Nekromanti Vad gör äventyrare?

[Möller]

Så det som egentligen definierar vad de "gör" är just saker som "uppfattas som äventyrliga" - vilket bör vara rätt så öppet utifrån kulturella och sociala synsätt i den aktuella världen(?).

Fast den aktuella världen är vår verkliga värld. Inte Forgotten Realms eller Trudvang.

Det händer att spelmakare baserar sitt rollspel på äventyrare, utan att förklara vad äventyrare är för något i spelvärlden. Alltså gäller vår verklighets definition av äventyrare. Något annat har vi inte att gå på.

När spelmakare gör detta blir jag alltså en smula besviken. För, som denhär tråden visar, vet jag inte riktigt vad äventyrare förväntas göra enligt vår verklighets uppfattning.

 

[Genesis]

Det händer att spelmakare baserar sitt rollspel på äventyrare, utan att förklara vad äventyrare är för något i spelvärlden. Alltså gäller vår verklighets definition av äventyrare. Något annat har vi inte att gå på.

Det som gäller är den gängse rollspelardefinitionen av äventyrare. Och den har inte så mycket med "vår värld" att göra, utan härrör tillbaka till gamla D&D.

 

[Möller]

Det händer att spelmakare baserar sitt rollspel på äventyrare, utan att förklara vad äventyrare är för något i spelvärlden. Alltså gäller vår verklighets definition av äventyrare. Något annat har vi inte att gå på.

Det som gäller är den gängse rollspelardefinitionen av äventyrare. Och den har inte så mycket med "vår värld" att göra, utan härrör tillbaka till gamla D&D.

Fast D&D är ett spel i vår värld.

Vi (rollspelare) har en hyfsat gemensam uppfattning om vad äventyrare är för några. Spelmakare förväntar sig att vi delar den uppfattningen, oavsett om vi känner den via gamla D&D eller inte.

Läser jag ett rollspel som inte talar om vad rollpersonerna gör, eller bara talar om att de »äventyrar« måste jag hämta information någon annan stans ifrån än rollspelet för att få reda på vad äventyrare gör. Spelskaparen har förutsatt att läsaren redan delar en gemensam uppfattning av vad äventyrare är. En uppfattning som alltså kommer ifrån verkligheten, vår värld, snarare än spelvärlden i spelet.

Jag inser att jag kanske är förvirrande, så försök gärna få mig att förklara ytterligare om det behövs.

 

[krank]

Äventyrare behöver inte vara äventyrare från början. Jag tycker att hela den grejen är extremt o-orginell och tråkig. Varför beger de sig ut för att slakta monster och hitta skatter? "För att de är äventyrare." Det är den sämsta förklaringen genom tiderna. Jag vill se "äventyrarna" göra något av personliga skäl och liksom ledas in i äventyrar-rollen. De flesta spelare jag spelat med som SL brukar tänka: Jag vill ha skatten, det magiska föremålet, eller experience points. Gör det deras karaktärer till äventyrare? Nej, det gör spelarna till äventyrare.

Det är lite det som är grejen; säger man inget annat när man bygger rollspelet, så kommer "äventyrande" vara vad rollpersoner i världen sysslar med.

Om man då vill att rollpersonerna ska äventyra, så tycker jag att spelen kan beskriva lite bättre hur man som SL stödjer en sådan upplevelse.

Om man annars inte vill att rollpersonerna ska äventyra, så behöver man tala om det med motsvarande tydlighet.

Felet många spelskapare gör är att presentera en spelvärld och ett stridssystem och sen säga "man kan spela vad man vill". Vilket i praktiken betyder "spela äventyrare, men vi talar inte om hur".

