Nekromanti Vad gör äventyrare?

[Möller]

Äventyr är något de flesta rollspel som inte berättar vad rollpersonerna ska göra faller tillbaka på. Det blir äventyr om det inte blir något annat. För alla kan äventyr, tydligen.

Jag känner dock att jag inte kan äventyr.

Så jag tänkte försöka komma på grundpremisser som äventyr använder sig av, samt äventyrarna ger sig ut.

Premisser
Äventyrarna ska ...
... ska hämta någon/något. Typ en skatt eller en prinsessa.
... ska oskadliggöra någon. En drake, kanske.
... ska eskortera någon/något. Handelsmän eller brev torde vara det normala.

Anledningarna
Äventyrarna ...
... blir ombedda att göra det, troligen i utbyte mot pengar eller annat värdefullt
... vill hitta skatter
(Jag tror att personliga drifter som hämnd ligger utanför definitionen av äventyr, har jag fel?)

Nå, finns det fler saker som äventyrare gör? Eller anledningar till att de gör det?

 

[Eksem]

Det där är i princip grundformeln, och det mesta i övrigt är subvarianter och specificerande av vad som i praktiken är samma sak. Men:

Premisser:
Äventyrarna ska...
... övertyga någon.
... föra samman personer / föremål, med/mot deras vilja.
... undersöka något (fenomen, spionage, etc).


Jag tror inte personliga drivkrafter ligger utanför "äventyr", det är ganska vanligt incitament faktiskt. Hämnd är nog ett av de allra vanligaste.

Anledningar:
Äventyrarna...
... vill hämnas något.
... vill vinna ära, respekt, etc.
... vill se världen brinna.
... hitta X ("mina föräldrar", "min älskade", etc).

 

[Möller]

Jag tror inte personliga drivkrafter ligger utanför "äventyr", det är ganska vanligt incitament faktiskt. Hämnd är nog ett av de allra vanligaste.

Nah, jag vet inte. »Mina föräldrar dödades av orcer eller motsvarande så nu äventyrar jag« är troligen den absolut vanligaste bakgrundshistorien till en rollperson i fantasy.

Men byggs äventyr på den? Rimligtvis borde man göra det, men jag har aldrig varit med om det. Nåja.

Premisserna dina känns rätt bra. De är inte så vanliga, så vitt jag vet, men de är helt klart fungerande äventyr för ett gäng äventyrare.

 

[Eksem]

Jag har bara personliga erfarenheter att luta mig på, så utöver det vet jag inte hur representativt det är. Jag gissar att det faktum att personliga drivkrafter oftast inte är en del av köpta eller nedladdade äventyr (eftersom rollpersonerna är "okända" vid konstruktionen av dessa) påverkar din uppfattning?

 

[Möller]

Jag gissar att det faktum att personliga drivkrafter oftast inte är en del av köpta eller nedladdade äventyr (eftersom rollpersonerna är "okända" vid konstruktionen av dessa) påverkar din uppfattning?

Jo, det spelar in såklart. Jag kan inte heller påminna mig om att något av (de rätt få) utpräglade äventyrar-spel jag läst uppmuntrar och på ett vettigt sätt hjälper spelledaren att väva in rollpersonernas drivkrafter.

Detta är såklart inte tecken på att personliga drivkrafter inte är äventyrigt, utan att de rollspel jag läst är rätt dåliga.

 

[Vimes]

(Jag tror att personliga drifter som hämnd ligger utanför definitionen av äventyr, har jag fel?)

Jag tror du har alldeles rätt. Eller rättare: jag tror att den personliga drivkraften "att äventyra" är det som gör äventyret till ett äventyr. En äventyrare är inte en hämnare eller rättsskipare eller en person med politiska mål. En äventyrare äventyrar för att han är en äventyrare som gillar äventyr.

 

[sirfrog]

Härjar.

 

[Möller]

Härjar.

Som en premiss?

På vilket sätt skiljer den sig från »Äventyrarna ska hämta någon/något. Typ en skatt eller en prinsessa.«?

 

[Mogger]

En äventyrare äventyrar för att han är en äventyrare som gillar äventyr.

This. Vad det från början handlade om var ju att som spelare via sin karaktär uppleva sånt som Tolkien skrev om, inte att vara i Frodos skor (om han hade haft några). Tror jag. Därför var det inte så intressant med något annat än spelarens nyfikenhet. Så var det iaf när jag började spela.

Så en äventyrare äventyrar för att rollspelaren är eskapist som vill vara med om något spännande i en fantastisk värld.

