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Solvebring;

Precis som Poppe skriver att du inte måste lyda någon regelbok när du spelar, så är det ingen som kommer kolla er, kolla att ni spelar rätt eller "djupt" nog.

Spelledaren bygger en by enligt instruktionerna i boken, och visar upp den för spelarna, spelarna gör det dom vill göra. Så lätt är det! Vill du spela det som en action så går det också bra, eller om du bara vill snacka med alla SLP:na så funkar det också.

Liksom, det är inte så att vi sitter och gör någon sorts moral-övning, vi spelar som vi tycker är ballt. Det är inte så att man måste tänka ut rätt lösning eller så, utan förmodligen så kommer du få känslor så fort du träffar slp:na och hör deras story. Typ "Åh, min rollperson, Syster Cornelia, hatar den här killen! Honom ska vi köra ur stan!" eller whatever.

Och det är det som lyfter spelet, att man bryr sig. Inte att man hittar den "rätta" vägen. Det är inte svårt eller något, det är en naturlig reaktion.

Så med andra ord, inte pretto, komplicerat eller djupare än man gör det. Om det något som är svårt i början så är det att komma över idén att man ska hålla saker hemligt som spelledare (det ska man inte) och få in flyt i konflikterna, men när man väl klarar det så driver spelet sig själv.

Men du kan ju spela Berättelser från Staden, så det fixar du.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Fast det är lite svårt, därav min fråga. Indie betyder så mycket och så olika saker. För mig är det egentligen det oberoende som är centralt, men jag använder det slentrianmässigt för spel som är medvetet designade utifrån en kreativ agenda, dvs Story Now!, Step on up! eller Right to dream. Men, enligt förklaring ett är inte d&d4 indie, men enligt förklaring två så är d&d4 indie på grund av sin tydliga prioritering utav Step on up.

Men, screw it. :gremsmile: Jag bryr mig mest om Story Now!, så det är vad du kommer få tips om. :gremsmile:
 

Zappelina

Swordsman
Joined
22 Oct 2006
Messages
447
Location
Göteborg
Re: Itras By

wilper said:
Itras By

http://itrasby.no/

395 kr på Adlibris

Itras By är ett norskt indiespel. Det utspelar sig i en surrealistisk sekelskiftesstad, med talande apor och gator som bara finns på onsdagar. Reglerna är busenkla och man använder bra och tydliga kort istället för kryptiska tärningar. Formen är traditionell/samberättande med en SL och spelare med rollpersoner.

Jag tycker att man skall skaffa Itras By om man är en nybörjare och nyfiken på rollspel, för jag har aldrig sett något bättre nybörjarspel, iaf nybörjarspel riktat till vuxna.

Erfarna (trad-) rollspelare kommer att hitta ett nytt sätt att spela och tänka på rollspel, boken är full med spelartips och spelledartips och bra mycket roligare att läsa än det mesta annat jag sett i rollspelsväg.
Itras by verkar ju grymt. Det ska jag skaffa mig. Tack för tipset
 
Top