 

[Sapient]

Äventyrare behöver inte vara äventyrare från början. Jag tycker att hela den grejen är extremt o-orginell och tråkig. Varför beger de sig ut för att slakta monster och hitta skatter? "För att de är äventyrare." Det är den sämsta förklaringen genom tiderna. Jag vill se "äventyrarna" göra något av personliga skäl och liksom ledas in i äventyrar-rollen. De flesta spelare jag spelat med som SL brukar tänka: Jag vill ha skatten, det magiska föremålet, eller experience points. Gör det deras karaktärer till äventyrare? Nej, det gör spelarna till äventyrare.

Ja, jag tror du har rätt på mer än ett sätt här. För visst är det ytterst spelarna som är äventyrarna. Det är ju närmast självklart...

Det här med att tilldela dem olika _andra_ förmågor, är ju något som växt fram. Det var ytterst reducerat i äldre rollspel, och det var då helt underförstått att oavsett vad så skapades rollpersonerna för att sen ge sig ut och slåss med monster! Det var den givna kontexten och behövde knappast förklaras.

Men när rollspel sen närmar sig att beskriva en värld med möjligheter och ge rollpersonerna bakgrunder som vem som helst annars i den världen också kunde ha, ja då börjar behovet av en förklaring också komma.

Och den har olika spel mött olika väl. (En del inte alls, en del skriver några stycken om att SL eller spelaren bör hitta på en förklaring när karaktären skapas... Få går utöver det.)

Någon slags bakgrunder ger ett ramverk där man kan skapa olika slags "naturliga omständigheter" för en person att gå från en vanlig tillvaro till att riskera livet genom att slåss mot monster, eller vad man nu slåss mot i spelet. Men själva anledningen till transitionen, är det få spel som betonar.

Det är synd. Där går en given krok till karaktärsutveckling förlorad.

 

[Sapient]

En sporadisk reflektion ryckt ur luften i ögonblicket. Med andra ord kommer jag inte argumentera för påståendet - enbart göra själva påståendet och se vart det tar vägen. =)

Är det inte egentligen så att "äventyrare" mest är en dum titel som egentligen är ett samlingsnamn för en rad yrken och sysselsättning av ett mer "äventyrligt" slag?
... Kan man inte lika gärna säga modig, dumdristig eller impulsiv vagabond - är inte det en typisk "äventyrare"?

... Vilket vill säga att äventyrare egentligen inte är något specifikt i sig utan mer som en rubrik för en massa olika typer som är äventyrliga... Så det som egentligen definierar vad de "gör" är just saker som "uppfattas som äventyrliga" - vilket bör vara rätt så öppet utifrån kulturella och sociala synsätt i den aktuella världen(?).

Det där kan fungera - särskilt i fantasymiljö, post-apokalyps et.c. där civilisationen inte är särskilt organiserad. Men däremot skulle det behöva vridas till ytterligare i miljöer där civilisationen är högt organiserad. (Vilket iofs. kanske är en mindre sak, men det löser liksom inte problemet lika väl...)

Jag tror, som jag skrev i svaret till Recca, att många spelkonstruktörer förbigår det där momentet alldeles för lättvindligt. Det skulle vara intressant att se det mer utvecklat.

Det finns, delvis, i D&D 4th ed. genom vissa Backgrounds (och numera även en del Themes). Det började iom. spelvärlden Forgotten Realms, där det dock bara gav vissa bonusar beroende på var rollpersonen hörde hemma. Men ganska snart började det också komma generella bakgrounds, som inte anknöt till en geografisk plats utan någon typ av händelser.

Dessa händelser fungerar ofta som förklaring till varför rollpersonen blivit äventyrare - t.ex. "utstött ur samhället", "ett illavarslande öde" osv. (Och, givet för D&D 4, är att de ger någon slags mekanisk bonus på det ena eller andra som på något sätt kan höra ihop med temat...)

Jag hade gärna sett att backgrounds hade renodlats mot att vara just en slags förklaring till varför rollpersonen valt ett liv av kringströvande osäkerhet framför en - någorlunda - trygg tillvaro. Och det är också en intressant sak att plocka upp i andra spelmiljöer och testa hur det funkar där.