 

[Genesis]

Äventyrare drabbas också av saker stup i kvarten. De blir anfallna och tillfångatagna, eller oskyldigt anklagade, eller hamnar mitt i ett mysterium. Conan är typ arketypen för en äventyrare. I de få noveller jag har läst så har han inte mycket till personliga drivkrafter (förutom att vara kåt och girig) utan råkar oftast bara vara i händelsernas centrum.

(I filmerna är han ju som bekant ute efter att hämnas sin far och skit, men det är en annan Conan som inte är lika mycket äventyrare.)

 

[Möller]

Tackar!

Så, jag lägger till premissen
Äventyrarna ska ta sig ut ur en knipa

och anledningen
Äventyrarna riskerar att dö (det funkar ju på fler premisser, »hämta prinsessan/motgiftet, annars!«)

 

[sirfrog]

Det var mer en konkret sammanfattning av all min erfarenhet om äventyrande. Speciellt eftersom mina spelare tenderar att försöka undkomma storyn/uppdraget/whatever till varje pris, bara för att irritera mig ^^

 

[Ögat]

Jag tror att anledningen till att du känner att "hämnd" är konstigt är om oförrätten ligger hos en rollperson personliga bakgrund. Om du ser till att äventyret börjar med en fet oförrätt blir hämnd en naturlig drivkraft. Till exempel kan rollpersonerna bli sålda som slavar eller fördrivna som fredlösa. Eller så gör du en james bond-början: äventyret inleds inte med att rollpersonerna gör ingenting utan att de precis håller på att klara sin förra quest. Scen ett är alltså att de smyger in i skattkammaren och öser igång en slutstrid. När de sedan blir snuvade på guld-diamanten av ett lömskt gäng som ligger i bakhåll för dem OCH väl i huvudstaden upptäcker att det lömska gänget porträtteras som hjältar medan rollpersonerna är meningslösa nobodies, då har du hämnd på gång.

 

[Feuflux]

Här får du två länkar som förhoppningsvis kan visa på vad äventyrare sysslar med:

The Big list of RPG Plots

36 Dramatic Situations

 

[Fienden]

+Anledning: Blir indragna i det och har inget annat val än att reda ut det.

Till exempel: Personerna bevittnar en brottslig handling, eller något väldigt mystiskt, och rapporterar det till någon som borde ta hand om det/vet mer. Denna person drar sedan, antingen medvetet eller omedvetet, in rollpersonerna i det som händer. Fungerar bäst, enligt mig, när det kommer till stora konspirationer och liknande. Sådant som jag gillar att arbeta med.

 

[Möller]

Men, inte undersöker väl äventyrare stora konspirationer?

 

[Ögat]

Jo. När det finns personliga bevekelsegrunder, eller om de har investerat tillräckligt mycket för att inte vilja dra sig ur. När konspirationen smyger sig på dem.

 

[StreetBushido_UBBT]

Ifall du vill ha hjälp med äventyrsidéer så finns det en bra bok (som jag tyvärr inte haft tillfälle att själv bruka än då jag kör ett förskrivet äventyr) som innehåller en massa frön (501 för att vara exakt) som man kan endera använda rakt av eller pussla med lite för att bättre passa ens krav. Boken heter Eureka: 501 Adventure Plots to Inspire Gamemasters.

Bokens hemsida

Boken i .pdf format på RPGNow

Boken i fysiskt format via Amazon

 

[Recca]

Äventyrare behöver inte vara äventyrare från början. Jag tycker att hela den grejen är extremt o-orginell och tråkig. Varför beger de sig ut för att slakta monster och hitta skatter? "För att de är äventyrare." Det är den sämsta förklaringen genom tiderna. Jag vill se "äventyrarna" göra något av personliga skäl och liksom ledas in i äventyrar-rollen. De flesta spelare jag spelat med som SL brukar tänka: Jag vill ha skatten, det magiska föremålet, eller experience points. Gör det deras karaktärer till äventyrare? Nej, det gör spelarna till äventyrare.

 

[solvebring]

En sporadisk reflektion ryckt ur luften i ögonblicket. Med andra ord kommer jag inte argumentera för påståendet - enbart göra själva påståendet och se vart det tar vägen. =)

Är det inte egentligen så att "äventyrare" mest är en dum titel som egentligen är ett samlingsnamn för en rad yrken och sysselsättning av ett mer "äventyrligt" slag?
... Kan man inte lika gärna säga modig, dumdristig eller impulsiv vagabond - är inte det en typisk "äventyrare"?

... Vilket vill säga att äventyrare egentligen inte är något specifikt i sig utan mer som en rubrik för en massa olika typer som är äventyrliga... Så det som egentligen definierar vad de "gör" är just saker som "uppfattas som äventyrliga" - vilket bör vara rätt så öppet utifrån kulturella och sociala synsätt i den aktuella världen(?).